Lag (1973:943) om erkännande av vissa utländska äktenskapsskillnader och hemskillnader

Bestämmelserna i denna lag äger enligt förordnande av Konungen tillämpning i förhållande till stat som har tillträtt den i Haag den 1 juni 1970 dagtecknade konventionen om erkännande av äktenskapsskillnader och hemskillnader.

Äktenkapsskillnad eler hemskillnad, som vunnits i fördragsslutande stat efter domstolsförfarande eller annat i den staten officiellt erkänt förfarande och som har laga verkan där, skall gälla här i riket, om vid den tidpunkt då talan väcktes 1. svaranden hade hemvist i den främmande staten, 2. käranden hade hemvist i den främmande staten och dussutom antingen detta hemvist varat minst ett år omedelbart innan talan väcktes eller makarna haft sitt sista gemensamma hemvist där, 3. båda makarna var medborgare i den främmande staten, 4. käranden var medborgare i den främmande staten och dessutom antingen hade hemvist där eller hade haft hemvist där under en sammanhängande period av ett år, som åtminstone delvis inföll under de två sista åren innan talan väcktes, eller 5. i fråga om äktenskapsskillnad, käranden var medborgare i den främmande staten och befann sig där samt makarna haft sitt sista gemensamma hemvist i stat vars lag ej medgav äktenskapsskillnad när talan väcktes.

Kan behörighet i frågor rörande äktenskapsskillnad eller hemskillnad i den främmande staten grundas på domicil, skall vid tillämpning av 2 § uttrycket hemvist anses inbegripa domicil i den mening vari detta uttryck användes i den staten. Detta gäller dock ej hustrus domicil, när detta enligt lag är beroende av mannens domicil.

Om gengäromål har förekommit, skall äktenskapsskillnad eller hemskillnad som följt på huvudkäromålet eller på genkäromålet gälla här i riket, om någon i 2 § 1--5 angiven förutsättning är uppfylld med avseende på någotdera av käromålen.

Om hemskillnad, som vunnits i främmande stat och enligt denna lag skall gälla här i riket, har lett till äktenskapsskillnad i samma stat, skall äktenskapsskillnaden gälla här även om icke någon i 2 § 1--5 angiven förutsättning var uppfylld när talan om äktenskapsskillnad väcktes.

Har svaranden inställt sig under förfarandet i den främmande staten, är svensk myndighet bunden av den prövning som där skett i fråga om de faktiska förhållanden på vilka behörighet har grundats.

Har ändamålsenliga åtgärder ej vidtagits för att svaranden skulle få kännedom om att äktenskapsskillnad eller hemskillnad begärts eller har svaranden icke fått tillfredsställande möjlighet att föra sin talan, skall avgörandet ej erkännas. Detsamma gäller, om sådant erkännande eljest är uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen här i riket.

Med avseende på äktenskapsskillnad eller hemskillnad, som vunnits i fördragsslutande stat där skilda rättssystem gäller för olika områden, skall varje hänvisning till domicil eller hemvist i den främmande staten avse domicil eller hemvist i det område där äktenskapsskillnad eller hemskillnad vunnits.

Har fördragsslutande stat avgett förklaring enligt art. 22 i konventionen, skall enligt förordnande av Konungen person som omfattas av förklaringen icke anses som medborgare i den staten vid tillämpning av lagen.

Har fördragsslutande stat avgett förklaring enligt art. 23 konventionen, skall enligt förordnande av Konungen lagen icke tillämpas på äktenskapsskillnad eller hemskillnad, som vunnits i den staten enligt ett rättssystem på vilket konventionen ej är tillämplig.

Föreskrifterna i denna lag gäller ej i förhållande till Danmark, Finland, Island eller Norge i den mån särskilda bestämmelser äger tillämpning.

Särskilda bestämmelser finns i rådets förordning (EU) 2019/1111 av den 25 juni 2019 om behörighet, erkännande och verkställighet av avgöranden i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar, och om internationella bortföranden av barn (Bryssel II-förordningen). Lag (2022:952) .