Labor court clarifies that only one collective agreement applies per employment relationship under Finnish labor law.

En chaufför hade varit anställd som tankbilsförare hos en oorganiserad arbetsgivare i transportbranschen. Han yrkade vid allmän domstol ersättning av arbetsgivaren, emedan denne enligt stadgandet i 17 § lagen om arbetsavtal om kollektivavtals allmänt bindande verkan bort i arbetsförhållandet iaktta de villkor som bestämts i kollektivavtalet för tankbilsbranschen. Arbetsgivaren hade tillämpat de villkor som gällde enligt kollektivavtalet för lastbilsbranschen.

Vilket kollektivavtal som i det enskilda fallet är tillämpligt avgörs inom fältet av organiserade arbetsgivare enligt den organisation till vilken arbetsgivaren är ansluten.

Inte heller på det oorganiserade fältet kan två kollektivavtal anses vara samtidigt tillämpliga i samma arbetsförhållande såsom avtal i vederbörande bransch enligt 17 § lagen om arbetsavtal. Enligt den utredning som förebragts i ärendet skulle båda de ovan nämnda avtalen som sådana ha kunnat tillämpas i chaufförens arbetsförhållande. Det återstod att avgöra vilketdera avtalet som, med hänsyn till hur representativt det var, kunde anses vara allmänt inom vederbörande bransch och som sådant tillämpligt i detta arbetsförhållande. Sakens avgörande var beroende av en bevisvärdering och en tolkning av 17 § lagen om arbetsavtal, såvitt gäller när ett kollektivavtal bör anses vara allmänt och vad som avses med vederbörande bransch. (Omröstn.)

De förbund som kallats att höras Autoliikenteen Työnantajaliitto r.y. - Biltrafikens Arbetsgivareförbund r.f. Auto- ja Kuljetusalan Työntekijäliitto AKT r.y. - Bil- och Transportbranchens Arbetareförbund r.f. Öljytuote ry - Oljeprodukt r.f. Suomen Säiliöautoliitto r.y.

UTLÅTANDE

KOLLEKTIVAVTALENS BESTÄMMELSER

I kollektivavtal för lastbilsbranschen, "Kuormaautoalan työehtosopimus", som varit i kraft mellan Biltrafikens Arbetsgivareförbund och Bil och Transportbranschens Arbetareförbund från 26.4.1990 och som förnyats för tiden 1.3.1992 31.10.1993, ingår bland annat följande bestämmelser:

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =

I ALLMÄNT

1 §

Tillämpningsområde

Bestämmelserna i detta kollektivavtal tillämpas på arbetsförhållande för arbestagare vid de medlemsföretag inom Biltrafikens Arbetsgivareförbund r.f. (ALT), som bedriver regional trafik samt utrikes- och inrikes godstrafik.

Protokollsanteckning:

Detta avtal tillämpas också på chaufförer vid ALT:s medlemsföretag för trailrar, hjullastare, kran- och pumpbilar samt andra specialbilar.

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =

I kollektivavtalet "Öljytuote- ja säiliöautoalaa ja niihin liittyviä toimintoja koskeva työehtosopimus", som varit i kraft mellan å ena sidan Bil- och Transportbranschens Arbetareförbund och å andra sidan Arbetsgivarnas Allmänna Grupp och Suomen Säiliöautoliitto 2.5.1989 29.2.1992, ingår bland annat följande bestämmelser:

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =

1 § Sopimuksen soveltamisala

1. Tämän työehtosopimuksen määräyksiä sovelletaan Työnantajain Yleisen Ryhmän öljytuotejaostoon liittyneiden ja vastaisuudessa liittyvien yritysten ja niiden kaikkien työntekijöiden välisissä työsuhteissa.

2. Tämän työehtosopimuksen määräyksiä sovelletaan myös Suomen Säiliöautoliittoon kuuluvien yritysten ja näiden työntekijöiden välisissä työsuhteissa jäljempänä ilmenevällä poikkeuksella.

Pöytäkirjamerkinnät:

1. Varastoilla apuosastoineen suoritettavaan työhön kuuluu kaikkinainen itse varastoilla suoritettava työ, kuljetukset sekä varastojen täydennykset laivoista, rautatievaunuista tai autoista.

2. Mikäli toisin ei nimenomaisesti ole määrätty, sovelletaan tämän työehtosopimuksen kaikkia määräyksiä niin öljytuotejaoston ja Suomen Säiliöautoliiton jäsenyrityksissä kuin voiteluainetehtaissa ja kaasuntäyttölaitoksissa työskentelevien työsuhteisiin.

