Labor court cannot determine copyright ownership of negatives solely based on collective agreement provisions regarding publication rights.

Enär bestämmelserna i kollektivavtal gällde uteslutande fotografs rätt att publicera bildmaterial, kunde man av dem inte sluta sig till att fotograf hade äganderätt till negativen till bildmaterial som han framställt i sitt arbete. För fotografen kunde sådan rätt finnas eller uppkomma på grundvalen av fotografisk bild gällande eller annan lagstiftning eller överenskommelse eller annan omständighet. Arbetsdomstolen kan likväl inte avgiva utlåtande om i vilket fall och under vilka förutsättningar fotograf på sådan grund kan få äganderätt till negativ.

Parter:

Utlåtande till Ålands häradsrätt (Pressfotograf Tom Wiklund/Ålands Tidnings-Tryckeri Aktiebolag)

Att höras:

Grafiska Industrins Arbetsgivareförbund r.f.

Journalistförbundet r.f.

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = =

Kun työehtosopimuksen määräykset koskivat yksinomaan kuvaajan oikeutta julkistaa kuva-aineistoa, niistä ei voitu johtaa kuvaajalle omistusoikeutta työssään valmistamaansa kuva-aineistoon kuuluviin negatiiveihin. Sellainen oikeus kuvaajalla voi olla tai saattaa syntyä valokuvaa koskevan tai muun lainsäädännön taikka sopimuksen tai muun seikan perusteella. Työtuomioistuin ei kuitenkaan voi antaa lausuntoa, missä tapauksessa ja millä edellytyksillä kuvaaja tuollaisella perusteella voi saada omistusoikeuden negatiiveihin.

Asianosaiset:

Lausunto Ahvenanmaan kihlakunnanoikeudelle (Lehtikuvaaja Tom Wiklund/Ålands Tidnings-Tryckeri Aktiebolag)

Kuultavat:

Graafisen Teollisuuden Työnantajaliitto r.y.

Sanomalehtimiesten Liitto r.y.

AVGÖRANDE

Tillämpliga tjänstekollektivavtal:

I det kollektivavtal som 2.12.1980-28.2.1983 varit i kraft mellan Grafiska Industrins Arbetsgivareförbund r.f. och Finlands Journalistförbund r.f. ingår bland annat följande bestämmelser:

§ 5

Material, som journalist eller fotograf anskaffar eller erhåller kännedom om i sitt arbete har han inte rätt att utan förläggarens medgivande utnyttja för eget ändamål eller överlåta till annan.

Förläggaren har rätt att i sin tidning en gång publicera det text- och bildmaterial som journalist eller fotograf producerar i sitt arbete och som han har laglig upphovsrätt till. Sådant material får journalist eller fotograf dock offentliggöra sedan det på vederbörligt sätt publicerats i förläggarens tidning, försåvitt inte mellan parterna annorlunda avtalats.

Rätten till textmaterial, som journalist producerat i sitt arbete, återgår till journalisten då förläggaren meddelar, att materialet inte publiceras. I fall meddelande om materialets senare publicering inte ges inom 3 månader från det att det färdiga materialet överlåtits till förläggarens företrädare, återgår rättgheterna till journalisten.

Protokollsanteckning 1: Parterna skall i förväg skriftligen överenskomma om rättigheterna till upphovsrättsligt material, såsom dels förläggarens och dels journalistens eller fotografens rätt till vidareöverlåtelse av material till annan förläggare samt om den ersättning som vid överlåtelse skall erläggas.

Överenskommelse hade inte ingåtts om att arbetsgivaren skulle äga annan än i kollektivavtalet avsedd rätt till fotografierna. Efter det att Wiklunds arbetsförhållande upphört hade bolaget dock under tiden mellan maj och september 1981 utan hans samtycke och i strid mot arbetsgivareförbundets uppmaningar utnyttjat hans rätt till fotografierna så, att det i tidningen Åland på nytt hade publicerats sammanlagt 29 bilder som Wiklund producerat i sitt arbetsförhållande och som redan en gång publicerats. Trots Wiklunds och arbetsgivareförbundets anmärkningar hade bolaget dessutom vägrat att till honom återställa det i tidningen publicerade bildmaterialets negativ, till vilka Wiklund ägde exklusiv rätt.

