Supreme Court dismissed debt relief for debtors whose debts arose largely from economic crimes and grossly improper business conduct.

Kysymys siitä, muodostivatko velallisten ikä, terveydentila ja velkaantumisesta kulunut aika painavan syyn myöntää velkajärjestely, kun maksuvelvollisuus oli merkittävältä osin aiheutunut talousrikollisuudesta ja sellaisesta menettelystä elinkeinotoiminnassa, joka oli katsottu törkeän sopimattomaksi velkojia kohtaan.

VJL 10 a §

---

[SV]

Fråga om gäldenärernas ålder, hälsotillstånd och den tid som förflutit från skuldsättningen utgjorde vägande skäl att bevilja skuldsanering då betalningsskyldigheten till betydande del förorsakats av ekonomisk brottslighet och sådant förfarande i näringsverksamhet som ansetts grovt otillbörligt mot borgenärerna.

L om skuldsanering för privatpersoner 10 a §

Målets handläggning i de lägre domstolarna

Ansökningarna om skuldsanering

Makarna A och B ansökte med 19.12.2003 anhängiggjorda ansökningar om skuldsanering för privatpersoner.

Raseborgs tingsrätts beslut 11.6.2004

Tingsrätten fann utrett att hinder för beviljande av skuldsanering förelåg eftersom båda sökandena påförts betalningsskyldighet på grundval av brott och eftersom väsentlig skuld uppkommit i näringsverksamhet i vilken sökandena förfarit grovt otillbörligt gentemot borgenär och i vilken sökandena väsentligen underlåtit att uppfylla lagstadgade skyldigheter. En stor del av sökandenas gäld hade uppkommit genom ekonomiska brott.

Tingsrätten konstaterade att ingendera sökanden ännu hade uppnått pensionsåldern och ingendera sökanden heller hade blivit sjukpensionerad. Det hade inte visats att sökanden A skulle ha vidtagit åtgärder för betalning av sina skulder. Det faktum att sökanden B hade fortsatt sitt arbete som kanslist trots hälsoproblem och betalat en del av skulderna via utmätning kunde inte i sig anses utgöra vägande skäl för beviljande av skuldsanering.

Tingsrätten konstaterade att inga av de övriga omständigheterna som sökandena åberopat heller kunde anses utgöra vägande skäl för beviljande av skuldsanering vid en helhetsbedömning av sökandenas omständigheter. Trots att tröskeln för beviljande av skuldsanering sänkts i och med den nya 10 a § i lagen om skuldsanering för privatpersoner var det inte motiverat att bevilja skuldsanering i sådana fall där hindren för skuldsanering kunde anses vara ytterst klara och det inte hade visats att det skulle föreligga vägande skäl för beviljande av skuldsanering trots hinder.

Tingsrätten förkastade ansökningarna om skuldsanering.

Saken har avgjorts av notarie Miia Rouvinen.

Helsingfors hovrätts beslut 3.3.2005

A och B överklagade tingsrättens beslut till hovrätten.

Hovrätten ändrade inte tingsrättens avgörande.

Saken har avgjorts av hovrättens medlemmar Pentti W. Korhonen, Marjatta Möller och fiskal Emilie Henn som även föredragit ärendet.

Ändringssökande i Högsta domstolen

A och B beviljades besvärstillstånd. I sina gemensamma besvär yrkade A och B att hovrättens beslut upphävs och att de båda beviljas skuldsanering.

Konkursboet för X Oy bemötte besvären och yrkade att de förkastas.

Högsta domstolens avgörande

Motivering

Bakgrunden

1. Tingsrätten och hovrätten har förkastat A:s och B:s ansökningar om skuldsanering eftersom allmänna hinder för skuldsanering enligt 10 § 1 punkten och 3 punkten lagen om skuldsanering för privatpersoner (skuldsaneringslagen) förelegat och eftersom de omständigheter som sökandena anfört till stöd för sina ansökningar inte har ansetts utgöra vägande skäl för beviljande av skuldsanering trots allmänna hinder.

2. Förekomsten av ovan nämnda allmänna hinder för skuldsanering enligt 10 § skuldsaneringslagen har inte bestridits.

Frågan

3. I ärendet är det fråga om A och B kan beviljas skuldsanering trots förekomsten av sagda allmänna hinder. Enligt 10 a § skuldsaneringslagen (1273/2002) kan skuldsanering beviljas om det finns vägande skäl att göra det, särskilt med hänsyn till den tid som har förflutit sedan gäldenären skuldsatte sig, gäldenärens åtgärder för betalning av sina skulder och gäldenärens övriga förhållanden samt skuldsaneringens betydelse för gäldenären och borgenärerna.

