Labor court dismisses claim that a special agreement applies to all vessels, ruling it only covers two named ships.

Fråga om ett so kallat specialavtal mellan parterna hade uppkommit så, att det kunde anses ha trätt i kraft såsom kollektivavtal med bindande verkan för parterna.

Fråga om sagda avtal varit i kraft vid den tidpunkt då befälhavaren anställdes på fartyget.

Ytterligare fråga om huruvida specialavtalet hade gällt endast befälet på två i avtalet nämnda fartyg eller om det vad bemanningen vidkom var avset atta tillämpas på landskapsstyrelsens samtliga fartyg med bestämd bruttodräktighet.

Kärande Ålands landskapsstyrelse Svarande Finlands Skeppsbefälsförbund r.f.

DOM

TALAN

Grunderna för talan

Ålands landskapsstyrelse har anfört, att landskapsstyrelsen hade 6.2.1985 godkänt för tiden 5.10.1984 28.2.1985 kollektivavtal för färjanställda med Finlands Skeppsbefälsförbund. Enligt landskapsstyrelsens beslut var kollektivavtalet detsamma, som vägoch vattenbyggnadsstyrelsen tillämpade.

Landskapsstyrelsen hade senare erfarit, att i samband med förhandlingarna inför slutande av nämnda avtal hade parterna diskuterat ett specialavtal rörande bemanning och avlösning på färjor tillhörande Ålands landskapsstyrelse. Detta avtal fördes aldrig till landskapsstyrelsen för beslut. Avtalet innehöll följande bestämmelser: Avtal om bemanning och avlösning på färjor tillhörande Ålands Landskapsstyrelse

Med hänvisning till Lagen om arbetstiden på fartyg i inrikesfart (248/82) paragraf 8 såsom den ändrats enligt Lag om ändring av Lagen om arbetstiden på fartyg i inrikesfart (415/84) har mellan Ålands Landskapsstyrelse och Finlands Skeppsbefälsförbund överenskommits om nedanstående avlösningssystem, som avses i nämnda lags paragraf 18, gällande ms. Gudingen och ms Ejdern. På sagda fartyg tillämpas mellan perterna uppgjort kollektivavtal för befälhavare och styrmän på färjor tillhörande Ålands Landskapsstyrelse.

1. Bemanning 251-500 ton Under fartygets gång skall ombord i tjänst finnas l befälhavare med sjökaptensbrev l överstyrman med minst överstyrmansbrev

Denna paragraf inverkar icke på ordinarie befattningshavare som anställts före detta avtal träder i kraft på respektive fartyg förutsatt att berörda personer uppfyller i Fs 250/84 stadgad kompetens.

2. Avlösning Det avlösningssystem som tillämpades den 31.1.1985 tillämpas i fortsättningen enligt följande:

Lediga perioden skall vara minst två (2) gånger så lång som arbetsperioden (1 period arbete : 2 perioder ledighet) Lediga perioden bör dock vara sammanhängande minst sju (7) dygn (168 timmar).

För upprätthållandet av detta avlösningssystem bör för varje fartyg anställas minst 3 befälhavare och 3 överstyrmän i ordinarie befattningar.

Ifall färjornas rutter och tidtabeller väsentligt förändras skall förhandlingar upptas om reviderat avlösningssystem.

3. Arbetstid Övertidsersättning utgår i enlighet med bestämmelserna i gällande arbetstidslag och kollektivavtal efter ordinarie arbetstid om 8 timmar per dygn.

Veckoövertidsersättning och vederlagsersättning utgår i enlighet med gällande arbetstidslag och kollektivavtal. Under fartygets gång då arbetstagaren är i beredskap enl. § 7 2 mom. betalas ersättning i form av fritid, timme mot timme, vardag timme mot två timmar, helgdag.

4. Ikraftträdandet och uppsägningstid Detta avtal har uppgjorts i två likalydande exemplar och avtalet träder i kraft från underteckningsdagen.

Avtalsperioden följer huvudavtalet och kan av någondera parten uppsägas med två månaders varsel.

Mariehamn den februari 1985

Vanligtvis bilades avtalet landskapsstyrelsens beslutsprotokoll såsom allegat. När huvudavtalet undertecknades hade specialavtalet som medföljde också av misstag blivit undertecknat av landskapsstyrelsen. När bristen på rättshabilitet någon dag därefter uppmärksammades, ålades föredraganden att meddela vederbörande förhandlingspart i Finlands Skeppsbefälsförbund att landskapsstyrelsen inte godkände avtalet, utan skulle ta avtalet till prövning i samband med kommande huvudavtal. Avtalstiden följde nämligen huvudavtalet som löpte ut den sista februari samma år.

