Supreme Court invalidates shareholder meeting resolutions for capital increase and voting restrictions violating the Companies Act.

Osakeyhtiön yhtiökokous päätti muuttaa yhtiön yhtiöjärjestystä ja korottaa yhtiön osakepääomaa rahastoannilla. Yhtiön osakkeet muutettiin kantaosakkeiksi (osakelaji A) ja rahastoantipäätöksen mukaan kaikki vanhat osakkeenomistajat saivat uusia hallinnointiosakkeita (osakelaji B) aikaisemman osakeomistuksensa suhteessa. Uuden yhtiöjärjestyksen mukaan hallinnointiosakkeen hankkimiseen luovutustoimin vaadittiin yhtiön hallituksen suostumus.

Lisäksi yhtiöjärjestykseen otettiin osakkeiden lunastamisvelvollisuutta koskeva määräys, jonka mukaan osakkeenomistaja, jonka osuus kaikista osakkeista tai niiden tuottamasta äänimäärästä saavutti tai ylitti 10 prosenttia, 33 1/3 prosenttia, 50 prosenttia tai 66 2/3 prosenttia, oli velvollinen muiden osakkeenomistajien vaatimuksesta lunastamaan näiden omistamat osakkeet.

Yhtiöjärjestykseen otettiin äänioikeusrajoituksen lisäksi määräys osakkeiden yhtiökokouksessa tuottaman äänimäärän laskemisesta. Sen mukaan tiettyjen keskenään läheisten osakkeenomistajien äänet laskettaisiin yhteen äänimäärää määrättäessä.

Kysymys yhtiökokouksen tekemien päätösten pätevyydestä. (Ään.)

OYL 3 luku 1 §

OYL 3 luku 2 §

OYL 3 luku 4 §

OYL 9 luku 3 §

OYL 9 luku 15 § 1 mom

---

[SV]

Bolagsstämman i ett aktiebolag fattade ett beslut om ändring av bolagsordningen och om fondemission. Bolagets aktier omvandlades till stamaktier (aktieslag A) och enligt beslutet om fondemission fick alla gamla aktieägare nya förvaltningsaktier (aktieslag B) i förhållande till deras tidigare aktieinnehav. Enligt den nya bolagsordningen fordrades samtycke av styrelsen till förvärv av förvaltningsaktie genom överlåtelse.

Ytterligare intogs i bolagsordningen en bestämmelse om inlösningsskyldighet enligt vilken aktieägare, vars andel av samtliga aktier i bolaget eller av röstantalet uppgick till eller överskred 10 procent, 33 1/3 procent, 50 procent eller 66 2/3 procent, var förpliktad att på anfordran av de övriga aktieägarna inlösa deras aktier.

I bolagsordningen intogs förutom en bestämmelse om rösträttsbegränsning en bestämmelse om beräkningen av aktieägares röstantal på bolagsstämman. Enligt den sistnämnda bestämmelsen skulle vissa varandra närstående aktieägares röster räknas samman vid bestämmandet av röstantal.

Fråga om bolagsstämmobeslutens giltighet. (Omröstn.)

ABL 3 kap 1 §

ABL 3 kap 2 §

ABL 3 kap 4 §

ABL 9 kap 3 §

ABL 9 kap 15 § 1 mom

Målets handläggning i de lägre domstolarna

Bakgrund

Föremålet för Jakobstadsnejdens Telefon Ab:s (nedan JT Ab) verksamhet har varit bl.a. att idka tele- och kabelsändningstrafik. Enligt bolagsordningen hade aktieägaren rätt till en telefonanslutning för varje 10 aktier i enlighet med gällande abonnentvillkor. Bolagets minimi- och maximikapital var 1 365 700 respektive 5 460 000 mark. Aktiens nominella värde var 10 mark. Bolagsordningen innehöll varken någon inlösnings- eller tillståndsklausul som avses i 3 kap. 3 och 4 § lagen om aktiebolag (nedan aktiebolagslagen) eller någon klausul om skyldighet för den som förvärvat en viss andel av bolagets aktier att vid anfordran lösa in återstående aktier.

Bolaget hade före bolagsstämman 25.4.2002 endast ett aktieslag. Varje aktie medförde en röst vid bolagsstämman. Ingen fick dock rösta med mer än en femtedel av det vid stämman representerade antalet aktier.

Ordinarie bolagsstämman 25.4.2002 har fattat beslut om ändring av bland annat bolagsordningens 3 - 5 och 8 § samt om intagande av en ny 20 § i bolagsordningen. Bolagsstämman har även fattat beslut om en fondemission. Aktionären Väinö Communications Oy (nedan Väinö Oy, 490 aktier och röster) har röstat emot dessa beslut. Ändringarna i JT Ab:s bolagsordning samt beslutet om höjning av aktiekapitalet genom fondemission har registrerats i handelsregistret den 29.8.2002.

Ifrågavarande ändringar i bolagsordningen:

3 § Aktiekapital

Bolagets minimikapital är 229 694,25 euro och dess maximikapital 5 000 000 euro. En akties nominella belopp är 13,40 euro. Av aktierna i bolaget är antalet stamaktier, aktieslag A, minst 136 570 och högst 300 000 stycken, medan antalet förvaltningsaktier, aktieslag B, är högst 300 000 stycken. Aktier som har emitterats innan denna bolagsordning infördes i handelsregistret är stamaktier. I bolaget kan finnas högst 50 000 stycken preferensaktier, aktieslag E. Det maximala antalet aktier är 600 000.

Vid en ökning av aktiekapitalet samt vid emission av optionsrätter och vid upptagande av konvertibla skuldebrevslån äger bolagets aktier av aktieslag A och B prioritet till alla nya aktier av samma slag och sekundär prioritet till sådana aktier, vilka inte har tecknats med stöd av primär rätt, samt på motsvarande sätt till optionsrätt och konvertibla skuldebrev, i samma förhållande som de tidigare äger aktier i bolaget (företrädesrätt till teckning).

4 § Med aktier förknippade rättigheter

Vid omröstning på bolagsstämma ger aktie som hör till aktieslag A en (1) röst och aktie som hör till aktieslag B ger tjugo (20) röster. Aktie som hör till aktieslag E ger ingen rösträtt på bolagsstämma, utom då bolagsstämman besluter om en ändring av bolagsordningen således att ändringen berör preferensaktiens ägares rättighet. Då aktie som hör till aktieslag E ger rösträtt har den en (1) röst.

