Förordning (1990:1510) med länsstyrelseinstruktion

Länsstyrelsen har till uppgift att 1. noga följa länets tillstånd och behov, 2. främja länets utveckling och befolkningens bästa, 3. verka för att de fastställda nationella målen inom olika samhällssektorer får genomslag i länet, 4. svara för den statliga förvaltningen i länet, i den mån inte någon annan myndighet har ansvaret för särskilda förvaltningsuppgifter. I frågor som har betydelse också för angränsande län skall länsstyrelsen främja länens gemensamma intressen.

Länsstyrelsen skall särskilt -- med beaktande av fastställda nationella mål verka för att statlig, kommunal och landstingskommunal verksamhet i länet samordnas och anpassas efter de övergripande miljö- och regionalpolitiska målen samt kravet på en långsiktig, god hushållning med naturresurserna, -- samordna de olika sektorerna inom länsstyrelsens ansvarsområde och därvid beakta de aspekter som är av betydelse för den regionala utvecklingen, -- följa upp och utvärdera insatser inom olika samhällssektorer med såväl ett nationellt som ett samlat regionalt perspektiv, -- genomföra eller hos regeringen eller dess myndigheter föreslå sådana åtgärder som är nödvändiga eller lämpliga för länets utveckling, -- underrätta regeringen om vad som är särskilt viktigt för regeringen att få veta om länet och händelser som inträffat där.

Länsstyrelsen svarar för bland annat frågor om -- de allmänna valen, -- polisverksamheten, -- det civila försvaret, -- räddningstjänsten och saneringen efter utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning, -- den sociala omvårdnaden och tillsynen på alkoholområdet, -- hälsoskyddet, -- jämställdhet mellan kvinnor och män, -- kommunikationerna, -- samordningen av trafiksäkerhetsarbetet, -- bostadsfinansieringen, -- plan- och byggnadsväsendet, -- hushållningen med naturresurser, -- utbildningen, -- djurskyddet, -- livsmedelskontrollen, -- lantbruket, -- rennäringen i förekommande fall, -- fisket, -- kulturmiljön, -- regionala utvecklingsinsatser, -- näringslivsutvecklingen, -- främjandet av konkurrensen, -- glesbygdsutvecklingen, -- naturvården, -- miljöskyddet. Ansvaret vilar dock inte på länsstyrelsen, om det finns särskilt föreskrivet att någon annan statlig myndighet skall svara för sådana uppgifter. Förordning (1995:671).

Länsstyrelsen svarar också för 1. vissa statliga åtgärder i frågor om skördeuppskattning och jordbruksstatistik, 2. distriktsveterinärorganisationen i länet och utövar tillsyn över andra praktiserande veterinärers verksamheter samt leder och samordnar åtgärder mot djursjukdomar, 3. tillsyn över att fastighetsinnehav avvecklas enligt 18 kap. 7 § ärvdabalken. Förordning (1993:572). Verksförordningens tillämpning

Verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på länsstyrelserna med undantag av 4 § andra stycket, 14, 19, 20, 23, 32 och 33 §§. Förordning (1996:467). Myndighetens ledning

Landshövdingen är chef för länsstyrelsen. Vid varje länsstyrelse, utom i Stockholms, Skåne och Västra Götalands län, finns en chefstjänsteman som är länsråd. Vid länsstyrelserna i Stockholms, Skåne och Västra Götalands län finns en chefstjänsteman som är länsöverdirektör. Chefstjänstemannen är ställföreträdare för landshövdingen. Förordning (1997:598). Styrelsen

Föreskrifter om antalet ledamöter och ersättare i styrelsen finns i lagen (1976:891) om val av ledamöter i länsstyrelses styrelse. Landshövdingen är styrelsens ordförande. Nämnder

Länsstyrelsen får inrätta nämnder med uppgift att avgöra frågor inom bestämda ansvarsområden.