Ålands Tidnings-Tryckeri Aktiebolag hade i ett skriftligt meddelande som det sänt till Wiklund 12.6.1981 hänvisat till beställarens rätt, om vilken ett stadgande ingick i 15 § lagen om rätt till fotografisk bild. I lagrummet hade beställaren jämställts med innehavaren av den ursprungliga upphovsrätten, med vilken arbetsgivaren ej kunde jämföras. Såsom i lagen åsyftad beställd bild hade man regelmässigt betraktat sådan enskild bild, vars motiv var så detaljerat individualiserat, att fotografen fungerar endast tekniskt som bildtagare. På grund av allmänt uppdrag tagna bilder, exempelvis sådana som pressfotograf i arbetsförhållande tagit, kunde ej anses vara beställda bilder.

Wiklund har ytterligare påpekat, att återställandet av det bildmaterial som arbetsgivaren redan en gång publicerat var av synnerligen stor betydelse för honom i yrkesutövningen. För att kunna utnyttja sin upphovsrätt måste det vara möjligt för honom att ha tillgång till negativen.

På ovan anförda grunder har Wiklund i sitt käromål yrkat på att Ålands Tidnings-Tryckeri Aktiebolag på grund av lagen om rätt till fotografisk bild och av bestämmelsen i kollektivavtalet åläggs med stöd av 19 § 1 mom. i nämda lag att i skälig ersättning för olovlig publicering av fotografier erlägga 4 060 mark jämte ränta, beräknade enligt de pris på bilder som tillämpas i tidningsbranschen, samt i ersättning för att han på grund av bolagets åtgärder har förlorat tillfällen att utnyttja sin rätt till fotografierna 15 000 mark jämte ränta. Dessutom har Wiklund påyrkat att bolaget åläggs att mot faktiska materialkostnader återställa till honom de negativ till det publicerade bildmaterialet som han framställt inom ramen för sitt arbetsförhållande.

I sitt svaromål har Ålands Tidnings-Tryckeri Aktiebolag anfört, att enligt den praxis som tillämpats medan Wiklunds arbetsförhållande pågick parterna hade haft rätt att fritt utan vederlag använda och sprida material som fotografen producerat. Bolaget hade flera gånger publicerat fotografier utan ersättning och fotografen hade sålt sitt eget material till utomstående. Denna praxis hade överträffat journalisternas normala rättigheter. Under sitt arbetsförhållande, som pågått omkring 12 år, hade Wiklund godtagit denna praxis.

Bolaget hade inte av oaktsamhet eller uppsåtligen utnyttjat fotografier som Wiklund tagit. Användningen av dem hade grundat sig på den praxis, som blivit arbetsavtalets innehåll och enligt vilken bägge parterna hade haft rätt att använda bildmaterialet. Avtalet hade inte upphört sedan arbetsförhållandet utgått. Bolaget hade inte hindrat Wiklund från att använda arkiverat bildmaterial, och Wiklund hade aldrig underrättat svarandebolaget om sina möjligheter att använda fotografierna.

I tidigare kollektivavtal hade det inte bestämts, att avtal om användning av material borde ha ingåtts skriftligen. Den tidigare praxisen var att betrakta som del av arbetsavtalet, fastän den inte getts skriftlig form. Inte heller det nuvarande kollektivavtalet uppställde skriftlig överenskommelse som villkor för att tidigare praxis iakttogs.

På ovan anförda grunder har Ålands Tidnings-Tryckeri Aktiebolag påyrkat att käromålet förkastas.