3. Tämän työehtosopimuksen piiriin eivät kuulu sellaiset Suomen Säiliöautoliiton jäsenyritykset, jotka ovat Autoliikenteen Työnantajaliiton jäseniä.

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =

Ovannämnda förbund har 30.12.1992 ingått följande kollektivavtal:

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =

Työnantajain Yleinen Ryhmä, Öljytuote ry, Suomen Säiliöautoliitto ja Auto- ja Kuljetusalan Työntekijäliitto sopivat tällä pöytäkirjalla, että 1.3.1992 - 31.10.1993 voimassa olevan Työnantajain Yleisen Ryhmän ja Suomen Säiliöautoliiton sekä Auto- ja Kuljetusalan Työntekijäliiton öljytuote- ja säiliöautoalaa sekä niihin liittyviä toimintoja koskevan työehtosopimuksen osalta työehtosopimuslain mukaan Työnantajain Yleiselle Ryhmälle kuuluvat oikeudet ja velvollisuudet siirtyvät 1.1.1993 alkaen Öljytuote ry:lle.

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =

KÄROMÅLET

Alf Göran Nordman har i häradsrätten uttalat, att han har varit anställd hos svarandebolaget under tiden 2.5.1990 28.2.1992 och att arbetsförhållandet har upphört på Nordmans egen begäran. Nordman har under ovan nämnda tid arbetat såsom chaufför åt svarandebolaget och har då varit tvungen att utföra arbete av sådan art att han ej har haft möjlighet att intaga måltid på arbetsplatsen eller i sitt hem.

I enlighet med oljebranschens kollektivavtal samt med hänvisning till lagen om arbetsavtal 17 § gällande kollektivavtalets allmänt bindande verkan har Nordman rätt att erhålla en måltidsersättning, som jämlikt gällande kollektivavtal har varit 42,50 mk för tiden 1.1. 31.12.1990, 49 mk för tiden 1.1. - 31.12.1991 och 52 mk från 1.1.1992. Svarandebolaget har inte trots uppmaningar utbetalat åt Nordman den av honom yrkade måltidsersättningen för tiden 2.5.1990 - 28.2.1992.

Vidare har Nordman under tiden 2.1. - 31.12.1991 och 2.1. - 28.2.1992 utfört övertidsarbete åt svarandebolaget och för nämnda övertidsarbete har svarandebolaget ej heller, trots uppmaningar, utbetalat i lag föreskriven övertidsersättning (Arbetstidslagen 17 § samt oljebranschens kollektivavtal 2.5.1989 - 29.2.1992).

Fördenskull har Nordman yrkat, att svarandena solidariskt ålägges att erlägga till honom

1) måltidsersättning - för tiden 2.5. - 31.12.1990, 155 arbetsdagar 42,50/arbetsdag, sammanlagt 6 587,50 mk jämte 16 % ränta från den 31.12.1990,

- för tiden 2.1. - 31.12.1991, 213 arbetsdagar 49 mk/ arbetsdag, sammanlagt 10 437 mk jämte 16 % ränta från den 31.12.1991,

- för tiden 2.1. - 28.2.1992, 41 arbetsdagar 52 mk/ arbetsdag, sammanlagt 2 132 mk jämte 16 % ränta från den 28.2.1992,

2) övertidsersättning - för tiden 2.1. - 31.12.1991 sammanlagt 11 749,14 mk jämte 16 % ränta från den 31.12.1991, samt

- för tiden 2.1. - 28.2.1992 sammanlagt 2 888,75 mk jämte 16 % ränta räknat från den 28.2.1992.

SVAROMÅLET

Svarandena har bestridit käromålet i dess helhet och yttrat, att det kollektivavtal som bör tillämpas i tvisten är lastbilsbranschens avtal och inte avtalet gällande tankbilar, vilket käranden förmodligen tillämpat. Att käranden kört tankbil inom företaget innebär inte att det sistnämnda kollektivavtalet automatiskt gäller. Det sistnämnda avtalet kan tillämpas endast på tankbilschaufförer och inte på företagets övriga chaufförer som enbart kört styckegods med vanlig lastbil. Däremot kan lastbilsbranschens kollektivavtal tillämpas på tankbilschaufförers arbetsavtalsförhållanden. Mot den bakgrunden har arbetsgivaren rätt att välja vilketdera kollektivavtalet han önskar tillämpa och han har valt lastbilsbranschens kollektivavtal.

