Supreme Court rules Åland jurisdiction applies to general order on ship, not maritime law, for outsider's violent resistance.

Syytteen mukaan A oli Ahvenanmaalla eräässä laivassa väkivaltaisesti yrittänyt pakottaa järjestysmiehiä olemaan täyttämättä tehtäviään, joihin kuului yleisen järjestyksen ja turvallisuuden ylläpitäminen, ja täten syyllistynyt virkamiehen väkivaltaiseen vastustamiseen. A, joka ei kuulunut laivan miehistöön eikä ollut sen matkustaja, oli laivaan nähden ulkopuolinen. Tapahtumalla oli kokonaisuutena heikommat yhteydet kauppamerenkulkuun kuin yleiseen järjestykseen ja turvallisuuteen. Tämän vuoksi Korkein oikeus katsoi, että asia koski yleistä järjestystä ja turvallisuutta siten, kuin Ahvenanmaan itsehallintolain (1144/1991) 18 §:n 6 kohdassa tarkoitettiin ja että A:n tekoon tuli soveltaa valtakunnan lainsäädäntöä sellaisena kuin se oli 1.1.1993 itsehallintolain voimaan tullessa.

Ahvenanmaan itsehallintolaki (1144/1991) 18 § 6 kohta

RL 16 luku 1 § 2 mom (621/1967)

---

[SV]

A hade enligt åtalet ombord på ett fartyg på Åland med våld försökt tvinga ordningsmän att underlåta att fullfölja sitt ordningsmannauppdrag, till vilket uppdrag upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet hörde, och därmed gjort sig skyldig till våldsamt motstånd mot tjänsteman. A, som inte hörde till fartygets manskap eller passagerare, var i förhållande till fartyget utomstående. Incidenten hade som helhet klart svagare anknytning till handelssjöfart än till allmän ordning och säkerhet. Därför ansåg Högsta domstolen att saken gällde allmän ordning och säkerhet på det sätt som avses i 18 § 6 punkten självstyrelselagen för Åland (1144/1991) och att på A:s gärning skulle tillämpas rikslagstiftning i den lydelse den hade 1.1.1993 när självstyrelselagen trädde i kraft.

Självstyrelselagen för Åland (1144/1991) 18 § 6 punkten

SL 16 kap 1 § 2 mom (621/1967)

Målets handläggning i de lägre domstolarna

Åklagarens straffyrkanden i Ålands tingsrätt

Enligt åtalspunkt 1 hade A 2.6.2001 ombord på ett fartyg med våld försökt tvinga ordningsmännen B och C att underlåta att fullfölja sitt ordningsmannauppdrag, till vilket uppdrag upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet hade hört. Därför yrkade åklagaren att A med stöd av 16 kap. 1 § 2 mom. (621/1967) strafflagen skulle dömas för våldsamt motstånd mot tjänsteman.

Enligt åtalspunkt 2 hade A i samband med den under åtalspunkt 1 angivna gärningen begått fysiskt våld mot B genom att tilldela honom tre slag i ansiktet, varav minst två hade varit med knytnäven. Därför yrkade åklagaren att A med stöd av 21 kap. 5 § strafflagen (578/1995) skulle dömas för misshandel.

Tingsrättens dom 11.10.2002

Tingsrätten fann det utrett att A hade förfarit så som beskrivits i åtalspunkt 1.

Tingsrätten konstaterade att med stöd av 18 § 6 punkten självstyrelselagen för Åland (1144/1991) hade landskapet, med de undantag som nämns i 27 § 27, 34 och 35 punkten, lagstiftningsbehörighet i fråga om allmän ordning och säkerhet. Denna lagstiftningsbehörighet hade landskapet med beaktande av ordalydelsen i 18 § 6 punkten självstyrelselagen också beträffande allmän säkerhet som har samband med handelssjöfart. Landskapet hade inte stiftat någon lag som särreglerar allmän ordning och säkerhet inom handelssjöfarten. Med stöd av 71 § självstyrelselagen reglerade därför den lagstiftning som var i kraft 1.1.1993 ordningvaktens rätt.

Med vaktmannakort var utrett att B och C av fartygets befälhavare utsetts att biträda honom för att upprätthålla ordningen ombord på så sätt som avses i 74 § sjömanslagen.

Någon sådan landskapslag som skulle föreskriva straff för motstånd mot i sjömanslagen avsedd person som biträder befälhavaren hade inte stiftats efter det att självstyrelselagen för Åland trätt i kraft 1.1.1993. Därför skulle med stöd av 71 § sistnämnda lag på A:s gärning tillämpas rikslagstiftning i den form den hade 1.1.1993 alltså 16 kap. 1 § strafflagen (621/1967). B och C hade vid det aktuella tillfället verkat som i 16 kap. 1 § 2 mom. strafflagen avsedda personer.

Tingsrätten konstaterade att A med det våld han använt mot B hade motsatt sig tjänsteåtgärden. A hade inte utöver detta begått ytterligare fysiskt våld. A skulle därför inte skilt dömas till straff för misshandel.