En representants röstantal vid röstning på bolagsstämma för egen del och/eller för en annan är högst en femtedel (1/5) av antalet röster som är företrädda vid stämman oberoende av det sammanlagda antalet röster som ges av de aktier han/hon äger eller representerar.

Vid beräkning av aktieägares antal röster på bolagsstämman medräknas också sådana på bolagsstämman representerade aktier, vilka hör till

en sammanslutning, som enligt aktiebolagslagen hör till samma koncern som aktieägaren,

ett företag, som vid uppgörande av koncernbokslut enligt bokföringslagen räknas som hörande till samma koncern som aktieägaren

ovan avsedda sammanslutnings eller företags pensionsstiftelser eller pensionskassa, och till sådant annat än finländsk sammanslutning eller företag, vilket - om det vore finländskt - på ovan avsett sätt skulle höra till samma koncern som aktieägaren, och

någon med ett röstantal, om vars användning aktieägare i realiteten kan bestämma ensam eller tillsammans med en tredje med stöd av sitt delägarskap, ägande, avtal som han/hon har ingått eller aktieägares annan beslutanderätt.

5 § Aktieägares rätt till telefonanslutning och definition av abonnent

Aktieägare i bolaget har i enlighet med bolagets vid envar tidpunkt gällande allmänna avtalsvillkor för tele-/datatrafiktjänster och prislistans villkor rätt till en (1) telefonanslutning till någon av bolagets centraler per tio (10) A-aktier och tio (10) B-aktier, som han äger samtidigt. Av 5 § i bolagsordningen framgår vidare att en sådan aktieägare som själv använder bolagets tjänster via här avsedd anslutning är abonnent.

8 § Överlåtelse och konvertering av aktier

För förvärv av förvaltningsaktie, aktie som hör till aktieslag B, genom överlåtelse som rättshandling fordras styrelsens samtycke. Samtycke förutsätts även då förvärvaren redan har på honom/henne registrerade förvaltningsaktier. Samtycke bör ges, om förvärvaren på samma gång blir i 5 § bolagsordningen avsedd abonnent med de aktier det ifrågavarande förvärvet gäller. Ifall samtycke inte ges skall styrelsen konvertera överlåten B-aktie till stamaktie, A-aktie.

Då aktieägare har avsagt sig sin telefonanslutning skall hans/hennes sådana B-aktier, vilka har gett rätten till denna anslutning, konverteras till A-aktier utan ansökan. Ifall aktieägare avstår eller har avstått från sin eventuella anslutningsavgiftsfordran gällande denna anslutning, är han/hon emellertid om han/hon så önskar berättigad att i stället för de A- och B-aktier som gav rätten till denna anslutning erhålla preferensaktier, aktie som hör till aktieslag E, ifall bolaget har tagit E-aktie i bruk. Endast en sådan aktieägare som på nytt blir abonnent, har rätt att konvertera på ovan anförda grunder konverterade A-aktier tillbaka till B-aktier. Vid konvertering av aktier erhålls en konverterad aktie i en akties ställe.

20 § Inlösningsskyldighet

Aktieägare, vars andel av samtliga aktier i bolaget eller av röstantalet på grund av aktierna, antingen ensam eller tillsammans med andra aktieägare såsom fastställs i det följande, uppnår eller överskrider 10 procent, 33 1/3 procent, 50 procent eller 66 2/3 procent (den inlösningsskyldiga aktieägaren), är förpliktad att på övriga aktieägares (de inlösningsberättigade aktieägarna) anfordran inlösa deras aktier och till dessa enligt aktiebolagslagen berättigande värdepapper på det sätt som fastställs i denna paragraf.

Vid beräkningen av aktieägarens andel av aktierna i bolaget medräknas också sådana aktier, vilka hör till (motsvarande kriterier för närstående aktieägare som i 4 § ovan)

Aktiernas inlösningspris är det högsta av följande:

a) Det belopp, som erhålls genom att dividera bolagets resultat före extraordinära poster efter skatter enligt bokslutet för den senaste räkenskapsperioden före tidpunkten för inlösningsskyldighetens uppkomst med antalet aktier enligt tidpunkten för inlösningsskyldighetens uppkomst och genom att multiplicera det således erhållna talet med talet tio. Ifall bolagets här avsedda räkenskapsperiod är kortare eller längre än 12 månader, skall för beräkning av inlösningspriset resultatet som anges av bokslutet för ifrågavarande räkenskapsperiod ändras till ett resultat som motsvarar 12 månader genom att dividera den ifrågavarande räkenskapsperiodens resultat med antalet dagar som ingår i räkenskapsperioden och multiplicera talet som erhålls med talet 365.

b) Det belopp, som erhålls genom att med antalet aktier vid tidpunkten för inlösningsskyldighetens uppkomst dividera slutsumman i nämnda boksluts balansräkning minus skulderna enligt samma balansräkning och multiplicera det tal som således erhålls med talet fem.

c) Multiplicerat med talet fem det med antalet aktier vägda medelpris, som den inlösningsskyldiga aktieägaren har betalat för de aktier som han/hon har forvärvat eller på annat sätt erhållit under de senaste 12 månaderna före den dag, då den inlösningsskyldiga aktieägaren meddelade bolaget att ovan avsedda innehavsgräns har uppnåtts eller överskridits eller, om sådant meddelande saknas eller om det inte anländer inom den fastställda tiden, då bolagets styrelse informerades om detta på något annat sätt.

d) Multiplicerat med talet fem det med antalet aktier vägda medelpris, som den inlösningsskyldiga aktieägaren har betalat för de aktier som han/hon har förvärvat eller erhållit på annat sätt under de senaste 24 månaderna före den ovan i punkt c avsedda dagen.

Beslutet om fondemission

Bolagsstämman har beslutat höja aktiekapitalet genom överföring av medel från bolagets egna kapital. Enligt beslutet skulle fondemission genomföras så att de tidigare utgivna aktiernas (aktieslag A) nominella värde höjdes från 1,68 euro till 13,40 euro, och 144 180 nya aktier (aktieslag B) utgavs till tidigare aktieägare i förhållande till deras tidigare aktieinnehav, varvid en "gammal" aktie (aktieslag A) berättigade till tecknande av en ny aktie av aktieslag B. B-aktiens nominella värde var 13,40 euro.

