Supreme Court of Finland held that unauthorized online lotteries operated from Åland constituted lotteries in the whole country.

Ahvenanmaan Raha-automaattiyhdistys oli Ahvenanmaan maakunnasta käsin toimeenpannut internetissä vedonlyöntejä ja raha-arpajaisia siten, että myös valtakunnassa asuvat pelaajat voivat ottaa osaa näihin rahapeleihin. Korkeimman oikeuden tuomiossa lausutuilla perusteilla katsottiin, että arpajaiset oli toimeenpantu myös valtakunnassa. Yhdistyksen toimitusjohtajan, markkinointipäällikön ja hallituksen puheenjohtajan katsottiin syyllistyneen arpajaisrikokseen.

ArpajaisL 6 § 1 mom (491/1965)

---

[SV]

Ålands Penningautomatförening hade i landskapet Åland anordnat vadhållning och penninglotteri på Internet så att även spelare bosatta i riket kunde delta i dessa penningspel. På de grunder som anförts i Högsta domstolens dom ansågs att lotterierna hade anordnats också i riket. Verkställande direktören, marknadschefen och styrelseordföranden för föreningen ansågs ha gjort sig skyldiga till lotteribrott.

LotteriL 6 § 1 mom (491/1965)

Målets handläggning i de lägre domstolarna

Allmänna åklagarens åtal i Ålands tingsrätt

Statsåklagaren anförde i sitt åtal mot verkställande direktören A, marknadschefen B och styrelseordföranden C för Ålands Penningautomatförening (nedan PAF) att PAF:s sektion PAF Online 3.3.2000 lanserat sportvadhållning på Internet. Spelverksamheten hade baserat sig på Ålands Landskapsstyrelses beslut 13.6.1997. PAF hade erbjudit spelen Långrad, Resultatvad, Vinnar- och specialvad, Kombinationsvad och Casino på Internet. Spelet Casino kunde jämställas med penninglotteri medan de övriga spelen gick ut på vadhållning.

PAF hade aktivt marknadsfört internetspelen förutom i landskapet Åland även i övriga Finland, nedan riket, genom en busskampanj vid olika evenemang, genom tidningsannonser i ledande rikstidningar, genom att som direktreklam sända broschyren "PAF ON LINE" till 30 000 hushåll i riket och genom annons i programbladet för olika sportevenemang. Internetsajten hade i sin helhet översatts till finska. Fram till 15.1.2001 hade sammanlagt 17 179 spelkunder registrerat sig, av dem 16 427 från övriga Finland och 697 från Åland.

Genom alla dessa åtgärder sammantaget hade ovan nämnda lotterier av PAF aktivt bjudits ut till spelare i riket. Spelandet i riket var en del av PAF:s affärsstrategi och övriga Finland var att uppfatta som ett "målland" för spelet på Internet. För föranstaltandet av dylika lotterier i riket krävdes tillstånd av statsrådet. PAF hade inte haft ett sådant tillstånd.

A hade i egenskap av verkställande direktör för PAF fattat beslut att starta lotteriverksamheten på Internet. B hade som marknadschef ansvaret för PAF:s spelverksamhet på Internet. Han hade även ansvarat för planeringen och genomförandet av denna spelverksamhet och den marknadsföring som anslutit sig till den. C hade först som styrelsemedlem och senare som styrelseordförande för PAF medverkat till besluten kring föreningens internetspel.

På dessa grunder yrkade statsåklagaren att A, B och C till den del lotterierna föranstaltats annorstädes i Finland än i landskapet Åland döms till straff för ett 3.3.2000 - 3.10.2001 begånget lotteribrott.

Svarandenas bemötande

Svarandena bestred åtalet. PAF hade inte "föranstaltat" eller "anordnat" något spel i riket eftersom spelservern samt PAF:s ledning och administration fanns i Mariehamn. Marknadsföringen av PAF:s lotterier till riket, översättning av PAF:s internetsajt till finska eller ett aktivt utbjudande av lotterierna kunde inte konstituera och inte heller anses utgöra ett led i ett föranstaltande av lotteri.

PAF hade haft ett tillstånd för anordnande av den aktuella spelverksamheten, utfärdat av behörig myndighet för det territoriella område på vilket lotteriet anordnats. PAF hade i alla hänseende efterlevt relevanta tillståndsvillkor och förlitat sig på att verksamheten inte var olaglig. Den osäkerhet som rådde beträffande spel på Internet medförde att svarandena inte kunde fällas för något brott.

Tingsrättens dom 6.11.2001

Lotterilagen

Enligt 1 § 1 mom. rikets lotterilag (491/1965) fick lotteri föranstaltas endast med tillstånd av myndighet i syfte att skaffa fram medel för välgörenhet eller annat ideellt ändamål såsom i lagen stadgas. Av 1 § 2 mom. i lotterilagen framgick att vad som lotterilagen stadgar om lotteri gäller också vadhållning och penninglotteri. I 2 § tippningsförordningen ingick definitioner på vadhållningsverksamhet och penninglotteri.

De i åtalet nämnda spel som PAF Online bjöd ut via Internet avsåg vadhållning, förutom spelet Casino som var ett penninglotteri. Med myndighet som beviljar tillstånd avses i rikets lotterilag statsrådet.

Enligt 6 § 1 mom. lotterilagen skall den som olovligen föranstaltar lotteri, för vilket myndighets tillstånd erfordras dömas till straff för lotteribrott.

Lotteribegreppet

Lotteri kunde karaktäriseras som ett på ett tvåsidigt avtal grundat arrangemang i vilket föranstaltaren av lotteriet under bestämda villkor förband sig att betala vinsten till spelaren mot att denne förband sig att betala insatsen. Lotteriet förutsatte att arrangören erbjöd möjlighet att ingå sådana avtal med flera personer.

I regeringens proposition till Riksdagen med förslag till lagstiftning om lotterier (RP 142/1964 rd) karaktäriserades lotteri såsom ett spel, vari deltagandet skedde för att erhålla ekonomisk vinst. Vid anordnandet av lotteri var det fråga om att skaffa inkomst genom att utnyttja spellusten hos de i lotteriet deltagande personerna. Med lotteri jämställdes bland annat vadhållning. Skaffandet av inkomster genom att utnyttja människors spellust tilläts endast i begränsad omfattning och enbart i syfte att skaffa medel för välgörenhet eller för att stöda annan ideell verksamhet.

