Court dismisses gender discrimination claim where job requirements objectively justified preferring male candidate's experience over female's superior academic credentials.

A oli nimitetty valtion taidemuseon, ulkomaisen taiteen museon museonjohtajan virkaan. Nimityksen yhteydessä oli painotettu työkokemusta museonjohtajana ja muissa museolaitoksen tehtävissä ja pidetty A:ta ansioituneempana kuin toista sukupuolta ollutta B:tä. B oli puolestaan A:ta ansioituneempi koulutuksen, kielitaidon ja ulkomaisen taiteen teoreettisen asiantuntemuksen kannalta. Sanottua ansioiden painottamista voitiin pitää viran tehtävien menestyksellisen hoitamisen kannalta objektiivisesti arvioiden hyväksyttävänä. Valtion ei katsottu syrjineen nimityksessä B:tä hänen sukupuolensa perusteella. Ks. KKO:1996:141

Tasa-arvoL 8 § 1 mom

---

[SV]

A hade blivit utnämnd till museichef vid statens konstmuseum, museet för utländsk konst. Vid utnämningen hade man betonat den arbetserfarenhet som förvärvats som museichef samt i andra uppgifter inom museiverket och ansett att A var mera meriterad än B, som var av motsatt kön. B var i sin tur mera meriterad än A när det gällde utbildning, språkkunskaper och teoretisk sakkunskap beträffande utländsk konst. En sådan betoning av meriterna kunde anses vara objektivt sett godtagbar med hänsyn till en framgångsrik skötsel av de uppgifter som hörde till tjänsten. Staten ansågs inte ha diskriminerat B vid utnämningen på grund av hans kön. Se KKO:1996:141

L om jämställdhet mellan kvinnor och män 8 § 1 mom

Målets handläggning i de lägre domstolarna

Bakgrund

Ovan avsedda tjänst som museichef hade sökts av tretton personer, bland dem filosofie kandidaten, sedermera filosofie doktorn, B och filosofie licentiaten A. Undervisningsministeriet hade genom sitt beslut 29 augusti 1997 utnämnt A till tjänsten.

Käromålet i Helsingfors tingsrätt

B anförde i sitt käromål att undervisningsministeriet hade diskriminerat honom vid tillsättande av chefpositionen för statens konstmuseum, museet för utländsk konst genom att förbigå honom och utse en mindre meriterad person av motsatt kön. Ministeriet hade inte haft vägande och godtagbara skäl för att förbigå B, som hade varit både mera meriterad och lämpligare än A, som utsetts till tjänsten. B yrkade att tingsrätten skulle förplikta Finska staten att genast utge gottgörelse till honom 50 000 mark jämte ränta.

Svaromål

Staten bestred käromålet.

Tingsrättens dom 29.6.2000

Tingsrätten konstaterade att det hade varit ostridigt att både B och A hade uppfyllt de stadgade behörighetskraven för tjänsten som museichef för museet för utländsk konst.

Den företedda bevisningen hade utvisat att B:s utbildning i och för sig var mera omfattande och meriterande för tjänsten som museichef för museet för utländsk konst än A:s, med beaktande av B:s speciella förtrogenhet med äldre utländsk konst, vilket föll inom ifrågavarande museums speciella verksamhetsområde, i motsats till valda A:s inriktning på modern finsk konst.

I ärendet hade likaså visats att man vid statens konstmuseum hade fäst särskild vikt vid, förutom B:s speciellt lämpade utbildning, dennes personliga egenskaper och vidsträckta erfarenhet av olika slags uppgifter inom kultur- och undervisningsväsendet. Dessa egenskaper och erfarenheter hade ansetts önskvärda för ett allmänt utvecklande av museiverket. Överdirektören och förvaltningsdirektören vid statens konstmuseum hade i rätten uttryckt åsikten att arbetslivserfarenhet från konstmuseiområdet inte var avgörande vid tillsättande av tjänsten som museichef.

I ärendet hade vidare utretts att man inom undervisningsministeriet hade fäst uppmärksamhet vid den svårtydbara utredningen angående B:s arbetslivserfarenhet. Inom undervisningsministeriet hade man velat respektera det önskemål som framställts från statens konstmuseum. Å andra sidan hade man fäst vikt vid att den som skulle utnämnas till tjänsten hade tillräcklig arbetslivserfarenhet. Inom undervisningsministeriet hade man ansett att tidigare museierfarenhet var av stor vikt. Då en god kännedom om speciellt konstmuseiområdet hade varit av elementär betydelse, och denna kännedom också behövdes för utvecklingsarbetet, hade valet fallit på A.

