Förordning (1994:1717) om kontroll av livsmedel som importeras från tredje land

I denna förordning meddelas föreskrifter om kontroll av livsmedel som importeras från ett land som inte är medlem i Europeiska unionen (tredje land). Villkor för importen

Statens livsmedelsverk får meddela föreskrifter om att andra livsmedel än sådana som är av animaliskt ursprung får importeras endast efter verkets tillstånd. Tillstånd till import får förenas med villkor.

I fråga om livsmedel som får importeras utan tillstånd får Livsmedelsverket meddela föreskrifter om de villkor som skall gälla för importen. Sådana villkor får innebära att livsmedlet skall komma från en anläggning som finns upptagen i Livsmedelsverkets förteckning över godkända livsmedelsanläggningar. Kontroll vid import av livsmedel

Den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet i den ort där livsmedlet anmäls för övergång till fri omsättning skall ombesörja undersökning, provtagning och annan kontroll av livsmedlet i den utsträckning som Livsmedelsverket föreskriver. Nämnden skall utan dröjsmål underrätta Tullverket om resultatet av kontrollen. Den som importerar livsmedel skall biträda den kommunala nämnden vid kontrollen. Livsmedel av animaliskt ursprung får importeras endast över orter där det finns en gränskontrollstation som har godkänts av Livsmedelsverket. Hos den kommunala nämnden i kommuner med gränskontrollstation skall det finnas gränskontrollveterinär som har förklarats behörig av Livsmedelsverket. I fråga om fiskvaror får kontrollen i gränskontrollveterinärens ställe utföras av person som Livsmedelsverket förklarat behörig att utföra sådan kontroll. Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om den kontroll som skall utföras av gränskontrollveterinären och annan personal vid gränskontrollstation. Förordning (1999:530).

Livsmedelsverket upprättar efter samråd med Tullverket en förteckning över orter med gränskontrollstation eller gränspasseringsstation. Med gränspasseringsstation avses tullkontor som är beläget vid Sveriges yttre gräns. Förordning (1999:530).

Tullverket och sådant företag som enligt 73 § tredje stycket tullförordningen (1994:1558) utövar tullkontroll över gods skall övervaka att livsmedel av animaliskt ursprung inte importeras över någon annan ort än där gränskontrollstation finns. Förordning (1999:530).

Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om 1. de villkor som skall vara uppfyllda för att varor skall få övergå till fri omsättning inom Europeiska unionen, 2. den underrättelse och de uppgifter som en importör skall lämna till Tullverket, gränskontrollstation eller gränspasseringsstation. Förordning (1999:530).

Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om vad man skall göra med livsmedel som vid importkontrollen kan antas vara otjänligt till människoföda eller som av andra skäl inte får importeras. De kostnader som kan uppkomma om import inte medges skall betalas av importören, dennes ombud eller någon annan som ansvarar för livsmedlen.

Vid gränspasseringsstation utförs dokument- och identitetskontroll av Tullverket. Transport av livsmedel från gränspasseringsstation till gränskontrollstation, frizon, frilager eller tullager skall ske under tullkontroll. När livsmedlen tas emot i frizonen, frilagret eller tullagret skall Tullverket genomföra en förnyad dokument- och identitetskontroll. Vid transitering av livsmedel som inte är i fri omsättning inom Europeiska unionen skall transporten ske under tullkontroll i förseglat fordon eller förseglad behållare eller container. Förordning (1999:530). Kostnader för kontroll vid import

Den kommunala nämndens kostnader för kontroll i samband med import av livsmedel skall enligt de villkor Livsmedelsverket föreskriver betalas av importören, dennes ombud eller någon annan som ansvarar för livsmedlen. Ersättning tas ut enligt en taxa som fastställs av kommunen efter förslag av den kommunala nämnden. För livsmedel som tas ut av nämnden som prov lämnas inte någon ersättning. Om Livsmedelsverket har föreskrivit stickprovsundersökning av ett visst varuslag, skall kostnaden för en sådan undersökning täckas genom en avgift som tas ut vid import av varor av det slaget enligt en taxa som Livsmedelsverket fastställer efter samråd med Ekonomistyrningsverket. Importören skall betala avgiften till Tullverket. Vad som sägs i 37 § tullagen (1994:1550) om tull skall gälla i fråga om avgiften. För en sändning som avvisas tas någon avgift inte ut. Statens kostnad för uppföljning av prov som har lett till anmärkning skall betalas av importören. Förordning (1999:530). Straff

Om ansvar för import av livsmedel i strid mot denna förordning eller med stöd av förordningen meddelade föreskrifter och försök därtill finns bestämmelser i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. Om en vara har förklarats förverkad, skall Tullverket anmäla detta till Livsmedelsverket som bestämmer vilka åtgärder som skall vidtas med varan. Överklagande m. m.

Beslut av en kommunal nämnd enligt denna förordning eller med stöd av förordningen meddelade föreskrifter får överklagas hos länsstyrelsen. I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Förordning (1998:1125).

Beslut enligt denna förordning eller med stöd av förordningen meddelade föreskrifter gäller omedelbart, om inte något annat bestäms.

Livsmedelsverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Övergångsbestämmelser 1994:1717 Denna förordning träder i kraft den dag lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen träder i kraft. Genom förordningen upphävs kungörelsen (1974:270) om kontroll vid införsel av livsmedel. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om överklagande av beslut enligt kungörelsen om kontroll vid införsel av livsmedel.