Kungörelse (1960:167) i anledning av Sveriges tillträde till den i Genève den 20 mars 1958 avslutade överenskommelsen om antagande av enhetliga regler för typgodkännande av utrustning och delar till motorfordon samt för ömsesidigt erkännande av sådant godkännande

Tillverkare av utrustning eller delar till motordrivet fordon eller släpfordon (fordonsdetaljer) äger på därom hos Vägverket gjord ansökan erhålla typgodkännande av sådan i tillverkningen ingående fordonsdetalj, som överensstämmer med föreskrifterna i reglemente, vilket av Sverige antagits såsom bilaga till omförmälda överenskommelse. Förordning (1992:1470).

Meddelas typgodkännande, skall Vägverket tillika meddela sökanden tillstånd att å sådan av honom tillverkad fordonsdetalj, som överensstämmer med den godkända typen, anbringa märke, som anvisas i reglementet. Meddelas sådant tillstånd åt någon, som ej är boende inom riket, skall såsom villkor för tillståndets giltighet gälla, att han här i riket har ett hos Vägverket anmält ombud med fullmakt att svara i allt som gäller tillståndet. Erinran härom skall göras i tillståndet. Tillståndet må av Vägverket återkallas, då anledning därtill förekommer. Förordning (1992:1470).

Fordonsdetalj, som med tillstånd enligt 2 § försetts med där anvisat märke, skall i avseende å sin typ anses överensstämma med vad i fordonskungörelsen (1972:595) eller med stöd därav är föreskrivet om detaljens beskaffenhet. Vad nu sagts skall ock gälla beträffande fordonsdetalj, vilken enligt därå anbragt märke typgodkänts i främmande stat enligt reglemente, som av Sverige antagits såsom bilaga till överenskommelsen i förhållande till den främmande staten, dock endast såframt detaljen är tillverkad inom område tillhörande stat, som avses i artikel 3 av överenskommelsen. Förordning (1987:54).

På Vägverket ankommer att meddela de ytterligare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna kungörelse. Förordning (1992:1470).

Reglemente, som avses i 1 §, skall hållas tillgängligt hos Vägverket. Förordning (1992:1470).

Använder någon märke, som i 2 § sägs, utan vederbörligt tillstånd eller eljest i strid med vad i denna kungörelse eller med stöd av densamma föreskrivits, dömes den felande till böter, om ej gärningen eljest är i lag belagd med strängare straff. Kungörelse (1967:680).