Finlands Skeppsbefälsförbund hade i en skrivelse av 25.7.1985 till Ålands landskapsstyrelse föreslagit förhandlingar gällande kollektivavtal för befälhavare och styrmän. Uppenbarligen var avsikten att sluta kollektivavtal för tiden 1.3.1985 - 28.1.1986. Skrivelsen innehöll också ett utkast till kollektivavtalsprotokoll. Punkt 4 i utkastet lydde enligt följande:

Avtalsparterna konstaterade att specialavtalet om bemanning och avlösning gällande ms. Gudingen och ms. Ejdern av den 15 februari 1985 fortfarande oförändrat är i kraft och bifogas detta protokoll.

Skrivelsen behandlades av kanslichefen, vicelantrådet samt i landskapsstyrelsen så tillvida, att landskapsstyrelsens förhandlare fick i uppdrag att få hela avtalet utagerat. Därefter meddelade landskapstyrelsens förhandlare muntligt vid förhandlingarna med Finlands Skeppsbefälsförbund att landskapsstyrelsen fortfarande ansåg, att avtalet inte var i kraft, och inte heller kunde godkänna innehållet i ett dylikt avtal, vilket Finlands Skeppsbefälsförbund bekräftat i protokollet från 14.4.1986. Landskapsstyrelsen ansåg härefter för sin del, att saken var klarlagd i och med att Finlands Skeppsbefälsförbunds yrkande förfallit.

Det första officiella beskedet från Finlands Skeppsbefälsförbund, att specialavtalet avsågs från dess sida vara gällande, meddelades landskapsstyrelsen i brev dagtecknat 22.1.1986. Landskapsstyrelsen konstaterade i sitt svar, att bemanning och avlösning på landskapets färjor reglerades enligt sjöfartsstyrelsens bemanningsintyg och enligt arbetstidslagen.

Skeppsbefälets förtroendeman på landskapets färjor meddelade i skrivelse inlämnad till landskapsstyrelsen 28.2.1986, att förbundet fortfarande ansåg att specialavtalet var i kraft.

Den 1.4.1986 tillställdes landskapsstyrelsen en skrivelse antagen av förtroendemannamöte 27.3.1986, vilken också innehöll ståndpunkten att specialavtalet var i kraft. I anledning härav konstaterade landskapsstyrelsen 11.4.1986 att tolkningstvist förelåg och beslöt kalla Finlands Skeppsbefälsförbund till förhandlingar. Förhandlingarna påbörjades 14.4.1986 och avslutades i samband med att landskapsstyrelsen sade upp specialavtalet i den händelse avtalet kommer att kunna anses ha varit i kraft. Härefter inkom inte någon reaktion från Finlands Skeppsbefälsförbund varken i anledning av de påbörjade förhandlingarna eller i anledning av uppsägningen.

Landskapsstyrelsen tillsatte 25.3.1986 styrman Harry Eriksson som ordinarie befälhavare på ms. Grisslan. I anledning härav tillskrev förtroendemannen landskapsstyrelsen och framförde att utnämningen stod i strid med specialavtalet, varefter förhandlingar mellan landskapsstyrelsen och Finlands Skeppsbefälsförbund vidtogs så som beskrivits ovan. I avvaktan på resultatet av förhandlingarna beslöt landskapsstyrelsen, att inte låta den utnämnde ordinarie befälhavaren Eriksson tillträda för att därigenom skapa ett bättre förhandlingsklimat.

Enligt landskapsstyrelsens åsikt stod Erikssons utnämning 25.3.1986 inte i strid med specialavtalet. Specialavtalet hade nämligen aldrig varit i kraft. Ansågs specialavtalet ha uppkommit, så hade det upphört att gälla samtidigt som huvudavtalet 28.2.1986.

Specialavtalet hade inte omfattat bemanning och avlösning på ms. Grisslan utan varit avsett att gälla ms. Gudingen och ms. Ejdern. Specialavtalets rubrik "Avtal om bemanning och avlösning på färjor tillhörande Ålands Landskapsstyrelse" angav generellt området för avtalsregleringen. I ingressen angavs närmare lagstöd för avtalet samt dess exakta tillämpningsområde, nämligen ms. Gudingen och ms. Ejdern samt enbart rörande avlösningssystemet.

