Tidsbegränsningsförordning (1991:1750)

I denna förordning finns föreskrifter som gäller för anställningar vid -- myndigheterna under regeringen, dock inte affärsverken, -- de allmänna försäkringskassorna. Föreskrifterna i 3 § gäller inte för lärare, assistenter eller amanuenser vid högskoleenheter. Förordning (1993:1533).

Förordningen skall inte innebära någon inskränkning i den rätt att tidsbegränsa anställningar som följer av lagen (1982:80) om anställningsskydd eller av särskilda föreskrifter som regeringen meddelar. Tidsbegränsade anställningar

En anställning får begränsas till att gälla antingen för en bestämd tid eller tills vidare längst till en viss tidpunkt i följande fall: 1. Arbetstagaren får en verksledande eller därmed jämförlig ställning. 2. Arbetstagaren ersätter en viss arbetstagare. 3. Arbetstagaren anställs för enstaka, kortvariga perioder. 4. Arbetstagaren anställs för en föreskriven, tidsbestämd aspirant- eller annan utbildning vid myndigheten. 5. Arbetstagaren har uppnått den pensionsålder som gäller för anställningen. 6. Det finns ett beslut om att myndigheten skall upphöra eller genomgå en omfattande omorganisation inom två år. Förordning (1993:1533).

har upphävts genom förordning (1993:1533). Besked och varsel i vissa fall

Arbetsgivaren behöver inte lämna 1. besked som avses i 15 § första stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd, när anställningen har varat högst tre månader i följd, 2. besked som avses i 15 § andra stycket lagen om anställningsskydd, när anställningen har avsett ett semestervikariat eller ett feriearbete, 3. varsel enligt 30 § första stycket eller 30 a § lagen om anställningsskydd i fråga om anställning för den som har uppnått pensionsåldern. Övergångsbestämmelser 1991:1750 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1992. Genom förordningen upphävs kungörelsen (1974:1007) om tidsbegränsning av statligt lönereglerad anställning, m. m. Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande i fråga om en tidsbegränsad anställning som har beslutats före ikraftträdandet.