Förordning (1991:7) om frisläpp av investeringsreserver

Belopp som har avsatts till allmän investeringsreserv enligt lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv får tas i anspråk för 1. kostnader för reparations- och andra underhållsarbeten på en här i riket belägen byggnad som inte utgör lagertillgång eller är avsedd att användas som bostad och för avskrivning av ny-, till- eller ombyggnad av en sådan byggnad om arbetena påbörjas den 10 januari 1991 eller senare, 2. avskrivning av inventarier som, om de inte utgör transportmedel i internationell trafik, är avsedda att användas här i riket om inventarierna anskaffas den 10 januari 1991 eller senare, 3. kostnader för främjande av skogsbruk eller för reparations- och andra underhållsarbeten på en här i riket belägen markanläggning som inte utgör lagertillgång och för avskrivning av sådan markanläggning om arbetena påbörjas den 10 januari 1991 eller senare.

Investeringsreserven får inte tas i anspråk för att anskaffa begagnade inventarier, föremål avsedda för utsmyckning, båtar som avses i 1 kap. 2 § sjölagen (1994:1009), järnvägsvagnar samt containrar och liknande anordningar för befordran av gods. I fråga om inventarier som den skattskyldige har förvärvat från näringsidkare med vilken han har väsentlig ekonomisk intressegemenskap får investeringsreserven tas i anspråk endast om inventarierna har tillverkats under beskattningsåret. I fråga om anskaffning av personbil som avses i vägtrafikkungörelsen (1972:603) får investeringsreserven tas i anspråk endast om bilen är avsedd för yrkesmässig trafik. Förordning (1995:179).

Allmän investeringsreserv får tas i anspråk endast för avskrivning eller kostnad i den förvärvskälla till vilken avsättningen hänför sig. Övergångsbestämmelser 2000:941 Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande i fråga om 2001 och tidigare års taxeringar.