Lag (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m. m.

Denna lag är tillämplig på krigsmän.

Följande personal är krigsmän: 1. värnpliktiga under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga enligt värnpliktslagen (1941:967), 2. kvinnor som genomgår utbildning enligt lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor, 3. de som genomgår utbildning för att få militär anställning vid försvarsmakten, 4. hemvärnsmän under den tid de är tjänstgöringsskyldiga, 5. de som genom krigsfrivilligavtal eller annat avtal åtagit sig att tjänstgöra frivilligt i befattningar i försvarsmaktens krigsorganisation, under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga, 6. de som omfattas av tjänsteplikt enligt lagen (1981:292) om tjänstplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m. m. och genomgår utbildning eller övning vid försvarsmakten, 7. anställda i utlandsstyrkan inom försvarsmakten, när de tjänstgör utomlands. Lag (1986:644) .

Kommer riket i krig, är följande personal krigsmän: 1. alla som är tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten, 2. polismän som utan att vara tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten är skyldiga att delta i rikets försvar, 3. skyddsvakter och skyddsområdesvakter som förordnats med stöd av lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m. m., 4. alla som annars vistas vid avdelningar av försvarsmakten, när avdelningarna är i fält eller verkar under liknande förhållanden, 5. medlemmar av den organiserade motståndsrörelsen. Lag (1990:221) .

Om riket är i krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig i, får regeringen föreskriva att den personal som anges i 3 § skall vara krigsmän.

När det inte längre föreligger sådana förhållanden som avses i 3 och 4 §§, skall regeringen föreskriva att annan personal än den som nämns i 2 § skall upphöra att vara krigsmän.

Föreskrifterna i denna lag om krigsmän skall också tillämpas på 1. krigsfångar, 2. krigsdeltagare som har internerats vid krig under vilket riket är neutralt, 3. utlänningar som vistas bland krigsfångar eller internerade krigsdeltagare för att utöva sjukvård eller andlig vård.

Den som inte längre är krigsman får med tillämpning av denna lag åläggas disciplinpåföljd och ersättningsskyldighet för förfarande under tid då han var krigsman. I sådant fall skall gälla vad lagen föreskriver beträffande krigsman, dock att bestämmelserna i 39--45 §§ ej får tillämpas. Disciplinförseelser Disciplinansvar

En krigsman som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad han på grund av reglementen, instruktioner eller förmäns order eller i övrigt skall iaktta i tjänsten skall åläggas disciplinpåföljd för disciplinförseelse. I ringa fall skall dock inte åläggas någon påföljd.

Disciplinpåföljd får inte åläggas någon, om han inte inom två år från förseelsen har underrättats enligt 25 § om vad som anförs mot honom eller fått anmaning enligt 21 § tredje stycket lagen (1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän eller motsvarande bestämmelse i fråga om justitiekanslern. Lag (1987:1003) . Disciplinpåföljder

Disciplinpåföljderna är varning, extratjänst, löneavdrag och utegångsförbud.

Varning innebär att den felande erinras om att han för framtiden skall iaktta sina skyldigheter i tjänsten.

Extratjänst innebär att den felande vid högst fem tillfällen utöver den vanliga tjänsten skall utföra handräckning eller någon annan särskild uppgift. Vid varje tillfälle får högst fyra timmar tas i anspråk för uppgiften. Om extratjänsten inte avser annat än jour- eller beredskapstjänstgöring, får dock tiden fram till den vanliga tjänstens början nästa dag tas i anspråk. Extratjänsten får inte vara sådan att den inverkar skadligt på den felandes hälsa eller tjänstbarhet.

Löneavdrag får bestämmas för högst trettio dagar och innebär avdrag på dagersättning eller motsvarande ersättning. Om något sådant avdrag inte kan göras, skall den felande betala ett belopp som motsvarar avdraget. För den som erhåller dagersättning skall löneavdraget motsvara dagersättningen utan tillägg. För övriga skall löneavdraget bestämmas till viss andel av utgående ersättning. Andelen skall utgöra högst en fjärdedel av ersättningen per dag. Avdraget får dock inte understiga ett belopp motsvarande dagersättning utan tillägg.