Väinö Oy:s käromål och JT Ab:s svaromål i Jakobstads tingsrätt

Väinö Oy yrkade att tingsrätten skulle fastställa att ovannämnda beslut vid ordinarie bolagsstämman 25.4.2002 om ändring av bolagsordningen och om höjning av bolagets aktiekapital via fondemissionen var ogiltiga, eftersom de inte hade tillkommit i behörig ordning eller eftersom de eljest stred mot aktiebolagslagen.

JT Ab bestred käromålet i dess helhet och ansåg att nämnda beslut var giltiga.

Tingsrättens dom 7.11.2002

Ändringen av 8 § och 4 § 1 stycket bolagsordningen

Väinö Oy hade anfört att ändringen av ovannämnda bestämmelser borde ha skett i enlighet med 9 kap. 15 § 1 mom. 3 och 4 punkten aktiebolagslagen. Enligt Väinö Oy kom ändringen att gälla redan utgivna aktier. Ett beslut om ifrågavarande ändringar kunde därför inte fattas utan samtycke av samtliga aktieägare eller samtycke av de aktieägare, vilkas aktier berördes av ändringen.

JT Ab hade anfört bl.a. att tidigare aktionärer erhöll genom fondemissionen A- och B-aktier i förhållande till sitt tidigare ägande. Aktieägares rösträtt hade inte begränsats till någon del. Genom fondemissionen och ändringen av bolagsordningen utgavs nya röststarka aktier av aktieslag B och dessa var nya aktier på det sätt som avsågs i 4 kap. 13 § 2 mom. aktiebolagslagen. Detta innebar att stadgandena i 9 kap. 15 § 1 mom. aktiebolagslagen inte ägde tillämpning i ärendet.

Tingsrätten ansåg att genom fondemissionen och ändringen av bolagsordningen hade utgetts nya preferensaktier av aktieslag B och att dessa var nya aktier som avses i 4 kap. 13 § 2 mom. aktiebolagslagen. Eftersom aktierna var nya aktier var stadgandena i 9 kap. 15 § 1 mom. aktiebolagslagen inte tillämpliga i ärendet. Således hade beslutet om ändring av bolagsordningen och fondemissionen kunnat fattas med enkel majoritet enligt 9 kap. 14 § aktiebolagslagen.

Väinö Oy hade också anfört att en sådan argumentation enligt vilken ändringarna endast berörde nya aktier utgjorde ett lagstridigt försök att kringgå stadgandena i 9 kap. 15 § aktiebolagslagen.

Tingsrätten konstaterade att varken litteratur eller rättspraxis gav vid handen att JT Ab:s förfarande i detta fall skulle ha varit förbjudet.

Tingsrätten konstaterade att likartade ändringar av bolagsordningar och fondemissioner som i detta fall hade tidigare förekommit och godkänts av handelsregistret. Tingsrätten ansåg att det inte företetts sådant material som skulle ha visat att JT Ab:s förfarande i detta fall hade varit felaktigt och att ändringarna i bolagsordningen skulle vara lagstridiga. Beslutet om ändring av 3 och 5 § bolagsordningen var således inte ogiltiga.

Ändring av 3 § bolagsordningen

Väinö Oy hade ansett att 3 § sista stycket i den nya bolagsordningen angående företrädesrätt till teckning stred mot 4 kap. 2 § aktiebolagslagen, eftersom bolagets aktier av aktieslag A och B vid en ökning av aktiekapitalet endast gav prioritet till nya aktier av samma slag. Enligt JT Ab hade avsikten varit att bestämmelsen skulle motsvara 4 kap. 2 § 1 mom. aktiebolagslagen. Formuleringen var annorlunda men innebörden var densamma.

Tingsrätten ansåg att det i denna bolagsordningsbestämmelse inte var fråga om en avvikelse som skulle vara otillåten enligt aktiebolagslagen.

Den nya bolagsordningens 4 § 3 och 4 stycke

Väinö Oy hade ansett att 4 § 3 och 4 stycket i den nya bolagsordningen var ogiltiga, eftersom 4 stycket innehöll en lång förteckning över vilka aktier som medräknades då aktieägarnas antal röster på bolagsstämman beräknades. Dessa bestämmelser var lagstridiga eftersom man utvidgade den grupp av aktier som skulle medräknas så långt och så tvetydigt, att detta inte kunde anses vara förenligt med aktiebolagslagen. Enligt Väinö Oy var i vart fall den punkt i bolagsordningen ogiltig som lydde: "någon med ett röstantal om vars användning aktieägare i realiteten kan bestämma ensam eller tillsammans med en tredje med stöd av sitt delägarskap, ägande, avtal som han/hon har ingått eller aktieägares annan beslutanderätt." Bolagsordningsbestämmelsen var dessutom så vagt utformad att man i praktiken skulle stöta på oöverkomliga svårigheter vid dess tillämpning.

Tingsrätten konstaterade att den gamla bolagsordningens 15 § innehöll en röstbegränsare. JT Ab hade anfört att den nya bolagsordningen definierade och klarlade vad som menades med "röster som ges av de aktier han/hon äger eller representerar". Enligt JT Ab var definitionen ingående för att missförstånd inte skulle uppstå. Tingsrätten konstaterade att aktionärer kunde avtala om begränsning av rösträtt. Bolaget kunde fatta beslut om dessa frågor med majoritetsbeslut. Det fanns inget stadgande i aktiebolagslagen som skulle ha förbjudit dylika definitioner.

Tingsrätten ansåg det därför outrett att ifrågavarande punkter i bolagsordningen skulle ha stridit mot aktiebolagslagen och vara ogiltiga.

Aktiebolagslagens generalklausul (9 kap. 16 §)

Väinö Oy hade i andra hand anfört att de ovan berörda ändringarna i bolagsordningen, i synnerhet ändringarna i 4 §, stred mot aktiebolagslagens s.k. generalklausul. Enligt 9 kap. 16 § aktiebolagslagen får bolagsstämman inte fatta beslut som är ägnat att bereda aktieägare eller annan person otillbörlig fördel på bolagets eller annan aktieägares bekostnad. Väinö Oy ansåg att bolagsstämmobeslutet som innebar att B-aktier gavs 20 röster mer än A-aktierna stred mot sagda lagrum och var ogiltigt i och med att en viss grupp aktieägare, abonnenterna, försattes i en förmånligare situation i fråga om rösträtten jämfört med situationen före ändringen av bolagsordningen.