KÄRANDENS GENMÄLE

I enlighet med arbetsavtalslagens 17 § skall arbetsgivaren i arbetsavtal eller arbetsförhållande i övrigt iakttaga åtminstone de löne- och andra villkor som bestäms för ifrågavarande eller därmed närmast jämförligt arbete i riksomfattande kollektivavtal, vilket bör anses vara allmänt i verderbörande bransch.

Förutsättningen för att ett kollektivavtal, som är förpliktande enligt kollektivavtalslagen, även skall vara allmängiltigt, är att frågan är om ett kollektivavtal som berör 1) vederbörande bransch, är 2) riksomfattande samt anses vara 3) allmänt.

Beträffande vederbörande bransch har Matti Kairinen i "Työoikeuden perusteet" konstaterat att med kriteriet vederbörande bransch avses den bransch som bestämmes i englighet med rådande praxis för kollektivavtal. Enligt nämnda praxis iakttages industriförbundsprincipen inom industrin vid bestämmandet av tillämpligt kollektivavtal. Varje kollektivavtal gäller här en viss bransch i dess helhet. Arbetstagarna inom en industrigren ansluter sig till en organisation som bestämmes enligt den industribransch inom vilken arbetstagarna är verksamma och arbetsgivarna förfar på samma sätt. Inom affärs- och servicenäringarna åter iakttages däremot principen om arbetstagarnas arbets- eller yrkesområde sålunda att kollektivavtalet gäller en viss yrkesgrupp eller annan därmed jämförbar arbetstagargrupp inom arbetsgivarens verksamhetsområde.

Tapani Kahri och Jyrki Vihma har i "Työsopimuslaki" konstaterat att inom affärsbranschen och servicenäringarna är det sålunda allmänt att kollektivavtalen inte gäller hela branschen, utan begränsar sig endast till en viss arbetstagargrupp inom branschen.

Matti Kairinen har i sitt ovan nämnda verk konstaterat att vid bestämmandet av vederbörande bransch är det arbetsgivarens verksamhetsområde som är utgångspunkt, för att sålunda klargöra huruvida industriförbundsprincipen eller principen om arbetstagarens arbets- eller yrkesområde skall tillämpas. Ifall det inom arbetsgivarens verksamhetsområde är brukligt att organisera sig och reglera arbetsförhållanden medelst kollektivavtal enligt industriförbundsprincipen, är det kollektivavtalet för vederbörande industribransch som kommer ifråga. Om åter fallet är att det är brukligt att tillämpa kollektivavtal som bestämmes enligt arbetstagarens arbets- eller yrkesområde, kommer dessa kollektivavtal ifråga.

Kahri & Vihma har i ovan nämnda "Työsopimuslaki" hävdat att samma principer som Kairinen har framhållit beträffande vad som avses med vederbörande bransch skall iakttagas i dessa fall. Därtill har Kahri & Vihma i nämnda verk konstaterat beträffande kollektivavtal enligt arbetstagarnas arbetsområdes- och yrkesgruppsprinciper att såsom kollektivavtal inom vederbörande bransch skall anses sådana avtal, vars tillämpningsområde ej bestämmes enbart enligt arbetsgivarens verksamhetsområde utan därtill enligt arbetstagarens yrke, skolning, ställning eller annan därmed jämförbar grund.

Beträffande kriteriet riksomfattande avses därmed, enligt Kairinen, att tillämpningsområdet för ifrågavarande kollektivavtal skall omfatta hela landet.

Vad som förstås med kriteriet allmänt har detta enligt Kairinen tolkats sålunda att ifrågavarande kollektivavtal förutsättes vara det största och mest representerade bland de riksomfattande kollektivavtalen inom samma bransch.

Om man först, såsom Kairinen hävdat, utgår ifrån arbetsgivarens verksamhetsområde i föreliggande fall där fråga är om arbetsgivare, vars verksamhetsområde enligt handelsregisterutdraget består av transportuppdrag av styckegods och flyttningar samt uppdrag med arbetsmaskiner jämte till branschen hörande uppdrag och arbeten, är det här helt klart fråga om ett företag inom servicebranschen. Såsom ovan tidigare anförts bestämmes tillämpligt kollektivavtal för vederbörande bransch inom servicenäringen enligt principen om arbetstagarens arbetsområde eller yrkesområde. Till ytterligare stöd för detta hänvisas här till Högsta domstolens avgörande i fallet HD 1982 II 156:

Arbetsgivare vars verksamhet omfattade ombesörjande av servicen vid ett vintersportcenter var enligt 17 § 1 och 2 mom. lagen 30.4.1970 om arbetsavtal skyldig att iakttaga lönevillkoren i metallindustrins kollektivavtal i sitt arbetsförhållande till en arbetstagare som närmast hade utfört till metallindustribranschen hänförliga arbeten som gällde montering av skidhissar.

