Förordning (2026:266) om verkställighet av säkerhetsförvaring

Denna förordning innehåller bestämmelser som kompletterar lagen (2026:252) om verkställighet av säkerhetsförvaring och brottsbalkens bestämmelser om säkerhetsförvaring. Förordningen är meddelad med stöd av 8 kap. 11 § regeringsformen i fråga om 23 och 24 §§ och 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser.

Vid verkställighet av säkerhetsförvaring ska även bestämmelserna i fängelseförordningen (2010:2010) tillämpas. Yttrande från Kriminalvården

Kriminalvårdens yttrande enligt 38 kap. 8 a § andra stycket brottsbalken ska innehålla en redogörelse för verkställigheten av påföljden och för andra omständigheter som kan vara av betydelse för rättens bedömning. När Kriminalvården lämnar yttrandet ska även de handlingar som är relevanta för ärendet överlämnas till rätten. Särskild riskutredning

När rätten har beslutat att hämta in en särskild riskutredning enligt 33 kap. 3 eller 10 § brottsbalken ska rätten underrätta Rättsmedicinalverket om beslutet och överlämna de handlingar i ärendet som behövs för genomförandet av utredningen.

Ett utlåtande som avses i 3 kap. 2 § lagen (2026:252) om verkställighet av säkerhetsförvaring ska avges av en läkare, psykolog eller någon annan som deltagit i utredningen och som med hänsyn till utbildning och erfarenhet är lämpad för uppgiften. Om det i utlåtandet konstateras att det finns en risk för att den tilltalade eller den dömde begår nya brott av allvarligt slag som innefattar angrepp mot annans liv, hälsa, frihet eller frid ska det lämnas förslag på åtgärder för att minska risken.

Kriminalvården svarar för kostnader med anledning av den dömdes inställelse till Rättsmedicinalverket. Detsamma gäller inställelse av en tilltalad som är häktad. En tilltalad som inte är häktad och som har kallats att inställa sig hos Rättsmedicinalverket enligt 3 kap. 3 § lagen (2026:252) om verkställighet av säkerhetsförvaring har rätt till ersättning och förskott för kostnader för resan. Förskott får lämnas i form av färdbiljett. Rätten beslutar om ersättning och förskott. Ersättningen ska beräknas enligt 2-4 §§ förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m.

En ansökan från Rättsmedicinalverket om anstånd med att ge in en särskild riskutredning ska göras hos rätten och innehålla skälen för anstånd och uppgift om den ytterligare tid som bedöms nödvändig.

Rätten får hämta in yttrande från Socialstyrelsen över en särskild riskutredning. Om det behövs ska Socialstyrelsen komplettera utredningen. När en särskild riskutredning kompletteras ska det ske med största möjliga skyndsamhet. Socialstyrelsens yttrande över en särskild riskutredning och eventuell komplettering av den, ska utan dröjsmål ges in till rätten.

Socialstyrelsen ska till den som på myndighetens uppdrag kompletterar en utförd utredning, betala ersättning av allmänna medel med belopp som Socialstyrelsen bestämmer.

Om en utredning ska kompletteras enligt 8 § andra stycket denna förordning är det som anges i 3 kap. 4 § lagen (2026:252) om verkställighet av säkerhetsförvaring tillämpligt även för utlämnande av uppgifter till Socialstyrelsen.

Om Säkerhetspolisen i ett enskilt fall begär det, ska Rättsmedicinalverket lämna ut en särskild riskutredning om det behövs i verksamhet för personskydd för 1. statschefen, tronföljaren, en annan medlem av kungahuset, en talman, en riksdagsledamot, statsministern, ett statsråd, en statssekreterare eller kabinettssekreteraren, 2. en person vars personskydd Säkerhetspolisen ansvarar för i samband med statsbesök och liknande händelser, eller 3. en person som Säkerhetspolisen i ett enskilt fall har beslutat om personskydd för. Underrättelser

När en ansökan från den dömde om villkorad utslussning kommit in till domstolen ska rätten utan dröjsmål underrätta Kriminalvården och Åklagarmyndigheten om ansökan.

När ett beslut att hämta in en särskild riskutredning enligt 33 kap. 3 eller 10 § brottsbalken har meddelats ska rätten underrätta den tilltalade eller den dömde och hans eller hennes försvarare eller offentliga biträde, Kriminalvården och Åklagarmyndigheten om beslutet. Det som sägs i första stycket om underrättelse till Kriminalvården gäller dock inte om ett beslut att hämta in en särskild riskutredning enligt 33 kap. 3 § brottsbalken meddelas och den tilltalade inte är häktad.

När ett beslut i fråga om anstånd med att ge in en särskild riskutredning enligt 33 kap. 3 eller 10 § brottsbalken har meddelats ska rätten genast underrätta Rättsmedicinalverket, den tilltalade eller dömde och hans eller hennes försvarare eller offentliga biträde samt åklagaren om beslutet. Om den tilltalade eller dömde förvaras i häkte eller är intagen i kriminalvårdsanstalt ska även häktet eller anstalten genast underrättas om rätten beslutar att medge anstånd. En kopia av beslutet om anstånd ska sändas till Rättsmedicinalverket.

Om det finns ett förordnande om utvisning i brottmålsdomen ska rätten underrätta Polismyndigheten när ett beslut om tillstånd till villkorad utslussning har meddelats.