Tingsrätten konstaterade att i bolagsordningen enligt 3 kap. 1 a § 1 mom. aktiebolagslagen kan bestämmas att aktierna har olika röstetal. En akties röstetal får dock inte vara större än 20 gånger röstetalet för en annan aktie. I den nya bolagsordningens 4 § stadgades att aktie som hörde till aktie-slag A hade en röst vid omröstningen på bolagsstämman, medan aktie som hörde till aktieslag B hade 20 röster. De aktieägare som ägde aktier då den nya bolagsordningen trädde i kraft hade både A- och B-aktier och rösträtten för aktieägarna hade därför inte rubbats. Tingsrätten ansåg att den omständigheten att en ny aktieägare skulle få sämre rösträtt innebar inte att stadgandet skulle strida mot generalklausulen, eftersom det var tillåtet att ha aktier med olika röstetal.

Tingsrätten ansåg således att ifrågavarande ändring av 4 § bolagsordningen inte stred mot 9 kap. 16 § aktiebolagslagen. Det hade heller inte påvisats att ändringarna i 3, 5 och 8 § i övrigt skulle ha stridit mot generalklausulen.

Den nya bolagsordningens 20 §

Bolagsordningens 20 § gällde förutsättningar under vilka en aktieägare blev skyldig att på de övriga aktieägarnas anfordran inlösa de sistnämndas aktier. Inlösningsskyldigheten var graderad så att den uppstod då aktieinnehavet antingen i sig eller tillsammans med vissa andra aktieägares innehav uppnådde eller överskred 10, 33 1/3, 50 eller 66 2/3 procent. Väinö Oy ansåg att en sådan konstruktion (s.k. giftpiller) saknade stöd i aktiebolagslagen och dessutom stred mot den grundprincip om aktiers fria överlåtbarhet som slogs fast i 3 kap. 2 § aktiebolagslagen.

Tingsrätten konstaterade att i finsk doktrin företrädde vissa forskare den uppfattningen att en inlösningsklausul av detta slag var tillåten, medan andra forskare var av annan uppfattning. Inlösningsklausuler var ofta förekommande och ingick bl.a. i ett stort antal börsbolags bolagsordningar. I aktiebolagslagen ingick inte stadganden som skulle förbjuda sådana inlösningsklausuler.

Enligt tingsrätten kunde man inte anse att ett intagande av inlösningsklausulen i bolagsordningen stred mot aktiebolagslagen.

Väinö Oy hade också hänvisat till de bestämmelser i bolagsordningens 20 § som gällde inlösningspriset och innehöll fyra olika sätt för uträknandet av priset. Enligt Väinö Oy avvek dessa villkor från 14 kap. 19 § aktiebolagslagen, som gäller skyldigheten att på anfordran inlösa övriga aktieägares aktier då en aktieägare uppnår ett innehav på 90 procent av bolagets aktier och de röstetal som samtliga aktier medför. Enligt stadgandet var inlösningspriset aktiernas gängse pris. Tillämpningen av den nya bolagsordningsbestämmelsen ledde till ett högre pris än gängse inlösningspris. Genom detta strävade man till att begränsa den fria överlåtbarheten av svarandebolagets aktier, vilket enligt Väinö Oy var i strid med 3 kap. 2 § aktiebolagslagen.

Tingsrätten konstaterade att bolagsordningens 20 § innehöll fyra olika sätt för uträknande av inlösningspriset. Tingsrätten ansåg att det inte hade framkommit att intagandet av dessa prisklausuler skulle ha stridit mot aktiebolagslagen och varit ogiltigt. Bolagsstämman hade rätt att ta in bestämmelser i bolagsordningen om hur uträknandet av inlösningspriset skulle gå till. Bolagsordningens 20 § kunde inte heller anses vara ogiltiga till denna del.

Fondemissionen

Eftersom det beslut om ändring av bolagsordningen, varigenom de nya aktieslagen A och B infördes, inte var ogiltigt, var inte heller beslutet om fondemissionen ogiltigt.

Tingsrätten förkastade käromålet.

Saken har avgjorts av tingsdomare Björn Beijar.

Vasa hovrätts dom 26.6.2003

Väinö Communications Oy sökte ändring.

Hovrätten anförde bl.a. följande.

Registrering i handelsregistret

Hovrätten konstaterade, att registermyndighetens tillbudsstående kapacitet vid utövning av den laglighetskontroll som åvilade den i registreringsärenden var alltför otillräcklig för en allsidig utredning och bedömning av svåra rättsfrågor. Till skillnad från vad JT Ab hävdat utgjorde den omständigheten att ändringarna registrerats inte ett hinder och ej heller en utgångspunkt för domstolens laglighetsprövning (t.ex. HD 1984 II 170, HD 1989:35).

Bolagsstämmobeslutens verkningar

Bolaget hade tidigare ett slag av aktier, som fritt kunde överlåtas och förvärvas och som alla medförde en röst var vid bolagsstämman. Om inlösningsskyldighet vid anfordran av annan aktieägare gällde blott vad som stadgas i 14 kap. 19 § aktiebolagslagen.

Den ändrade bolagsordningen innebar, att A-aktien medförde en röst, medan B-aktien medförde 20 röster vid bolagsstämma. Förvärv av B-aktie krävde numera styrelsens samtycke. Samtycke borde ges, ifall aktieägaren blev abonnent med de aktier det ifrågavarande förvärvet gällde. Samtycke förutsattes även då förvärvaren redan haft på honom/henne registrerade B-aktier. Om samtycke inte gavs konverterades B-aktie till A-aktie. Då aktieägare avsagt sig sin telefonanslutning konverterades de B-aktier som gett rätt till anslutningen till A-aktier utan ansökan.

Vidare innebar den ändrade bolagsordningen att en aktieägare med avvikelse från stadgandena i aktiebolagslagen blev inlösningsskyldig redan då han uppnått ett innehav om tio procent, 33 1/3 procent, 50 procent eller 66 2/3 procent av aktierna. Även de i bolagsordningen angivna grunderna för beräkning av inlösningspriset avvek från stadgandena i aktiebolagslagen.