Betydelsen av Ålands landskapsstyrelses tillstånd

Ålands landskapsstyrelse hade 10.7.1996 beviljat PAF tillstånd att på försök bedriva spelverksamhet på Internet. Landskapsstyrelsen hade på anhållan av föreningen 13.6.1997 förlängt tillståndet till 31.12.2002. I beslutet hade antecknats att landskapsstyrelsen framhöll PAF:s ansvar för att den utvecklade verksamheten skedde i enlighet med de bestämmelser som gällde vid varje tidpunkt och att landskapsstyrelsen fortlöpande hölls informerad om utvecklingen. Landskapsstyrelsens tillstånd hade beviljats med stöd av landskapslagen om lotterier.

Landskapsstyrelsens behörighet enligt självstyrelselagen för Åland att bestämma om lotteriverksamhet gällde landskapets område medan rikets myndigheter bestämde om sådan verksamhet på rikets område.

Enligt huvudregeln i 27 § 22 punkten i självstyrelselagen hörde straffrätten till rikets lagstiftningsbehörighet.

Enligt 1 § 1 mom. och 3 § 2 mom. rikets lotterilag fick vadhållning och penninglotteri anordnas endast med tillstånd av myndighet. Tillståndet beviljades enligt 3 § 1 mom. tippningsförordningen av statsrådet för en viss tid. För samma tid fick endast ett tillstånd beviljas.

Av det ovan anförda följde att landskapsstyrelsens tillstånd inte inverkade på avgörandet av frågan om det i detta fall hade föranstaltats lotteri i riket och inte heller på frågan om det hade begåtts lotteribrott eller inte.

Föranstaltande av lotteri via Internet

Tidigare förutsatte spel någon form av fysisk närvaro mellan spelaren och föranstaltaren eller dennes ombud. Vid spel via Internet behövdes ingen sådan kontakt. En spelare med tillgång till en dator med internetuppkoppling kunde närhelst han önskade och i princip var han än befann sig besöka PAF:s interaktiva hemsida på adressen www.paf.fi och spela "on line". Internet innebar att territoriella gränser överskreds på ett sätt som varit obekant för lagstiftaren i fråga om lotteriverksamhet. Mellan riket och landskapet Åland fanns en territoriell gräns i fråga om rätten att föranstalta lotterier.

Den väsentliga frågan i målet var att först avgöra vad som avsågs med föranstaltande av lotteri med beaktande av orten för servern samt PAF:s ledning och administration. Om PAF hade föranstaltat lotteri i riket med hjälp av Internet med beaktande av samtliga omständigheter, var följande fråga om någon av de åtalade hade ett straffrättsligt ansvar för föranstaltandet av lotterierna.

PAF:s spelsajt tillhandahölls spelkunderna på finska, svenska och engelska. Finska internetuppkopplade spelkunder, vilka på sätt eller annat blivit informerade om möjligheten att spela PAF Online spelen, kunde via Internet registrera sig som spelare hos PAF och därefter spela. Genom Online spelen på Internet hade PAF i tekniskt avseende gjort hela den finska Online spelmarknaden tillgänglig för sig.

Det var riktigt att spelverksamheten bedrevs i och från Mariehamn, eftersom den för det tekniska upprätthållandet av speltjänsterna nödvändiga servern fanns där och verksamheten också i besluts- och administrativt hänseende bedrevs där och därifrån. I fråga om själva föranstaltandet av ett lotteri kunde dock inte de omständigheterna att servern och spelsammanslutningens ledning fanns utanför det territorium där lotteriet påstods föranstaltat ges sådan betydelse att de uteslöt varje möjlighet att samtidigt beakta även andra omständigheter, vilka också påstods bidra till att ett lotteri skall anses ha blivit föranstaltat.

Det väsentliga var att PAF oberoende av var servern samt PAF:s administration och ledning befann sig gjort sig tillgänglig på den finska spelmarknaden. Det var inte i och för sig något olagligt och innebar därmed ännu inte att PAF föranstaltat lotteri i riket.

Marknadsföringens betydelse i fråga om föranstaltandet av lotteri

Statsåklagaren hade fäst avgörande uppmärksamhet vid PAF:s åtgärder att marknadsföra speltjänsterna i riket. Svarandena hade ansett att marknadsföringsåtgärderna inte kunde anses utgöra ett led i ett föranstaltande av lotteri.

Tingsrätten anförde att ett olovligt föranstaltande av ett lotteri kunde bestå av flera åtgärder av vilka envar åtgärd i sig kunde vara antigen laglig eller olaglig. Det förelåg inte hinder att beakta de i åtalet nämnda marknadsföringsåtgärderna som ett led i ett lotteribrott.

Marknadsföringsåtgärdernas art och omfång

Det var i och för sig ostridigt att PAF vidtagit i åtalet nämnda marknadsföringsåtgärder. Fråga hade bl.a. varit om en större annonskampanj i dagstidningar vilka i riket utkom i stora upplagor. PAF hade genomfört busskampanjerna vid tillfällen som drog mycket stor publik. Enligt ett i målet hört vittne hade man vid busskampanjerna genom att utdela 50 marks värdekuponger inbjudit besökare till kampanjbussen där man hade kunnat spela PAF Online. PAF hade enligt egen redovisning investerat stora belopp i marknadsföringen.

Slutsats i fråga om föranstaltandet av lotteri i riket

PAF hade i enlighet med sin styrelses beslut gått in för att bjuda ut Online speltjänster på Internet. Spelen hade första gången presenterats för den finska allmänheten genom att man 3.3.2000 i Helsingfors ordnat ett informationstillfälle för media. Informationstillfället hade följts av olika reklamkampanjer med början i juni 2000. Investeringarna i kampanjerna hade uppgått till över 10 miljoner mark. PAF:s målsättning hade varit att från riket få tiotusentals spelkunder och det var uppenbart att PAF bedömt att Online speltjänsterna inte kunde få en så stor genomslagsskraft på den finska spelmarknaden utan aktiv marknadsföring. Därtill kom kostnaderna för själva driften av Online spelverksamheten.

Bruttoavkastningen av Online spelverksamheten hade efter avdrag av spelvinster och lotteriskatt varit 3021 580 mark under år 2000 och 5373586 mark under tiden 1.1.2001 - 31.8.2001. Intill 22.8.2001 hade PAF sammanlagt 31 015 registrerade spelare, av vilka endast 1 055 från Åland. Uppgifterna var inte exakta. Det var möjligt att spelare bosatta på Åland registrerat sig i riket eller annorstädes. Uppgifterna gav dock en klar bild av förhållandet mellan antalet spelare registrerade i riket och på Åland. Över 96 procent av spelarna hade registrerat sig i riket. Denna omständighet visade att riket utgjort ett målland för PAF:s Online spelverksamhet.

