Supreme Court quashes Åland court's drunk driving sentence for applying 1993 law instead of 1976 law.

Vuonna 1991 annetun Ahvenanmaan itsehallintolain 18 §:n 21 ja 25 kohdan mukaan Ahvenanmaan maakunnalla oli oikeus säätää rattijuopumus rangaistavaksi vapausrangaistuksella. Koska maakunnassa ei ollut annettu tällaisia rangaistussäännöksiä, siellä oli tuon uuden itsehallintolain siirtymäsäännösten mukaan sovellettava rikoslain rattijuopumusta koskevia rangaistussäännöksiä sellaisina kuin ne olivat mainitun itsehallintolain tullessa voimaan.

---

[SV]

Enligt 18 § 21 och 25 punkterna i den år 1991 givna självstyrelselagen för Åland hade landskapet Åland behörighet att lagstifta om beläggande av rattfylleri med frihetsstraff. Då det i landskapet inte hade utfärdats sådana straffstadganden skulle det i landskapet enligt övergångsstadgandena i den nämnda nya självstyrelselagen tillämpas strafflagens stadganden om rattfylleri i den lydelse de hade då självstyrelselagen trädde i kraft.

Ålands tingsrätts dom 1.8.1995

Tingsdomaren Nymalms skiljaktiga yttrande:

Nymalm fann utrett, att alkoholhalten i A:s blod enligt analysresultatet varit 1,5 promille då han vid det aktuella tillfället framfört en personbil. Med beaktande av Högsta domstolens avgörande 1985 II 143 kunde ett genom baklängesräkning erhållet blodalkoholvärde i ett gränsfall inte allena anses styrka att blodalkoholhalten under körningen uppgått till minst 1,5 promille. Nymalm fann därför, att alkoholhalten i A:s blod under körningen uppgått till ett värde mellan 1,4 och 1,49 promille.

Då den nya självstyrelselagen för Åland (1144/91) trädde i kraft 1.1.1993 hade enligt 18 § 25 punkten i lagen till landskapets behörighet överförts att bestämma om straff och storleken av straff inom rättsområden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet. Enligt 21 punkten i samma paragraf hade landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om vägtrafik. Sedan den nya självstyrelselagen trätt i kraft hade i landskapslag inte intagits straffbestämmelser om rattfylleribrott. Av detta och av 71 § självstyrelselagen följde att straffbarheten för rattfylleri och grovt rattfylleri i landskapet skall bestämmas i enlighet med den strafflag som gällde i riket då den nya självstyrelselagen trädde i kraft. Nymalm fann därför att A gjort sig skyldig till rattfylleri för vilket brott Nymalm dömde honom till 35 dagar fängelse, vilket skulle vara villkorligt under en prövotid som utgår 31.1.1997, samt till 25 dagsböter motsvarande 2 015 marks böter. Härjämte utfärdade Nymalm körförbud för A till 2.10.1995.

Tingsrättens ansökan och åklagarens bemötande

Tingsrätten har med hänvisning till ett avgörande av Åbo hovrätt, enligt vilket ifrågavarande stadgande i strafflagen skall tillämpas i landskapet i den lydelse det hade då den nya självstyrelselagen trädde i kraft, anhållit att tingsrättens avgörande återbryts.

Landskapsåklagaren har i sitt inbegärda bemötande ansett, att tingsrättens ansökan bör förkastas.

HÖGSTA DOMSTOLENS AVGÖRANDE 11.9.1996

Domskäl

Enligt 18 § 25 punkten självstyrelselagen för Åland (1144/91) har landskapet behörighet att lagstifta i fråga om beläggande med straff och storleken av straff inom rättsområden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet. Enligt 21 punkten nämnda paragraf har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om bland annat vägtrafik. Denna behörighet innefattar rätt att stadga om förbud mot framförande av motorfordon under påverkan av alkohol. Enligt ovannämnda stadgande i 18 § 25 punkten självstyrelselagen hör lagstiftningen om rattfylleribrott sålunda till landskapets behörighetsområde.

Sjävstyrelselagen trädde i kraft 1.1.1993. Enligt övergångstadgandet i 71 § självstyrelselagen skall rikslagstiftningen inom ett rättsområde som genom lagen överförts till landskapets lagstiftningsbehörighet tillämpas i landskapet tills den upphävts genom landskapslag. Enligt den tidigare självstyrelselagen (670/51) hade landskapet endast behörighet att lagstifta om bötesstraff inom ifrågavarande rättsområde. Övergångsstadgandet i 71 § i den nya lagen innebär att stadganden om frihetsstraff i rikslagstiftningen inom rättsområden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet skall tillämpas i landskapet sådana de var då självstyrelselagen trädde i kraft tills de har upphävts genom landskapslag. Någon sådan landskapslag har inte utfärdats.

Tingsrätten borde således inte ha tillämpat 23 kap. 2 § strafflagen i dess nuvarande ordalydelse utan i den lydelse lagrummet hade då självstyrelselagen trädde i kraft.

Enligt utlåtande av Folkhälsoinstitutets blodalkohollaboratorium kan man på basis av A:s blodalkoholhalt då blodprov togs teoretiskt uträkna, att alkoholhalten varit 1,5 promille då han framförde motorfordonet. Någon annan utredning över A:s berusningstillstånd har inte företetts. Det kan inte enbart på grund av den teoretiska uträkningen anses vara styrkt att A:s blodalkoholhalt under eller efter körningen faktiskt uppgått till 1,5 promille på grund av den förtäring som ägt rum före körningen.

Domslut

Med stöd av 31 kap. 8 § 4 punkten rättegångsbalken prövar Högsta domstolen riktigt återbryta tingsrättens dom till den del A dömts till straff för grovt rattfylleri.

Med stöd av 14 § nämnda kapitel upptar Högsta domstolen åtalet till omedelbar prövning. A döms med stöd av 23 kap. 1 § strafflagen, sådant lagrummet lyder i lagen 10.12.1976 (960/76), för rattfylleri till 35 dagar fängelse. Straffet är villkorligt under en prövotid som utgår 31.7.1997. Jämte det villkorliga straffet döms A till 35 dagsböter motsvarande, efter beräkning av dagsbotens belopp till 81 mark, 2 835 marks böter. Till övriga delar skall tingsrättens dom stå fast.

Ärendet har avgjorts av tingsdomaren Nymalm (skiljaktig) samt nämndemännen Hambrudd, Jansson och Öberg.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Riihelä, Haarmann, Krook, Tulokas och Vuori. Föredragande Mats Wiklund.