Den ändrade bolagsordningen ledde således till att de aktieägare som inte var abonnenter kunde inneha endast A-aktier, vilka medförde avsevärt färre röster än B-aktier, vilka förutsätter abonnemang, samt att B-aktien belastades av en tillståndsklausul. En del av aktiestocken var således inte längre fritt överlåtbar. Därtill hade reglerna för när inlösningsskyldighet inträdde skärpts betydligt och bestämts att inlösaren blev tvungen att betala ett högre inlösningspris än det i aktiebolagslagen stadgade gängse priset.

Juridisk bedömning

De flesta av stadgandena i aktiebolagslagen utgjorde såtillvida tvingande rätt, att föreskrifter som stred mot lagen inte kunde intas i bolagsordningen. Inte ens en enig bolagsstämma kunde fatta beslut eller vidta åtgärder som stred mot lagen. I allmänhet framgick det av själva lagstadgandena huruvida man fick avvika från dem och i så fall på vilket sätt avvikelser kunde göras.

Enligt huvudregeln i 3 kap. 1 § aktiebolagslagen medför alla aktier lika rätt i bolaget. Enligt 3 kap. 2 § kan en aktie överlåtas och förvärvas utan begränsningar, om inte något annat följer av lag eller bolagsordningen. I bolagsordningen kan dessa rättigheter inskränkas endast i enlighet med 3 § (inlösningsklausul) och 4 § (tillståndsklausul).

Tanken var att aktieägaren i regel skall ha möjlighet att bibehålla sin proportionella andel av aktiekapitalet och därmed sin ställning och sitt inflytande i bolaget. Skyddet för aktieägaren mot maktförskjutning och förlust av olika rättigheter vilade väsentligen på den likhetsprincip som konkretiserats i den aktiebolagsrättsliga generalklausulen i 8 kap. 14 § 1 mom. och 9 kap. 16 §, som förbjöd bolagsstämman att fatta beslut och vidta åtgärder som var ägnade att bereda aktieägare eller en annan person otillbörlig fördel på bolagets eller annan aktieägares bekostnad.

Bolagsordningens 3, 4, 5 och 8 §

Bolagsstämman hade ändrat bolagsordningen efter omröstning.

Enligt 9 kap. 15 § 1 mom. 3 och 4 punkten aktiebolagslagen krävdes samtycke av samtliga aktieägare eller, utöver i 14 § avsett beslut, samtycke av de aktieägare, vilkas aktier berördes av ändringen, vid beslut om sådan ändring av bolagsordningen, att ifråga om redan utgivna aktier rätten att förvärva aktier i bolaget begränsades genom en tillståndsklausul eller det inbördes förhållandet mellan de rättigheter som aktier av samma slag medför rubbades.

Enligt huvudregeln kunde en konverteringsklausul intagas i bolagsordningen genom beslut som avsågs i 9 kap. 14 § aktiebolagslagen. I doktrinen hade Juhani Kyläkallio m.fl. beträffande denna situation dock ansett, att ifall konverteringen kunde komma att ske oberoende av aktieägarens vilja och den inverkade på dennes rättsliga ställning på det sätt som avsågs i 9 kap. 15 § borde beslutet fattas i den ordning som stadgades i senast nämnda lagrum (Kyläkallio m.fl., Osakeyhtiö, 2002, s. 242).

Den centrala frågan gällde huruvida ändringarna av bolagsordningen gällde redan utgivna aktier eller aktier som skall betraktas som helt nya. B-aktierna hade utgivits utan vederlag genom fondemission. Aktionärens ägande i bolaget hade således proportionellt sett inte förändrats. De vid fondemissionen utgivna aktierna (aktieslag B) var dock av ett annat slag än de aktier på basis av vilka de utgivits (ak-tieslag A).

I doktrinen hade Juhani Kyläkallio m.fl. konstaterat, att 9 kap. 15 § 1 mom. aktiebolagslagen i princip inte gällde sådana nya aktier, som kan utges efter ändringen av bolagsordningen. Däremot var det problematiskt, ifall man i normal ordning med den majoritet lagen eller bolagsordningen förutsatte ändrade bolagsordningen på det sätt som avsågs i lagrummet samtidigt som man hade för avsikt att öka aktiekapitalet genom fondemission och belägga en stor del av bolagets aktier med en sådan begränsning, som skulle ha krävt samtliga aktieägares samtycke om detta gällde redan givna aktier. Kyläkallio hade ansett, att ett sådant förfarande som helhet betraktat i allmänhet kunde anses utgöra ett förbjudet sätt att kringgå lagen (Kyläkallio m.fl.: Osakeyhtiö, 2002, s. 164 - 165).

Hovrätten ansåg, att ovan beskrivna konstruktion (den nya bolagsordningens 4 § 1 stycket och 8 § i kombination med fondemissionen) som helhet betraktad innebar, att bolagsstämman ändrat bolagsordningen i fråga om redan utgivna aktier på ett sådant sätt som avsågs i 9 kap. 15 § 1 mom. 3 och 4 punkten aktiebolagslagen. Beslutet borde således ha fattats i sådan ordning att samtycke inhämtats av samtliga aktieägare som berördes av beslutet. Besluten om ändringarna av bolagsordningens 4 § 1 stycket och 8 § var därför ogiltiga.

Som en direkt följd av det ovan utvecklade var också beslutet om ändringen av bolagsordningens 5 § ogiltigt.

Beträffande bolagsordningens föreskrift om s.k. röstbegränsare (4 §) konstaterade hovrätten, att man utan stöd i aktiebolagslagen utvidgat den grupp vars aktier beaktades vid bestämmande av en representants röstantal vid omröstning på bolagsstämman. Dessutom var den sistnämnda gruppen så vagt formulerad, att den inte uppfyllde kravet på exakthet. Därför var föreskriften om den röstbegränsaren ogiltig.

Företrädesrätten till teckning (3 §)

Hovrätten konstaterade att JT Ab visserligen uppgivit att avsikten varit bestämmelsen om företrädesrätt till aktier skulle överensstämma med stadgandena i 4 kap. 2 § 1 mom. aktiebolagslagen, men att det redan hade uppstått en tvist om hur bolagsordningen i detta avseende skulle tolkas och tillämpas. Hovrätten ansåg att det förelåg skäl att upphäva bolagsstämmans beslut om ändring av bolagsordningen även till denna del.

