Lag (1949:183) om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar

Uppför någon fiskebyggnad i flottleden i strid mot lag eller givna föreskrifter, svarar han själv för den skada, som kan uppstå på byggnaden i följd av flottningen. Om någon utan att påkalla och avbida bestämmelse om skyddsåtgärd, som sägs i 8 a §, uppför fiskebyggnad i flottleden, svarar han under tiden själv för skadan. Lag (1964:490) . 23 §. Ersättningsanspråk mot flottningsföreningen skall anmälas hos föreningen eller dess ortsombud eller ock hänskjutas till skiljemän före utgången av det kalenderår då skadan uppkom, vid äventyr att rätt till talan eljest är förlorad. Anspråk på ersättning för skada å fiskebyggnad eller fiskredskap skall dock, om särskilt hinder icke visas, vid samma äventyr anmälas inom fjorton dagar från det skadan blev för byggnadens eller redskapens ägare känd. Anmälan varom nu är fråga skall göras i skrift, dock må anmälan till ortsombud ske muntligen. Skriftlig anmälan som inneslutes i rekommenderat brev, avlämnat på posten inom tid som i första stycket sägs och ställt till mottagarens vanliga adress, skall anses behörigen delgiven. 24 §. Kan enighet ej nås om flottningsföreningens ersättningsskyldighet, skall frågan prövas av tre skiljemän, bland vilka en utses av vardera parten och de sålunda utsedda tillkalla den tredje såsom ordförande. I fråga om skiljemännen, förfarandet, skiljedomen och ogiltighet därav samt skiljedomskostnaderna skola, där ej annat följer av föreskrifterna i 25 - 28 §§ här nedan, tillämpas de bestämmelser vilka i nämnda hänseenden gälla enligt allmän lagstiftning om skiljemannaförfarande i den stat där skadan timat. 25 §. Flottningsföreningen åligger att årligen för skiljemannaförfarande, som avses i 24 §, utse ständiga skiljemän, minst en för den svenska sidan och minst en för den finska, samt ersättare för dessa. För prövning av skada eller intrång av särskilt slag äger dock föreningen för visst fall utse annan skiljeman. De för flottningsföreningen utsedda ständiga skiljemännens namn och adresser skola inom tid, som i reglementet bestämmes, meddelas länsstyrelserna för att på flottningsföreningens bekostnad på lämpligt sätt kungöras. 26 §. Skiljemannaförfarande må av part påkallas genom framställning till motparten eller skiljeman som denne utsett på förhand. I framställningen skall uppgivas den eller de frågor, i vilka skiljedom begäres. 27 §. Om hållande av syn och tiden därför bestämma skiljemännen med iakttagande av att, där ej skadan är av beskaffenhet att böra skyndsamt uppskattas, synen såvitt möjligt bör företagas efter det flottningen avslutats och i sammanhang med övriga skadors uppskattande. Har, sedan skiljemannaåtgärd påkallas, skiljedom ej meddelats inom nittio dagar därefter eller, ifall syn ansetts nödvändig men på grund av årstiden icke kunnat hållas, senast den 31 juli nästföljande år, är part oförhindrad draga tvisten under prövning av allmän underrätt i den ort där skadan skett. Skiljedom som meddelas senare än nu sagts är utan verkan, såframt ej parterna överenskomma att nöjas därmed. Skiljedom skall avfattas skriftligen samt omedelbart efter dess meddelande bevisligen tillställas parterna. 28 §. Part som ej nöjes med skiljedom äger draga tvisten under prövning av domstol som i 27 § andra stycket sägs, såframt han väcker talan inom tid som enligt ifrågavarande stats allmänna lagstiftning om skiljemannaförfarande gäller för klander av skiljedom. Dock må skiljedomen genast gå i verkställighet, där ej domstolen eller överexekutor annorlunda förordnar. I skiljedomen skall tydligt angivas vad den med skiljedomen missnöjde har att iakttaga för tvistens dragande under domstols prövning. 