Rubriken för punkt l "Bemanning 251 - 500 ton" var direkt hämtad från 23 § förordningen om fartygsbemanning och fartygspersonalens behörighet (FFS 250/84). Finlands Skeppsbefälsförbund föreslog en höjning av kompetensen i förhållande till förordningens krav. Att beteckningen 251 - 500 ton hade avsett andra fartyg än ms. Gudingen och ms. Ejdern framgick inte.

Punkt l gav ytterligare vid handen att det under fartygets gång skulle ombord i tjänst finnas en befälhavare med sjökaptensbrev och en överstyrman med minst överstyrmansbrev. Att punkt l var avsedd att gälla enbart ms. Gudingen och ms. Ejdern framgick av det faktum att landskapet tillhöriga ms. Grisslan, ms. Kökar och ms. Knipan saknade styrmän. Således varken bemanningen eller dess kompetens var avsedd att beröra andra fartyg än ms. Gudingen och ms. Ejdern.

Yrkandendena i talan

Ålands landskapsstyrelse har yrkat, att arbetsdomstolen måtte fastställa, att specialavtalet inte har gällt ms. Grisslan vid den tidpunkt, då Eriksson 25.3.1986 utnämnts till dess befälhavare.

SVAROMÅLET

Motiveringarna av svaromålet

Finlands Skeppsbefälsförbund har framfört, att avtalet om bemanning och avlösning på färjor tillhörande Ålands landskapsstyrelse undertecknades 15.2.1985 av arbetsgivarens två representanter. Finlands Skeppsbefälsförbund måste få lita på, att ett avtal som undertecknats av motpartens namntecknare var i kraft. Specialavtalet gällde ms. Gudingen och ms. Ejdern till den del det var fråga om avlösningssystem. Däremot gällde specialavtalets allmänna behörighet alla fartyg över 251 ton.

Landskapsstyrelsen uppsade avtalet först den 16.4.1986. Avtalet var fortfarande i kraft, när styrman Eriksson utnämndes 25.3.1986 till ordinarie befälhavare på ms. Grisslan.

Den tidigare befälhavaren, sjökapten Karl-Erik Holmberg hade blivit ordinarie befälhavare 8.5.1984. Han hade tjänstgjort på ms. Grisslan hela tiden sedan hans anställning börjat på landskapsstyrelsens fartyg. En förflyttning av en ordinarie befälhavare skedde i allmänhet enligt överenskommelse mellan den anställde och rederiet. Tvångsförflyttningar skedde endast i samband med fartygsförsäljningar.

Specialavtalet kompletterade huvudavtalet. Om specialavtalet inte speciellt sades upp, fortsatt det att vara i kraft även under det nya kollektivavtalets giltighetsperiod.

Landskapsstyrelsen kallade Finlands Skeppsbefälsförbund till förhandlingar om specialavtalet. Förbundets första utkast till nytt specialavtal gjordes 16.4.1986 och behandlades i gemensamma förhandlingar 28.4.1986. Landskapsstyrelsen besvarade förbundets utkast till specialavtal med sitt eget förslag daterat 9.5.1986. Den 28.4.1986 tillsattes bland annat en arbetsgrupp, där vardera parten var representerad. Finlands Skeppsbefälsförbund väntade på vidare initiativ från landskapsstyrelsen för fortsatta förhandlingar och ansåg att "status quo" förelåg så länge som förhandlingarna pågick. Specialavtalet var fortfarande i kraft och borde tillämpas. Detta konstaterades även vid förhandlingsmöte 6.8.1986, då bland annat den tillsatta arbetsgruppens rapport behandlades.

Finlands Skeppsbefälsförbunds åsikt var, att nämnda specialavtal var i kraft, då Eriksson 25.3.1986 utsågs till ordinarie befälhavare på ms. Grisslan. Ålands landskapsstyrelse hade, då Eriksson utsågs till befälhavare, brutit mot nämnda avtal, eftersom Eriksson ej hade sjökaptensbrev, fastän det var fråga om bemanningen av fartyg över 251 ton.

Yrkandena i svaromålet

Finlands Skeppsbefälsförbund har yrkat förkastande av käromålet.

ARBETSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Motivering

För befälet på landskapsstyrelsens färjor har Ålands landskapsstyrelse 6.2.1985 såsom kollektivavtal mellan den och Finlands Skeppsbefälsförbund godkänt samma avtal som Finlands Skeppsbefälsförbund och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har ingått om färjbefälets arbetsvillkor för tiden 5.10.1984 - 28.2.1985.