Med anledning av svaromålet har Wiklund ytterligare bland annat påpekat, att överenskommelse om skyldigheten att skriftligen uppgöra arbetsavtal, som skiljer sig från kollektivavtalsbestämmelse, första gången hade ingåtts år 1975. Därförinnan hade det i kollektivavtalet funnits en rekommendationsartad bestämmelse om skriftligt avtal och om ersättningar. Bolaget hade försummat att iakttaga protokollsanteckning nr 1 till kollektivavtalets 5 §. Arbetsgivarens förfarande hade kritiserats också på arbetsgivarsidan. Ärendet hade behandlats vid redaktionsrådets sammanträde 17.1.1980. Enligt protokollet vid detta hade målet varit att få till stånd ett lokalt avtal om ersättningar för återpublicering av bilder.

Wiklund har i häradsrätten företett en överenskommelse, daterad 16.5.1978, enligt vilken han hade rätt att för egen del vidaresälja bilder som han producerat inom ramen för sin tjänst vid tidningen Åland och som han hade upphovsrätt till. I överenskommelsen hade Wiklund förbundit sig att vid försäljningen av bilder tillse, att aktuella nyhetsbilder inte publicerades i Hufvudstadsbladet i Helsingfors eller i Aftonbladet i Stockholm, vilka med tidningen Åland konkurrerade om marknaden.

Wiklund har ytterligare föredragit två brev som Grafiska Industrins Arbetsgivareförbund tillsänt Ålands Tidnings-Tryckeri Aktiebolag. I brev 26.10.1981 hade arbetsgivareförbundet meddelat bolaget, att rättigheten till fotografier som en gång publicerats i tidningen återgick till Wiklund. Samtidigt hade förbundet uppmanat bolaget att med Wiklund komma överens om den ersättning som skulle erläggas för bildmaterialet. I brev 5.11.1981 hade arbetsgivareförbundet uppmanat bolaget att avhålla sig från att publicera bildmaterial som redan en gång publicerats och att återställa bildmaterialet till Wiklund.

Bolaget hade för sin del företett arbetsgivareförbundets utlåtande 23.9.1982, i vilket det bland annat hade konstaterats, att de bilder som tagits i arbetsförhållande enligt huvudregeln hade förblivit i arbetsgivarens arkiv. Rätten att nyttja bilder som en gång publicerats hade kunnat vara helt fri eller förutsätta ersättning. Om i arbetsförhållandet inte uppstått praxis enligt vilken arbetsgivaren haft en mera vidsträckt rätt till bilderna än en engångsrättighet, hade i allmänhet underhandlingar om engångsersättning förts sedan arbetsförhållandet upphört.

Svarandebolaget hade dessutom föredragit arbetsgivareförbundets brev 7.12.1982, enligt vilket breven 26.10.1981 och 4.11.1981 till arbetsgivaren med tanke på det som för närvarande var känt inte skulle ha varit nödvändiga. Att åberopa dessa för att bevisa arbetsgivarens felaktiga förfarande var grundlöst.

Ett vittne, tidningen Ålands tidigare huvudförtroendeman, som käranden låtit förhöra, har berättat, att underhandlingar om fotografernas rätt till fotografier hade förts resultatlöst alltsedan år 1978. Praxis hade varit att såväl arbetstagaren som arbetsgivaren tämligen fritt, endast med undvikande av de främst konkurrerande företagen, hade fått använda material som fotografen producerat i sitt arbetsförhållande. Bilderna i och för sig var fotografens egendom. Vid förhandlingarna hade man försökt utreda principerna för ersättning för återpublikation, i synnerhet som lönenivån, vilken ännu i början av 1970-talet var högre än minimilönen, hade börjat sjunka i slutet av årtiondet.

Som vittnet hade bolaget låtit förhöra två redaktörer vilka vid tidningen fungerat som fotografer. Enligt deras berättelser hade fotograf inte kunnat få särskild ersättning för återpublikation av fotografier, vilket hade varit praxis också i Wiklunds arbetsförhållande. Å andra sidan hade fotografen fått behålla de inkomster han fått vid sin vidareförsäljning av bilder. Det hade varit tal om ersättnings- och avtalspraxis av annat slag. Förfarandet hade grundat sig på muntlig överenskommelse mellan respektive arbetstagare och tidningen. Den praxis som tillämpats hade varit förmånligare för fotograferna än kollektivavtalet, varför ingen hade protesterat mot den.