Högsta domstolen har i nämnda fall avgjort målet med iakttagande av principen att inom affärs- och servicenäringarna bestämmes det kollektivavtal som skall iakttagas och sålunda berör vederbörande bransch enligt arbetstagarens yrkes- eller arbetsområde.

Med stöd av detta samt ovan tidigare anförd utredning om vad som skall avses med kriteriet vederbörande bransch, bestrider Nordman svarandenas påstående om att lastbilsbranschens kollektivavtal skall tillämpas i detta fall samt bestrider även att arbetsgivaren skulle få välja vilket kollektivavtal som skall iakttagas.

Nordman anser att det med stöd av ovanstående utredning är utrett att oljebranschens kollektivavtal skall tillämpas i föreliggande fall och framhåller att detta kollektivavtal (Öljytuote- ja säiliöautoalaa sekä niihin liittyviä toimintoja koskeva työehtosopimus) är riksomfattande och allmänt inom branschen.

SVARANDENAS TILLÄGGSSVAROMÅL

Svarandena har uttalat följande om tillämpningen av kollektivavtal.

Det kan konstateras att firmans huvudsakliga och överlägset största bransch är ren distributionskörning på vilka körningar lastbilsbranschens kollektivavtal under alla omständigheter skall tillämpas. Denna verksamhet påbörjades våren 1989 och i handelsregistret framkommer endast anteckningar om denna verksamhet. Körningar av oljeprodukter inleddes våren 1990 och arbetsförhållandet med Nordman upphörde då verksamheten på grund av bristande lönsamhet lades ner. Under alla år har således körningen av oljeprodukter varit av ekonomiskt underordnad betydelse inom rörelsen. På direkt körning av oljeprodukter tillämpas kollektivavtalet för oljeprodukter och tankbilar.

Enligt uppgift lär det inte vara möjligt att inom ett företag tillämpa två kollektivavtal. Det senare kollektivavtalet kan dock inte tillämpas på distributionskörningar medan däremot lastbilsbranschens kollektivavtal kan tillämpas på körning av oljeprodukter. För den skull anser svarandena att lastbilsbranschens kollektivavtal bör tillämpas eftersom det är tillämpligt på företagets bägge verksamhetsformer.

Den hänvisning till litteratur på området och de rättsfall käranden åberopar i sin skrivelse som stöd för sin argumentering, ger inget som helst belägg för påståendena eftersom ingen författare tagit ställning till just den aktuella problematiken med två olika verksamhetsformer inom samma företag.

HÄRADSRÄTTENS BESLUT

Häradsrätten har funnit nödigt att införskaffa utlåtande av arbetsdomstolen över huruvida på Nordmans arbetsförhållande skall tillämpas oljebranschens eller transportbranschens kollektivavtal.

HANDLÄGGNINGEN I ARBETSDOMSTOLEN

Arbetsdomstolen har enligt 39 § i lagen om arbetsdomstolen berett Bil- och Transportbranschens Arbetareförbund, Biltrafikens Arbetsgivareförbund, Oljeprodukt r.f. och Suomen Säiliöautoliitto r.y. tillfälle att bli hörda i saken.

Bil- och Transportbranschens Arbetareförbund har i skriftligt utlåtande anfört bland annat följande.

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =

Asiakirjoista saatavan selvityksen mukaan kantaja autonkuljettaja Alf Nordman on työskennellyt vastaajayhtiön palveluksessa autonkuljettajana ajaen yhtiön omistamaa säiliöautoa. Tästä näyttävät sekä kantaja että vastaaja olevan yhtä mieltä. Vastaajayhtiö on perustanut näkemyksensä siitä, että kantajan ja sen välisessä työsuhteessa olisi tullut noudattaa Auto- ja Kuljetusalan Työntekijäliitto AKT ry:n ja Autoliikenteen Työnantajaliitto ry:n välistä kuorma-autoalan työehtosopimusta siihen, että yhtiön pääasiallinen ja ylivoimaisesti suurin ala on pelkkä jakelukuljetus, johon kuormaautoalan työehtosopimusta tulee noudattaa. Yhtiö on lähtenyt siitä, että se ei ole velvollinen samanaikaisesti noudattamaan kahta työehtosopimusta.

