Förordning (1995:1300) om statliga myndigheters riskhantering

Denna förordning gäller för myndigheter under regeringen.

Bestämmelserna i denna förordning skall tillämpas bara om något annat inte följer av lag eller annan författning. Riskanalys och skadeförebyggande åtgärder

Varje myndighet skall identifiera vilka risker för skador eller förluster som finns i myndighetens verksamhet. Myndigheten skall värdera riskerna och beräkna vilka kostnader som staten har eller kan få med hänsyn till dessa risker. Resultatet skall sammanställas i en riskanalys. Varje myndighet skall vidta lämpliga åtgärder för att begränsa risker och förebygga skador eller förluster. Riskfinansiering och skadereglering

En myndighet får träffa överenskommelse med Kammarkollegiet om att kollegiet skall överta myndighetens risker i ekonomiskt avseende och dess ansvar för skadereglering. Överenskommelsen får inte avse risker och skadereglering där anspråk på ersättning 1. skall handläggas av Justitiekanslern enligt bestämmelserna i 3 § förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten, 2. framställs med stöd av 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) i övrigt, eller 3. framställs med stöd av 6 § lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter.

En myndighet får inte hos ett enskilt försäkringsföretag teckna eller låta teckna försäkring för statens egendom, ansvarighet eller i övrigt för skador som staten ska ersätta. Kammarkollegiet får besluta om undantag från denna bestämmelse, om det finns särskilda skäl. Förordning (2011:248).

Det finns bestämmelser om reglering av skador även i förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten. Överklagande

Kammarkollegiets beslut enligt 5 § får överklagas hos regeringen.