Utegångsförbud innebär förbud för den som är förlagd inom ett kasernområde, läger eller motsvarande område att under en bestämd tid, minst en och högst femton dagar, på fritid vistas utanför det område som är upplåtet åt en viss avdelning eller utanför en del av ett sådant område. För den som är förlagd ombord på ett fartyg skall utegångsförbudet avse förbud att lämna fartyget.

Löneavdrag får åläggas tillsammans med utegångsförbud, om det krävs av hänsyn till ordningen inom försvarsmakten. Åtalsanmälan m. m.

Om en krigsman kan antas ha begått en disciplinförseelse och han genom sitt förfarande skäligen kan misstänkas även ha gjort sig skyldig till brott, skall han anmälas till åtal för brottet, om inte annat följer av 17 §.

Åtalsanmälan behöver inte göras i fråga om 1. brott för vilka svårare straff än böter inte föreskrivs, 2. följande brott i brottsbalken, nämligen ofredande (4 kap. 7 §), snatteri (8 kap. 2 §), egenmäktigt förfarande (8 kap. 8 §), bedrägligt beteende (9 kap. 2 §), undandräkt (10 kap. 2 §), olovligt förfogande (10 kap. 4 §), olovligt brukande (10 kap. 7 §), svikande av försvarsplikt (18 kap. 6 §), lydnadsbrott (21 kap. 5 §) och rymning (21 kap. 7 §). Åtalsanmälan skall dock alltid göras, om 1. brottet riktar sig mot någon utanför försvarsmakten, 2. målsäganden har förklarat att han avser att föra talan om enskilt anspråk, eller 3. det finns skäl att anta att påföljden inte kommer att stanna vid böter.

Om någon åtgärd har vidtagits för att anställa åtal mot en krigsman, får ett disciplinärende inte inledas eller fortsättas i fråga om det förfarande som avses med åtgärden. Beslutande myndigheter

Frågor om disciplinansvar eller åtalsanmälan prövas av den myndighet där krigsmannen tjänstgör eller senast har tjänstgjort, om regeringen inte föreskriver något annat.

Vid Försvarsmakten skall ärenden som avses i 19 § prövas av chefen för det förband eller den enhet av annat slag, vid vilken krigsmannen tjänstgör eller, om han inte längre tjänstgör, senast har tjänstgjort, såvida chefen har lägst överstes eller kommendörs tjänstegrad. Försvarsmakten får dock besluta, att någon annan chef vid förbandet eller enheten som har lägst överstelöjtnants eller kommendörkaptens tjänstegrad får pröva ärendena. Lag (1994:520) .

En chef som avses i 20 § får överlämna åt andra chefer som tjänstgör under honom, dock lägst en kompanichef eller motsvarande chef, att pröva frågor om disciplinansvar för personal som står under deras befäl, under förutsättning att 1. förfarandet inte kan antas utgöra brott, 2. förseelsen har erkänts och 3. förseelsen inte bör medföra svårare påföljd än varning eller extratjänst eller utegångsförbud i högst fem dagar. Lag (1994:520) .

För att biträda de myndigheter som har att handlägga disciplinärenden skall finnas auditörer. Auditörerna skall vara lagfarna. De förordnas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Innan en disciplinpåföljd beslutas eller en åtalsanmälan görs, skall yttrande inhämtas från auditören. Ett sådant yttrande behövs dock inte i ärenden som avgörs av chef som avses i 21 §. Auditören är medansvarig för de beslut som myndigheten fattar på hans tillstyrkan. Handläggningen av disciplinärenden

Disciplinärenden skall handläggas skyndsamt.

Myndigheten skall hålla muntligt förhör med krigsmannen. Denne skall därvid underrättas om vad som anförs mot honom. Om muntligt förhör inte kan anses behövligt, får underrättelsen ske skriftligen, varvid krigsmannen skall uppmanas att yttra sig i saken. Om det behövs, skall även anmälare och andra som kan lämna uppgifter i saken höras muntligen eller skriftligen. Protokoll skall föras över förhören.

Vid muntligt förhör med krigsmannen skall ett förhörsvittne om möjligt vara närvarande.