På dessa grunder ansåg tingsrätten att det var styrkt att PAF aktivt bjudit ut ifrågavarande lotterier på i åtalet nämnt sätt och sålunda föranstaltat lotteri i riket. Även intäkterna från riket och antalet spelare registrerade i riket stödde ovannämnda slutsats.

Om tiden för gärningen

PAF hade vid huvudförhandlingen inlämnat utredning om intäkter och utgifter för PAF Online fram till 31.8.2001. I utredningen hade antecknats att PAF haft marknadsföringskostnader till och med sagda dag. Eftersom det inte i målet utretts att PAF haft kostnader för marknadsföring efter 31.8.2001 och utredning inte företetts som skulle styrka att PAF efter denna dag marknadsfört sina Online spel i riket förkastade tingsrätten åtalet till den del det gällde tiden efter 31.8.2001.

Svarandenas ansvar

Enligt 9 § 1 mom. landskapsförordningen om Ålands Penningautomatförening och dess verksamhet hör det till styrelsens uppgifter att utöva tillsyn över föreningens verksamhet. På verkställande direktör ankommer enligt 10§ förordningen bland annat att leda föreningens verksamhet samt leda och övervaka övriga anställdas arbete.

På A hade således som verkställande direktör ankommit att leda PAF:s verksamhet samt även leda och övervaka B:s arbete. Dessutom hade A i styrelsen fungerat som föredragande i fråga om marknadsföringsåtgärderna. Det var utrett att A på basis av sin ställning medverkat till spelverksamhetens inriktning och omfattning i riket. Han hade sålunda haft en central roll då PAF Online lotterierna föranstaltats i Finland utan statsrådets tillstånd.

A hade haft skyldighet att göra noggranna personliga bedömningar i fråga om rättsläget då det gällde att utvärdera vad som utgjorde föranstaltande av lotteri. Han hade alltså varit skyldig att fråga sig varför det kunde vara tillåtet att genom bruket av Internet som redskap vid spelandet bortse från andra synpunkter som inverkade på bedömningen. A hade också varit medveten om att det rått delade uppfattningar om vad som var tillåtet utbjudande av spel. Han borde ha förstått, att kärnan var i uttrycket "olovligen föranstalta lotteri". Om han varit osäker om betydelsen hade han tagit en otillåten risk då PAF gått in för att aktivt utbjuda spelen genom marknadsföringsåtgärder i riket.

På B hade enligt hans befattningsbeskrivning bland annat ankommit att som marknadschef för PAF Online övergripande ansvara för att PAF Online verksamheten bedrevs ändamålsenligt, effektivt, ekonomiskt och med hög kvalitet och att ansvara för utvecklingen av affärsområdet tillsammans med verkställande direktören samt att ha det övergripande resultatansvaret för PAF:s Online verksamhet. Till B:s befogenheter hörde upphandling av varor och tjänster inom ramen för budget eller efter samråd med verkställande direktören.

B hade mot bakgrunden av sin befattningsbeskrivning haft skyldighet att göra personliga bedömningar i fråga om allt som kunde beröra lagligheten av PAF Onlines verksamhet. Han hade såsom A haft skyldighet att själv noga sätta sig in i lotterilagen. Han hade också haft skyldighet att fråga sig hur det enbart på grund av att Internet används som redskap kunde vara möjligt att bortse från andra synpunkter som hade betydelse i fråga om föranstaltande av lotteri i riket. Också B borde ha förstått kärnan i uttrycket "olovligen föranstalta lotteri". Om han hade varit osäker om betydelsen hade han tagit en otillåten risk då PAF gått in för att aktivt utbjuda spelen genom de aktuella marknadsföringsåtgärderna i riket.

Det var utrett att B ansvarat för PAF:s spelverksamhet på Internet. Han hade även ansvarat för planeringen och genomförandet av denna spelverksamhet och den marknadsföring som anslutit sig till den. Han bar ansvar för att PAF föranstaltat de ovan nämnda lotterierna i riket utan statsrådets tillstånd.

I fråga om C:s medverkan såsom styrelsemedlem och som ordförande för PAF:s styrelse till besluten kring PAF:s internetspel fann tingsrätten att han vid dessa tillfällen borde ha utövat sin tillsynsplikt och sett till att PAF inte med marknadsföringsåtgärder påverkade Online spelens omfattning i riket, vilket lett att PAF föranstaltat spel i riket utan statsrådets tillstånd.

På dessa grunder ansåg tingsrätten att A, B och C hade gjort sig skyldiga till det brott åtalet gällde och dömde svarandena enligt 6 § 1 mom. lotterilagen, A till 50 dagsböter, B till 35 dagsböter och C till 25 dagsböter.

Saken har avgjorts av lagman Peter Sandholm och tingsdomare Pehr Karlström samt nämndemännen.

Åbo hovrätts dom 31.3.2003

Hovrätten, där alla parter sökte ändring, anförde, att målets bakgrund, ostridiga fakta och omständigheter samt relevanta definitioner framgick av tingsrättens dom.

De centrala frågorna

Kärnfrågan var att ta ställning till vad eller vilka åtgärder som föranledde att ett lotteri föranstaltas. Den centrala frågan var således om PAF föranstaltat lotterier i övriga Finland, det vill säga utanför landskapets område. Inom landskapet Åland hade PAF innehaft ett giltigt tillstånd att föranstalta lotterier.

Följdfrågan utgjordes av om PAF:s eventuella föranstaltande av lotteri i övriga Finland varit olovligt. Svaret var ostridigt enär PAF hade medgett att något tillstånd för lotteriverksamhet på fastlandet varken erhållits eller innehafts.

Slutligen hade hovrätten att ta ställning till huruvida de åtalade personerna förfarit på ett sådant sätt att de med beaktande av brottsbeskrivningsenlighet, rättsstridighet och skuld kunde klandras för det förfarande som eventuellt uppfyllde rekvisitet för lotteribrott.

