Förordning (1962:500) om brandfarliga varor som omhänderhas av försvarsmakten, m.m.

Central förvaltningsmyndighet inom försvarsmakten får beträffande brandfarliga varor, som omhänderhas av försvarsmakten, ävensom anordningar för förvaring, hantering eller transport medelst rörledning av sådana varor föreskriva om undantag från förordningen (1961:568) om brandfarliga varor under fältmässig övning samt under provning i samband med tekniskt utvecklingsarbete. Förordning (1982:927).

Om det av hänsyn till krav på krigsmässig användning, militär beredskap eller utbildning eller av annat särskilt skäl är påkallat, får vederbörande centrala förvaltningsmyndighet inom försvarsmakten i fråga om anläggning, över vilken försvarsmakten förfogar, ävensom beträffande brandfarliga varor som omhänderhas av försvarsmakten, och anordning för förvaring, hantering eller transporter medelst rörledning av sådana varor, i samråd med sprängämnesinspektionen utfärda särskilda bestämmelser att träda i stället för föreskrifter, som sprängämnesinspektionen utfärdat jämlikt förordningen (1961:568) om brandfarliga varor. Den centrala förvaltningsmyndigheten får också i samråd med sprängämnesinspektionen meddela föreskrifter i fråga om andra transporter av brandfarliga varor som omhänderhas av försvarsmakten än som avses i 1 § eller 2 § första stycket om transporterna inte omfattas av lagen (1982:821) om transport av farligt gods. Kan den centrala förvaltningsmyndigheten och sprängämnesinspektionen inte enas, skall frågan hänskjutas till regeringens avgörande. Förordning (1982:927).

Särskilda bestämmelser avseende försvarsmaktens anläggningar och anordningar för brandfarlig vara samt försvarsmaktens befattning med dylik vara skola ges sådant innehåll att fara för skada genom brand eller annorledes förebygges i den utsträckning detta är möjligt utan att syftet med den åtgärd bestämmelen avser äventyras. Förordning (1981:497).

Myndighet inom försvarsmakten skall sträva efter att personalens befattning med brandfarlig vara under förhållanden då särskilda enligt 1 och 2 §§ utfärdade bestämmelser gälla, så långt det utan eftersättande av försvarsmaktens uppgifter är möjligt, försiggår på lika betryggande sätt som är föreskrivet för enskilda personers och företags motsvarande befattning. Myndighet inom försvarsmakten bör, därest ej av särskild anledning hinder däremot föreligger, vid behandling av ärende om brandfarlig vara i erforderlig utsträckning samråda med de civila myndigheter, som skulle ha medverkat vid ärendets behandling, därest detta avsett enskild person eller enskilt företag. Central och regional myndighet inom försvarsmakten må därvid samråda direkt med central och regional civil myndighet. Förordning (1981:497).

Kommer riket i krig eller inträder beredskapstillstånd, äger vederbörande centrala förvaltningsmyndighet inom försvarsmakten, när så finnes påkallat, beträffande försvarsmaktens anläggningar och anordningar för brandfarlig vara samt försvarsmaktens befattning med dylik vara meddela ytterligare undantag från förordningen om brandfarliga varor samt utfärda särskilda bestämmelser utan föregående samråd med sprängämnesinspektionen. Förordning (1981:497).