Tingsrätten fann att B:s och A:s meriter inte var direkt jämförbara. B hade djupare insikter i utländsk konst, som utgjorde det speciella verksamhetsområdet för museet för utländsk konst, vartill han hade en mångsidig, internationell arbetserfarenhet och större språkkunskaper än A. A hade å andra sidan obestridligen en mera gedigen och långvarig arbetslivserfarenhet inom konstmuseiområdet, vilken erfarenhet B endast hade i ringa grad och på ett sätt som inte direkt kunde bedömas.

Inom ramen för de behörighetskrav som gällde för tjänsten i fråga hade undervisningsministeriet haft rätt att utan att bryta mot jämställdhetslagen värdera och betona sökandenas meriter på det sätt som bäst främjat arbetsgivarens behov.

På dessa grunder förkastade tingsrätten käromålet.

Saken har avgjorts av tingsdomaren Margita Wilkman.

Helsingfors hovrätts dom 7.2.2003

Hovrätten, där B sökte ändring, konstaterade att enligt 2 § förordningen om statens konstmuseum (379/1990) var konstmuseets enheter museet för finländsk konst, museet för utländsk konst, museet för nutidskonst, centralarkivet för bildkonst samt den allmänna avdelningen. Den i tingsrättens dom avsedda lediganslagna tjänsten hade gällt tjänsten som chef för museet för utländsk konst. I 5 och 6 § nämnda förordning stadgades om museichefernas uppgifter och behörighetsvillkor. Bland annat krävdes lämplig högre högskoleexamen och god förtrogenhet med de uppgifter som hörde till respektive enhets verksamhetsområde. Både B och A hade lämplig högre högskoleexamen. B:s fördjupade studier inriktade sig på äldre utländsk konst och A:s licentiatarbete gällde finsk konst. Hovrätten fann såsom tingsrätten att B beträffande själva utbildningen varit mera meriterad än den till tjänsten utnämnda A.

I annonsen om den lediganslagna tjänsten hade nämnts som speciella meriter språkkunskap, mångsidig och omfattande praktisk erfarenhet inom bildkonstens område samt teoretisk kunskap i konsthistoria. Det var ostridigt att B hade bättre språkkunskaper än A. Både B och A hade avlagt vitsordet laudatur i konsthistoria. Undervisningsministeriet hade därtill som utnämnande myndighet i sin promemoria 28.8.1997 anfört att man kan anse B vara grundligt insatt i konsthistorieforskning.

Beträffande erfarenheten inom bildkonstens område hade A 20 års erfarenhet av arbete på konstmuseum varav 16 år som museichef. B hade å andra sidan en mera mångsidig arbetserfarenhet överspännande 23 år, varav enligt undervisningsministeriets promemoria över sex år motsvarade museiarbete. B hade dessutom bland annat verkat som gallerichef sex år och som utställningskommissarie för flera utställningar samt varit gästföreläsare vid olika universitet, medlem av ledningsgruppen för olika forskningsprojekt och från år 1994 arbetande styrelseordförande för Stiftelsen Sverige-Finska Skolan i Stockholm, vilken haft cirka 200 elever och 30 anställda.

Det framgick tydligt av anställningsannonsen och av statens konstmuseums promemoria att man till tjänsten hade sökt en person som hade förutsättningar att framgångsrikt utveckla museets verksamhet och som hade mångsidig praktisk erfarenhet inom bildkonstens område samt insikt i konsthistoria. Vid en jämförelse av A:s och B:s meriter fann hovrätten att B med beaktande av hans utbildning, insikt i konsthistorieforskning, omfattande kunskap om utländsk konst, mångsidiga arbetserfarenhet, långa erfarenhet av ledningsuppgifter, hans språkkunskap, många förtroendeuppdrag och kontakter inom olika områden, varit mera meriterad än A för tjänsten som chef för museet för utländsk konst.