Asiakirjasta saatavan selvityksen mukaan yhtiö harjoittaa siis sekä sellaista toimintaa, johon sovelletaan kiistatta kuorma-autoalan työehtosopimusta että sellaista toimintaa, johon sovelletaan puolestaan öljytuote- ja säiliöautoalan työehtosopimusta. Kantaja on työskennellyt yksinomaan työssä, johon sinällään sovelletaan öljytuote- ja säiliöautoalan työehtosopimusta.

Näyttää siltä, että kysymys ei edellä sanotun perusteella ole sellaisesta tilanteesta, jossa työehtosopimukset kilpailisivat keskenään. Tällainenhan olisi tilanne ainoastaan silloin, jos kantaja työskentelisi kummankin sopimukseen piiriin kuuluvissa tehtävissä.

Sille vastaajayhtiön kihlakunnanoikeudessa esittämälle seikalle, että yhtiön pääasiallinen toiminta kuuluisi kuorma-autoalan työehtosopimuksen piiriin, ei voi panna minkäänlaista painoa arvioitaessa kantajan ja yhtiön välisessä työsuhteessa noudatettavan yleissitovan työehtosopimuksen määrittämistä. Kantaja on työskennellyt kanteessa mainittuna aikana työssä, johon sinänsä tulisi öljytuote- ja säiliöautoalan työehtosopimusta soveltaa esim. siinä tilanteessa, että vastaajayhtiöllä ei olisi lainkaan muunlaista liikennettä. Se, että yhtiö harjoittaa myös kuorma-autoalan työehtosopimuksen piiriin kuuluvaa liikennointiä, ei luonnollisesti tätä tilannetta muuksi muuta.

Edellä sanotun vuoksi Auto- ja Kuljetusalan Työntekijäliitto AKT ry ilmoittaa lausuntonaan, että kantajan ja vastaajayhtiön välisessä työsuhteessa tulisi noudattaa öljytuote- ja säiliöautoalan työehtosopimusta.

Biltrafikens Arbetsgivareförbund, Suomen Säiliöautoliitto och Oljeprodukt r.f. har i gemensamt utlåtande anfört bland annat följande.

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =

Öljytuote ry:n, jolle Työnantajain Yleiselle Ryhmälle työehtosopimuslain mukaan kuuluvat oikeudet ja velvollisuudet ovat 1.1.1993 siirtyneet, ja Suomen Säiliöautoliitto ry:n työehtosopimuksen määräyksiä sovelletaan sopimuksen 1 §:n mukaan Öljytuote ry:hyn ja Suomen Säiliöautoliittoon kuuluvissa yrityksissä ja näiden kaikkien työntekijöiden välisissä työsuhteissa. Sopimuksen määräyksiä ei sovelleta sellaisiin Säiliöautoliiton jäsenyrityksiin, jotka ovat Autoliikenteen Työnantajaliitto ry:n jäseniä. Kuorma-autoalan työehtosopimusta sovelletaan sen 1 §:n mukaan ALT:n alueliikennettä, ulko- ja kotimaan tavaraliikennettä harjoittavien jäsenyritysten työntekijäin työsuhteisiin. Sopimusta noudatetaan myös ALT:n jäsenyritysten kuljetuskalustojen, pyöräkuormaajien, nosturi- ja pumppuautojen sekä muiden erikoisautojen kuljettajiin.

Edellä lausuttu tarkoittaa siis sitä, että työntekijän tekemän työn luonne ei ratkaise sovellettavaa työehtosopimusta, vaan se ratkeaa työnantajan järjestäytyneisyyden perusteella. Toisin sanoen esim. kuorma-autoalan työehtosopimusta sovelletaan ALT:oon kuuluvassa jäsenyrityksessä kaikkiin työntekijöihin, riippumatta siitä, ovatko he säiliöauton- vai kuorma-autonkuljettajia.

Sekä kuorma-autoalan työehtosopimus että öljytuotealan työehtosopimus ovat työsopimuslain 17 §:ssä tarkoitetulla tavalla yleissitovia työehtosopimuksia. Oikeuskäytännössä ja -kirjallisuudessa vallitsevan teollisuuslinjaperiaatteen mukaisesti sovellettava yleissitova työehtosopimus määräytyy sen mukaan, mitä työtä yrityksessä pääasiallisesti tehdään. Esimerkiksi korkein oikeus on tuomiossaan 18.12.1992 diaarinumero S 92/210 ratkaissut kuljetusalalla työehtosopimuksen yleissitovuutta koskevan asian teollisuuslinjaperiaatteen mukaisesti.