Inlösningsklausulen i bolagsordningens 20 §

Enligt 14 kap. 19 § aktiebolagslagen har en aktieägare som innehar mer än nio tiondelar av bolagets aktier och av det röstetal som samtliga aktier medför rätt att till gängse pris lösa in de övriga aktieägarnas aktier. Den vars aktie kunde inlösas har rätt att yrka på inlösen. Enligt 16 kap. 5 § skall vid fastställande av lösenbeloppet för aktierna beaktas alla de omständigheter som i varje enskilt fall inverkar på saken. I den ändrade bolagsordningen föreskrevs ett inlösningstvång som var betydligt strängare än vad som gällde enligt aktiebolagslagen och ett inlösningspris som högst sannolikt ledde till ett avsevärt högre pris än vid tillämpning av lagens stadganden.

I doktrinen hade det framförts olika åsikter om huruvida det var möjligt att i bolagsordningen förordna om ett strängare inlösningstvång än vad som stadgades i aktiebolagslagen. Matti J. Sillanpää hade i sin doktorsavhandling på värdepappersmarknadsrättens område ansett, att en sådan bolagsordningsbestämmelse var tillåten (Julkisesta ostotarjouksesta. Arvopaperimarkkinaoikeudellinen tutkimus, 1994). Risto Nuolimaa hade däremot ansett, att en dylik bestämmelse i bolagsordningen stred mot 3 kap. 2 § aktiebolagslagen, enligt vilken rätten att fritt förvärva aktier endast fick begränsas genom inlösnings- och tillståndsklausuler som avses i 3 kap. 3 respektive 4 § (LM 1994, s. 1162 - 1163).

Vidare hade Pekka Timonen ansett att det inte var tillåtet att skärpa inlösningsskyldigheten genom föreskrifter i bolagsordningen, eftersom det innebar en inskränkning i den fria omsättningen av aktier som fått sitt uttryck i 3 kap. 2 § aktiebolagslagen. En sådan föreskrift i bolagsordningen var enligt Timonen självverkande ogiltig. Om innehållet i regeln om aktiers fria omsättning tolkades snävare, skulle en dylik föreskrift i bolagsordningen enligt Timonen kunna vara giltig, men intagande av en sådan föreskrift i bolagsordningen förutsatte i så fall samtliga aktieägares samtycke i enlighet med 9 kap. 15 § 1 mom. (doktorsavhandlingen Määräysvalta, hinta ja markkinavoima, 1997, s. 297 - 305).

Juhani Kyläkallio m.fl. hade för sin del ansett att det inte var möjligt att genom en bestämmelse i bolagsordningen utvidga inlösningsrätten eller -skyldigheten jämfört med vad som stadgades i aktiebolagslagen (Osakeyhtiö, 2002, s. 195).

Samtliga nämnda författare utom Sillanpää hade således ansett att en dylik föreskrift i bolagsordningen stred mot aktiebolagslagen och var ogiltig.

Hovrätten kom fram till att det inte fanns någon norm i aktiebolagslagen som skulle ge rätt att i bolagsordningen förordna om inlösningsskyldighet på ett från lagen avvikande sätt. Med beaktande av detta och det av Nuolimaa, Timonen och Kyläkallio m.fl. framförda ansåg hovrätten att bolagsordningens 20 § var ogiltig.

Även föreskrifterna i bolagsordningen om hur beräkningen av aktieägarens andel av aktierna i bolaget skedde och hur inlösningspriset bestämdes skiljde sig markant från lagens stadganden. Hovrätten ansåg att dessa föreskrifter var likaså ogiltiga.

Beslutet gällande fondemissionen

Som en direkt följd av det ovan utvecklade var också beslutet om fondemission ogiltigt.

Hovrätten fastställde att Jakobstadsnejdens Telefon Ab:s bolagsstämmas beslut 25.4.2002 var ogiltigt till den del det gällde bolagsordningens 3, 4, 5, 8 och 20 § samt verkställandet av fondemissionen.

Saken har avgjorts av hovrättens medlemmar hovrättslagmannen Björn Hagman och hovrättsråden Mikko Pentti och Pirjo Latvala. Föredragande Monica Gullans.

Ändringssökande i Högsta domstolen

Jakobstadsnejdens Telefon Ab beviljades besvärstillstånd. Bolaget yrkade att hovrättens dom skulle upphävas och att Högsta domstolen skulle fastställa tingsrättens dom.

Väinö Communications Oy bemötte ändringsansökan.

Högsta domstolens avgörande

Domskäl

Bakgrund

1. Jakobstadsnejdens Telefon Ab (nedan JT Ab), grundat år 1915, har till föremål att idka telefontrafik m.m. Enligt bolagsordningen har aktieägarna haft rätt till en telefonanslutning till någon av bolagets centraler för var tionde aktier de äger. Det är således fråga om ett bolag vars verksamhet gått ut på att tillhandahålla tjänster till aktieägarna och där det på ovan nämnt sätt funnits en viss koppling mellan innehavet av aktier och rätten till telefonabonnemang. Väinö Communications Oy (nedan Väinö Oy) är en av aktieägarna, vars aktieinnehav vid tidpunkten för bolagsstämman 25.4.2002 uppgick till 490 aktier, dvs. cirka 0,3 procent, av sammanlagt 144 180 aktier.

2. Målet gäller frågan huruvida nedan angivna beslut av JT Ab:s bolagsstämma 25.4.2002 angående ändring av bolagsordningen och fondemission är ogiltiga på grund av att de inte har fattats i behörig ordning eller eljest strider mot lagen om aktiebolag (nedan aktiebolagslagen).

Bolagsordningens bestämmelser om omvandling av aktieslag och tillståndsklausul samt beslutet om fondemission

4. Väinö Oy har röstat mot de ovannämnda besluten. I sitt käromål har Väinö Oy i första hand gjort gällande att det ovannämnda beslutet enligt 9 kap. 15 § 1 mom. 3 och 4 punkten aktiebolagslagen inte har kunnat fattas utan dess samtycke.

5. Av 9 kap. 15 § 1 mom. aktiebolagslagen framgår att ett beslut om bl.a. sådan ändring i bolagsordningen som avser redan utgivna aktier och innebär att rätten att förvärva aktier i bolaget begränsas i enlighet med 3 kap. 3 eller 4 § eller att det inbördes förhållandet mellan de rättigheter som aktier av samma slag medför rubbas, kräver samtycke av samtliga aktieägare eller, utöver beslut med sådan kvalificerad majoritet som anges i 9 kap. 14 §, samtycke av de aktieägare vilkas aktier berörs av ändringen. Enligt 9 kap. 17 § 3 mom. 2 punkten aktiebolagslagen är bolagsstämmans beslut ogiltigt, om beslutet enligt aktiebolagslagen eller bolagsordningen förutsätter samtycke av samtliga eller vissa aktieägare och sådant samtycke inte givits.

Bolagsordningens bestämmelse om inlösningsskyldighet (20 §)

8. Bolagsstämman har beslutat att i bolagsordningens 20 § ta in en bestämmelse om inlösningsskyldighet för den som uppnått ett visst aktieinnehav i bolaget att lösa in återstående aktier.

Enligt bestämmelsen är aktieägare vars andel av samtliga aktier i bolaget, eller av röstantalet på grund av aktierna, antingen i sig eller tillsammans med vissa särskilt beskrivna närstående aktieägare uppnår eller överskrider 10 procent, 33 1/3 procent, 50 procent eller 66 2/3 procent (den inlösningsskyldiga aktieägaren), skyldig att på övriga aktieägares (de inlösningsberättigade aktieägarna) anfordran inlösa deras aktier och till dessa enligt aktiebolagslagen berättigande värdepapper på det sätt som närmare fastställs i nämnda paragraf.

I inlösningsklausulen bestäms fyra olika sätt att räkna ut aktiernas inlösningspris. Inlösningspriset kan räknas ut t.ex. så att det medelpris som den inlösningsskyldiga aktieägaren har betalat för de aktier som han har förvärvat under de senaste tolv eller tjugofyra månaderna före den dag då den inlösningsskyldiga har uppnått innehavsgränsen multipliceras med talet fem (punkterna c och d i inlösningsklausulen). Det högsta priset enligt de olika uträkningsgunderna skall bli inlösningspriset.

9. Väinö Oy har ansett att den ovannämnda bestämmelsen saknar stöd i aktiebolagslagen och strider mot den princip om aktiers fria överlåtbarhet som framgår av 3 kap. 2 § aktiebolagslagen och att beslutet om intagande av bestämmelsen i bolagsordningen således är ogiltigt.

10. Enligt 3 kap. 2 § aktiebolagslagen kan en aktie överlåtas och förvärvas utan begränsningar, om inte något annat följer av lag eller bolagsordningen. I bolagsordningen kan dessa rättigheter inskränkas endast i enlighet med 3 § (inlösningsklausul/hembudsförbehåll) och 4 § (tillståndsklau-sul/samtyckesförbehåll). Stadgandena i 3 kap. 2 § ger uttryck för en central princip i aktiebolagsrätten, nämligen att bolagets aktier skall kunna omsättas fritt. Genom bolagsordningen får därför införas endast sådana begränsningar i rätten att överlåta och förvärva aktier som är särskilt angivna och tillåtna enligt lagen.

11. Stadgandena i 3 kap. 2 § och 3 - 4 § aktiebolagslagen innebär således en uttömmande reglering av de sätt på vilka rätten att överlåta och förvärva aktier kan begränsas i bolagsordningen. En inlösningsklausul som avses i 3 kap. 3 § innebär att en aktie som övergår till ny ägare får lösas in antingen av en befintlig aktieägare eller av bolaget eller någon annan inlösningsberättigad som anges i bolagsordningen (hembud). En tillståndsklausul som avses i 3 kap. 4 § innebär i sin tur att ett förvärv av aktie genom överlåtelse fordrar tillstånd av bolaget. Dessa tillåtna typer av begränsningar ger således en möjlighet för existerande aktieägare respektive bolaget att förhindra överlåtelse av aktier eller utöva kontroll över överlåtelser och att se till att det inte sker oönskade ändringar i bolagets ägarkrets.

12. En inlösningsplikt av sådant slag som målet gäller innebär däremot att en ny aktieägare som genom överlåtelse förvärvat en bestämd andel av aktier i bolaget skall kunna tvingas av övriga aktieägare att inlösa återstående aktier. Det är med andra ord fråga om ett förbehåll som har stora likheter med en så kallad budplikt eller erbjudandeplikt, även om inlösningsplikten enligt den i målet aktuella klausulen endast uppstår på begäran av aktieägare som vill få sina aktier inlösta.

13. Tvistefrågan är om ifrågavarande klausul enligt gällande rätt skall anses innebära en otillåten begränsning av rätten att förvärva aktier. En inlösningsplikt av detta slag utgör visserligen inte något rättsligt hinder mot ett förvärv. Däremot kan den leda till att en ny aktieägare blir tvungen att förvärva flera aktier än han är intresserad av eller i stånd att förvärva. En klausul av detta slag kan således i praktiken hämma omsättningen av aktier, eftersom en potentiell förvärvare kan bli benägen att helt avstå från ett förvärv om det medför en skyldighet att lösa in en större post aktier än vederbörande är villig att köpa in. Det står klart att själva syftet med klausuler av detta slag är i regel just att uppnå en sådan hämmande verkan mot förvärv av aktieposter genom vilka kontroll i bolaget kunde övertas eller förstärkas.

14. Inledningsvis kan konstateras att en budplikt av det slag som det här är fråga om inte har något direkt samband med den inlösningsskyldighet för en majoritetsaktieägare som föreskrivs i 14 kap. 19 § aktiebolagslagen. Syftet med sistnämnda stadgande är främst att skydda minoritetsaktieägarna i situationer där aktieinnehavet i bolaget är koncentrerat på ett sådant sätt att minoriteten inte längre kan utnyttja de rättigheter som är förenade med innehav av minst 10 procent av aktierna. Minoritetsskyddet förutsätter att denna lagstadgade rätt för minoritetsaktieägare att yrka på inlösning av sina aktier inte kan begränsas i bolagsordningen. Å andra sidan bör det inte heller vara möjligt att utvidga majoritetens rätt att tvinga ut minoriteten genom att i bolagsordningen sänka den lagstadgade gränsen för sådant aktieinnehav som berättigar aktieägarmajoriteten till inlösning av minoritetsaktierna.