Jämlikt 8 § 1 mom. jämställdhetslagen skulle som förbjuden diskriminering anses att en arbetsgivare vid anställning förbigår en person som är mera meriterad än den utsedda av motsatt kön, om arbetsgivaren inte kunde visa att förfarandet dikterats av vägande och godtagbart skäl med hänsyn till arbetets eller uppgiftens art eller att hans förfarande berott på annan omständighet än könet, vilken var godtagbar. Hovrätten fann att staten inte visat godtagbara skäl till att man vid utnämnandet av A hade lagt avgörande vikt enbart vid A:s erfarenhet som museichef trots att man i anställningsannonsen även betonat andra meriter. Staten hade sålunda brutit mot diskrimineringsförbudet enligt 8 § nämnda lag och var för den skull skyldig att betala gottgörelse till B. Hovrätten fann det yrkade beloppet 50 000 mark, motsvarande 8 409,40 euro, skäligt.

På dessa grunder upphävde hovrätten tingsrättens dom och ålade staten att erlägga B i gottgörelse 8 409,40 euro jämte ränta.

Saken har avgjorts av hovrättens medlemmar Mats Wiklund (skiljaktig), Monika Kuhlefelt och Petri Leskinen. Föredragande Åsa Holmström.

Hovrättsrådet Wiklund fann i sitt skiljaktiga yttrande att det inte förelåg skäl att ändra tingsrättens dom.

Ändringssökande i Högsta domstolen

Staten beviljades besvärstillstånd. Staten yrkade att hovrättens dom skulle upphävas och käromålet förkastas.

B bemötte ändringsansökan.

Högsta domstolens avgörande

Domskäl

1. Enligt 8 § 1 mom. lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män (jämställdhetslagen) anses som förbjuden diskriminering att en arbetsgivare vid anställning eller uttagning till viss uppgift eller utbildning förbigår en person som är mera meriterad än den utsedda av motsatt kön, om arbetsgivaren inte kan visa att hans förfarande dikterats av vägande och godtagbart skäl med hänsyn till arbetets eller uppgiftens art eller att hans förfarande berott på annan omständighet än könet, vilken är godtagbar.

2. B har i sitt käromål anfört att han varit mera meriterad för tjänsten som chef för museet för utländsk konst än den utsedda A och att staten inte haft vägande och godtagbara skäl för att förbigå honom vid tillsättningen av tjänsten. Staten har till stöd för sitt bestridande av käromålet anfört att A utsetts till museichef då hon hade varit den mest meriterade för tjänsten. I målet är det således fråga om meritjämförelsen mellan B och A.

3. Högsta domstolen konstaterar att man i den i 8 § 1 mom. jämställdhetslagen avsedda meritjämförelsen skall beakta sökandenas utbildning, arbetserfarenhet samt sådant kunnande som är relevant för anställningen och som således kan anses som tilläggsmerit. Däremot skall sökandenas personliga egenskaper såsom lämplighet för anställningen och arbetsförmåga utelämnas i meritjämförelsen. Dessa omständigheter kan likväl utgöra ett godtagbart skäl för att anställa en mindre meriterad sökande.

4. Utgångspunkten är att bedömningen av sökandenas meriter vid tillsättning av en tjänst sker inom ramen för de egentliga behörighetsvillkoren och allmänna grunderna för utnämning till tjänster. De urvalsgrunder som arbetsgivaren fastställt och tillkännagivit på förhand har en central betydelse. Ifall sökandenas meriter inte är jämförbara har arbetsgivaren inom dessa ramar rätt att bedöma och betona sökandenas meriter på det sätt han anser bäst främja tjänstens framgångsrika skötsel (se HD 1996:141). De betonade meriterna skall dock vara objektivt sätt betydelsefulla för en framgångsrik skötsel av de uppgifter som ingår i tjänsten.

6. Inom ramen för behörighetskraven som gäller tjänsten i fråga utgör en för tjänsten lämplig högre högskoleexamen och god förtrogenhet med museets verksamhetsområde viktiga urvalsgrunder. Vad gäller sökandenas utbildning skall som särskild merit i enlighet med anställningsannonsen betraktas teoretisk förtrogenhet med konsthistoria. Med hänsyn till museichefens ledningsuppgifter utgör även sökandenas ledarerfarenhet en relevant värderingsgrund. Emedan utvecklingsarbetet inom det allmänna museiväsendet betonats i anställningsannonsen skall även sökandenas kännedom om konstmuseiväsendet och deras kunskaper inom bildkonstens och kulturens område beaktas vid jämförelsen. Enligt anställningsannonsen skall också språkkunskaper tillmätas betydelse vid jämförelse mellan sökandena.