På ovan anförda grunder dömde tingsrätten A för våldsamt motstånd mot tjänsteman 2.6.2001 till 4 månader villkorligt fängelse.

Saken har avgjorts av lagman Kenneth Nygård och nämndemän.

Åbo hovrätts dom 29.1.2004

A överklagade tingsrättens dom och yrkade att åtalet skulle förkastas bland annat på den grunden att B och C inte hade verkat som i 16 kap. 1 § 2 mom. strafflagen avsedda personer.

Åklagaren bemötte A:s besvär och yrkade att de skulle förkastas. För det fall att hovrätten ansåg att landskapet inte hade lagstiftningsbehörighet i fråga om allmän ordning och säkerhet inom handelssjöfarten, yrkade åklagaren att A med stöd av 17 kap. 6 § strafflagen (563/1998) skulle anses ha gjort sig skyldig till motstånd mot person som upprätthåller ordningen. Åklagaren yrkade att A i vilket fall som helst skulle anses ha gjort sig skyldig till misshandel.

Hovrätten, som höll huvudförhandling i saken, omfattade tingsrättens motivering för att A hade förfarit så som beskrivits i åtalspunkt 1.

Hovrätten konstaterade att enligt 18 § 6 punkten självstyrelselagen hade landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om allmän ordning och säkerhet med särskilda undantag. Enligt 25 punkten hade landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om beläggande med straff och storleken av straff inom rättsområden som hörde till landskapets lagstiftningsbehörighet. Punkt 25 innebar att 71 § självstyrelselagen skulle tillämpas då det var fråga om fängelsestraff. I detta ärende var den väsentliga frågan om landskapet enligt ovannämnda stadganden hade lagstiftningsbehörighet i fråga om ordning på fartygen.

Enligt 27 § 13 punkten självstyrelselagen hade riket lagstiftningsbehörighet i fråga om handelssjöfart. I detta ärende var det fråga om ordningen på ett fartyg. Detta hörde till rikets lagstiftningsbehörighet. A hade gjort sig skyldig till motstånd mot person som upprätthåller ordningen.

På ovan anförda grunder dömde hovrätten A med stöd av 17 kap. 6 § strafflagen (563/1998) för motstånd mot person som upprätthåller ordningen till bötesstraff.

Saken har avgjorts av hovrättens medlemmar Päivi Hirsikangas, Teppo Hurme och Erkki Reijonen.

Ändringssökande i Högsta domstolen

Åklagaren meddelades besvärstillstånd.

Åklagaren yrkade i sina besvär att A döms i första hand för våldsamt motstånd mot tjänsteman eller i andra hand för misshandel. A inkom med bemötande och yrkade att besvären förkastas.

Högsta domstolens avgörande

Skäl

1. Enligt åtalet har A 2.6.2001 i Mariehamn ombord på m/s Birka Princess med våld försökt tvinga ordningsmännen B och C att underlåta att fullfölja sitt ordningsmannauppdrag, till vilket uppdrag upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet har hört. Åklagaren har yrkat att A skall bestraffas för våldsamt motstånd mot tjänsteman och alternativt för misshandel.

2. I målet är det i första hand fråga om vilket lagstadgande som skall tillämpas på A:s gärning.

3. Enligt 18 § 6 punkten självstyrelselagen för Åland (1144/1991) har landskapet lagstiftningsbehörighet, med särskilda undantag som inte nu är tillämpliga, i fråga om allmän ordning och säkerhet och enligt 25 punkten samma paragraf i fråga om beläggande med straff inom rättsområden som hör till landskapets behörighet. Riket har enligt 27 § 13 punkten självstyrelselagen lagstiftningsbehörighet i fråga om handelssjöfart samt farleder.

4. Högsta domstolen anser att saken gäller allmän ordning och säkerhet på det sätt som avses i 18 § 6 punkten självstyrelselagen. A har inte hört till fartygets manskap eller passagerare; i förhållandet till fartyget är han utomstående. Incidenten, som har skett delvis ombord och delvis på landgången, har som helhet klart svagare anknytning till handelssjöfart än till allmän ordning och säkerhet.

5. Någon landskapslag om allmän ordning och säkerhet har inte utfärdats. Enligt övergångsstadgandet i 71 § självstyrelselagen gäller därför rikslagstiftning i den lydelse den hade 1.1.1993 när självstyrelselagen trädde i kraft. På A:s gärning skulle på den här grunden alltså tillämpas 16 kap. 1 § strafflagen (621/1967).

6. A har ansett att fartygets ordningsmän inte är sådana personer som avses i 16 kap. 1 § strafflagen. Åklagaren har sekundärt yrkat att A döms för misshandel. Åbo hovrätt har inte yttrat sig om A:s nämnda grund för besvären eller åklagarens nämnda straffyrkande.

Beslut

Hovrättens dom upphävs och saken återförvisas till hovrätt som på eget initiativ skall ta upp ärendet och däri förfara lagligt.

Saken har avgjorts av justitieråden Mikko Tulokas, Eeva Vuori, Kari Kitunen, Liisa Mansikkamäki och Pertti Välimäki. Föredragande Reima Jussila.