Förordning (1994:952) om Allmänna arvsfonden

Arvsfondsdelegationen har till uppgift att fördela stöd ur Allmänna arvsfonden, att följa upp projekt som beviljats stöd samt att informera allmänheten om arvsfondens ändamål och fondmedlens användningsområde.

Arvsfondsdelegationen prövar frågor om stöd enligt 8 § lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden. Regeringen kan överlämna till en annan myndighet att pröva frågor om stöd för ett särskilt angivet ändamål.

Arvsfondsdelegationen skall till regeringen lämna över ärenden om stöd ur Allmänna arvsfonden, a) om ärendet är av principiell betydelse eller annars av större vikt, eller b) när delegationen anser att stöd bör lämnas i ärendet med mer än 300 000 kronor, om inte regeringen i fråga om fördelning av stöd för ett särskilt ändamål har bestämt något annat.

Arvsfondsdelegationen består av högst sju personer. Ledamöterna utses av regeringen för en bestämd tid. Regeringen utser ordförande och vice ordförande. Förordnandena ges för en bestämd tid.

Personal i Socialdepartementet och Utbildningsdepartementet är föredragande och utför kansligöromål åt Arvsfondsdelegationen. Förordning (2003:18).

Följande bestämmelser i verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på Arvsfondsdelegationen 17 och 18 §§ om myndighetens organisation, 24 och 26 §§ om ärendenas handläggning, 30 § om ärendeförteckning, 31 § om myndighetens beslut. Förordning (1998:741).

Förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag skall inte tillämpas på Arvsfondsdelegationen. Förordning (2000:1442).

Arvsfondsdelegationen är beslutför när ordföranden eller vice ordföranden och minst hälften av de andra ledamöterna är närvarande. Förordning (1998:741). När ärenden av större vikt handläggs skall om möjligt samtliga ledamöter vara närvarande. Förordning (1999:858).

Arvsfondsdelegationen får i arbetsordningen eller i särskilda beslut lämna över till ordföranden, vice ordföranden, någon annan ledamot eller en grupp av ledamöter att avgöra ärenden som är av det slaget att de inte behöver prövas av delegationen. Delegationen får även lämna över till en tjänsteman som förordnats att biträda delegationen att avgöra ärenden av enkel beskaffenhet. Förordning (1994:1466). Ansökan om stöd ur Allmänna arvsfonden

Ansökan om stöd ur Allmänna arvsfonden skall ges in till Arvsfondsdelegationen eller, om regeringen enligt 2 § har överlämnat till en annan myndighet att fördela stöd, till denna myndighet.

Ansökan om stöd ur Allmänna arvsfonden skall innehålla en beskrivning av det ändamål (projekt) för vilket stöd söks, ekonomisk kalkyl, tid och plats för genomförandet och plan för dokumentation och utvärdering av projektet. Till ansökan skall i förekommande fall bifogas stadgar och senaste verksamhetsberättelse samt uppgift om styrelsens sammansättning.

Om en ansökan om stöd ur Allmänna arvsfonden inte uppfyller föreskrifterna i 7 §, skall sökanden ges möjlighet att komplettera ansökan inom en viss tid. Om sökanden inte följer en uppmaning att komplettera ansökan, får denna prövas i befintligt skick. Underrättelse till Kammarkollegiet

Skatteverket skall underrätta Kammarkollegiet, om det vid ett dödsfall inte finns någon annan arvinge än Allmänna arvsfonden eller om fonden är universell testamentstagare. Tingsrätten skall underrätta Kammarkollegiet när rätten har förordnat om kungörelse enligt 16 kap. 1 eller 2 § ärvdabalken angående arvinge som vistas på okänd ort eller är okänd och den avlidne, såvitt det är känt för tingsrätten, inte har efterlämnat någon annan arvinge som är berättigad till arvet före Allmänna arvsfonden. Förordning (2003:969). Arvsavstående

Kammarkollegiet får besluta om avstående av arv enligt 24 och 25 §§ lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden, när någon har ansökt om att egendom skall avstås och värdet av egendomen enligt bouppteckningen inte överstiger 2 miljoner kronor. Om det i ett ärende om avstående av arv som tillfallit Allmänna arvsfonden uppkommer någon fråga av särskild vikt från allmän synpunkt, skall kollegiet lämna över frågan med eget yttrande till regeringen för avgörande. Försäljning av Allmänna arvsfondens fasta egendom m. m.

Allmänna arvsfondens fasta egendom skall säljas så snart det kan ske, till högsta möjliga pris och på ett ändamålsenligt sätt.

Kammarkollegiet skall underrätta berörd kommun eller statlig myndighet om en blivande försäljning, när det med hänsyn till egendomens läge och beskaffenhet eller annars ter sig sannolikt a) att kommunen eller myndigheten behöver förvärva egendomen för ett kommunalt eller statligt ändamål (samhällsbyggnadsändamål), eller b) att kommunen eller myndigheten behöver förvärva egendomen för att tillgodose intressen som den har att bevaka.

Frågan om försäljning av egendom prövas av Kammarkollegiet, om egendomens värde är högst 10 miljoner kronor, och av regeringen, om värdet är högre. Med värde avses därvid taxeringsvärdet eller, om sådant saknas, det marknadsvärde som har beräknats vid en särskild värdering.

Kammarkollegiet har hand om försäljningen. Kammarkollegiet får till sin hjälp med försäljningen anlita andra myndigheter under regeringen.

Har upphävts genom förordning (2002:17).

Vid försäljning av en bostadsfastighet för permanent bruk skall eventuella hyresgäster erbjudas att köpa fastigheten till dess marknadsvärde. Detta gäller dock inte om Kammarkollegiet eller regeringen beslutat att fastigheten skall säljas till den kommun där den finns för att användas för samhällsbyggnadsändamål. Förordning (2002:17).

Kammarkollegiet får meddela de ytterligare föreskrifter som kan behövas för verkställigheten av bestämmelserna i 11-14 och 16 §§. Förordning (2002:17).

Bestämmelserna i 11 - 14, 16 och 17 §§ skall också gälla tomträtt. Förordning (2002:17). Överklagande

Myndigheters beslut enligt denna förordning får inte överklagas. Förordning (1998:741). Övergångsbestämmelser 1994:952 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1994, då Kungl. Majt: s cirkulär (1972:645) till tingsrätterna om vissa meddelanden till kammarkollegiet, m. m., förordningen (1991:952) om försäljning av allmänna arvsfondens fasta egendom m. m. och förordningen (1992:105) om Barn- och ungdomsdelegationen skall upphöra att gälla. 2. Barn- och ungdomsdelegationen skall fortsätta att handlägga ärenden om stöd ur Allmänna arvsfonden såvitt gäller medel för särskilda ändamål som ställts till delegationens förfogande före den 1 juli 1994, dock längst intill utgången av år 1994. Därvid skall i berörda delar den upphävda förordningen (1992:105) om Barn- och ungdomsdelegationen fortfarande tillämpas. 2001:432 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2001. Bestämmelsen i sin äldre lydelse gäller fortfarande för dödsboanmälningar och ärenden om registrering av bouppteckning eller tilläggsbouppteckning om handlingen har kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet.