Supreme Court allows partial recovery of court costs for supervisory lawyer in corporate restructuring case.

Käräjäoikeus oli saneerausohjelman seurantaa varten määrätyn valvojan hakemuksesta vahvistanut hänelle tehtävästä tulevan kohtuullisen palkkion ja korvauksen hänelle tehtävän hoitamisesta aiheutuneista tarpeellisista kustannuksista. Asiaan osalliset vastasivat itse heillä käräjäoikeudessa olleista oikeudenkäyntikuluista, mutta muutoksenhaun osalta hävinnyt osapuoli oli velvollinen korvaamaan vastapuolensa oikeudenkäyntikulut.

YSL 87 § 4 mom

YSL 89 § 2 mom

---

[SV]

Tingsrätten hade på ansökan av en övervakare för ett företags saneringsprogram fastställt ett skäligt arvode som tillkom denne till följd av uppdraget och en ersättning för de kostnader som varit nödvändiga för fullgörandet av detsamma. Parterna svarade själva för sina rättegångskostnader i tingsrätten, men beträffande ändringssökande var den part som förlorat skyldig att ersätta motpartens rättegångskostnader.

L om företagssanering 87 § 4 mom

L om företagssanering 89 § 2 mom

Målets handläggning i de lägre domstolarna

Bakgrund

Vasa tingsrätt fastställde medelst beslut 16.8.1994 saneringsprogrammet för X Oy (bolaget) och förordnade en advokat till övervakare. Enligt det fastställda saneringsprogrammet upphörde programmet 31.12.2003.

Vasa tingsrätt förordnade 1.12.2003 advokat A till övervakare i bolagets företagssanering för den kvarstående tiden efter det att den tidigare förordnade övervakaren hade skiljts från uppdraget. A inlämnade 27.8.2004 till tingsrätten en slutredovisning över saneringsförfarandet.

A:s ansökan i Vasa tingsrätt

A anhöll 1.9.2004 om att hans arvode och kostnader som övervakare i företagssaneringen fastställs till 12 726,60 euro samt kostnaden för anlitandet av en revisor till 2 415,60 euro. Vidare yrkade A att bolaget förpliktas ersätta hans rättegångskostnader med 2 562 euro med ränta.

Motparternas ställningstaganden

Tingsrätten beredde parterna tillfälle att bli hörda. I sina utsagor bestred bolaget och en av borgenärerna A:s yrkande. Bolaget yrkade att som arvode för A:s uppdrag som övervakare i bolagets företagssanering godkänns högst 900 euro. Vidare yrkade bolaget att A förpliktas ersätta bolagets rättegångskostnader med 2 440 euro.

Tingsrättens beslut 24.3.2005

Tingsrätten fann att A inte hade framlagt tillräckliga grunder för bolagets skyldighet att svara för de kostnader som uppkommit av att övervakaren, som var advokat och fungerade som utredare och övervakare i saneringsärenden, hade satt sig in i juridisk litteratur och lagens förarbete i fem timmar. På denna grund sänkte tingsrätten A:s yrkande med 750 euro jämte mervärdeskatt. På de i beslutet anförda grunderna ansåg tingsrätten att A:s yrkande till övriga delar var berättigat.

På dessa grunder fastställde tingsrätten att A hade rätt att av bolagets medel som arvode och ersättning för kostnader få sammanlagt 14 227,20 euro.

För rättegångskostnaders del anförde tingsrätten att enligt 89 § lagen om företagssanering svarade parterna själva för sina rättegångskostnader.

Saken har avgjorts av tingsdomare Antti Vaittinen.

Vasa hovrätts beslut 26.9.2006

Bolaget sökte ändring i hovrätten och yrkade bland annat att A:s arvode fastställs till det tidigare medgivna beloppet 900 euro.

I sina motbesvär yrkade A att bolaget utöver de i tingsrättens beslut ålagda ersättningarna även åläggs att ersätta honom för den tid som använts till juridiska undersökningar med 750 euro jämte mervärdeskatt, så att ersättningsskyldigheten totalt uppgick till 15 142,20 euro. Vidare yrkade A att bolaget förpliktas att ersätta hans rättegångskostnader i tingsrätten med 2 562,00 euro och i hovrätten med 3 517,08 euro, båda beloppen med ränta.

A bemötte bolagets besvär och yrkade att besvären förkastas.

På de grunder som anförs i hovrättens beslut ändrade hovrätten inte tingsrättens beslut i huvudsaken.

För rättegångskostnadernas del konstaterade hovrätten att beloppet för arvode och kostnadsersättning som övervakaren hade rätt till fastställdes av borgenärsdelegationen, eller om en sådan inte fanns, av domstol. Domstol var dessutom behörig att också behandla klander över borgenärsdelegationens beslut.

