Legislator Case Law & Legislation
TT:1993-113 AI generated

Labour court dismisses claim that collective agreement limits employer's right to assign work locations.

Case Number TT:1993-113
Court / Authority
Jurisdiction Finland (FI)
Decision Date
Outcome Dismissed

Legislator summary

AI generated

The Labour Court dismissed the union's claim that a collective agreement prohibited the Åland Regional Council from assigning work locations to coastal police officers. The Council argued that while a separate agreement covered travel expenses, the collective agreement did not restrict its internal management rights regarding job assignments. The court held that the Council exercised its statutory management authority, which cannot be limited by the collective agreement, and thus the assignment was lawful.

Legislator headnote

AI generated

Landskapslagen om tjänstekollektivavtal 2 § 1 och 2; The employer's right to internal work distribution and management cannot be restricted by a collective agreement regarding work locations.

Keywords

AI generated
collective agreement work location assignment employer management rights internal work distribution Åland Regional Council labour court jurisdiction coastal police officers

Cited Legislation

AI generated
Lagen om arbetsdomstolen tvistemål
Arbetsdomstolen handlägger och avgör på grund av pararagraf 1 i lagen om arbetsdomstolen tvistemål då fråga är om huruvida något förfarande står i överensstämmelse med tjänstekollektivavtal.
Landskapslagen om tjänstekollektivavtal 2 § 1
Landskapslagen om tjänstekollektivavtal 2 § 2
AI generated

Need to analyze how this precedent applies to your matter?

Cross-reference this judgment against statutes, commentaries, and subsequent citing case law inside Legislator AI.

Open in Legislator →

Full text

Då Ålands landskapsstyrelse bestämt om tjänsteställena för skärgårdspoliserna, har den utövat sin arbetsledningsrätt, som enligt bestämmelsen i landskapslagen om tjänstekollektivavtal inte kan begränsas med tjänstekollektivavtal. När avtal träffats om ersättning till landskapstjänstemän för resekostnader har å andra sidan befattning ej tagits och med stöd av nämnda stadgande inte ens kunnat tagas med landskapsstyrelsens rättighet att bestämma om tjänsteställena för de anställda tjänstemännen. Landskapsstyrelsen har sålunda icke förfarit i strid mot tjänstekollektivavtalet då den bestämt om skärgårdspolisernas tjänsteställe.

Fråga även om arbetsdomstolen behörighet i ärendet.

Kärande TOC:s Tjänstemannanorganisationer på Åland, TOCTÅ r.f. Svarande Ålands landskapsstyrelse

DOM

KOLLEKTIVAVTALETS BESTÄMMELSER

Mellan Ålands landskapsstyrelse och bland andra TOC:s Tjänstemannaorganisationer på Åland, TOCTÅ har 18.3.1992 ingåtts tjänstekollektivavtal om skärgårdstillägg till landskapets tjänstemän. Avtalet innehåller bland annat följande bestämmelser:

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =

1 §. Till tjänsteman, vars tjänsteställe är beläget i någon av nedan nämnda skärgårdskommuner, betalas ett särskilt skärgårdstillägg till lönen. Om tjänstemannen inte har ett fast tjänsteställe, där han huvudsakligen tjänstgör, bestäms tillägget att utgå enligt den skärgårdskommun, i vilken han har sin stadigvarande bostad.

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =

Ålands landskapsstyrelse och bland andra TOC-TÅ har 1.3.1989 ingått tjänstekollektivavtal om ersättningen till landskapstjänstemän för resekostnader. I avtalet sägs bland annat följande:

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =

1 §. Allmänt Landskapstjänsteman tillkommer i enlighet med detta avtal i resekostnadsersättning 1) för tjänsteresa färdkostnadsersättning, dagtraktamente, måltidsersättning, logiersättning och nattresepenning; 2) för tiden för kurs färdkostnadsersättning, dagtraktamente, måltidsersättning, kursdagtraktamente, logiersättning och nattresepenning.

Såsom resekostnader anses de extra utgifter som tjänsteman har haft med anledning av tjänsteresa.

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =

3 § Tjänsteresa är en resa som tjänsteman företar enligt förordnande för att utföra tjänstegöromål utom tjänstestället eller tjänstgöringsstället. Såsom tjänsteresa anses icke färd till och från arbetet eller därmed jämförlig resa mellan tjänstemans bostad och tjänstestället.

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =

Med tjänsteställe avses det fasta tjänsteutövningsställe, där tjänsteman tjänstgör, eller om tjänsteman på grund av arbetets art icke har något fast tjänsteutövningsställe, ett mot detta svarande ställe.