Sökandenas skuldsättningshistoria och åtgärder för betalning

4. Totalbeloppet av de skulder som A och B har uppgett i sina ansökningar om skuldsanering uppgår för A:s del till 631 539,80 euro och för B:s del till 528 987,95 euro, vilka belopp anses vara betydande. Makarna är medgäldenärer till ett sammantaget skuldbelopp om 291 885,35 euro.

5. A:s och B:s skulder hänför sig till stor del till den näringsverksamhet som de bedrivit genom två bolag i början av 1980-talet. Verksamheten för de två bolagen som makarna har ägt till hälften var har avslutats 15.11.1983 och bolagen har sedermera blivit försatta i konkurs. Vidare har de några konsumtionsskulder.

6. Makarna har även betydande skuld till konkursboet för det ena av de ovan nämnda bolagen, X Oy. Skulden har uppstått dels år 1984 då A och B genom tredskodom har ålagts att på grundval av ett obetalt aktionärslån från bolaget betala 135 000 mark med ränta till konkursboet. Av handlingarna framgår att tredskodomen baserats på ett förfarande som kan betecknas som grovt otillbörligt gentemot bolagets borgenärer.

7. Dels har skulden till konkursboet uppstått år 1988 då A och B genom hovrättsdom har ålagts att betala konkursboet 80 000 mark på grundval av brottsligt förfarande. Den brottsrelaterade skulden hänför sig till att A som verkställande direktör och B som styrelseordförande för X Oy tillräknats konkursbrott som oredliga gäldenärer då de efter delfåendet av konkursansökan 7.11.1983 genom ett överlåtelsebrev 9.11.1983 till sin dotter överlåtit ett av bolaget ägt fordon, vars värde varit 80 000 mark och genom skentransaktioner förskingrat egendom som rätteligen tillkommit borgenärerna. Straffpåföljden var fyra månader villkorligt fängelse för envar.

8. Konkursboets fordran på sökandena på basis av de ovan beskrivna förfarandena uppgår enligt skuldsaneringsansökan till sammanlagt 123 567,18 euro. Makarna ansvarar solidariskt för detta belopp.

9. Enligt samma hovrättsdom har makarna vidare tillräknats underlåtelse att under perioden 31.7.1979-10.11.1983 innehålla och redovisa förskottsinnehållningar och sociala avgifter på de löner som bolaget utbetalat. För underlåtelse av sagda lagstadgade skyldigheter har A och B dömts till böter. Ersättningsskyldigheten med anledning av detta förfarande har fastställts genom domar. Enligt skuldsaneringsansökan uppgår denna skuld totalt till 138 128,12 euro. Makarna ansvarar solidariskt även för detta belopp.

10. Efter näringsverksamhetens upphörande har A arbetat som planerare åren 1987-1988 och 1990-1992. Enligt uppgift har han därefter försökt sysselsätta sig själv med likadana uppdrag, men verksamheten har visat sig vara olönsam. I samband härmed har han blivit ytterligare skuldsatt. Från 5.6.2000 har A arbetat som försäljare med en nettoinkomst om 1 094,68 euro per månad.

11. Av handlingarna framgår att B sedan 1.7.1984 arbetat som kanslist för Sjundeå kommun. Hennes nettoinkomst uppgår till 1 291,04 euro per månad. Hennes skulder har amorterats genom utmätning med 117,74 euro per månad. Utredning om hur länge utsökningen fortgått eller hur mycket som sammantaget influtit genom utmätningsförfarandet har däremot inte företetts. B har skuldsatt sig ytterligare genom att år 2002 ta ett billån om 5 020 euro som hon amorterat med 161,60 euro per månad. Enligt skuldsaneringsansökan återstår ett kapital på 2 978,43 euro av denna skuld.

12. Med undantag för B:s nya billån har ingen utredning företetts om att A och B frivilligt skulle ha betalat sina skulder. Enligt handlingarna saknar A betalningsmån. B:s betalningsmån har beräknats vara 415,53 euro per månad från 1.7.2005.

13. Sökandena är födda åren 1942 och 1943 och närmar sig således pensionsåldern. Med beaktande av detta är det ytterst osannolikt att någonderas betalningsförmåga avsevärt kommer att förbättras eller att de framöver förmår amortera skuldkapitalet.

Finns det "vägande skäl" enligt 10 a § skuldsaneringslagen?