Betydelsen av det tillstånd som landskapsstyrelsen beviljat

Enligt gällande rätt förutsattes att lotteriverksamheten bedrevs inom ramen för ett behörigen utfärdat tillstånd. PAF hade av landskapsstyrelsen beviljats ett giltigt tillstånd att bedriva spelverksamhet, innefattande även spel på Internet, vilket även Högsta domstolen godkänt (HD 2001:38). Tillståndet gällde själva föranstaltandet av spel på Internet. Tillståndet hade dock lett till att PAF:s spelverksamhet fått verkningar även utanför landskapet. Effekterna hade uppkommit av framförallt marknadsföringsåtgärderna i övriga Finland.

Föranstaltande av lotteri

För att bedöma huruvida den verksamhet som PAF med stöd av det beviljade tillståndet bedrivit och aktivt lanserat i övriga Finland och som resulterat i att PAF erhållit ett ansenligt spelarunderlag utanför landskapets område kunde utgöra ett brott enligt 6 § 1 mom. i lotterilagen (491/1965) hade man framförallt att granska det otillåtna handlingssätt som åklagaren anfört i sin gärningsbeskrivning, det vill säga föranstaltande av olagligt lotteri.

Om vadhållning och lotteri på Internet

Att föranstalta lotteri med hjälp av Internet var i sig på intet sätt olagligt. Vad avsåg anordnande av spel som tillhandahölls via Internet måste bland annat en omfattande datateknisk utrustning införskaffas, placeras och underhållas. Vidare krävdes någotslags administration för verksamheten.

Enligt hovrättens bedömning var utgångspunkten att ett lotteri var föranstaltat där den centrala verksamheten kring spelet hanterats och företogs. Internet var endast en distributionskanal. En eventuell distansförsäljning av tjänster medförde inte att en spelverksamhet skulle anses föranstaltad på varje enskild plats där en beställare råkade befinna sig.

I det aktuella fallet var servern belägen i Mariehamn. Även PAF:s ledning och administration hade sitt säte på Åland. Med beaktande av både upprätthållandet av speltjänsterna och det operativa beslutsfattandet bedrevs verksamheten på Åland, varför PAF:s spelverksamhet således var föranstaltad på Åland.

Marknadsföringsåtgärdernas betydelse och legalitetsprincipen

Därefter ställde hovrätten frågan om hur diverse marknadsföringsåtgärder förhöll sig till begreppet föranstaltande av lotteri. Kunde man med beaktande av reklamens och kampanjernas omfattning komma till den slutsatsen att ett lotteri även föranstaltats på den ort där marknadsföringsåtgärderna företagits?

När de finska och åländska lotterilagarna stiftades på 1960-talet existerade kommunikationsmedlet Internet inte, varför det inte var möjligt att bedriva spel och lotterier på det interaktiva sätt som var typiskt för Internet. Internet hade medfört att den som anordnade spelet (skötte administration och upprätthöll teknik) inte behövde ha någon som helst fysisk närvaro eller etablering på den ort där spelaren råkade befinna sig då han deltog i spelet.

Den straffrättsliga rättskälle- och tolkningsläran utgick från legalitetsprincipen och innebar att lagen utgjorde den enda tillåtna rättskällan och att lagtolkningen måste vara restriktiv. Dessutom måste samtliga straffstadganden vara tillräckligt exakt utformade så att medborgarna utan svårighet kunde veta vilka gärningar som var straffbara. Det fick alltså inte råda osäkerhet om straffstadgandenas innebörd.

Det straffrättsliga analogiförbudet som fungerade som en garanti för medborgarnas rättssäkerhet, förhindrade att den normalspråkliga eller juridiska ordalydelsen av lagtexten överskreds genom tolkning. Även om lagen utgjorde den enda rättskällan var det möjligt att vid lagtolkning använda andra källor, såsom till exempel förarbeten och rättspraxis. I det aktuella fallet gav dock varken lagens förarbeten eller rättspraxis någon vägledning om innebörden av begreppet föranstalta ett lotteri.

Hovrätten ansåg att det för att föranstalta ett lotteri i lotterilagen avsedd bemärkelse på en viss ort krävdes såsom ovan anförts åtminstone en fysisk etablering innefattande vidtagande och upprätthållande av vissa konkreta åtgärder i syfte att genomföra den avsedda lotteriverksamheten.

Hovrätten fann att marknadsföringsåtgärder kunde, och med hög sannolikhet även brukade, ingå i den helhet av åtgärder som sammantaget bildade ett föranstaltande och vars innehåll varierade beroende på lotterityp och distributionssätt. Däremot omfattade hovrätten inte tingsrättens bedömning enligt vilken marknadsföringsåtgärder separat för sig, mot lagens allmänspråkliga betydelse, skulle kunna medföra eller bilda ett sådant föranstaltande som avsågs i 6 § 1 mom. i lotterilagen.

Marknadsföringsåtgärder av viss omfattning och intensitet kunde på dessa grunder inte medföra att spelet till följd av dessa åtgärder blev föranstaltat även annorstädes, inte ens på basis av sådana åtgärder som i jämförelse med det genomsnittliga kunde klassas som extrema.

Slutsats

Straffstadgandet i 6 § 1 mom. lotterilagen kunde inte ges en utvidgande tolkning till de åtalades nackdel. Varken lagens förarbeten eller rättspraxis gav ledning för hur begreppet "föranstalta lotteri" kom till synes i konkreta fall och hur begreppet skulle avvägas mot den nya distributionskällan Internet och dess interaktiva och virtuella marknads- och kommunikationsforum.

Med beaktande av såväl legalitetsprincipen, kravet på straffstadgandenas klara formulering som förutsebarhetsprincipen förelåg inte grunder att dra ett likhetstecken mellan det i 6 § lotterilagen använda begreppet föranstaltande av lotteri och ett aktivt utbjudande, det vill säga marknadsföring, av ett lagligen föranstaltat lotteri.

Eftersom den av Ålands Penningautomatförening arrangerade spelverksamheten på Internet på ovan nämnda grunder inte föranstaltats i övriga Finland, förkastade hovrätten åtalet för lotteribrottet mot samtliga svarande.

Saken har avgjorts av hovrättens ledamöter Päivi Hirsikangas, Teppo Hurme och Jouko Valtonen. Föredragande Nina Immonen.

Ändringssökande i Högsta domstolen

Statsåklagaren beviljades besvärstillstånd.

Statsåklagaren yrkade i sina besvär att hovrättens dom ändras så att A, B och C döms till straff för lotteribrott som fortsatt fram till 3.10.2001.