Vid verkställighet av säkerhetsförvaring ska Kriminalvården tillfråga målsäganden om han eller hon vill bli underrättad om 1. i vilken anstalt den dömde är placerad, 2. den dömde förflyttas till en annan anstalt eller överförs till en annan stat för verkställighet av påföljden där, 3. den dömde vistas utanför anstalt på sätt som anges i 2 kap. 4 § lagen (2026:252) om verkställighet av säkerhetsförvaring, 4. rätten beslutar om tillstånd till villkorad utslussning enligt 33 kap. 6 § brottsbalken, 5. den dömde avtjänar påföljden utanför anstalt enligt 4 kap. 1 § lagen om verkställighet av säkerhetsförvaring, 6. den dömde rymmer eller fritas, 7. den dömde uteblir efter permission eller någon annan vistelse utanför anstalten, eller 8. den dömde helt har avtjänat påföljden. En begärd underrättelse om en planerad vistelse eller annan verkställighet utanför anstalten behöver inte lämnas i de fall en underrättelse på grund av beslutad bevakning eller andra förhållanden framstår som uppenbart obehövlig. Detsamma gäller när en underrättelse kan befaras medföra fara för den dömdes liv eller hälsa.

En underrättelse enligt 16 § ska lämnas inom lämplig tid och utformas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. En underrättelse ska innehålla information om de regler som gäller för meddelande av kontaktförbud enligt lagen (1988:688) om kontaktförbud, om inte sådan information har lämnats tidigare.

Om den dömde avtjänar säkerhetsförvaring för brott som har begåtts mot en närstående eller tidigare närstående person, ska Kriminalvården underrätta Polismyndigheten om den dömde avtjänar påföljden utanför anstalt enligt 4 kap. 1 § lagen (2026:252) om verkställighet av säkerhetsförvaring, eller om den dömde helt har avtjänat påföljden. I samband med en sådan underrättelse ska Kriminalvården på begäran av Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten även lämna ut uppgifter som kan antas ha betydelse i frågor om kontaktförbud enligt lagen (1988:688) om kontaktförbud. Om den dömde avtjänar säkerhetsförvaring för olaga förföljelse eller hedersförtryck enligt 4 kap. 4 b eller 4 e § brottsbalken eller överträdelse av kontaktförbud eller överträdelse av utvidgat eller särskilt utvidgat kontaktförbud enligt 24 § lagen om kontaktförbud, ska en underrättelse enligt första stycket lämnas även om den intagne inte är närstående eller tidigare närstående till målsäganden. En underrättelse ska lämnas inom lämplig tid innan den dömde påbörjar avtjänande utanför anstalt enligt 4 kap. 1 § lagen om verkställighet av säkerhetsförvaring eller innan den dömde helt har avtjänat påföljden. Villkorad utslussning

Det som sägs i 4 kap. 2-4 §§ och 5 kap. 1-3, 5, 6, 8, 9, 11, 12, 14-17 och 20 §§ förordningen (1998:642) om verkställighet av frivårdspåföljder ska gälla även vid sådan verkställighet utanför anstalt som avses i 4 kap. 1 § lagen (2026:252) om verkställighet av säkerhetsförvaring. Vid tillämpningen av förordningen om verkställighet av frivårdspåföljder ska det som där sägs om prövotid och frigivning gälla sådan verkställighet utanför anstalt som avses i 4 kap. 1 § lagen om verkställighet av säkerhetsförvaring.

Utöver det som sägs i 5 kap. 2 § förordningen (1998:642) om verkställighet av frivårdspåföljder ska Kriminalvården se till att övervakaren snarast får reda på innehållet i en särskild riskutredning enligt 33 kap. 3 eller 10 § brottsbalken.

Det som sägs om journal i 5 § fängelseförordningen (2010:2010) ska gälla även vid sådan verkställighet utanför anstalt som avses i 4 kap. 1 § lagen (2026:252) om verkställighet av säkerhetsförvaring. Förpassning

Om ett beslut om verkställighet utanför anstalt upphävs enligt 4 kap. 6 § andra stycket lagen (2026:252) om verkställighet av säkerhetsförvaring, ska Kriminalvården underrätta Polismyndigheten. Underrättelsen ska innehålla uppgift om den ort där den dömde vistas, senast har vistats eller har sin hemort. Polismyndigheten ska förpassa den dömde till den anstalt som Kriminalvården anger för fortsatt verkställighet av påföljden. Polismyndigheten ska omedelbart underrätta Kriminalvården när den dömde har omhändertagits för förpassning enligt första stycket. Bemyndigande för Rättsmedicinalverket och Kriminalvården

Rättsmedicinalverket får meddela närmare föreskrifter om 1. genomförandet av särskilda riskutredningar som avses i 3 kap. lagen (2026:252) om verkställighet av säkerhetsförvaring, 2. innehåll och utformning av sådant utlåtande som enligt 3 kap. 2 § lagen om verkställighet av säkerhetsförvaring ska ingå i utredningen, och 3. kompetenskrav för den som enligt 5 § denna förordning får avge utlåtande om risk för återfall i brottslighet. Innan Rättsmedicinalverket meddelar föreskrifter enligt första stycket 3 ska verket ge Socialstyrelsen tillfälle att yttra sig.

Kriminalvården får meddela ytterligare föreskrifter om verkställighet av lagen (2026:252) om verkställighet av säkerhetsförvaring och denna förordning samt 33 kap. brottsbalken. Kriminalvården får även meddela föreskrifter om bidrag av allmänna medel för utgifter i samband med frigivning och för andra ändamål före frigivningen.