Efterforskningsförordning (1980:489);

Efterforskning enligt denna förordning är att ta emot, samla in, ställa samman, vidarebefordra och lämna ut uppgifter om identitet, vistelseort, hälsotillstånd och liknande förhållanden i fråga om följande personer. 1. Personer som är i Sveriges våld eller finns inom ett område under svensk kontroll och som är skyddade enligt Gen evekonventio nerna den 12 augusti 1949 rörande skydd för offren i internationella väpnade konflikter eller tilläggsprotokollen till konventionerna. 2. Svenska medborgare som finns utanför Sverige och där är skyddade enligt konventionerna eller tilläggsprotokollen. 3. Personer som på grund av en väpnad konflikt eller annan politisk händelse har förlorat förbindelserna med sina närstående och som har anknytning till Sverige. Efterforskningen kan också avse en avliden person. I sådant fall ingår i efterforskningen också att sända hem kvarlevorna och tillhörigheterna efter en person som har avlidit i Sverige men hade sin hemvist utom Sverige, om det behövs och inte föreskrivs någonting annat.

Under krig eller annan väpnad konflikt som Sverige deltar i skall, från den tidpunkt som regeringen bestämmer, efterforskningsverksamheten bedrivas av efterforskningsbyrån för krigsfångar och civilinternerade. Också i andra fall när det behövs statlig efterforskning kan regeringen förordna att efterforskningsbyrån skall träda i verksamhet. Regeringen föreskriver när efterforskningsbyrån skall upphöra med sin verksamhet.

Då efterforskningsbyrån inte är i verksamhet, får efter avtal mellan regeringen och Svenska röda korset överlämnas åt denna organisation att bedriva efterforskning. Efterforskningsbyrån

Efterforskningsbyrån leds av en chef. Inom efterforskningbyrån finns två avdelningar. Varje avdelning före stås av en chef.

Hos efterforskningsbyrån finns i övrigt personal enligt särskilda föreskrifter eller andra beslut som regeringen meddelar samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel. I mån av behov och tillgång på medel får efterforskningsbyrån anlita utomstående för särskilda uppdrag.

Verksamheten vid efterforskningsbyrån skall ordnas så att uppgifter om personer i Sveriges våld eller med uppehållsplats inom områden under svensk kontroll kan vidarebefordras till personens hemland och att uppgifter om svenska medborgare eller personer med hemvist i Sverige kan lämnas till närstående i Sverige.

För efterforskningsbyrån skall gälla artikel 122 i Genevekonventionen den 12 augusti 1949 angående krigsfångars behandling och artiklarna 137-139 i Genevekonventionen den 12 augusti 1949 angående skydd för civilpersoner under krigstid. Allmänna verksstadgan (1965:600) skall, med undantag av 3 § 1 och 3, tillämpas på efterforskningsbyrån. Planläggning

För planläggning av efterforskningsbyråns verksamhet skall finnas en särskild delegation. Ledamöter av denna är chefen för efterforskningsbyrån, cheferna för avdelningarna och sex andra ledamöter. För varje ledamot som inte är självskriven skall finnas en ersättare. Efterforskningsbyråns chef är delegationens ordförande. Arbetsbiträde åt delegationen lämnas av Svenska röda korset efter avtal mellan regeringen och organisationen. Förordning (1982:1096).

Allmänna verksstadgan (1965:600) gäller i tillämpliga delar för delegationen.

Ersättning till delegationens ledamöter och ersättarna för dem lämnas enligt förordningen (1978:45) om ersättning vid kommittéuppdrag. Förordning (1982:1096).

Delegationen skall årligen avge en berättelse om sin verksamhet till chefen för försvarsdepartementet.

Om regeringen inte föreskriver annat, upphör delegationens uppgifter när efterforskningsbyrån träder i verksamhet. Tjänstetillsättning m.m.

Efterforskningsbyråns chef och cheferna för avdelningarna förordnas av regeringen. Andra tjänster tillsätts av delegationen eller, när efterforskningsbyrån är i verksamhet, av byrån.

De ledamöter i delegationen som inte är självskrivna samt ersättarna för dem förordnas av regeringen. Av ledamöterna utses en efter förslag av rikspolisstyrelsen, en efter förslag av överbefälhavaren, en efter förslag av statens invandrarverk, en efter förslag av civilförsvarsstyrelsen, en efter förslag av Svenska röda korset och en efter förslag av Svenska Kommunförbundet. Ersättarna utses på samma sätt. Förordning (1982:1096). Särskilda bestämmelser

Om Sverige har åtagit sig att vara skyddsmakt för en annan stat, skall i den mån det är möjligt denna förordning gälla också personer med anknytning till den staten.