Statsåklagaren lämnade på begäran 30.4.2004 in ett skriftligt yttrande om betydelsen av Europeiska gemenskapernas domstols 6.11.2003 meddelade förhandsavgörande i målet C-243/01 Piergiorgio Gambelli m.fl. med hänsyn till föreliggande mål. Statsåklagaren kompletterade vidare på begäran 30.6.2004 sitt yttrande med särskild hänsyn till punkt 69 i Europeiska gemenskapernas domstols avgörande. Ytterligare lämnade statsåklagaren 16.8.2004 in en komplettering till sitt yttrande 30.6.2004.

A, B och C bemötte gemensamt besvären. De kommenterade självmant 7.5.2004 statsåklagarens yttrande av 30.4.2004 samt 31.8.2004 statsåklagarens yttrande av 30.6.2004 och komplettering av 16.8.2004.

Högsta domstolens avgörande

Processuellt avgörande

Med stöd av 30 kap. 18 § rättegångsbalken lämnar Högsta domstolen statsåklagarens komplettering av 16.8.2004 till dennes yttrande av 30.6.2004 obeaktad, eftersom det inte finns synnerligt skäl att beakta denna.

Med stöd av ovan nämnda paragraf beaktar Högsta domstolen på synnerligt skäl de tilläggsutredningar som A, B och C självmant insänt 7.5.2004 och 31.8.2004.

Avgörande i huvudsaken

Skäl

Bakgrund

1. Ålands landskapsstyrelse (nedan landskapsstyrelsen) har 10.7.1996 med stöd av landskapslagen om lotterier (10/1966) beviljat PAF tillstånd att på försök bedriva spelverksamhet på Internet. Landskapsstyrelsen har 13.6.1997 på anhållan av PAF beslutat förlänga tillståndet att gälla t.o.m. 31.12.2002. Inom landskapet Åland har PAF sålunda haft ett giltigt tillstånd att föranstalta penningspel på Internet.

2. Med stöd av landskapsstyrelsens tillstånd har PAF 3.12.1999 inlett spelverksamheten på Internet, där PAF erbjudit spelen Långrad, Resultatvad, Vinnar- och specialvad, Kombinationsvad och Casino. Spelet Casino är ett penninglotteri. De övriga spelen gäller vadhållning.

3. PAF har för första gången presenterat sin spelverksamhet på Internet för den finska allmänheten utanför Åland genom att sektionen PAF Online 3.3.2000 ordnat ett informationstillfälle för massmedia i Helsingfors.

Åtalet och svarandenas ståndpunkt

4. På grund av att PAF 3.3.2000 aktivt börjat utbjuda lotterier till spelare förutom i landskapet Åland även i övriga Finland, nedan riket, genom att massivt marknadsföra lotterier och genom att översätta internetsajten till finska, har PAF enligt statsåklagaren olovligen anordnat lotterier i riket och A och hans medparter gjort sig skyldiga till lotteribrott där. Enligt statsåklagaren har brottet pågått från och med 3.3.2000 oavbrutet till och med dagen före huvudförhandlingen i tingsrätten, dvs. 3.10.2001.

5. Svarandena har bestridit åtalet. Svarandena har dels hävdat att rekvisitet för lotteribrott inte uppfyllts eftersom den verksamhet som avses i åtalet inte utgjort något olovligt föranstaltande av lotteri, dels har de ansett att EG-rätten innebär att straffstadgandena i vart fall inte kan tillämpas i målet, dels har de åberopat den straffrättsliga legalitetsprincipen som hinder mot att svarandena kunde anses ha gjort sig skyldiga till lotteribrott. Vidare har svarandena hävdat att deras handlande inte varit uppsåtligt och att det i vart fall föreligger en sådan förbudsvillfarelse som innebär att deras gärningar inte kan anses straffbara.

Stadgandena om lotteribrott

6. Enligt 1 § 1 mom. rikets lotterilag (491/1965), nedan gamla lotterilagen, får lotteri i riket föranstaltas endast med tillstånd av myndighet. Av 1 § 2 mom. gamla lotterilagen framgår att det som i lotterilagen stadgas om lotteri gäller även vadhållning och penninglotteri. Motsvarande stadganden ingår i 3 § 1 och 2 punkt och 6 § 1 mom. rikets nya lotterilag (1047/2001), nedan nya lotterilagen, som trätt i kraft 1.1.2002.

7. Enligt 6 § 1 mom. gamla lotterilagen skall den som olovligen föranstaltar lotteri, för vilket myndighets tillstånd erfordras, dömas till straff för lotteribrott. I samband med stiftandet av den nya lotterilagen intogs motsvarande straffstadgande i 17 kap. 16 a § strafflagen (1051/2001).

8. Statsrådet är den myndighet som i riket beviljar tillstånd för penningspel (3 § 1 mom. tippningsförordningen, 241/1993, utfärdad med stöd av gamla lotterilagen; 11 § 4 mom. nya lotterilagen). För penninglotteri och vadhållningspel beviljas tillståndet som ensamrätt, så att endast ett tillstånd ges åt gången. Detta tillstånd har beviljats Oy Veikkaus Ab som alltså har ensamrätt att i riket anordna penninglotteri och vadhållningspel.

Frågeställningen med hänsyn till rekvisitet för lotteribrott

9. Med anledning av åtalet och det som svarandena anfört prövar Högsta domstolen först frågan om rekvisitet för lotteribrott uppfyllts.

10. Som framgått ovan förutsätter lotteribrott enligt rikets lagstiftning att ett lotteri anordnats olovligen. Lotteriet skall alltså ha anordnats i riket utan att vederbörande har ett tillstånd som avser eller omfattar verksamheten. Högsta domstolen konstaterar att såväl ett tillstånd beviljat av riksmyndighet som ett tillstånd beviljat av landskapsmyndighet är geografiskt avgränsat. Ett tillstånd enligt landskapslag är beviljat med avseende på anordnandet av lotterier inom landskapet, medan ett tillstånd enligt rikets lagstiftning är beviljat med avseende på anordnandet av lotterier i riket.

11. PAF innehar ett tillstånd som beviljats av en landskapsstyrelsen med stöd av landskapslag och med avseende på landskapet. Däremot innehar PAF inget med stöd av rikets lotterilag beviljat tillstånd för sin penningspelverksamhet. Ett sådant tillstånd med avseende på riket innehas endast av Oy Veikkaus Ab. För att avgöra om svarandena har gjort sig skyldiga till lotteribrott i riket måste man därför i första hand ta ställning till om PAF skall anses ha anordnat lotterier i riket.

