Court dismisses enforcement based on old judgments when debtor proves full payment of debt obligations.

Kronofogdemyndigheten i Malmöhus län, Trelleborgskontoret, utmätte genom beslut den 15 mars 1991 makarna G. och E.B:s respektive hälftendelar i en dem tillhörig fastighet till betalning av en skuld till ett kreditaktiebolag. Till grund för utmätningsbesluten låg två av Trelleborgs tingsrätt den 13 september 1989 och den 12 januari 1990 meddelade lagsökningsutslag.

G. och E.B. yrkade i besvär att hovrätten skulle upphäva kronofogdemyndighetens beslut.

Till stöd för sitt yrkande anförde G. och E.B. följande. De två lagsökningsutslagen har tidigare legat till grund för verkställighetsansökan. Sedan makarna betalt vad de då resterade med, återkallade bolaget sin ansökan och sände ut nya betalningsavier till makarna. Makarna utgick då ifrån att ärendet var avslutat och att utslagen inte längre ägde giltighet. Senare har makarna på nytt kommit efter med betalningarna. Bolaget har då använt sig av de gamla utslagen trots att nya ansökningar om lagsökning bort inges.

Bolaget anförde i yttrande över besvären följande. I lagsökningsutslagen har fastställts att hela skuldbeloppen skall betalas. Då förfallna räntor regleras och ett ärende hos kronofogdemyndigheten med anledning därav återkallas, låter man regelmässigt lånet kvarstå. Kommer gäldenären återigen i dröjsmål, begärs ny verkställighet grundad på de gamla utslagen. I det aktuella fallet överenskom man med makarna B att de ursprungliga verkställighetsansökningarna skulle återkallas om då förfallna räntor betalades. Ett motsvarande förfarande ägde rum i maj månad 1990. Då betalningarna på nytt upphörde, ansökte bolaget återigen om utmätning. Yrkade belopp har justerats med hänsyn till betalningar som skett efter utslagen.

Hovrätten över Skåne och Blekinge (1992-02-03, hovrättspresidenten Bo Broomé, adjungerade ledamoten rådmannen Jörn Jacobsson och t.f. hovrättsassessorn Kristina Engholm, referent) upphävde kronofogdemyndighetens beslut om utmätning och anförde följande som skäl.

I 3 kap. 21 § 1 st. utsökningsbalken stadgas bl.a. att verkställighet inte får äga rum om svaranden i ett utsökningsmål visar att han fullgjort betalningsskyldighet eller annan förpliktelse som ansökningen om verkställighet avser. Av andra stycket i samma paragraf följer att verkställighet inte heller får äga rum om svaranden gör gällande att annat förhållande som rör parternas mellanhavande utgör hinder mot verkställighet och invändningen inte kan lämnas utan avseende.

Av handlingarna i målet framgår följande. Makarna B. har tagit två lån i bolaget. För båda lånen har skuldebrev upprättats. Makarna B. åtog sig sålunda enligt skuldebrev den 10 april 1987 att till bolaget utge 422 000 kr jämte ränta och enligt skuldebrev den 7 juli 1987 att utge 148000 kr jämte ränta. Enligt skuldebreven skall ränta och amortering erläggas årligen vid fyra skilda tillfällen. Enligt de allmänna lånevillkoren för båda lånen skall låntagare erlägga särskild dröjsmålsränta utöver avtalad låneränta om betalning inte fullgörs på bestämd tid. Om låntagaren inte fullgör sina förpliktelser kan bolaget vidare säga upp krediten till betalning vid tidpunkt som bolaget bestämmer.

De överklagade besluten om utmätning grundas på två lagsökningsutslag som meddelats sedan makarna B. vid tidigare tillfällen inte fullgjort sin betalningsskyldighet gentemot bolaget och bolaget därför sagt upp krediten. I utslagen har makarna B. förpliktats att betala bland annat hela kapitalbeloppet. Utslagen har åberopats vid tidigare ansökningar om verkställighet. Sedan makarna betalt då förfallna poster har bolaget återkallat verkställighetsansökningarna. Bolaget har därefter utsänt nya betalningsavier till makarna B. I målet är inget annat upplyst än att avierna avsett endast avtalad låneränta och amortering. Under sådana omständigheter får bolaget anses ha avstått från att göra gällande verkningarna av de aktuella uppsägningarna. Till följd härav kan de åberopade lagsökningsutslagen inte läggas till grund för ny ansökan om verkställighet.

Målnummer Ö 1505/91