Smittskyddsförordning (1989:301)

Termer och begrepp som används i denna förordning har samma betydelse som i smittskyddslagen (1988:1472).

De smittsamma sjukdomar som skall anmälas enligt föreskrifterna i 3 § tredje stycket och 22 § smittskyddslagen (1988:1472) anges i bilaga A till denna förordning. Vid fall av sjukdom som anges i A2 bilaga A skall anmälan även göras till den kommunala nämnd som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet. Förordning (1995:1320).

En anmälan enligt 20 eller 22 § smittskyddslagen (1988:1472) skall göras skriftligen senast dagen efter den då läkaren fått vetskap om att den undersökte har smittats. Beträffande sjukdomar som avses i 1.3 bilagan till smittskyddslagen skall dock anmälan göras senast sju dagar efter sistnämnda dag.

Om en läkare misstänker att flera patienter har smittats av samma anmälningspliktiga sjukdom, skall läkaren, genom telefonsamtal eller på annat liknande sätt, omedelbart underrätta smittskyddsläkaren om detta.

En anmälan enligt 20 § smittskyddslagen (1988:1472) som gäller en sjukdom som avses i 1.3 bilagan till nämnda lag skall, utöver vad som föreskrivs i 21 § första stycket 3--5 smittskyddslagen, innehålla uppgift om de två första och de fyra sista siffrorna i den smittades personnummer och om hans hemortslän. Om den smittade vid infektion av HIV tillhör en riskutsatt grupp, skall denna grupp anges i anmälan. Några andra uppgifter om den smittades identitet får inte lämnas i anmälan.

Om en behandlande läkare i sitt arbete finner anledning anta att en person har smittats av en samhällsfarlig sjukdom, skall läkaren på ett lämpligt sätt underrätta denne om hans skyldighet att söka läkare för undersökning. Om den underrättade låter sig undersökas av någon annan läkare än den som har underrättat honom, skall han på ett godtagbart sätt snarast visa för den underrättande läkaren att han har blivit undersökt samt meddela denne resultatet av undersökningen. Om den behandlande läkaren inte omgående och utan svårighet kan nå personen med en underrättelse, skall läkaren omedelbart underrätta smittskyddsläkaren enligt 26 § smittskyddslagen (1988:1472).

Bestämmelsen i 29 § smittskyddslagen (1988:1472) om skyldighet att lämna uppgifter gäller om den som för smitta som anges i bilaga B till denna förordning. Förordning (1995:1320).

Om en smittskyddsläkare i ett ärende har underrättat berörd socialnämnd, polismyndighet och frivårdsmyndighet enligt 30 § smittskyddslagen (1988:1472), skall läkaren i det fall han har överlämnat ärendet till en annan smittskyddsläkare meddela nämnda myndigheter till vilken smittskyddsläkare ärendet har överlämnats. Förordning (1990:1036).

Staten svarar för kostnaderna för läkemedel som förskrivs av en läkare utom landstingets hälso- och sjukvård och som behövs från smittskyddssynpunkt vid behandling för en samhällsfarlig sjukdom av en patient, som är sjukförsäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Staten svarar också för kostnaderna för undersökning samt vård och behandling, dock inte läkemedel, av en patient som inte är sjukförsäkrad enligt lagen om allmän försäkring, om läkaren är privat verksam och har ersättning enligt lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning samt visar att han inte har kunnat få betalt från patienten. Ersättning för kostnader som avses i första och andra styckena utbetalas av Socialstyrelsen Förordning (1993:1667).

Smittskyddsinstitutet skall fortlöpande sammanställa anmälningar till institutet enligt 20 och 22 §§ smittskyddslagen (1988:1472) och med lämpliga mellanrum sända ut redogörelser för dessa till berörda myndigheter, läkare och veterinärer. Förordning (1993:458).

Generalläkaren har tillsynen över smittskyddet inom Försvarsmakten. Generalläkaren får efter samråd med Socialstyrelsen meddela föreskrifter om undantag från smittskyddslagens (1988:1472) tillämpning på Försvarsmakten, i den mån föreskrifterna inte gäller tvångsåtgärd mot enskild. Förordning (1994:659).

Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om undantag för läkare vid mikrobiologiskt laboratorium från skyldigheten att göra anmälan enligt 20 och 22 §§ smittskyddslagen (1988:1472) såvitt avser viss sjukdom, viss uppgift i anmälan eller till vilka anmälan skall göras. Socialstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om frågor inom smittskyddet som inte gäller vaccination. Förordning (1995:1320). Övergångsbestämmelser 1993:1667 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för kostnader som har uppkommit före ikraftträdandet. Bilaga A Smittsamma sjukdomar som skall anmälas enligt 22 § smittskyddslagen (1988:1472) A1 amöbainfektion infektion av HTLV I infektion av HTLV II invasiv infektion av haemophilus influensae typ B infektion av atypiska mykobakterier malaria methicillinresistent stafylococcus aureus mässling nefropathia epidemica kikhosta pneumokocker med nedsatt känslighet för penicillin påssjuka röda hund stelkramp vancomycinresistent enterococcus faecalis vancomycinresistent enterococcus faecium A2 botulism campylobacterinfektion giardiainfektion enterhemorragiska escherichia coli serotyp O157 legionärssjuka listerios papegojsjuka toxoplasmainfektion trikinos tularemi yersiniainfektion Förordning (1999:859). Bilaga B Samhällsfarliga sjukdomar för vilka det finns skyldighet att lämna uppgift om smittbäraren enligt 29 § smittskyddslagen (1988:1472) difteri hepatit A hepatit B infektion av HIV (humant immunbristvirus) kolera pest tuberkulos tyfoidfeber Förordning (1995:1320).