Med tjänstgöringsställe avses ställe, dit tjänsteman har förordnats från sitt tjänsteställe för att utföra göromål, som hör till hans tjänst eller som eljest uppdragits åt honom.

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =

I Ålands landskapsstyrelses beslut 3.11.1981 innefattande tillämpningsdirektiv för avtalet angående ersättande av landskapstjänstemäns resekostnader har bestämts bland annat följande:

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =

Allmänt 1 §. Tjänstekollektivavtalet angående ersättande av resekostnader tillämpas på landskapets tjänstemän.

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =

3 §. Tjänsteresa är enligt avtalet en resa som tjänsteman företar enligt förordnande för att bestrida tjänstegöromål utom tjänstestället.

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =

Med tjänsteställe avses det fasta tjänsteutövningsställe, där tjänsteman tjänstgör, eller om tjänsteman på grund av arbetets art icke har något fast tjänstgöringsställe, mot detta svarande ställe.

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =

Med tjänstgöringsställe avses det ställe, dit tjänsteman har förordnats från sitt tjänsteställe för att bestrida göromål som hör till hans tjänst eller som eljest uppdragits åt honom. Härvid förändras ej tjänstemannens tjänsteställe, varför vistelse på tjänstgöringsställe betraktas som vistelse på tjänsteresa.

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =

TALAN

Grunderna för talan

TOC:s Tjänstemannaorganisationer på Åland, TOC-TÅ (TOCTÅ) har anfört, att landskapet Åland utgör ett polisdistrikt som administrativt lyder under Ålands landskapsstyrelse. På grund av de besvärliga kommunikationerna i den mycket omfattande skärgården har polisväsendet av landskapsstyrelsen bland annat i geografiskt hänseende organiserats så att två poliser förordnats ha tjänsteställe i Föglö kommun, en i Kumlinge kommun, en i Brändö kommun, en i Sottunga kommun och en i Kökar kommun.

Landskapsstyrelsen har den 5.1.1993 låtit meddela skärgårdspoliserna vid Ålands polisdistrikt att dessa under vinterhalvåret skall tjänstgöra utgående från Mariehamn. Samtidigt har meddelats att under år 1993 tjänstgöringsstället skall vara Mariehamn under tiden 7.2 - 30.5 och 1.9. - 31.12.1993 samt respektive skärgårdskommun under tiden 1.6 - 31.8.1993.

I preciserade meddelanden till samtliga berörda poliser 9. - 12.2.1993 har uppgivits att tjänstestället mellan ca 15.3.1993 och 30.4.1993 samt 1.11. och 31.12.1993 är Mariehamn och mellan 1.5. och 31.10.1993 respektive skärgårdskommun. Av meddelandena framgår också att det skärgårdstillägg som varit en del av skärgårdspolisernas avlöning inte betalas ut till poliserna under den tid de förordnats tjänstgöra i Mariehamn.

Vid muntliga förhandlingar mellan poliserna och landskapsstyrelsen har klart deklarerats att avsikten är att permanent inrätta två tjänsteställen för skärgårdspoliserna, ett i Mariehamn och ett i respektive skärgårdskommun.

Enligt kärandens ståndpunkt är svarandens tolkning av tjänstekollektivavtalet om ersättning till landskapstjänstemän för resekostnader felaktig och baserar sig på tillämpningsanvisningar som inte tillkommit genom förhandlingar mellan parterna i avtalet utan som ensidigt dikterats av svaranden.

Käranden har under förhandlingarna framhållit att ett byte av tjänstestället enligt reseavtalet i och för sig är möjligt men att det enda godtagbara i så fall är att överföringen sker en gång för alla. I detta fall är ju landskapsstyrelsens avsikt att år ut och år in påtvinga skärgårdspoliserna två tjänsteställen. Detta är inte rimligt och inte i enlighet med reseavtalets anda.

Landskapsstyrelsen fattade sitt beslut av 21.1.1993 om överföring i enlighet med finansutskottets betänkande. Överföringen kan alltså antas ske helt på finansiella grunder utan någon som helst anknytning till polisiära faktorer trots att sådana anförts för skärgårdspoliserna.

Skärgårdspoliserna blir genom arrangemanget tvungna att skaffa en bostad i Mariehamn och därefter kontinuerligt hålla sig med två bostäder, en i Mariehamn och en på det ursprungliga tjänstestället. Det är helt orimligt att påföra skärgårdspoliserna denna mycket stora extra utgift.