Vid årsskiftet 1984 - 1985 har landskapsstyrelsen och Finlands Skeppsbefälsförbund fört förhandlingar om i talan åsyftade kollektivavtal om bemanning och avlösning på vissa fartyg. Förhandlingarna har resulterat i uppsättandet av en handling som innehåller ett avtal, kallat specialavtal. I samband med att det i början nämnda kollektivavtalet godkändes har specialavtalet undertecknats på landskapsstyrelsens vägnar och enligt utredning därefter översänts till Finlands Skeppsbefälsförbund för att undertecknas, vilket förbundet sedermera har gjort.

På landskapsstyrelsens vägnar har specialavtalet undertecknats av vicelantrådet, som varit ordförande vid sammanträdet, och av vederbörande föredragande.

Det har i talan förklarats, att undertecknandet av specialavtalet har skett vid expedieringen av handlingar som uppsatts på grundvalen av beslut, fattade vid sammanträdet, utan att landskapsstyrelsen vid sitt sammanträde alls skulle ha behandlat godkännandet av specialavtalet, än mindre godkänt det.

Det har ej styrkts att Finlands Skeppsbefälsförbund, då det erhöll avtalsexemplaret för undertecknande, hade ägt kännedom om den interna felaktighet som skett i landskapsförvaltningen när ärendet behandlades. Det har ej heller utretts att förbundet haft någon grundad anledning att misstänka, att undertecknandet skett av misstag, såsom påståtts.

Föredraganden vid landskapsstyrelsens sammanträde har efter ungefär en vecka muntligen underrättat förbundet om det felaktiga förfarandet vid behandlingen av ärendet. Någon närmare utredning om innehållet i meddelandet eller om till vem meddelandet lämnats har inte framlagts. Under dessa förhållanden kan föredragandens meddelande inte tillmätas betydelse när avtalets bindande verkan bedöms.

Utredningen visar, att Finlands Skeppsbefälsförbund för sin del i god tro har godkänt det specialavtal som tillsänts det för undertecknande. Då det är fråga om en handling i form av förhandlingsresultat, måste specialavtalet under dessa förhållanden anses ha trätt i kraft såsom kollektivavtal med bindande verkan för parterna.

Parterna har varit oeniga om huruvida specialavtalet varit i kraft ännu vid den tidpunkt då Harry Eriksson på i talan utsagt sätt i slutet av mars 1986 anställts som befälhavare på ms. Grisslan.

Enligt specialavtalet följer dess avtalsperiod huvudavtalets giltighetstid. Denna åter bestäms i enlighet med klausulerna i kollektivavtalet för befäl på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens färjor så, att överenskommelse ingåtts om att avtalet är i kraft till utgången av februari 1985. Därefter fortgår avtalets giltighetstid ett år i sänder, om det inte sägs upp två månader före avtalsperiodens utgång. I specialavtalet ingår också bestämmelsen att det ömsesidigt kan sägas upp med två månaders varsel.

Någon utredning har inte framlagts om hur det vid förhandlingarna var meningen att bestämmelserna om specialavtalets giltighetstid skulle förstås. I brist på utredning bör enligt arbetsdomstolens åsikt den uppfattningen anses riktigast, att specialavtalet har varit i kraft efter februari 1985 i likhet med huvudavtalet, då det inte styrkts att någotdera av dem tillsammans eller särskilt sagts upp före avtalsperiodens utgång.

I ett brev som Finlands Skeppsbefälsförbund avsänt 25.7.1985 har förbundet föreslagit för landskapsstyrelsen att ett nytt kollektivavtal för färjbefäl skulle ingås. Till framställningen fogades ett förslag om ändringar i och tillägg till avtalet. Bland dem ingick ett förslag om att specialavtalet konstateras alltjämt vara i kraft och om att det innefattas i det nya kollektivavtalet. Förslagen angående specialavtalet har inte godkänts i landskapsstyrelsen.