14. Enligt utgångsläget utvisar brottsrelaterad betalningsskyldighet och otillbörligt förfarande gentemot borgenärer sådan klandervärdhet i gäldenärens beteende som inte kan accepteras med tanke på upprätthållandet av den allmänna samhälls- och betalningsmoralen. Vägande skäl kan dock förekomma i samband med samtliga typer av allmänna hinder för skuldsanering. Som huvudregel kan anföras att ju klandervärdare beteende hindret utvisar, desto mer vägande bör de för skuldsanering talande skälen vara.

15. Vid en helhetsbedömning av förekomsten av vägande skäl skall således i första hand beaktas den klandervärdhet som det hindersklassade förfarandet utvisar hos gäldenären. I detta fall utgörs de allmänna hindren för skuldsanering av skuldsättning till följd av ekonomisk brottslighet och grovt otillbörligt förfarande mot borgenärerna. Detta innebär att sådana vägande skäl som krävs enligt 10 a § skuldsaneringslagen bör uppvisa särskild tyngd i syfte att omkullkasta hindren. A och B har dömts till bötesstraff för underlåtelse att uppfylla lagstadgade förpliktelser avseende förskottsinnehållning och sociala avgifter, samt till villkorliga fängelsestraff för som oredliga gäldenärer begånget konkursbrott. De härav föranledda skatteskulderna sammantagna med skulden till konkursboet utgör cirka 40 procent av A:s och 49 procent av B:s sammantagna skuldbelopp.

16. Å andra sidan kan konstateras att en relativt lång tid har förflutit, med hänsyn till huvuddelen av skulderna, sedan gäldenärerna skuldsatte sig. Även gäldenärernas personliga omständigheter såsom deras ålder talar i viss mån för beviljande av skuldsanering. Med hänsyn till skuldsättningens storlek är det uppenbart att skuldsaneringen skulle ha en stor betydelse för gäldenärerna. Å andra sidan är det sannolikt, med tanke på gäldenärernas framtida betalningsförmåga, att skuldsaneringen inte skulle ha motsvarande betydelse för borgenärerna.

17. Ändå skall särskild vikt läggas vid de åtgärder som gäldenärerna vidtagit i syfte att förnöja borgenärerna och deras strävan att efter bästa förmåga sköta sina skulder. Detta är nödvändigt med hänsyn till den allmänna betalningsmoralen. Ju större klandervärdhet det allmänna hindret för skuldsanering utvisar i gäldenärens beteende, desto viktigare är det att gäldenären under en lång tid visat en klar strävan att sköta sina betalningsåligganden.

18. För A:s del saknas utredning om att gäldenären skulle ha vidtagit några som helst åtgärder för betalning av sina skulder, trots att han varit aktiv i arbetslivet under längre perioder och inte påståtts ha större hälsoproblem. Han har ytterligare skuldsatt sig i samband med ny affärsverksamhet på 1990-talet. Närmare utredning saknas om naturen, omfattningen och påföljderna av denna verksamhet.

19. B:s hälsotillstånd är svagt. Av den i målet framlagda utredningen framgår att hon lider av diabetes, högt blodtryck, svår hjärtsjukdom och sarkoidosis och är i behov av regelbunden medicinering. I och för sig talar detta för beviljande av skuldsanering för henne.

20. B är anställd vid samma arbetsgivare sedan år 1984. Utredning om det totala belopp som hon betalat genom utmätning har dock inte företetts. År 2002 har hon ytterligare skuldsatt sig genom det nya billånet. Anskaffningen av personbil har inte ens påståtts ha varit nödvändig för gäldenärernas bastrygghet.

Slutsatsen

21. Vid en helhetsprövning av samtliga på saken inverkande omständigheter anser Högsta domstolen att gäldenärernas ålder, B:s hälsotillstånd och den tid som förflutit från skuldsättningen sammantaget inte utgör sådana i 10 a § skuldsaneringslagen avsedda vägande skäl som skulle uppväga avsaknaden av en betalningssträvan och ett övergripande ansvarstagande för den ekonomiska situationen, med hänsyn till att betalningsskyldigheten till betydande del förorsakats av ekonomisk brottslighet och sådant förfarande i näringsverksamhet som ansetts grovt otillbörligt mot borgenärerna.

Beslut

Utgången av hovrättens beslut ändras inte.

Saken har avgjorts av justitieråden Kari Raulos, Lauri Lehtimaja, Kari Kitunen, Liisa Mansikkamäki och Hannu Rajalahti. Föredragande Nina Immonen.