Frågan om anordnande av lotteri i riket

12. Svarandena har bestridit att PAF föranstaltat något lotteri i riket. Till stöd för denna ståndpunkt har svarandena åberopat att spelservern samt PAF:s ledning och administration varit belägna på Åland och att alla beslut angående spelverksamheten på Internet sålunda fattats på Åland. Svarandena har även ansett att publicerandet och spridandet av reklammaterial eller översättandet av PAF:s internetsajt till finska inte kan anses utgöra ett led i föranstaltande av lotteri.

13. I lagen definieras inte vad som avses med anordnande av lotteri. Varken den nya eller den gamla lotterilagen innehåller några specialbestämmelser angående spel via Internet. I regeringens proposition till 17 kap. 16 a § i strafflagen (prop. 197/1999 rd s. 153) konstateras att lotterier kan anordnas på flera olika sätt. Vidare anförs det att försäljning av lotter i någon form alltid hör till anordnande av lotteri och att brottsrekvisitet för lotteribrott således uppfylls i och med att försäljningen av lotter inletts. Varken av lagen eller av förarbetena framgår heller uttryckligen vad som närmare skall krävas för att ett lotteri skall anses ha föranstaltats i riket.

15. Att föranstalta lotteri med hjälp av Internet förutsätter visserligen att en därtill nödvändig datateknisk utrustning införskaffas samt placeras och upprätthålls någonstans. Vidare måste verksamheten administreras någonstans. I det aktuella fallet är spelservern belägen på Åland, där även PAF:s ledning och administration har sitt säte. Enbart dessa omständigheter kan i detta sammanhang emellertid inte tillmätas avgörande betydelse vid bedömningen av om PAF skall anses ha anordnat lotteri även i riket.

16. Det är ostridigt att PAF från 3.3.2000 och speciellt under sommaren 2000 massivt marknadsfört sina Internet-spel i riket på det sätt som framgår av tingsrättens dom. PAF har till exempel organiserat en större annonskampanj i dagstidningar som utkommer i omfattande upplagor i riket, utsänt direktreklam i form av broschyren "PAF ON LINE" till 30 000 hushåll i riket, samt vid tillfällen som drar stor publik genomfört busskampanjer under vilka man genom att utdela värdekuponger på 50 marka inbjudit besökare till kampanjbussen för att spela PAF Online. Genom att översätta internetsajten till finska har PAF bidragit till att finska spelare i riket beretts praktiska möjligheter att delta i spel på Internet. PAF har sålunda medvetet inriktat sig på spelmarknaden i riket.

17. Dessutom måste man beakta att spelverksamheten förutsätter penningtransaktioner. I målet är det ostridigt att speldeltagandet förutsatt registrering med tanke på erläggandet av spelavgifter och mottagandet av spelvinster. Registreringen har varit möjlig endast om spelaren haft en finsk personbeteckning samt ett bankkonto i en finsk bank med sådant datoriserat betalningssystem genom vilket medel kunnat överföras från spelarens bankkonto till ett spelkonto som öppnats för honom hos PAF. Ifrågavarande internetspel har således organiserats på ett sådant sätt och genom sådana arrangemang som utvisar att den marknad verksamheten riktats in på uttryckligen har varit riket och inte till exempel Sverige, även om internetsidorna fanns tillgängliga också på svenska. Fram till 31.7.2001 har sammanlagt ungefär 31 000 kunder registrerat sig som spelare vid de aktuella spelen. Enligt den adress spelarna uppgivit vid registreringen har ungefär 29 800 av dessa varit bosatta i riket och ungefär 1 000 på Åland.

18. Upprätthållandet av en spelserver har således inte i sig varit tillräckligt för utnyttjandet av spelen, utan förutsättningarna för att delta i spelen i riket har skapats genom ovannämnda, klart marknadsspecifika åtgärder. Som resultat av dessa målinriktade handlingar och arrangemang har PAF aktivt skapat en spelaktivitet i riket som strider mot lotterilagens grundläggande reglering, enligt vilken sådan aktivitet i riket skall bedrivas med ensamrätt av den som erhållit vederbörligt tillstånd av rikets myndighet. Föranstaltande av penningspel på Internet kan i detta avseende jämföras till exempel med försäljning av lotter per post, varvid det avgörande för att rekvisitet för lotteribrott skall vara uppfyllt inte heller kan anses vara huruvida avsändaren befunnit sig på rikets territorium eller utanför det.

19. Med hänsyn till det ovan anförda anser Högsta domstolen att även om spelservern varit belägen utanför riket och administrationen av spelen likaså ägt rum utanför riket måste PAF:s åtgärder i syfte att möjliggöra och främja speldeltagande i riket anses innebära att PAF föranstaltat lotteri i riket.

Legalitetsprincipens inverkan på bedömningen av straffbarheten

20. Svarandena har ansett att eftersom Internet inte har beaktats i lagstiftningen skulle det strida mot den straffrättsliga legalitetsprincipen att tolka begreppet "anordna" så, att internetspel anses föranstaltade på den ort till vilken spelen utbjuds. I straffrättsligt hänseende måste rekvisitet "föranstalta" enligt svarandena ges den betydelse som i språkligt hänseende skall förstås med begreppet, och som varit avsedd vid stiftandet av det aktuella lagrummet.

21. Enligt 3 kap. 1 § strafflagen (515/2003) får en person betraktas som skyldig till ett brott endast på grund av en gärning som uttryckligen var straffbar enligt lag när den begicks. Av denna s.k. legalitetsprincip följer inte att det skulle vara otillåtet att slå fast innebörden av brottsrekvisit genom tolkning. Tvärtom är en tolkning av lagtext ofrånkomlig också vid tillämpningen av straffstadganden, eftersom de uttryck som lagstiftaren använt alltid fordrar tolkning och det ankommer på tillämparen att avgöra om en konkret gärning motsvarar en gärningstyp som beskrivs i lagen (så även RP 44/2002 rd s. 34). I rättspraxis har det ansetts såväl nödvändigt som berättigat att tolka de begrepp som använts i brottsrekvisit, under förutsättning att resultatet överensstämmer med avsikten med det skydd som framgår av brottsrekvisitet och som eftersträvats med straffhotet, och att resultatet är rimligen förutsebart för gärningsmannen (se t.ex. HD 2002:11 och HD 2004:46).