När sådan nämnd inrättas, skall den bestå av ett ojämnt antal ledamöter, lägst fem och högst elva, ordföranden medräknad. För ledamöterna skall det finnas lika många ersättare. Landshövdingen är ordförande i nämnden. Om länsstyrelsens styrelse begär det, får regeringen förordna någon annan att vara ordförande. Rennäringsdelegationer

En delegation för rennäringsfrågor skall finnas inom var och en av länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Rennäringsdelegationen skall bestå av sju ledamöter. För ledamöterna skall det finnas lika många ersättare. Tre ledamöter och deras ersättare skall vara rennäringsutövare. Landshövdingen är ordförande i delegationen. Om länsstyrelsens styrelse begär det, får regeringen förordna någon annan att vara ordförande. Organisation

Länsstyrelsen beslutar själv sin organisation. Inom länsstyrelsen skall det finnas en länsexpert för vart och ett av följande sakområden: 1. civilt försvar och räddningstjänst, 2. social omvårdnad, 3. jämställdhet mellan kvinnor och män, 4. kommunikationer, 5. bostadsfinansiering, 6. planväsende och hushållning med naturresurserna, 7. livsmedelskontroll, djurskydd och allmänna veterinära frågor, 8. lantbruk, 9. rennäring, om det behövs, 10. fiske, 11. kulturmiljövård, 12. regionalekonomi och näringslivsutveckling, 13. naturvård och miljöskydd. Länsexperten skall under länsstyrelsens ledning ha ett ansvar för sitt sakområde och medverka till samordning mellan sakområdena. Förordning (1995:671). Styrelsens ansvar och uppgifter m.m.

Utöver vad som framgår av 13 § verksförordningen (1987:1100) skall styrelsen besluta om -- viktigare frågor om samhällsplaneringen, miljön och regionala utvecklingsinsatser eller andra åtgärder som är betydelsefulla för länets utveckling, -- viktigare frågor om polisverksamheten, -- viktigare frågor om länsstyrelsens verksamhetsinriktning, -- inrättande av särskilda nämnder, rennäringsdelegationer och fastställande av deras ansvarsområden. Styrelsen får inte avgöra frågor som avser polisledning i särskilda fall.

Styrelsen får överlåta till landshövdingen att besluta sådana föreskrifter som inte är av principiellt slag eller annars av större vikt. Landshövdingen får i sin tur, om det finns synnerliga skäl för det, överlåta till någon annan tjänsteman att besluta sådana föreskrifter. Personalföreträdare

Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på länsstyrelserna. Personalansvarsnämnden

Länsstyrelsens personalansvarsnämnd består -- förutom av landshövdingen och personalföreträdarna -- av landshövdingens ställföreträdare, en tjänsteman som svarar för personalfrågor inom länsstyrelsen och en jurist vid länsstyrelsen. De två sistnämnda utses av länsstyrelsen. Ärendenas handläggning Styrelsen

Styrelsen är beslutför när ordföranden och minst sju andra ledamöter är närvarande.

Om ett styrelseärende är så brådskande att styrelsen inte hinner sammanträda för att behandla det, får ärendet avgöras genom meddelande mellan ordföranden och minst så många ledamöter som behövs för beslutförhet. Om detta förfarande inte är lämpligt, får landshövdingen ensam avgöra ärendet. Ett sådant beslut skall anmälas vid nästa sammanträde med styrelsen.

Den som i ett styrelseärende vill anmäla avvikande mening enligt 19 § första eller andra stycket förvaltningslagen (1986:223) skall göra det innan sammanträdet med styrelsen avslutas.

Den som är länsråd eller länsöverdirektör får närvara och yttra sig vid styrelsens sammanträden. Detsamma gäller den som är länspolismästare eller länsexpert eller som annars svarar för ett visst sakområde, när ett ärende som hör till hans eller hennes område föredras av någon annan inför styrelsen. Vid sammanträden med rennäringsdelegationen får företrädare för samefondens styrelse närvara och yttra sig, men inte delta i besluten. Förordning (1992:773). Nämnder och rennäringsdelegationer

De nämnder och rennäringsdelegationer som avses i 8 eller 10 § avgör frågor inom sina ansvarsområden.