Skärgårdspoliserna går genom arrangemanget miste om det så kallade skärgårdstillägget i avlöningen. Arrangemanget har alltså en rent lönesänkande effekt, vilket antagligen varit det enda skälet till beslutet.

Arrangemanget har för skärgårdspoliserna polisiärt motiverats med att behovet av poliser i Mariehamn under vinterhalvåret är stort. Motiveringen håller inte streck. Inom Ålands polisdistrikt finns för tillfället 72 polistjänster. Av dessa finns 66 i Mariehamn eller Godby som är belägen 17 kilometer från staden. Detta innebär att i Mariehamn finns en polistäthet som är en av de allra högsta polistätheterna i hela landet.

Tvisten faller till fullo inom tillämpningsområdet för 1 § lagen om arbetsdomstolen. De förhandlingar som förts med anledning av förflyttningarna har initierats med stöd av tjänstekollektivavtalet om resekostandsersättningar till landskapets tjänstemän. Käromålet skall inte tolkas så att skärgårdspoliserna med hänvisning till kollektivavtalet ifråga överhuvudtaget motsätter sig ett byte av tjänsteställe. Trots att käromålet belyser omflyttningsproblematiken i en något vidare omfattning ur skärgårdspolisernas synvinkel är kärnan i käromålet dock att kollektivavtalet inte får tolkas så att det permanent inrättas två tjänsteställen och att skärgårdspolisernas rätt till bland annat resekostnads- och logiersättningar samt dagtraktamenten fråntas dem med hänvisning till detta.

Yrkandena i talan

TOC-TÅ har yrkat, att det inte är förenligt med tjänstekollektivavtalet om ersättningen till landsskapstjänstemän för resekostnader att inrätta ett kontinuerligt arrangemang med två tjänsteställen för de poliser som ursprungligen har förordnats ha sitt tjänsteställe i åländska skärgårdskommuner.

SVAROMÅLET

Motiveringarna av svaromålet

Ålands landskapsstyrelse har framfört, att kärandeparten såsom motiveringar till sitt yrkande använt sig av argument kring ekonomiska, polisiära och sociala omständigheter i ärendet. Det ekonomiskt och polisiärt ändamånsenliga i åtgärder av ifrågavarande art måste dock anses uteslutande ankomma på landskapsstyrelsen att avgöra. Brändö och Kumlinge kommuner har dock anfört besvär hos högsta förvaltningsdomstolen över landskapsstyrelsens beslut gällande den polisiära verksamheten i skärgården under år 1993.

De sociala aspekterna är förvisso av stor betydelse för dem som berörs av bytet av tjänsteställe. Landskapsstyrelsen har också tagit ett socialt ansvar och bland annat vidtagit åtgärder för att underlätta för berörda polismän att ställa om sig till ett nytt tjänsteställe.

Den fråga som skall prövas är ju frågan om tjänstestället för ifrågavarande poliser och den ersättning enligt gällande tjänstekollektivavtal som poliserna beroende därav är berättigade till.

Handläggningen av ärendet i fråga har följt ett förfarande som beskrivs i tillämpningsanvisningen för 3 § 3 mom. i tjänstekollektivavtalet om ersättningen till landskapstjänstemän för resekostnader. I anvisningen som i berört avseende har samma innehåll som motsvarande tillämpningsanvisning för statens tjänstekollektivavtal hänvisas till ett utslag av arbetsdomstolen 9.2.1976.

Tillämpningsanvisningen har utfärdats för många år sedan, utan att kärandeföreningen eller någon annan av landskapsstyrelsens motparter i tjänstekollektivavtalet har anmärkt på den. Dess ursprung kan spåras åtminstone så långt tillbaka som till 1.3.1988.

Tillämpningsanvisningen är inte en del av ifrågavarande tjänstekollektivavtal. Därför och då landskapet förutsätts förhandla med vederbörande avtalsparter endast om tjänstekollektivavtal är anvisningar om tillämpning och tolkning av dessa tjänstekollektivavtal inte någonting som man skall förhandla om. Landskapsstyrelsen har hänvisat till landskapslagen 19.4.1978 om tjänstekollektivavtal.

Då landskapsstyrelsen såsom arbetsgivare har ansvaret för sin personaladministration är det naturligt att landskapsstyrelsen primärt ger anvisningar om tolkning och tillämpning av tjänstekollektivavtalen. Ibland sker detta muntligen, ibland, när behovet det kräver i form av skriftliga anvisningar. I bägge fallen sker det ensidigt. Arbetsgivaren anses ha tolkningsföreträde. Någon på lag grundad skyldighet att förhandla om tillämpningssanvisningar föreligger inte.

