Förordning (2009:264) om hindersprövning för vigsel inför svensk vigselförrättare utomlands

Om ett par vill ingå äktenskap inför en svensk vigselförrättare utomlands, gäller det som sägs nedan om hindersprövningen.

Om hindersprövningen har gjorts av Skatteverket eller hos en myndighet som tillhör Danmark, Finland, Island eller Norge, får vigsel äga rum enligt det som i allmänhet gäller för vigsel enligt svensk lag.

Hindersprövning får verkställas av en svensk beskickning i en främmande stat eller av ett svenskt konsulat. Ett olönat konsulat får dock inte utan regeringens uppdrag verkställa hindersprövning.

Vid hindersprövning enligt 3 § ska den som är folkbokförd i Sverige visa upp ett utdrag ur folkbokföringen som visar hans eller hennes behörighet att ingå äktenskap. Detta behövs dock inte om det skulle medföra dröjsmål som innebär allvarlig olägenhet för paret att skaffa utdraget. I övrigt ska paret fullgöra de skyldigheter som enligt lag gäller dem som vill få hindersprövning. Skatteverket får meddela föreskrifter om det formulär för utdrag som avses i första stycket.

Om paret fullgör sina skyldigheter enligt 4 § och den som verkställer hindersprövningen inte finner några hinder mot äktenskapet, får paret vigas inom fyra månader därefter.

När vigsel får äga rum enligt 5 §, ska den som verkställt hindersprövningen på begäran av paret utfärda intyg om detta. Någon annan får inte förrätta vigsel på grund av hindersprövningen utan att ett sådant intyg visas upp. Om vigselförrättaren känner till äktenskapshinder som inte uppmärksammats vid hindersprövningen, får paret inte vigas.

Om regeringen har beslutat att äktenskap inte får ingås i strid mot vigsellandets lag, ska vigselförrättaren se till att sådant hinder inte finns.

I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än beslut om utfärdande av intyg enligt 6 § får dock inte överklagas. Förordning (2018:1043).