5 KAP. Särskilda föreskrifter 29 §. Vidmakthållas ej sådana till farleds betryggande eller i övrigt till skydd mot skada genom flottningen anordnade eller föreskrivna byggnader, vilka flottningsföreningen har att underhålla, äga länsstyrelserna, var för sin sida om riksgränsen, antingen vid vite tillhålla flottningsföreningen att sådant fullgöra eller ock genast avhjälpa bristen på föreningens bekostnad. I trängande fall och om saken ej tål uppskov må den, som kan lida omedelbart men av försummelse varom i första stycket sägs, på flottningsföreningens bekostnad själv vidtaga nödig åtgärd till skydd för sin egendom, sedan åtgärdens nödvändighet blivit vid undersökning på stället vitsordad av landsfiskalen eller länsmannen i orten. 30 §. Om sjunket eller sjunkande virke orsakar men för strandägare eller annan, är denne berättigad att i närvaro av två vittnen taga upp virket å stranden. Anmälan om upptagandet skall senast inom sju dagar därefter ske till flottningsstyrelsen, flottningschefen eller ortsombud. Flottningsföreningen har att senast inom tre månader efter anmälan taga hand om virket samt utgiva skälig ersättning för upptagandet; sker det ej, må upptagaren tillgodogöra sig virket. 31 §. Har virke, bark eller dylikt sjunkit i flottleden i sådan mängd, att därigenom vållas uppgrundning eller annan olägenhet, eller finnes inom flottleden sjunkande virke, vilket kan orsaka skada, äga länsstyrelserna antingen var för sin sida om riksgränsen vid vite tillhålla flottningsföreningen att inom förelagd tid undanröja hindret eller ock själva vidtaga erforderlig åtgärd på föreningens bekostnad. 32 §. Har flottat virke blivit kvarliggande på stränderna längre än med avseende å flottningens lämpliga bedrivande och andra förhållanden kan anses behövligt, äger strandägaren eller annan, som därav lider men, hos flottningsstyrelsen, flottningschefen eller ortsombud påfordra, att flottningsföreningen skyndsamt tager hand om virket. Sker det ej, må anmälaren påkalla åtgärd av länsstyrelsen i det län där virket finnes, och äger länsstyrelsen utsätta tid, inom vilken flottningsföreningen har att föra bort virket, vid äventyr att anmälaren må tillgodogöra sig detsamma. 33 §. Skall flottgods, som tillföres flottleden från den ena staten, efter flottningen utlämnas till mottagare i den andra, har flottningsföreningen att, med uppgivande av myckenheten, därom meddela vederbörande tullmyndighet i båda staterna. Flottgods som nu sagts skall vara av den flottande särskilt för sig anmält till flottning samt åsatt särskilt märke, som flottningsstyrelsen bestämt; dock må flottningsstyrelsen medgiva undantag härifrån för flottgods, om vars överlåtelse avtal träffas under flottningen. 34 §. Visar det sig att underhållet av flottleden försummas, att fastställda amorteringsavgifter eller skadeersättningar ej gäldas eller att flottningen ej ordentligt ombesörjes, eller förekommer eljest anmärkning mot flottningsföreningens verksamhet, och vinnes ej rättelse efter det flottningsföreningen blivit i saken hörd, skola länsstyrelserna sammankalla de flottande till gemensamt sammanträde, och ankommer då på särskild prövning, om och under vilka villkor flottning av löst virke vidare må tillåtas i flottleden. 6 KAP. Ansvarsbestämmelser m.m.

Den som i flottleden lägger ut obarkat virke då sådant inte är tillåtet eller verkställer avbarkning i strid mot bestämmelserna i 4 § andra stycket, döms till böter. Om någon uppsåtligen eller genom uppenbar vårdslöshet överstänger gränsälven eller vid flottning orsakar skada, hinder eller uppehåll för annan, döms den felande, om gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken, till böter. Lag (1991:267) . 36 §. Förseelse som i 35 § omförmäles åtalas vid allmän underrätt i den ort där den timat; men är förseelsen begången av den ena statens medborgare i den andra staten och finnes ej förövaren i den stat där förseelsen skedde, skall den åtalas i förövarens hemland vid rätten i den ort, som är närmast den, varest förseelsen skett. Böter tillfalla den stat inom vilken förseelsen blivit åtalad. Behörighet att utdöma vite tillkommer den länsstyrelse som äger förelägga vitet. Vite skall tillfalla den stat, vars länsstyrelse utdömt vitet.