Ålands häradsrätt har inbegärt arbetsdomstolens utlåtande om huruvida 5 § i kollektivavtalet mellan Grafiska Industrins Arbetsgivareförbund och Finlands Journalistförbund, med beaktande av tillämpade avtal och praxis på arbetsplatsen, skall tolkas så, att äganderätten till bildmaterial som fotograf producerat och som i förläggares tidning på vederbörligt sätt en gång publicerats eller inom viss tid ej publicerats, däri inberäknat negativen, skall mot vederlag övergå till fotografen om han yrkar därpå.

Grafiska Industrins Arbetsgivareförbund och Finlands Journalistförbund har avgivit följande gemensamma utlåtande:

Grafiska Industrins Arbetsgivareförbund och Finlands Journalistförbund framför som sina ståndpunkter i arbetsdomstolens utlåtandeärende N:o 1/83 följande:

Förbunden är av samma åsikt i fråga om förfaringssättet enligt huvudregeln i § 5 kollektivavtalet, enligt vilken fotografens rätt till det bildmaterial han producerat återgår till honom efter det att förläggaren en gång vederbörligen publicerat materialet. Fotografens rätt att fritt använda en gång publicerat material begränsas å andra sidan av bestämmelserna om lojalitetsförpliktelser i kollektivavtalet och arbetsavtalslagen. Efter det arbetsförhållandet upphört har fotografen rätt till det bildmaterial som förläggaren en gång har använt.

Mellan förbunden råder enighet även om att protokollsanteckningen i § 5 kollektivavtalet, vilken förutsätter skriftligt avtalsförfarande, ej i sig upphäver det förfaringssätt som grundar sig på ett muntligt avtal eller annars accepterad praxis, ifall detta förfaringssätt uppfyller kollektivavtalets minimikrav.

Förbunden konstaterar likaså gemensamt, att dem emellan ej exakt avtalats om återgång av äganderätten till upphovsrättsligt material sålunda, att detta materials art skulle vara specificerad att beröra t.ex. negativ. Samtidigt är förbunden överens om, att fotografen dock bör ha sk. tillträdesrätt till ifrågavarande material.

Parterna bör dock komma överens om kostnadsersättning för det material som skall överlåtas.

Förbundens uppfattning om betydelsen av den praxis som tillämpats på arbetsplatsen skiljer sig på följande sätt:

1. Grafiska Industrins Arbetsgivareförbund anser att den mer än vanligt omfattande rätt Wiklund beviljats att själv försälja i arbetsförhållandet producerat bildmaterial är en förmån vars värde i penningar väl kan anses täcka den eventuella förlust som förorsakas av den förläggaren tillerkända rätten att återanvända fotografernas material i tidningen. Denna av parterna godkända hävdvunna praxis som länge varit för handen, har sålunda bildat ett villkor för arbetsförhållandet, vilket villkor ej står i strid med de bestämmelser som hör till kollektivavtalets avtalsfrihet.

2. Finlands Journalistförbund anser, att i det personliga avtal arbetsgivaren ingått med Wiklund definieras endast gränserna för rättigheterna på basen av nämnda kollektivavtalspunkt (av arbetsrättslig lojalitetsförpliktelse förorsakade begränsningar av upphovsmannens ensamrätt). Wiklund har inte haft mer vidsträkt rätt än i § 5 kollektivavtalet avsedda rättigheter att använda sina bilder.

Arbetsgivaren har under den tid arbetsförhållandet varat tillämpat praxis enligt vilken även arbetsgivaren till utomstående har kunnat överlåta av fotografen producerat material. Ett dylikt avtal bör i enlighet med protokollsanteckning 1 i § 5 kollektivavtalet uppgöras skriftligt, varvid man även bör komma överens om ersättningen.