22. Lotterier kan anordnas på flera olika sätt. Att anordna lotteri är således inte något entydigt begrepp. Dess innebörd måste nödvändigtvis bedömas med hänsyn till de konkreta omständigheterna. Som redan nämnts har upprätthållandet av en spelserver inte i sig varit tillräckligt för utnyttjandet av de spel som PAF bjudit ut genom Internet, utan förutsättningarna för speldeltagande i riket har skapats genom sådana klart marknadsspecifika åtgärder som nämnts under punkterna 16 - 17 ovan. Att ett sådant handlande anses utgöra föranstaltande av lotteri i riket kan inte anses vara i strid med legalitetsprincipen. Något hinder mot att tillämpa stadgandena om lotteribrott i detta fall föreligger således inte.

EG-rättens inverkan på bedömningen av straffbarheten

26. EG-domstolen har i ett flertal avgöranden haft att ta ställning till frågor som gällt förenligheten av olika medlemsstaters nationella regler om lotteri- och penningspelsverksamheten med EG-fördraget (särskilt dom 24.3.1994 i mål C-275/92, Schindler, REG 1994, s. I-1039; dom 21.9.1999 i mål C-124/97, Läärä m.fl., REG 1999, s. I-6067; dom 21.10.1999 i mål C-67/98, Zenatti, REG 1999, s. I-7289; samt den ovannämnda domen i målet Gambelli). Det står klart att nationell lagstiftning som begränsar rätten att bedriva sådan verksamhet innebär en inskränkning av fri rörlighet för tjänster. Frågan gäller om inskränkningarna är tillåtna på grund av de undantag som framgår av fördraget eller på grund av de principer som enligt EG-domstolens praxis tillämpas för att avgöra om inskränkningar i den fria rörligheten är förenliga med fördraget.

Påståendet om otillåten diskriminering

Påståendet om att ensamrätten i övrigt inte är förenlig med EG-rätt

33. Enligt EG-domstolen ankommer det på nationella domstolar att bedöma huruvida den nationella lagstiftningen, mot bakgrund av dess konkreta tillämpning, verkligen svarar mot målsättningar som kan rättfärdiga den, och huruvida de inskränkningar som den föreskriver inte framstår som oproportionerliga i förhållande till dessa målsättningar (punkt 75 i nämnda dom). Beträffande den finska lagstiftningen om penningspel är situationen emellertid den, att en sådan grundläggande bedömning redan gjorts av EG-domstolen själv i dess tidigare avgörande i målet Läärä m.fl. Omständigheterna i det nu föreliggande målet föranleder inte Högsta domstolen att göra någon ny sådan prövning.

36. EG-domstolens rättspraxis ger inte heller stöd för en sådan uppfattning att ett system som bygger på ensamrätt skulle vara oförenligt med EG-rättens krav av det skälet att ett sådant system innebär att alla andra aktörer än tillståndsinnehavaren utesluts från marknaden, oberoende av om de bedriver spelverksamhet i vinstsyfte eller inte, och oberoende av om de saknar eller står under offentligrättslig kontroll eller översyn. Det finska systemet med ensamrätt har i målet Läärä m.fl. godtagits av EG-domstolen utan några reservationer i detta avseende. Som nämnts i punkt 31 ovan har domen i målet Gambelli i sin tur gällt omständigheter som avviker från det som svarandena åberopat i sin argumentering.

37. Högsta domstolen anser att domen i målet Gambelli inte berättigar någon sådan slutsats att den enligt lotterilagen beviljade ensamrätten numera, i motsats till det som framgår av domen i målet Läärä m.fl., skulle anses strida mot artikel 49 EG-fördraget. Att en tillåten ensamrätt får skyddas genom straffrättsliga regler är inte i sig ifrågasatt. Med hänsyn till proportionalitetsprincipen återstår då spörsmålet om den föreskrivna påföljden är sådan att den går utöver vad som rimligen kan anses nödvändigt med tanke på syftet. Enligt stadgandena om lotteribrott skall den som anordnar lotteri utan behövligt tillstånd straffas med böter eller fängelse upp till sex månader. Ett straffhot av detta slag kan inte anses strida mot proportionalitetsprincipen.

38. Utgående från det som anförts ovan anser Högsta domstolen att svarandenas argument är ogrundade till den del de hävdat att EG-rätten ens indirekt skulle medföra hinder mot att tillämpa stadgandena om lotteribrott i detta fall.

Svarandenas ansvar

Frågan om förbudsvillfarelse

39. Svarandena har också åberopat att de inte känt till att PAF:s handlande vore olagligt, eftersom PAF har haft tillstånd av Ålands landskapsstyrelse för sin spelverksamhet på Internet och eftersom PAF har följt alla villkoren för tillståndet. Enligt PAF har svarandena haft rätt att förlita sig på tillståndet. Landskapsstyrelsen, som regelbundet har informerats om spelverksamheten och dess omfattning och som skall övervaka föreningens verksamhet, har inte ingripit i PAF:s verksamhet eller på något annat sätt bibringat PAF uppfattningen att PAF:s verksamhet skulle ha varit olaglig eller gått utöver det beviljade tillståndet.

40. Enligt 4 kap. 2 § i strafflagen (515/2003), som baserar sig på tidigare rättspraxis, är gärningsmannen fri från straffansvar om han eller hon felaktigt trott att en gärning är tillåten och om denna villfarelse skall anses vara uppenbart ursäktlig med anledning av bl.a. att en myndighet har givit felaktiga råd.

41. Såsom även konstaterats i Högsta domstolens avgörande HD 2001:38 har landskapsstyrelsens ifrågavarande tillstånd inte någon rättsverkan utöver det område där tillståndsgivaren har förvaltningsbehörighet. I nämnda avgörande har vidare konstaterats att tillståndet innebär ett godkännande av sådan spelverksamhet på Internet som utgår från Åland men som varken är underkastad annan reglering eller eljest strider mot tillämplig lag. Det av landskapsstyrelsen beviljade tillståndet kan inte inverka på lagligheten av sådan verksamhet som strider mot lagstiftningen i riket. Inte heller den omständigheten att en verksamhet är föremål för myndighetsövervakning fråntar dem som står för verksamheten ansvaret för att den bedrivs i enlighet med relevant lagstiftning.