En nämnd eller en rennäringsdelegation är beslutför när ordföranden och minst hälften av de övriga ledamöterna är närvarande. För rennäringsdelegationen gäller dessutom att minst en av de närvarande skall vara rennäringsutövare.

Vad som sägs i 17--20 §§ om ärendenas handläggning i styrelsen skall tillämpas också på en nämnd och en rennäringsdelegation.

Personalansvarsnämnden är beslutför när ordföranden och minst tre andra ledamöter är närvarande. Polisfrågor

Föreskrifter om den regionala polisverksamheten m.m. samt om handläggningen av vissa polisfrågor finns i polisförordningen (1984:730). Förordning (1992:773).

har upphävts genom förordning (1992:773).

har upphävts genom förordning (1992:773).

har upphävts genom förordning (1992:773).

har upphävts genom förordning (1995:1451).

har upphävts genom förordning (1995:1451). Vägfrågor

har upphävts genom förordning (1993:572). Särskild tjänstgöringsskyldighet m.m.

Det finns särskilda föreskrifter om skyldighet för tjänstemän vid Vägverkets region, länsarbetsnämnden och Skogsvårdsstyrelsenatt, som föredragande eller på något annat sätt, delta i handläggningen av en del ärenden och i övrigt hjälpa länsstyrelsen. Förordning (1997:653).

En länsstyrelse får efter överenskommelse med en annan länsstyrelse mot ersättning ställa någon av sina tjänstemän till den andra länsstyrelsens förfogande för att, som föredragande eller på något annat sätt, delta i handläggningen av ett visst ärende eller en viss ärendegrupp. Förordning (1993:1294). Samråd m.m.

Har en central myndighet meddelat ett beslut som rör lokalisering av en anläggning eller fördelning av resurser inom ett län, skall myndigheten genast underrätta länsstyrelsen om beslutet, om detta går emot länsstyrelsens mening i frågan. Har beslutet fattats av en annan central myndighet än ett affärsverk eller Banverket och saknas det sökande, klagande eller andra parter i ärendet, skall länsstyrelsen begära att regeringen omprövar beslutet, om det finns skäl för det med hänsyn till länets utveckling och befolkningens bästa.

Har länsstyrelsen meddelat ett beslut av väsentlig betydelse för en central myndighets verksamhet och saknas det sökande, klagande eller andra parter i ärendet, skall länsstyrelsen genast underrätta myndigheten om beslutet, om detta går emot den mening som uttalats av myndigheten eller dess regionala organ. Länsstyrelsen skall även i övrigt underrätta berörda centrala myndigheter i frågor som har särskild betydelse för myndigheten.

I frågor som avses i 33 och 34 §§ bör samråd ske mellan den centrala myndigheten eller dess regionala organ och länsstyrelsen. Länsstyrelsen bör samråda med länsstyrelsen i ett annat län i frågor av betydelse för båda länen.

Länsstyrelsen bör, i den mån det inte strider mot vad som är föreskrivet i en lag eller någon annan författning, informera motsvarande myndighet i angränsande nordiska länder i sådana frågor om samhällsplanering och regionala utvecklingsinsatser som kan antas ha betydelse för den myndighetens verksamhet.

Föreskrifter om val av styrelsens ledamöter, utom landshövdingen, och av ersättare för dessa finns i lagen (1976:891) om val av ledamöter i länsstyrelses styrelse, lagen (1996:946) om val av ledamöter i styrelsen för Länsstyrelsen i Skåne län och lagen (1997:223) om val av ledamöter i styrelsen för Länsstyrelsen i Västra Götalands län. I Skåne län väljs före utgången av år 1996 fyra ledamöter av fullmäktige i Kristianstads läns landsting, sju ledamöter av fullmäktige i Malmöhus läns landsting och tre ledamöter av fullmäktige i Malmö kommun. I Västra Götalands län väljs före utgången av år 1997 tre ledamöter av fullmäktige i Göteborgs och Bohus läns landsting, fyra ledamöter av fullmäktige i Älvsborgs läns landsting, tre ledamöter av fullmäktige i Skaraborgs läns landsting och fyra ledamöter av fullmäktige i Göteborgs kommun. Förordning (1997:233).