Om myndigheten finner att ett vittne eller en sakkunnig bör höras vid domstol eller att någon bör föreläggas att förete en skriftlig handling eller ett föremål som bevis, skall myndigheten ansöka om detta hos den tingsrätt inom vars område den person vistas som skall höras eller på annat sätt berörs av åtgärden. I fråga om sådana åtgärder skall i tillämpliga delar gälla vad som föreskrivs i rättegångsbalken om bevisupptagning utom huvudförhandling.

Krigsmannen skall innan ärendet avgörs få del av vad som har kommit fram under utredningen och beredas tillfälle att yttra sig över det, om det inte är uppenbart obehövligt.

Myndighetens beslut skall grundas på vad som har kommit fram under utredningen. Av beslutet skall framgå de skäl som bestämt utgången.

Krigsmannen skall underrättas om myndighetens beslut och auditörens yttrande. Han skall även underrättas om hur han skall göra om han vill begära ändring av beslutet. Myndigheten bestämmer om underrättelsen skall ske muntligt, genom vanligt brev, genom delgivning eller på något annat sätt. Underrättelsen skall dock alltid ske skriftligt, om krigsmannen begär det.

Om det av särskilda skäl inte krävs någon disciplinpåföljd, får ärendet avskrivas.

Bestämmelser om rätt för riksdagens ombudsmän och för justitiekanslern att göra anmälan i ärenden om disciplinansvar och om handläggning av sådana ärenden finns i 6 § lagen (1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän och i 6 § lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn. Lag (1987:1003) . Verkställighet av disciplinpåföljd

Beslut om disciplinpåföljd skall verkställas snarast möjligt efter det att beslutet har vunnit laga kraft mot krigsmannen. Om det behövs av hänsyn till ordningen inom försvarsmakten eller av någon annan särskild anledning, får det i beslut om extratjänst eller utegångsförbud förordnas att beslutet skall verkställas trots att det inte har vunnit laga kraft.

Extratjänst får inte verkställas på tjänstefria dagar. Detsamma gäller utegångsförbud i högst fem dagar.

Verkställigheten av extratjänst eller utegångsförbud får uppskjutas eller avbrytas, om det finns särskilda skäl. Den dag då avbrott sker skall i sin helhet räknas som verkställighetstid.

Om flera beslut om utegångsförbud är helt eller delvis verkställbara samtidigt, skall påföljderna läggas samman med varandra. Den sammanlagda verkställighetstiden får dock inte överstiga tjugofem dagar. Från den sammanlagda verkställighetstiden skall den tid avräknas under vilken verkställighet redan har skett.

Om den som har ålagts utegångsförbud blir efter överklagande slutligen ålagd löneavdrag, skall avräkning ske för den tid under vilken förbudet har verkställts. En dags utegångsförbud skall anses motsvara två dagars löneavdrag.

Extratjänst bortfaller i den mån den inte har verkställts innan krigsmannens tjänstgöringsskyldighet har upphört.

Utegångsförbud får inte verkställas efter det att krigsmannens tjänstgöringsskyldighet har upphört. Om utegångsförbud inte kan verkställas, skall myndigheten omvandla det till löneavdrag med tillämpning av 36 § andra meningen. Om löneavdrag inte kan göras och motsvarande belopp inte betalas, gäller om verkställighet vad som är föreskrivet om uppbörd och indrivning av böter. Obetalda belopp får dock inte förvandlas till fängelse. Löneavdrag bortfaller i den mån det inte har verkställts inom tre år från det beslutet om disciplinpåföljd vann laga kraft. Tvångsmedel

Den som enligt särskilda föreskrifter är förman får omhänderta en krigsman som inom ett område eller utrymme, som används av försvarsmakten, eller klädd i militär uniform på allmän plats 1. anträffas så berusad att han inte kan ta hand om sig själv eller annars utgör en fara för sig själv eller någon annan, eller 2. uppträder så att han stör den allmänna ordningen eller ordningen inom försvarsmakten eller utgör en fara för disciplinen. Omhändertagande får inte ske, om det räcker med mindre ingripande åtgärder.