Senast i det skedet måste Finlands Skeppsbefälsförbund ha blivit medvetet om att specialavtalet enligt landskapsstyrelsens åsikt ej har varit i kraft. Landskapsstyrelsen har dock inte vidtagit åtgärder för att utreda oenigheten om avtalets giltighet. Att landskapsstyrelsen förklarat avtalet vara ogiltigt utan att någon närmare utredning framlagts om vare sig förklaringens avfattning eller dess innehåll, kan dock enligt arbetsdomstolens uppfattning ej betraktas som i specialavtalet åsyftad uppsägning av det. Inte heller har någon annan grund framlagts till stöd för den omständigheten, att specialavtalet enligt avtalsvillkoren skulle ha upphört att gälla innan det på i talan relaterat sätt 14.4.1986 har sagts upp från landskapsstyrelsens håll.

Enligt talan är det i ärendet ytterligare fråga om huruvida specialavtalet har gällt endast befälet på de i avtalet nämnda fartygen ms. Gudingen och ms. Ejdern, såsom landskapsstyrelsen har ansett, eller om det vad bemanningen vidkommer var avsett att tillämpas på landskapsstyrelsens samtliga fartyg med en bruttodräktighet av mellan 251 och 500 bruttoregisterton. Finlands Skeppsbefälsförbund har förklarat sig ha förstått avtalets innehåll på sist nämnda sätt.

Specialavtalet bär rubriken "Avtal om bemanning och avlösning på färjor tillhörande Ålands Landskapsstyrelse". I ingressen preciseras avtalets innehåll genom konstaterandet, att parterna har överenskommit om nedanstående avlösningssystem, som avses i 18 § lagen om arbetstiden på fartyg i inrikesfart, gällande ms. Gudingen och ms. Ejdern.

Förbundets lokala förtroendeman och dess verksamhetsledare, som deltagit i förhandlingarna, har förhörts som vittnen i målet. Vid förhandlingarna har de enligt deras egen utsago fått den uppfattningen, att avsikten hade varit att för befälets del komma överens om bemanningen på landskapsstyrelsens färjor i allmänhet och inte bara på de namngivna färjorna. Vittnena hade dock inte bevistat det tillfället då slutlig överenskommelse om avtalet träffats.

Det har från landskapsstyrelsens sida framförts, att avtalet vad bemanningen vidkommer inte har tillämpats på alla de till Ålands landskapsstyrelse hörande fartyg vilkas bruttodräktighet överensstämmer med den som är nämnd i avtalet. Exempelvis på tre sådana fartyg har det inte vare sig före de att specialavtalet ingicks eller därefter funnits någon styrman, fastän så borde ha varit fallet om specialavtalet iakttagits.

Till strukturen och formuleringen är specialavtalet så inexakt, att det är möjligt att förstå avtalet på sätt som parterna var för sig föreslår. I brist på annan ostridig utredning anser arbetsdomstolen att specialavtalets tillämpningsområde skall definieras med ledning av avtalets innehåll. Det kan gott anses att också regleringen av bemanningen sammanhänger med avlösningen. Då avtalets tillämpningsområde i ingressen är uttryckligen begränsat till två namngivna fartyg, kan man enligt arbetsdomstolens åsikt inte av det mycket tänjbara uttrycket i avtalets rubrik dra en sådan slutsats, att spcialavtalet skulle gälla samtliga fartyg eller ens fartyg med en bruttodräktighet av viss storlek. Det är mycket vanligt att rubriken på ett avtal får en generell formulering utan att därmed avses att rubriken skall ange avtalets närmare innehåll.

På dessa grunder anser arbetsdomstolen, att specialavtalet inte skall tillämpas på den i talan åsyftade bemanningen för befälsarbetet på ms. Grisslan.

På en sådan tolkning häntyder också punkt 4 i Finlands Skeppsbefälsförbunds förslag 20.8.1985 i vilken det heter: "Avtalsparterna konstaterade att specialavtalet om bemanning och avlösning gällande ms. Gudingen och ms. Ejdern av den 15 februari 1985 fortfarande oförändrat är i kraft och bifogas detta protokoll." Härpå tyder likaså rubriken "Specialavtal om bemanning och avlösning på ms Gudingen och ms. Ejdern" i det brev 22.1.1986 som Finlands Skeppsbefälsförbund sänt till Ålands landskapsstyrelse.

Domslut

Arbetsdomstolen bifaller sålunda talan och fastställer, att det i talan åsyftade specialavtalet ej har bort tillämpas på motorfartyget ms. Grisslan vid den tidpunkt, då Harry Eriksson 25.3.1986 utnämnts till dess befälhavare.

Medlemmar: Pelkonen, ordförande, Tiitinen, K. Rautiainen, H. Rautiainen, Sulkunen, Vertanen.

Domen var enhällig.