Ledamöter och ersättare skall vara folkbokförda i länet. Föreskrifter om krav på svenskt medborgarskap för behörighet att inneha sådana uppdrag finns i 11 kap. 9 § regeringsformen.

Bland ledamöterna och ersättarna bör det finnas erfarenhet från kommunal och landstingskommunal verksamhet och erfarenhet från verksamhet i näringslivet och arbetstagarorganisationer.

Val av ledamöter eller ersättare skall vara proportionellt, om det begärs av minst det antal ledamöter i landstingsfullmäktige eller kommunfullmäktige som motsvarar den kvot som man får, om man dividerar antalet närvarande ledamöter med summan av det antal personer som valet avser plus 1. Om kvoten då blir ett decimaltal, skall den avrundas till närmast högre hela tal. Föreskrifter om förfarandet vid ett sådant proportionellt val finns i lagen (1992:339) om proportionellt valsätt. Vid val i Skåne län för år 1997 och i Västra Götalands län för år 1998 skall dock jämförelsetalet vid fördelning av platser beräknas genom att gruppens röstetal delas med det tal som är 1 högre än det dubbla antalet platser som redan tilldelats gruppen. Om ersättare inte väljs proportionellt, skall det vid valet också bestämmas i vilken ordning som de skall kallas till tjänstgöring. Förordning (1997:233).

Ledamöter och ersättare i styrelsen väljs för tre år, räknat från och med den 1 januari året efter det år då val av landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige har ägt rum i hela landet. Om valet till fullmäktige har upphävts och omval har ägt rum eller rättelse har gjorts genom en förnyad sammanräkning och om mandatfördelningen mellan partierna därvid har ändrats, upphör uppdragen för ledamöterna och ersättarna i länsstyrelsens styrelse två månader efter det att omvalet eller sammanräkningen har avslutats. När omvalet eller sammanräkningen har avslutats, skall fullmäktige förrätta nytt val av ledamöter och ersättare för återstoden av tjänstgöringstiden. Förordning (1992:84).

Om en ledamot eller en ersättare upphör att vara valbar, upphör också uppdraget genast.

Om en ledamot som har utsetts vid proportionellt val avgår under tjänstgöringstiden, inträder en ersättare i ledamotens ställe för återstoden av tjänstgöringstiden. Ersättare inträder enligt den ordning mellan ersättarna som har bestämts vid valet. Om en ledamot eller ersättare som inte har utsetts vid proportionellt val avgår, utses en ny ledamot eller ersättare för återstoden av tjänstgöringstiden. Förordnande av nämndledamöter m.fl.

De ledamöter och ersättare i nämnder som avses i 9 § första stycket utses av länsstyrelsens styrelse. Detsamma gäller de ledamöter och ersättare i rennäringsdelegationer som avses i 11 § första stycket. De ledamöter som skall vara rennäringsutövare utses efter samråd med Sametinget. Förordning (1993:1294).

Ledamöter och ersättare skall vara folkbokförda i länet.

Ledamöter och ersättare utses för tre år, räknat från och med den 1 juli året efter det år då val av landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige har ägt rum i hela landet. Förordning (1992:84).

Om en ledamot eller en ersättare upphör att vara valbar, upphör också uppdraget genast. Om en ledamot eller en ersättare avgår, utses en ny ledamot eller ersättare för återstoden av tjänstgöringstiden. Anställningar

Landshövdingen anställs genom beslut av regeringen. Anställningar som länsråd eller länsöverdirektör beslutas av regeringen efter anmälan av landshövdingen. Andra anställningar beslutas av länsstyrelsen. Förordning (1996:467). Anställning av länsexperter

Innan länsstyrelsen beslutar att anställa sådana länsexperter som anges i följande sammanställning, skall länsstyrelsen samråda med där angivna centrala myndigheter. Länsexpert för Central myndighet civilt försvar och Överstyrelsen för civil beredskap, räddningstjänst Statens räddningsverk social omvårdnad Socialstyrelsen jämställdhetsfrågor Jämställdhetsombudsmannen bostadsfinansiering Boverket och Statens bostadskreditnämnd planväsende och hushållning med Boverket naturresurserna livsmedelskontroll, djurskydd och Statens livsmedelsverk allmänna veterinära frågor lantbruk Statens jordbruksverk rennäring Statens jordbruksverk fiske Fiskeriverket kulturmiljövård Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer regionalekonomi och Närings- och näringslivsutveckling teknikutvecklingsverket naturvård och miljöskydd Statens naturvårdsverk Förordning (1995:671).