Först då meningsskiljaktighet har uppstått om tolkningen eller tillämpningen av tjänstekollektivavtal förutsätts parterna förhandla och på detta sätt försöka bilägga tvistefrågan.

Den text som ingår i tillämpningsanvisningen återfinns i motsvarande tillämpningsanvisning till statens tjänstekollektivavtal. Sistnämnda tillämpningsanvisning, alltså den som ansluter sig till statens tjänstekollektivavtal, har finansministeriet utfärdat efter förhandlingar med vederbörande tjänstemannaorganisationer. Landskapsstyrelsen anser att: En tjänstemans tjänsteställe kan bytas, även flera gånger, med iakttagande av det förfarande som beskrivs i tillämpningsanvisningen.

Yrkandena i svaromålet

Ålands landskapsstyrelse har yrkat förkastande av käromålet. I huvudförhandlingen har landskapsstyrelsen påstått, att avgörandet av kärandens talan står utanför arbetsdomstolens kompetens.

RÄTTEGÅNGSKOSTNADERNA

TOC har yrkat, att deras rättegångskostnader ersätts med 20 000 mark.

ARBETSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Behandlingsavgörande

TOC:s Tjänstemannaorganisationer på Åland, TOC-TÅ har yrkat på att arbetsdomstolen skall fastställa, att det inte är förenligt med mellan Ålands landskapsstyrelse och TOCTÅ gällande tjänstekollektivavtal om ersättningen till landskapstjänstemän för resekostnader att inrätta ett kontinuerligt arrangemang med två tjänsteställen för de poliser, som ursprungligen har förordnats att ha sitt tjänsteställe i en åländsk skärgårdskommun.

Arbetsdomstolen handlägger och avgör på grund av pararagraf 1 i lagen om arbetsdomstolen tvistemål då fråga är om huruvida något förfarande står i överensstämmelse med tjänstekollektivavtal. Då talan sålunda gäller ärende som på grund av sagda bestämmelse hör till arbetsdomstolens befogenhet, förkastar arbetsdomstolen den av landskapsstyrelsen i ärendets huvudförhandling gjorda invändningen att målet inte skulle höra till arbetsdomstolens befogenhet.

Motivering för huvudavgörandet

Ålands landskapsstyrelse har 5.1.1993 beslutit, att tjänsteställena för sex skärgårdspoliser vid Ålands polisdistrikt, vilka tidigare varit i Sottunga, Brändö, Kumlinge, Kökar och Föglö kommuner, från mitten av mars 1993 till 30.4.1993 kommer att vara Mariehamns stad, därefter tiden 1.5 - 31.10.1993 tidigare tjänsteställe för vederbörande polis och därefter åter från början av november 1993 Mariehamns stad.

Ålands landskapsstyrelse har som svarande i arbetsdomstolen anmält att tjänsteställena har bytts så som det sägs i de av landskapsstyrelsen ensidigt avgivna tillämpningsanvisningarna för tjänstekollektivavtalet. Landskapsstyrelsen har konstaterat att tillämpningsanvisningarna inte är en del av tjänstekollektivavtalet.

Meningsskiljaktigheten har dock behandlats i förhandlingar så som det har avtalats i huvudavtalet om proceduren för förhandlingar om landskapets tjänstekollektivavtal.

Enligt paragraf 2 mom. 1 i landskapslagen om tjänstekollektivavtal angående villkoren i tjänsteinnehavares anställningsförhållande gäller, vad därom bestäms genom tjänstekollektivavtal. Enligt mom. 2 i samma paragraf hänförs bland annat inre arbetsfördelning och arbetsledning icke till villkoren i anställningsförhållande. Då landskapsstyrelsen bestämt om tjänsteställena för skärgårdspoliserna, har den utövat sin arbetsledningsrätt, som enligt sagda bestämmelse i landskapslagen om tjänstekollektivavtal inte kan begränsas med tjänstekollektivavtal. När avtal träffats om ersättning till landskapstjänstemän för resekostnader har å andra sidan befattning ej tagits och med stöd av nämnda stadgande inte ens kunnat tagas med landskapsstyrelsens rättighet att bestämma om tjänsteställena för de anställda tjänstemännen. Landskapsstyrelsen har sålunda icke förfarit i strid mot tjänstekollektivavtalet då den på sätt som beskrivits i talan bestämt om de däri avsedda skärgårdspolisernas tjänsteställe.

Domslut

Arbetsdomstolen förkastar talan.

Ledamöter: Huopaniemi, som ordförande, Tiitinen, Virtanen, Ekuri, Leivo och Lehto-Kannisto.

Domen är enhällig.