/r1/ Kungl. Maj:ts kungörelse (1955:651) med föreskrifter jämlikt 12 § första stycket lagen den 17 juni 1955 (nr 469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m.m;

Vid tillämpning av lagen den 17 juni 1955 angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m.m. skall i fråga om avdrag från sjukpenning eller livränta till den, som åtnjuter däremot svarande understöd, vad som stadgas i 25 § lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring äga motsvarande tillämpning. Är ersättningstagaren tillförsäkrad rätt uppbära mot livränta svarande understöd och har arbetsgivaren på grund härav jämlikt 15 § andra stycket lagen om försäkring för olycksfall i arbete erhållit lindring i försäkringsavgiften, skall så anses som om lindringen avsett försäkringsavgiften för hela den omreglerade livräntan i den mån denna täckes av understödet. Avdrag för pension eller annat årligt understöd beräknas, där rätt till understödet inträtt före utgången av år 1955, med hänsyn till understödets storlek den 31 december 1955 och eljest med hänsyn till understödets storlek vid den tidpunkt, då det börjar utgå.

Avdrag, som avses i 1 §, må icke föranleda, att lägre ersättning utbetalas till ersättningstagaren än som skulle hava tillkommit honom, om de för honom vid utgången av år 1955 gällande grunderna för beräkning av ersättningen och avdrag för däremot svarande understöd alltjämt ägt giltighet.

Föranleder pension eller annat årligt understöd, som arbetsgivare utgiver, avdrag från belopp, varmed livränta förhöjts genom omregleringen, äger arbetsgivaren utfå vad sålunda avdragits.