Om länsstyrelsen och den centrala myndigheten inte kan enas i fråga om anställning av en länsexpert som avses i 49 §, skall länsstyrelsen med sitt eget och myndighetens yttrande lämna över ärendet till regeringen för avgörande.

har upphävts genom förordning (1994:514). Jämställdhetsfrågor

Länsstyrelsen skall årligen samla in och redovisa uppgifter om den aktuella könsfördelningen per den 1 juli i samtliga regionala statliga styrelser i länet. Redovisningen skall senast den 1 oktober lämnas till det departement som ansvarar för frågor om jämställdhet mellan kvinnor och män. Förordning (1994:514). Lantbruksfrågor

Länsstyrelsen får utse ortsombud, som skall hjälpa länsstyrelsen inom lantbrukets område. Innan ett ortsombud utses, skall kommunstyrelsen på orten ges tillfälle att lämna förslag.

Taxor för länsstyrelsens uppdragsverksamhet inom lantbrukets område fastställs av länsstyrelsen. Förordning (1993:572). Civilt försvar och räddningstjänst

Länsstyrelsen är den högsta civila totalförsvarsmyndigheten inom ett län. Förordning (1995:671). Bestämmelser för fred

Länsstyrelsen skall samverka med försvarsområdesbefälhavaren vid Försvarsmakten för att åstadkomma en enhetlig inriktning och ledning av totalförsvarets olika delar och en ändamålsenlig användning av civila och militära resurser. Förordning (1995:671).

Länsstyrelsen skall inom länet 1. bevaka att risk- och beredskapshänsyn tas i samhällsplaneringen samt främja arbetet med kommunala riskanalyser, 2. verka för att beredskapsförberedelserna för den civila verksamhet som bedrivs i länet får en enhetlig inriktning och att nödvändig samverkan kommer till stånd, 3. medverka i operativa studier som underlag för planläggningen inom det civila försvaret, 4. samordna planeringen, inriktningen, genomförandet och uppföljningen av ledningsövningar inom det civila försvaret, 5. ge kommunerna och berörda myndigheter, organisationer och företag stöd och underlag för deras beredskapsförberedelser, 6. följa upp kommunernas tillämpning av lagen (1994:1720) om civilt försvar och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, bland annat i samband med övningar. 7. fullgöra de uppgifter som följer av räddningstjänstlagen (1986:1102) och räddningstjänstförordningen (1986:1107). Länsstyrelsen skall årligen till Överstyrelsen för civil beredskap rapportera vilka beredskapsförberedelser som vidtagits av kommunerna i länet. Länsstyrelsen skall samtidigt redovisa en bedömning av effekten av de vidtagna förberedelserna. Förordning (1995:671).

Länsstyrelsen har inom länet ett särskilt ansvar för beredskapsförberedelser inom följande funktioner enligt bilagan till beredskapsförordningen (1993:242): -- civil ledning och samordning, -- ordning och säkerhet m.m., -- befolkningsskydd och räddningstjänst, -- psykologiskt försvar, -- hälso- och sjukvård m.m., såvitt avser socialtjänst, miljö- och hälsoskydd, -- transporter, -- livsmedelsförsörjning m.m., -- flyktingverksamhet, -- energiförsörjning, -- försörjning med industrivaror. Förordning (1995:671). Tillämpningsområde Bestämmelser vid höjd beredskap

Är Sverige i krig, skall 56--63 §§ tillämpas. Därvid skall 1--54 §§ tillämpas bara i den utsträckning som de är förenliga med vad som sägs i 56--63 §§. Är Sverige inte i krig, skall 56--63 §§ tillämpas bara i den utsträckning som regeringen bestämmer särskilt. Förordning (1992:84).

