Förordning (1992:1374) om tillstånd till vissa förvärv av fast egendom

Ansökan om förvärvstillstånd enligt lagen (1992:1368) om tillstånd till vissa förvärv av fast egendom skall göras hos den länsstyrelse inom vars verksamhetsområde egendomen helt eller delvis är belägen. Om ansökan avser egendom inom flera länsstyrelsers verksamhetsområden skall den länsstyrelse, hos vilken ansökan gjorts, pröva frågan om tillstånd efter samråd med de övriga länsstyrelserna.

I tillståndsärendet skall förvärvaren 1. ge in fångeshandlingen eller, om ansökan gäller ett framtida förvärv, lämna uppgift om den egendom som ansökan avser, 2. uppge födelsetid eller personnummer eller, om förvärvaren är juridisk person, organisationsnummer, om sådant finns, 3. uppge postadress och, om förvärvaren är fysisk person, hemvist, 4. förete bevis om det taxeringsvärde och den typkod som senast åsatts den berörda egendomen, 5. uppge avsikten med förvärvet. Länsstyrelsen kan i särskilt fall medge undantag från vad som föreskrivs i första stycket.

Hade förvärvet för sin giltighet varit beroende av tillstånd enligt jordförvärvslagen (1979:230) skall förvärvaren även uppge överlåtarens postadress och, om förvärvaren är bolag, stiftelse eller annan förening än sambruksförening, förete bolagsavtal, bolagsordning, stadgar eller motsvarande handling.

Om länsstyrelsen finner att utredning som anges i 2 och 3 §§ saknas eller behöver kompletteras, får länsstyrelsen förelägga sökanden att inom viss tid avhjälpa bristen. Följs inte föreläggandet får ansökningen avvisas. En erinran om detta skall tas in i föreläggandet. Om det behövs ytterligare utredning får länsstyrelsen förelägga sökanden att komma in med sådan utredning. Följs inte föreläggandet får ärendet avgöras i det skick det har. En erinran om detta skall tas in i föreläggandet.

Länsstyrelsen skall i tillståndsärenden inhämta yttrande från 1. den kommun där egendomen är belägen, om kommunen bör höras över ansökningen, 2. Statens invandrarverk, om en utlännings möjligheter enligt utlänningslagen (1989:529) till stadigvarande bosättning här i landet behöver belysas, 3. Statens jordbruksverk, om förvärvaren är en juridisk person och ansökan avser en som lantbruksenhet taxerad egendom vars värde uppenbarligen överstiger 5 000 000 kronor.

Återkallas ett åläggande som har antecknats i fastighetsboken enligt 8 § lagen (1992:1368) om tillstånd till vissa förvärv av fast egendom jämfört med 11 § fjärde stycket jordförvärvslagen (1979:230), skall detta genast anmälas till inskrivningsmyndigheten för anteckning. Har ett antecknat åläggande upphävts genom lagakraftvunnet beslut, fullgjorts eller blivit inaktuellt, skall länsstyrelsen så snart den fått vetskap om detta anmäla förhållandet till inskrivningsmyndigheten för anteckning. Om ett antecknat åläggande att ansöka om fastighetsbildning har fullgjorts, behöver anmälan dock inte göras.

Beslutet i tillståndsärendet skall tillställas den som har överlåtit eller upplåtit den egendom eller rättighet som ansökningen avser.

Ytterligare bestämmelser om verkställighet av lagen (1992:1368) om tillstånd till vissa förvärv av fast egendom finns i förköpskungörelsen (1967:873).

Avgift tas ut för prövning som avses i lagen (1992:1368) om tillstånd till vissa förvärv av fast egendom enligt bestämmelserna i 9-14 §§ avgiftsförordningen (1992:191), varvid följande avgiftsklasser tillämpas.

I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Förordning (1998:1039). Ärendeslag Avgiftsklass A. Tillstånd till förvärv av fast egendom som är taxerad som småhusenhet, förvärv av tomträtt samt upplåtelse och förvärv av bostadsarrende 3 B. Tillstånd till förvärv av sådan lantbruksegendom i glesbygd som avses i 3 a § första stycket 1 jordförvärvslagen (1979:230) 5 C. Tillstånd till förvärv av lantbruksegendom när förvärvaren är en juridisk person och egendomens värde uppenbarligen överstiger 5 000 000 kr 8 D. Tillstånd till förvärv av lantbruksegendom när förvärvaren är en juridisk person och det inte är uppenbart att egendomens värde överstiger 5 000 000 kr 6 E. Tillstånd till förvärv av lantbruksegendom i andra fall än som avses i punkterna B--D 3 Förordning (1993:59).