Enligt 89 § 2 mom. lagen om företagssanering svarade parterna själva för de kostnader som deltagandet i saneringsförfarandet åsamkade dem. Vid behandlingen av klander över borgenärsdelegationens beslut som gällde arvode eller ersättning tillämpades dock på motsvarande sätt vad som stadgades om rättegångskostnader i tvistemål. Hovrätten ansåg att stadgandet skulle tolkas så att parterna själva svarade för de kostnader som åsamkades dem då borgenärsdelegationen, eller som i detta fall domstolen, fastställde arvodet och kostnadsersättningen. Därför omfattade hovrätten tingsrättens beslut om att parterna själva svarade för sina rättegångskostnader i tingsrätten.

På dessa grunder ändrade hovrätten inte heller tingsrättens beslut för rättegångskostnadernas del.

Vid denna utgång av målet fick parterna själva stå för sina kostnader också i hovrätten.

Saken har avgjorts av hovrättens medlemmar Robert Liljenfeldt, Mikko Pentti och Lena Engstrand.

Ändringssökande i Högsta domstolen

A beviljades besvärstillstånd.

I sina besvär yrkade A att hovrättens beslut ändras så att bolaget förpliktas ersätta hans rättegångskostnader för tingsrättens del med 2 562 euro och för hovrättens del med

3 517,08 euro, båda beloppen med ränta. Vidare yrkade A att bolaget förpliktas ersätta hans rättegångskostnader i Högsta domstolen med 616,50 euro med ränta.

Bolaget bemötte besvären.

Högsta domstolens avgörande

Motiveringarna

1. A har i tingsrätten anhållit om att hans arvode och kostnader som övervakare i bolagets företagssanering fastställs. A har också yrkat att gäldenären förpliktas att ersätta hans rättegångskostnader i ärendet.

2. Enligt 61 § 2 mom. lagen om företagssanering tillämpas på övervakaren i motsvarande mån vad som i 87 § samma lag stadgas om utredare. Enligt 87 § 4 mom. nämnda lag fastställs beloppet av utredarens arvode och kostnadsersättningar av borgenärsdelegationen, eller om en sådan inte finns, av domstolen. Enligt lagrummet skall domstolen också behandla klander över borgenärsdelegationens beslut.

3. Enligt 89 § 2 mom. lagen om företagssanering svarar parterna själva för de kostnader som deltagandet i saneringsförfarandet åsamkar dem. Vid behandlingen av klander över borgenärsdelegationens beslut som gäller arvode eller ersättning tillämpas enligt nämnda lagrum dock på motsvarande sätt vad som stadgas om rättegångskostnader i tvistemål.

4. Lagen innehåller däremot inte uttryckligt stadgande om hur ansvaret för rättegångskostnader skall bestämmas då beloppet av övervakarens arvode och kostnadsersättningar fastställs av domstol.

5. Handläggning av ett ärende i borgenärsdelegationen medför inte rättegångskostnadsansvar för en gäldenär även om borgenärsdelegationen inte bifaller gäldenärens yrkande om nedsättande av övervakarens arvode och kostnadsersättningar. Handläggning av en ansökan i tingsrätt kan jämställas med handläggning av ett ärende i en borgenärsdelegation. Därför finns det grundad anledning att utgå från att parterna själva svarar för sina egna rättegångskostnader också när det är tingsrätt som fastställer övervakarens arvode och ersättning för nödvändiga kostnader.

6. På motsvarande sätt kan ändringssökande jämställas med klander över ett beslut av en borgenärsdelegation då fördelningen av rättegångskostnaderna bestäms enligt 89 § 2 mom. lagen om företagssanering så att den part som förlorar målet enligt 21 kap 1 § rättegångsbalken är skyldig att ersätta motpartens rättegångskostnader. Därför är det motiverat att utgå från att om ändring söks i tingsrättens avgörande skall skyldigheten att ersätta rättegångskostnaderna i besvärsinstansen bestämmas enligt utgången av fullföljdsförfarandet och beroende på om parten har vunnit eller förlorat besvären.

7. På dessa grunder anser Högsta domstolen att parterna själva svarar för sina rättegångskostnader i tingsrätten. Bolaget har förlorat sina besvär och A har förlorat sina motbesvär i hovrätten. Då det som A har förlorat är av mindre betydelse i målet skall bolaget delvis ersätta A:s rättegångskostnader i hovrätten.

8. Emedan A på motsvarande sätt som i hovrätten delvis har vunnit sina besvär i Högsta domstolen, skall bolaget delvis ersätta A:s rättegångskostnader i Högsta domstolen.

Beslut

Hovrättens beslut ändras till den del det gäller rättegångskostnader. Bolaget skall ersätta A:s rättegångskostnader i hovrätten med 2 000 euro, på vilket belopp skall betalas ränta enligt 4 § 1 mom. räntelagen från det att en månad förflutit från givandet av Högsta domstolens beslut.

Till övriga delar ändras hovrättens beslut inte.

Bolaget skall ersätta A:s rättegångskostnader i Högsta domstolen med 500 euro, på vilket belopp skall betalas ränta enligt 4 § 1 mom. räntelagen från det att en månad förflutit från givandet av Högsta domstolens beslut.

Saken har avgjorts av justitieråden Riitta Suhonen, Mikko Tulokas, Pertti Välimäki, Juha Häyhä och Ilkka Rautio. Föredragande Lea Nousiainen.