Länsstyrelsen skall som högsta civila totalförsvarsmyndighet inom länet verka för att största möjliga försvarseffekt uppnås. Länsstyrelsen skall därvid -- samordna de civila försvarsåtgärderna, -- verka för att sådan verksamhet hos civila myndigheter och andra civila organ som har betydelse för försvarsansträngningarna bedrivs med en enhetlig inriktning, -- i samråd med försvarsområdesbefälhavaren vid Försvarsmakten verka för att det civila och det militära försvaret samordnas, -- verka för att länets tillgångar fördelas och utnyttjas så att försvarsansträngningarna främjas. Förordning (1994:514).

Länsstyrelsen har under höjd beredskap ett särskilt ansvar för de funktioner som anges i 54 d §. Förordning (1995:671).

Om länsstyrelsen bedömer det nödvändigt för samordningen av försvars- ansträngningarna, får den meddela föreskrifter om verksamheten hos andra regionala eller lokala civila myndigheter med statliga förvaltningsuppgifter inom länet. Sådana föreskrifter får dock inte meddelas för riksdagens myndigheter eller för civilbefälhavaren. Förordning (1992:84).

Länsstyrelsen skall på alla sätt söka upprätthålla förbindelse med regeringen, centrala myndigheter, civilbefälhavaren och länsstyrelserna i angränsande län. Förordning (1995:671).

Föreskrifter om länsstyrelsens befogenheter i vissa fall när förbindelsen har avbrutits med både regeringen och civilbefälhavaren finns i lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m. och i förordningen (1988:1215) med motsvarande rubrik. Länsstyrelsen skall i de fall som avses i första stycket självständigt genomföra de åtgärder som behövs för den civila försvarsverksamheten och till stöd för det militära försvaret. Förordning (1992:84).

Länsstyrelsen får överlåta åt en kommunal myndighet att i ett visst ärende eller i vissa grupper av ärenden på eget ansvar meddela beslut eller genomföra åtgärder som annars skulle ankomma på länsstyrelsen, om föreskrifter i lag inte hindrar det. Förordning (1992:84).

Bedömer länsstyrelsen det nödvändigt att besluta om en åtgärd som det saknas medel för, får den, om regeringens beslut inte kan avvaktas, själv tillhandahålla de medel som behövs. En sådan utbetalning skall anmälas till regeringen så snart som möjligt. Förordning (1992:84).

Länsstyrelsen beslutar själv i vilken utsträckning det skall finnas länsexperter. Förordning (1992:84). Landshövdingarnas tjänstebostäder

Landshövdingarna är skyldiga att bo i de tjänstebostäder som anvisas dem. Förordning (1993:1294).

De delar av landshövdingarnas tjänstebostäder som är avsedda för representation skall vara försedda med möbler och annan inredning enligt inventarieförteckning som fastställs av Statens fastighetsverk. Förordning (1993:1294).

En landshövding som avgår från tjänsten skall lämna tjänstebostaden när han avgår, om inte regeringen bestämmer något annat. Om landshövdingen avlider skall dödsboet lämna tjänstebostaden senast tre månader därefter. Förordning (1996:467). Övergångsbestämmelser 1990:1510 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1991. 2. Genom förordningen upphävs förordningen (1988:971) med länsstyrelse- instruktion. 3. Länsstyrelsen skall fullgöra de uppgifter som enligt äldre föreskrifter åligger Kungl. Maj:ts befallningshavande eller landshövdingen. 4. har upphävts genom lag (1993:1617) . 5. Om länsstyrelsen inrättar nämnder eller rennäringsdelegationer enligt 8 eller 10 § för tiden före den 1 juli 1992, skall ledamöter och ersättare utses särskilt för tiden till utgången av juni 1992. 1992:84 Denna förordning träder i kraft den 1 april 1992. Genom förordningen upphävs förordningen (1975:1004) med krigsinstruktion för länsstyrelserna och förordningen (1978:706) om länsstyrelsens verksamhet inom det ekonomiska försvaret.