43. Med hänsyn till det som framgått konstaterar Högsta domstolen att det inte kan anses att svarandena på en uppenbart ursäktlig grund skulle ha haft den uppfattningen att tillståndet från Ålands landskapsstyrelse inneburit rätt för PAF att på det sätt som skett genom Internet anordna lotterier också i riket.

Svarandenas ansvarsgrundande handlande

A och B

44. A och B har bestridit åtalet också med hänvisning till att ansvaret för lagligheten av PAF:s verksamhet ankommit på PAF:s styrelse. Varken A eller B har fattat beslut om lotteriverksamheten på Internet. På B har det endast ankommit att genomföra sina arbetsuppgifter i enlighet med styrelsens och verkställande direktörens anvisningar och budgetramar.

45. Med anledning av denna invändning konstaterar Högsta domstolen inledningsvis att den som hör till en juridisk persons lagstadgade organ eller ledning, liksom den som utövar faktisk beslutanderätt inom en juridisk person eller som på grundval av ett anställnings- eller tjänsteförhållande eller ett uppdrag annars handlar på den juridiska personens vägnar kan dömas för ett brott som begåtts i den juridiska personens verksamhet även om han eller hon inte uppfyller de särskilda brottsbeskrivningsenliga villkor som gäller för gärningsmän, men den juridiska personen uppfyller dem. Denna regel framgår numera uttryckligen av 5 kap. 8 § strafflagen (515/2003). Brottsrekvisit av sådan typ som stadgandet om lotteribrott har dock redan tidigare i etablerad rättspraxis tolkats och tillämpats på motsvarande sätt.

46. Enligt 10 § landskapsförordningen om Ålands Penningautomatförening och dess verksamhet (56/1993), nedan landskapsförordningen om PAF, ankommer det på verkställande direktören att i enlighet med styrelsens anvisningar leda föreningens verksamhet och bereda ärenden som skall handläggas av styrelsen samt verkställa dess beslut. I målet är det på grund av A:s eget erkännande ostridigt att han i styrelsen fungerat som föredragande i fråga om spelverksamheten på Internet och genomfört de beslut styrelsen fattat. I sin operativa ledningsuppgift har A medverkat till att PAF inlett en sådan spelverksamhet och att verksamheten särskilt riktats in på marknaden i riket på det sätt som skett. Som verkställande direktör har A således haft en central roll då PAF Online lotterierna olovligen föranstaltats i riket. Eftersom hans avsikt varit att PAF inriktar sig på den finska spelmarknaden har han begått gärningen uppsåtligen. Såsom statsåklagaren anfört har gärningen pågått t.o.m. 3.10.2001.

47. Även om det enligt 10 § landskapsförordningen om PAF har ankommit på verkställande direktören att leda och övervaka övriga anställdas och sålunda även B:s arbete, har det enligt B:s befattningsbeskrivning ankommit på honom som marknadschef för PAF Online att tillsammans med verkställande direktören ansvara för utvecklingen av ifrågavarande affärsområde. B har således haft en ledande ställning med hänsyn till PAF:s spelverksamhet på Internet. Han har tillsammans med verkställande direktören varit närvarande på de styrelsemöten på vilka det har fattats beslut angående omfattningen, inriktningen och marknadsföringen av denna spelverksamhet. Sedermera har han tillsammans med verkställande direktören avsiktligt genomfört denna spelverksamhet och den marknadsföring som anslutit sig till den. Således bär även han ansvar för att PAF olovligen föranstaltat de ifrågavarande lotterierna i riket. Såsom statsåklagaren anfört har gärningen pågått t.o.m. 3.10.2001.

Styrelsemedlemmarna

48. C och de övriga styrelsemedlemmarna har för sin del anfört att de inte kan anses ha gjort sig skyldiga till lotteribrott, eftersom det ifrågavarande straffstadgandet inte ålägger styrelsemedlemmar någon förpliktelse att se till att någon annan följer lotterilagens bestämmelser.

50. C har först som styrelsemedlem och senare som styrelseordförande för PAF avsiktligt medverkat till styrelsens beslut och ställningstaganden rörande PAF:s spelverksamhet på Internet och till att verksamheten särskilt riktats in på marknaden i riket. Således bär han även i straffrättsligt hänseende ansvar för att PAF olovligen föranstaltat lotteri i riket. Såsom statsåklagaren anfört har gärningen pågått t.o.m. 3.10.2001.

51. [Texten i denna punkt återges inte eftersom den gäller annat än ansvaret i fråga om A, B och C.]

Tillämplig lag

52. Enligt 3 kap. 2 § 1 mom. i strafflagen (515/2003) tillämpas på ett brott den lag som gällde när brottet begicks. Gäller när domen meddelas en annan lag än den som gällde när brottet begicks, skall dock enligt 2 mom. nämnda paragraf den nya lagen tillämpas, om den leder till ett lindrigare slutresultat.

53. Enligt såväl 6 § 1 mom. gamla lotterilagen som 17 kap. 16 a § strafflagen (1051/2001) skall den som olovligen anordnar ett lotteri dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Enligt sistnämnda stadgande är gärningen straffbar endast om den begåtts uppsåtligen, medan vållande räcker för straffbarhet enligt gamla lotterilagens straffstadgande. Eftersom svarandena begått gärningen uppsåtligen leder den nya lagen inte till ett lindrigare slutresultat. På brottet skall därför tillämpas 6 § 1 mom. gamla lotterilagen.

Domslut

Hovrättens dom upphävs. Svarandena döms på följande sätt:

A

Tillräknat brott

Lotteribrott 3.3.2000 - 3.10.2001

Straffpåföljd

50 dagsböter motsvarande efter beräkning av dagsboten till 81 euro 4 050 euro

Lagrum

6 § 1 mom. lotterilagen (491/1965)

B

Tillräknat brott

Lotteribrott 3.3.2000 - 3.10.2001

Straffpåföljd

35 dagsböter motsvarande efter beräkning av dagsboten till 8 euro 280 euro

Lagrum

6 § 1 mom. lotterilagen (491/1965)

C

Tillräknat brott

1) Lotteribrott 3.3.2000 - 3.10.2001

Straffpåföljd

25 dagsböter motsvarande efter beräkning av dagsboten till 141 euro 3 525 euro

Lagrum

6 § 1 mom. lotterilagen (491/1965)

Saken har avgjorts av justitieråden Gustaf Möller, Kari Kitunen, Pertti Välimäki, Pauliine Koskelo och Mikko Könkkölä. Föredragande Lea Nousiainen.