Edellä olevan johdosta katsomme, että kantajan työsuhteessa on sovellettava kuorma-autoalan työehtosopimusta.

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =

Vid den muntliga förberedelsen i ärendet har Bil- och Transportbranschens Arbetareförbund framhållit att det finns olika slags företag inom transportbranschen. Det finns företag som idkar linjebilstrafik och lastbilstrafik och vid vilka man för linjebilschaufförernas del följer linjebilsavtalet och för lastbilschaufförernas del lastbilsavtalet. På samma sätt borde vid ett företag som är verksamt inom området för lastbilsavtalet, men som dessutom idkar tankbilstrafik, på vardera trafiken tillämpas kollektivavtalet för vederbörande bransch.

Suomen Säiliöautoliitto och Oljeprodukt r.f. har i fråga om företag som är anslutna till dessa båda arbetsgivarförbund förklarat, att enligt tillämpningsbestämmelserna i avtalet för tankbilsbranschen ett företag som hör till Biltrafikens Arbetsgivareförbund skall följa avtalet för detta förbund eller i föreliggande fall avtalet för lastbilsbranschen. Om företaget inte är anslutet till något arbetsgivarförbund, blir det mera fråga om en tolkning av 17 § lagen om arbetsavtal. Kollektivavtalen ger inte något svar på frågan. Om ett företag är anslutet till Suomen Säiliöautoliitto, tillämpas helt och hållet avtalet för detta förbund.

Biltrafikens Arbetsgivareförbund har förklarat att man i avtalet för tankbilsbranschen utgår från att avtalet för lastbilsbranschen är det primära avtalet. Firmorna Haanpää och Sinkko är t.ex. rena oljetransportföretag, men på grund av deras organisatoriska anslutning tillämpas i deras fall avtalet för lastbilsbranschen, trots att deras chaufförer uteslutande för tankbilar.

Bil- och Transportbranschens Arbetareförbund har slutligen anfört, att om arbetstagarna arbetar i klart olika trafik och arbetsgivaren inte är ansluten till något arbetsgivarförbund, så uppstår det egentligen inte någon konkurrenssituation, utan man tillämpar det avtal som motsvarar det arbete som chauffören sköter. En konkurrenssituation uppkommer först när en chaufför arbetar i vardera trafiken, och i så fall bör avgörandet träffas enligt majoritetsprincipen.

ARBETSDOMSTOLEN UTLÅTANDE

Alf Göran Nordman har varit anställd som tankbilschaufför hos Budservice-Paketraketen F:ma Henrik & Gösta Kuni 2.5.1990 - 28.2.1992. Detta bolag har inlett sin verksamhet våren 1989 och i handelsregistret har antecknats att bolagets verksamhet består i att utföra transportuppdrag av styckegods och flyttningar samt uppdrag med arbetsmaskiner jämte till branschen hörande uppdrag och arbeten. Nordmans arbete upphörde när transporten av oljeprodukter lades ned såsom olönsam.

Varken arbetsgivaren eller arbetstagaren är organiserad. Den meningsskiljaktighet som häradsrättens efterträdare tingsrätten har att avgöra gäller, huruvida som allmänt bindande kollektivavtal enligt 17 § lagen om arbetsavtal i arbetsförhållanden mellan parterna skall tillämpas avtalet för lastbilsbranschen mellan Biltrafikens Arbetsgivareförbund och Bil- och Transportbranschens Arbetareförbund, vilket är arbetsgivarens uppfattning, eller om det avtal som skall tillämpas är avtalet för oljeproduktsoch tankbilsbranschen och därtill anslutna verksamhetsområden, vilket avtal ingåtts mellan å ena sidan Suomen Säiliöautoliitto och Arbetsgivarnas Allmänna Grupp, vilken 1.1.1993 har efterträtts av Oljeprodukt r.f., samt å andra sidan av Bil- och Transportbranschens Arbetareförbund. Nordman har i häradsrätten yrkat ersättning för måltider och övertidsarbete, emedan sistnämnda kollektivavtal äger tillämpning på hans arbetsförhållande såsom ett i 17 § lagen om arbetsavtal avsett allmänt bindande avtal.