Den som har omhändertagit en krigsman skall skyndsamt anmäla detta till den chef som avses i 20 §. Har omhändertagandet inte redan upphört, skall denne omedelbart pröva om det skall bestå. Lag (1994:520) .

Har omhändertagandet föranletts av berusning, skall den omhändertagne så snart det kan ske undersökas av en läkare, om det behövs med hänsyn till hans tillstånd.

Den omhändertagne skall så snart som möjligt förhöras och underrättas om anledningen till omhändertagandet.

Den omhändertagne skall friges så snart det kan ske utan men för honom själv och det inte längre finns anledning att ha honom omhändertagen. Frigivandet skall alltid äga rum senast åtta timmar efter omhändertagandet, om det inte uppenbarligen ligger i den omhändertagnes eget intresse att få stanna kvar kortare tid därutöver.

Alkoholdrycker eller andra berusningsmedel, som påträffas hos den som har omhändertagits på grund av berusning, skall tas ifrån honom. Sådan egendom skall bevisligen förstöras, om inte särskilda skäl talar för att egendomen återställs efter frigivandet. Frågan härom prövas av den chef som avses i 20 §. Första stycket får tillämpas även i fråga om injektionssprutor och kanyler, som kan användas för insprutning i människokroppen. Detsamma gäller andra föremål, som är särskilt ägnade att användas för missbruk eller annan befattning med narkotika. Lag (1994:520) .

Om det finns anledning anta att en krigsman olovligen bär på sig föremål som tillhör försvarsmakten eller som han annars inte får inneha, kan han enligt förmans förordnande underkastas kroppsvisitation för eftersökande av föremålen. För eftersökande av sådana föremål får enligt förmans förordnande skåp, väskor och annan egendom som tillhör eller disponeras av krigsmannen undersökas, om det finns anledning anta att föremålen finns där. En sådan undersökning får också göras stickprovsvis eller i anslutning till en större undersökning, som företas av särskilda skäl. Åtgärder enligt första och andra styckena får vidtas endast inom ett militärt område eller ett annat område som disponeras av försvarsmakten. Klagan över beslut om disciplinpåföljd

En krigsman som har ålagts disciplinpåföljd av en chef som avses i 21 § får begära omprövning av beslutet hos den chef som avses i 20 §. En sådan begäran skall göras skriftligen hos denne inom fem dagar från den dag då krigsmannen fick del av beslutet. Mot ett sådant beslut får talan inte föras i annan ordning. En begäran som har kommit in för sent skall inte prövas. Då ett ärende omprövas enligt första stycket, skall bestämmelserna i 23--31 §§ tillämpas. Lag (1994:520) .

I ärenden om omprövning av beslut om extratjänst eller utegångsförbud får den som omprövar beslutet, om beslutet är verkställbart, förordna att det tills vidare inte får verkställas. Lag (1994:520) .

Myndighetens beslut att ålägga disciplinpåföljd får av krigsmannen överklagas genom besvär hos den tingsrätt inom vars domkrets myndigheten är lokaliserad eller, om myndigheten inte är lokaliserad inom riket eller särskilda skäl föreligger, hos den tingsrätt som regeringen bestämmer.

Myndighetens beslut överklagas genom att besvärshandlingen tillställs den myndighet som har meddelat beslutet. I besvärshandlingen skall anges det beslut som överklagas och den ändring i beslutet som yrkas. Besvärshandlingen skall ha kommit in till myndigheten inom tio dagar från den dag då klaganden fick del av beslutet. Tingsrätten skall, sedan handlingarna i ärendet överlämnats dit, pröva om besvärshandlingen har kommit in i rätt tid. För sent inkomna besvär skall avvisas.

I fråga om besvär tillämpas lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden i den mån inte annat föreskrivs i denna lag. Därvid gäller beträffande besvärshandlingen vad som föreskrivs i den lagen om ansökan.

Tingsrätten skall vid avgörande av saken bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän. Vid handläggning i övrigt av ärendet är tingsrätten domför med en lagfaren domare.

Tingsrätten får, om det överklagade beslutet är verkställbart, förordna att det tills vidare inte får verkställas.