7. I ärendet är det ostridigt att både B och A uppfyllt de stadgade behörighetskraven för tjänsten som museichef. Vad först gäller utbildningen finner Högsta domstolen i likhet med tingsrätten och hovrätten att B med hänsyn till hans djupare insikter i konsthistoria och på grund av att hans utbildning bättre motsvarar verksamhetsområdet för ifrågavarande museum varit mera meriterad till tjänsten än A.

8. B har arbetserfarenhet bland annat inom konstlivets, forskningens, undervisningens och administrationens områden. Hans arbetserfarenhet består bland annat av utställningsverksamhet, forskningsverksamhet och internationell verksamhet samt sakkunnig- och rådgivningsuppdrag, med andra ord av sådana uppgifter, som hör till museets verksamhetsområde. Å andra sidan har B ingen arbetserfarenhet inom konstmuseiväsendet som skulle vara värd att beakta. Den erfarenhet som motsvarar museiarbete består huvudsakligen av relativt kortvariga projektuppgifter och gäller huvudsakligen åren 1985 - 1991. Sedermera har B arbetat som förbundssekreterare och projektledare samt inom skolväsendet.

9. A har haft över 20 års enhetlig erfarenhet av museiväsendet och dess administration varav 16 år som museichef med likartade arbetsuppgifter som den nu ifrågavarande tjänsten omfattar.

10. Vid en helhetsbedömning finner Högsta domstolen att A:s erfarenhet från arbetslivet bättre motsvarar de arbetsuppgifter som hör till ifrågavarande tjänst än B:s arbetserfarenhet. A kan anses ha bättre kännedom om konstmuseiväsendet och dess verksamhet än B, vilket bör räknas henne som merit också med tanke på hennes förutsättningar att utveckla konstmuseiverket. Å andra sidan har B mera omfattande teoretiska kunskaper och erfarenhet inom bildkonstens och kulturens område i övrigt än A. En sådan utredning av B:s och A:s kontakter på kulturens område har inte framlagts att de kunde beaktas i meritjämförelsen.

11. Både B och A har haft erfarenhet av uppgifter i ledande ställning. A har arbetat som museichef för Tavastehus konstmuseum sedan år 1980. B:s ledarerfarenhet som omfattar 20 år innehåller dels överlappande perioder samt uppgifter som inte kan anses motsvara tjänstgöring som chef på heltid för ett ämbetsverk. Högsta domstolen finner att B inte visat att han skulle ha haft mera vägande meriter än A när det gäller ledarerfarenhet.

12. Beträffande sökandenas språkkunskaper bör B anses vara mera meriterad än A. Därtill har B och A de tilläggsmeriter som nämnts i hovrättens dom.

13. På ovannämnda grunder anser Högsta domstolen att B till den del det är fråga om utbildning, språkkunskaper och förtrogenhet med den utländska bildkonsten kan anses vara mera meriterad än A. Beträffande arbetserfarenhet kan A däremot anses vara mera meriterad än B. Med tanke på förutsättningarna att utveckla verksamheten kan B och A anses ha lika meriter.

14. Staten har vid tillsättandet av tjänsten betonat särskilt administrativ erfarenhet av museala uppgifter och verksamhet som museichef samt kännedom om konstmuseiområdet. En sådan betoning håller sig inom ramen för de behörighetskrav som gäller för tjänsten. Betoningen av nämnda meriter kan anses vara objektivt sett godtagbar med tanke på förutsättningarna att framgångsrikt kunna sköta de uppgifter som hör till tjänsten som museichef för museet för utländsk konst. Med hänsyn till dessa meriter kan B inte anses vara mera meriterad för tjänsten än A. B har således inte visat att han skulle ha utsatts för könsdiskriminering vid utnämnandet av museichef.

Domslut

Hovrättens dom upphävs. Tingsrättens domslut i huvudsaken fastställs.

Saken har avgjorts av justitieråden Anja Tulenheimo-Takki, Mikko Tulokas, Eeva Vuori, Pertti Välimäki och Juha Häyhä. Föredragande Marja Räbinä.