Det råder i ärendet inte skiljaktiga meningar om att de båda ovan nämnda kollektivavtalen utgör i 17 § lagen om arbetsavtal avsedda riksomfattande avtal. Meningsskiljaktigheten gäller vilketdera avtalet som i Nordmans arbetsförhållande bör anses vara ett avtal för vederbörande bransch.

Tillämpningsbestämmelsen i kollektivavtalet för lastbilsbranschen lyder:

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =

I ALLMÄNT

1 §

Tillämpningsområde

Bestämmelserna i detta kollektivavtal tillämpas på arbetsförhållandena för arbetstagare vid de melemsföretag inom Biltrafikens Arbetsgivareförbvund r.f. (ALT), som bedriver regional trafik samt utrikes- och inrikes godstrafik.

Protokollsanteckning:

Detta avtal tillämpas också på chaufförer vid ALT:s medlemsföretag för trailrar, hullastare, kran- och pumpbilar samt andra specialbilar.

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =

Tillämpningsbestämmelsen i kollektivavtalet för oljeprodukts- och tankbilsbranschen lyder:

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =

1 § Sopimuksen soveltamisala

1. Tämän työehtosopimuksen määräyksiä sovelletaan Työnantajain Yleisen Ryhmän öljytuotejaostoon liittyneiden ja vastaisuudessa liittyvien yritysten ja niiden kaikkien työntekijöiden välisissä työsuhteissa.

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =

Pöytäkirjamerkinnät:

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =

3. Tämän työehtosopimuksen piiriin eivät kuulu sellaiset Suomen Säiliöautoliiton jäsenyritykset, jotka ovat Autoliikenteen Työnantajaliiton jäseniä.

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =

Tillämpningsområdena för kollektivavtalen har, såsom framgår av ovanstående bestämmelser, avgränsats enligt arbetsgivarens anslutning till ett arbetssgivarförbund.

Biltrafikens Arbetsgivareförbund r.f., Suomen Säiliöautoliitto och Oljeprodukt r.f. har i sitt utlåtande till arbetsdomstolen anfört att det inte är arten av arbetstagarens arbete som avgör vilket kollektivavtal som äger tillämpning, utan att frågan avgörs av till vilket arbetsgivarförbund arbetsgivaren är ansluten. Arbetsgivarförbunden har sammanfattningsvis uttalat att enligt den industriförbundsprincip som är allmänt omfattad i rättspraxis och -litteratur det avgörande för frågan om vilket kollektivavtal som är tillämpligt är vad slags arbete som huvudsakligen utförs i företaget. Enligt arbetsgivarförbundens mening borde därför i Nordmans fall avtalet för lastbilsbranschen äga tillämpning.

Bil- och Transportbranschens Arbetareförbund anser åter att i det ärende som käromålet gäller fråga inte är om att kollektivavtalen skulle konkurrera med varandra. Enligt förbundets mening idkar svarandebolaget, såsom av handlingarna i målet framgår, en verksamhet på vilken avtalet för lastbilsbranschen obestridligen äger tillämpning, men samtidigt bedriver företaget en verksamhet som lyder under avtalet för oljeprodukts- och tankbilsbranschen. Käranden har under den tid som anges i käromålet skött ett arbete vilket som sådant hade förutsatt en tillämpning av avtalet för oljeprodukts- och tankbilsbranschen t.ex. i det fall att svarandebolaget inte alls skulle ha idkat någon annan trafik. Den omständigheten att bolaget idkar en trafik som hör till lastbilsbranschens avtalsområde ändrar inte på saken. Förbundet har därför i sitt utlåtande funnit, att det är avtalet för oljeprodukts- och tankbilsbranschen som bör äga tillämpning i arbetsförhållandet mellan Nordman och svarandebolaget.

Vid den förberedelse i ärendet som förrättats vid ar betsdomstolen har det framgått att tillämpningsområdet för kollektivavtalen i fråga om organiserade arbetsgivare beror, såsom det förutsätts i avtalen, vilka arbetsgivarförbund arbetsgivaren är ansluten till. Avtalet för oljeprodukts- och tankbilsbranschen tillämpas inte på sådana medlemsföretag i Suomen Säiliöautoliitto som är anslutna till Biltrafikens Arbetsgivareförbund. Kollektivavtalet för lastbilsbranschen är sålunda ett primärt avtal, och trots att en arbetsgivares verksamhet kan vara inskränkt till enbart oljetransportbranschen, så kan arbetsförhållandena för hans chaufförer till följd av hans organisatoriska anslutning komma att lyda under avtalet för lastbilsbranschen.