Då någon ersättning ej avtalats har praxis i detta avseende för arbetstagarens vidkommande underskridit kollektivavtalets miniminorm. Av bl.a. denna orsak har redaktionsavdelningen strävat till att förhandla med arbetsgivaren för att genom skriftliga avtal bringa ärendet till i kollektivavtalet förutsatt nivå."

I arbetsdomstolen har Finlands Journalistförbund ytterligare anfört, att det i protokollsanteckning nr 1 efter kollektivavtalets 5 § ingående kravet på avtals skriftliga form ej varit ovillkorligt. Överenskommelse om rättigheter kunde ingås också muntligen, under förutsättning att parterna var eniga om saken. Ifall parterna inte hade överenskommit om ersättningarna blev bestämmelserna om engångsrätt i kollektivavtalets 5 § 2 mom. tillämpliga. Wiklund hade haft en mera omfattande rätt att vidareförsälja fotografier som han tagit i arbetsförhållandet än den rättighet som åsyftades i 5 § i kollektivavtalet.

Grafiska Industrins Arbetsgivareförbund har medgett, att bestämmelserna om engångsrätt skulle tillämpas i brist på avtal om ersättning.

________

Arbetsdomstolen har beslutit avge följande utlåtande:

Enligt 5 § 2 mom. i kollektivavtalet ägde förläggare rätt att i sin tidning en gång publicera det av fotograf i sin befattning tagna bildmaterial till vilket han har upphovsrätt. Efter publiceringen i tidningen fick fotografen publicera det, om annat inte avtalats mellan parterna.

Det framgår av häradsrättens protokoll, att fotograf Tom Wiklund och Ålands Tidnings-Tryckeri Aktiebolag 16.5.1978 skriftligen hade till Wiklunds förmån överenskommit om en mera omfattande rätt till användning och publicering av bilder, som han tagit i sin befattning, än vad som skulle tillkomma honom enligt bestämmelserna i kollektivavtalet. Enligt överenskommelsen har han ansetts ha rätt att - frånsett en begränsning som gällde vidareförsäljning till vissa namngivna tidningar av aktuella nyhetsbilder - genom försäljning överlåta fotografier som han tagit oberoende av huruvida bolaget i egenskap av förläggare en gång publicerat fotografiet eller ej. Den för häradsrätten föredragna utredningen visar, att bolaget medan Wiklund arbetsförhållande pågått utan särskild ersättning för dem hade på nytt använt bilder tagna av fotografer i bolagets tjänst, också av Wiklund.

Arbetsdomstolen anser, att ifrågavarande bestämmelse i kollektivavtalet enligt sin ordalydelse närmast gäller sådan rätt att framställa exemplar av fotografi och publicera dem som åsyftas i lagen om rätt till fotografisk bild. Också ovan nämnda överenskommelse gäller den nyttjanderätt som tillkommer Wiklund.

Vid förberedelsen i arbetsdomstolen har förbunden förklarat sig finna ostridigt, att bestämmelsen i 5 § 3 mom. i kollektivavtalet, som gäller redaktörs rättigheter till textmaterial vilket förläggare avstått från att publicera, ej tillämpas på fotograf. Enligt arbetsdomstolen kan man av de övriga bestämmelserna i kollektivavtalet ej vinna stöd för att förläggare, om fotografi inom skäligbefunnen eller på att sätt genom prövning utsatt tid inte publiceras i tidning, vore skyldig att återställa bildmaterialet till fotografen. Fotografen kan oberoende härav äga rätt att utnyttja också opublicerat bildmaterial för sina egna ändamål och överlåta det till annan, en rättighet varom överenskommits mellan bolaget och Wiklund.

Ledamöter: Pelkonen, ordförande, Silenti, Airaksinen, Jussila, Hietikko ja Porttila.

Domen var enhällig.