Tingsrättens beslut får av krigsmannen eller det allmänna överklagas genom besvär till hovrätten. Om tingsrätten har meddelat ett beslut som avses i 32 § andra stycket eller avslagit ett yrkande om att verkställighet tills vidare inte skall få ske, får talan mot beslutet föras särskilt. Hovrättens beslut får inte överklagas.

I tingsrätten och hovrätten förs det allmännas talan av den myndighet som har meddelat beslutet. Lag (1994:520) .

Bestämmelser om rätt för riksdagens ombudsmän och för justitiekanslern att söka ändring i beslut om disciplinansvar finns i 7 § lagen (1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän och i 7 § lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn. Talan skall väckas inom fyra veckor från det beslutet har meddelats. Lag (1987:1003) . Handläggningen av ersättningsärenden

Om materiel, som försvarsmakten har utlämnat till en krigsman för personligt bruk, går förlorad eller skadas, får den myndighet som anges i 19 § besluta om ersättningsskyldighet enligt skadeståndslagen (1972:207) för honom. Om någon åtgärd har vidtagits för att anställa åtal mot krigsmannen, får ersättningsärende inte inledas eller fortsättas i fråga om det förfarande som avses med åtgärden.

I fråga om rätten att besluta på myndighetens vägnar tillämpas 20 §. Om förlusten eller skadan inte sammanlagt överstiger ett visst mindre belopp, som regeringen bestämmer, får ersättningsskyldighet åläggas av chef som avses i 21 §.

Inleds ett disciplinärende mot en krigsman och kan det förfarande som ärendet avser föranleda ersättningsskyldighet för honom, skall frågan om åläggande av ersättningsskyldighet prövas i disciplinärendet såvida inte särskilda skäl talar mot det.

Bestämmelserna i 23--30 §§ tillämpas vid handläggningen av ersättningsärenden. Klagan över beslut om ersättningsskyldighet

En krigsman som har ålagts ersättningsskyldighet av en chef som avses i 21 § får begära omprövning av beslutet hos den chef som avses i 20 §. Bestämmelserna i 46 § skall därvid tillämpas. Lag (1994:520) .

Myndighetens beslut att ålägga ersättningsskyldighet får överklagas av krigsmannen genom besvär hos tingsrätt. Bestämmelserna i 48--51 §§, 53 § första stycket första meningen och andra stycket samt 54 § gäller vid sådan besvärstalan. Om krigsmannens besvär hos tingsrätten avser endast fråga om ersättningsskyldighet, skall dock vad som är stadgat om rättegången i tvistemål tillämpas. Avser talan ett beslut om både disciplinpåföljd och ersättningsskyldighet, skall tingsrätten, om krigsmannen begär det eller det annars är påkallat, handlägga frågan om ersättningsskyldighet som särskilt mål i den för tvistemål stadgade ordningen.

Beslut om ersättningsskyldighet som meddelats enligt 56 § får verkställas sedan det har vunnit laga kraft. Övergångsbestämmelser 1986:644 Denna lag träder i kraft den 1 juni 1987. Genom lagen upphävs 1. militära rättegångslagen (1948:472), 2. lagen (1948:473) om införande av militära rättegångslagen, 3. lagen (1973:18) om disciplinstraff för krigsmän. Den nya lagen gäller även i fråga om handlingar som har begåtts före ikraftträdandet. Militära rättegångslagen tillämpas dock alltjämt i fråga om beslut om disciplinstraff eller tillrättavisning och beslut i ersättningsmål, som har meddelats före ikraftträdandet. Äldre bestämmelser tillämpas vidare i fråga om verkställighet av disciplinstraff eller tillrättavisning som ålagts före ikraftträdandet. Om det i en lag eller annan författning förekommer hänvisning till en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag, skall hänvisningen i stället avse den nya bestämmelsen. 1990:221 Denna lag träder i kraft, i fråga om 2 § den 1 juni 1990 och i övrigt den 1 april 1991. 1993:372 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Bestämmelserna tillämpas i sin nya lydelse endast på dem som påbörjar utbildning till yrkesofficer efter den 1 juli 1993. 1994:520 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. För disciplin- och ersättningsärenden som har inkommit till en tingsrätt före den 1 juli 1994 gäller dock fortfarande äldre bestämmelser.