Förbunden har inför arbetsdomstolen förklarat att praxis beträffande kollektivavtalens tillämpning är mycket skiftande och att den inte ger någon ledning när det gäller att avgöra hur avtalen skall tillämpas enligt stadgandet om kollektivavtals allmänt bindande verkan i 17 § lagen om arbetsavtal. Saken har lämnats till arbetsdomstolens prövning. Bil- och Transportbranschens Arbetareförbund har framhållit att om chaufförerna arbetar i olika trafik hos samma arbetsgivare, det avtal som är allmänt bindande bör bestämmas enligt det arbete som chaufförerna utför.

När man har att avgöra vilket kollektivavtal som enligt 17 § lagen om arbetsavtal är allmänt bindande och söker fastställa vederbörande bransch, har en av utgångspunkterna varit att undersöka, om arbetsgivaren överhuvud kunnat bli bunden av avtalet. I föreliggande fall är det uppenbart att arbetsgivaren kunnat vara medlem av ett arbetsgivarförbund som varit bundet som avtalspart vid någotdera av de avtal som är i fråga eller vid dem båda.

När det gäller att avgöra vilket avtal som angår vederbörande bransch, så finns det i föreliggande fall motiv både för att tillämpa industrilinjeprincipen och för att träffa avgörandet enligt arbetstagarens yrke. Med ledning av den utredning som framgår av handlingarna i ärendet är det likväl svårt att fastställa vilket kollektivavtal som med tillämpning av industrilinjeprincipen borde anses vara ett avtal för vederbörande bransch och vars tillämpning i Nordmans arbetsförhållande kunde tillstyrkas. När det är fråga om kollektivavtal som motsvarar arbetstagarens yrke har man i rättspraxis fäst avseende vid om yrkesverksamheten är på så sätt fristående och självständig att den kan bilda en egen bransch och ingå i ett skilt kollektivavtal.

Vilket kollektivavtal som är tillämpligt avgörs på ovan beskrivna sätt inom fältet av organiserade arbetsgivare enligt den enskilda arbetsgivarens organisatoriska tillhörighet t.ex. så, att en arbetsgivare som är ansluten till Biltrafikens Arbetsgivareförbund följer kollektivavtalet för lastbilsbranschen även när det gäller hans tankbilschaufförer och att en till Suomen Säiliöautoliitto ansluten arbetsgivare på motsvarande sätt tillämpar avtalet för oljeprodukts- och tankbilsbranschen samt därtill anslutna verksamhetsområden, inte blott på sina tankbilschaufförer, utan även på sina lastbilschaufförer. Inte heller på det oorganiserade fältet kan två kollektivavtal såsom avtal i vederbörande bransch enligt 17 § lagen om arbetsavtal anses vara samtidigt tillämpliga på samma arbetsförhållande.

Enligt den utredning som förebragts i ärendet skulle båda de kollektivavtal som avses i häradsrättens begäran om ett utlåtande som sådana kunna tillämpas i Nordmans arbetsförhållande. Det återstår att avgöra vilketdera avtalet som, med hänsyn till hur representativt det är, kan anses vara allmänt inom vederbörande bransch och som sådant tillämpligt i detta arbetsförhållande.

Emedan sakens avgörande beror av en bevisvärdering och en tolkning av 17 § lagen om arbetsavtal såvitt gäller när ett kollektivavtal bör anses vara allmänt och vad som avses med vederbörande bransch, kan arbetsdomstolen med beaktande av 39 § lagen om arbetsdomstolen inte avge något annat utlåtande än vad den redan ovan anfört.

I ärendets behandling har deltagit Huopaniemi som ordförande samt Kauppinen, Uski, Virtanen, Leivo och PalankoLaaka som ledamöter.

Ledamoten Virtanen avgav följande yttrande, i vilket ledamoten Uski instämde:

Jag är av samma mening som flertalet av arbetsdomstolens medlemmar, utom att jag anser att det näst sista stycket av utlåtandet borde ges följande avfattning: Enligt den utredning som förebragts i ärendet skulle båda de kollektivavtal som avses i häradsrättens begäran om ett utlåtande som sådana kunna tillämpas i Nordmans arbetsförhållande. Det återstår att avgöra vilketdera eller om överhuvud någotdera avtalet, med hänsyn till hur representativt det är, kan anses vara allmänt inom vederbörande bransch och som sådant tillämpligt i detta arbetsförhållande.