16. I detta mål är det emellertid fråga om att ta ställning till spörsmålet huruvida en sådan inlösningsplikt som bolagsstämman för JT Ab, som är ett privat aktiebolag, har beslutat om skall anses vara otillåten enligt gällande rätt, närmare bestämt om den kan anses strida mot 3 kap. 2 § aktiebolagslagen. Någon uttrycklig ledning ges inte i lagtexten, och inte heller lagens förarbeten innehåller några uttalanden om att en budplikt generellt skulle utgöra en lagstridig begränsning av den frihet av aktiers omsättning som avses i 3 kap. 2 §.

18. Dessutom måste man beakta att själva behovet av att trygga den faktiska fria omsättningen av aktier varierar beroende på vilken typ av aktiebolag det är fråga om. Medan aktierna i publika bolag skall vara föremål för kontinuerlig handel på marknaden finns det ett stort antal privata aktiebolag med relativt få ägare, i vilka såväl sambandet mellan ägarna och bolagets verksamhet som förhållandena mellan ägarna sinsemellan är sådana att det finns naturliga och legitima skäl för att ägarkretsen hålls relativt stabil. Att fri omsättning av aktier inte är något absolut intresse inom ramen för aktiebolagslagen illustreras redan av att direkta rättsliga begränsningar i form av hembuds- och tillståndsklausuler uttryckligen är tillåtna.

19. Varken ordalydelsen i 3 kap. 2 § aktiebolagslagen eller systematiska hänsyn rörande den fria omsättningens ställning i aktiebolagslagens allmänna uppbyggnad talar således för att en plikt för en aktieförvärvare att lösa in återstående aktier utan vidare skulle jämställas med en otillåten begränsning i rätten att förvärva aktier. Bestämmelser om en sådan plikt kan emellertid vara utformade på ett sådant sätt att de indirekt innebär ett så betydande faktiskt ingrepp i möjligheten att förvärva bolagets aktier, att en lagstridig begränsning av rätten att förvärva aktier bör anses föreligga. Frågan om en inlösningsplikt beträffande återstående aktier skall anses vara otillåten på grund av stadgandena i 3 kap. 2 § måste således enligt gällande rätt bli beroende av en mera konkret bedömning av ifrågavarande klausulers innehåll.

20. Enligt JT Ab:s bolagsordning är en aktieägare förpliktad att på övriga aktieägares anfordran inlösa deras aktier redan då aktieägarens andel av samtliga aktier eller röster i bolaget uppgår till tio procent. Såsom hovrätten konstaterat är även föreskrifterna om hur inlösningspriset bestäms ägnade att leda till att priset blir betydligt högre än gängse pris. Inlösningsskyldigheten enligt bolagsordningen kan således innebära en skyldighet för en ägare av bara tio procent av aktierna att lösa in återstående 90 procent till ett pris som är mångfaldigt det han själv erlagt. Det är uppenbart att bestämmelser som ålägger den som vill förvärva aktier i bolaget en inlösningsplikt av detta slag i praktiken utgör en effektiv begränsning av rätten att fritt förvärva aktier. En bestämmelse i bolagsordningen som uppställer en sådan skyldighet står således i strid med stadgandena i 3 kap. 2 § aktiebolagslagen. Därför är bolagsstämmobeslutet om intagandet av inlösningsklausulen i 20 § bolagsordningen ogiltigt.

Bolagsordningens bestämmelse om företrädesrätt till teckning (3 §)

21. I 3 § av den nya bolagsordningen har intagits följande bestämmelse om företrädesrätt till teckning:

"Vid en ökning av aktiekapitalet samt vid emission av optionsrätter och vid upptagande av konvertibla skuldebrevslån äger bolagets aktier av aktieslag A och B prioritet till alla nya aktier av samma slag och sekundär prioritet till sådana aktier, vilka inte har tecknats med stöd av primär rätt, samt på motsvarande sätt till optionsrätt och konvertibla skuldebrev, i samma förhållande som de tidigare äger aktier i bolaget (företrädesrätt till teckning)."

22. Väinö Oy har ansett att bestämmelsen strider mot 4 kap. 2 § 1 mom. aktiebolagslagen och att bolagsstämmans beslut om att ändra bolagsordningen på detta sätt därför är ogiltigt.

23. Enligt 4 kap. 2 § 1 mom. aktiebolagslagen har bolagets aktieägare vid ökning av aktiekapitalet samt vid emission av optionsrätter och upptagande av lån mot konvertibla skuldebrev företrädesrätt till alla nya aktier samt till optionsrätter och konvertibla skuldebrev i förhållande till det antal aktier som de förut äger i bolaget (företrädesrätt till teckning). Det anses inte utgöra en avvikelse från företrädesrätten till teckning att aktier av olika slag ges enligt förhållandet mellan aktieslagen, om aktieägarna i förhållande till det antal aktier som de äger har primär rätt till aktier av samma slag som dessa och sekundär rätt till aktier som inte har tecknats med stöd av den primära rätten.

24. Enligt den nu aktuella bestämmelsen i bolagsordningen har ägarna av A- och B-aktier företrädesrätt endast till nya aktier av samma slag, oavsett vilka aktier som emitterats och i vilket förhållande. Enligt aktiebolagslagen måste företrädesrätten emellertid gälla alla nya aktier. En avvikelse som innebär att aktieägare har en primär företrädesrätt avseende aktier av samma slag och endast en sekundär företrädesrätt avseende aktier av annat slag är tillåten endast under de förutsättningar som anges i 4 kap. 2 § 1 mom. andra meningen. Den bestämmelse som intagits i bolagsordningen för JT Ab överensstämmer således inte med aktiebolagslagens tvingande stadganden. Bolagsstämmans beslut om ändring av bolagsordningen är därför till denna del ogiltigt.

Bolagsordningens bestämmelser om rösträttsbegränsning (4 §)

25. Den nya bolagsordningens 4 § innehåller bl.a. följande bestämmelser om beräkningen av aktieägarens röstantal på bolagsstämman:

"En representants röstantal vid röstning på bolagsstämma för egen del och/eller för en annan är högst en femtedel (1/5) av antalet röster som är företrädda vid stämman oberoende av det sammanlagda antalet röster som ges av de aktier han/hon äger eller representerar.

Vid beräkning av aktieägares antal röster på bolagsstämman medräknas också sådana på bolagsstämman representerade aktier, vilka hör till

en sammanslutning, som enligt aktiebolagslagen hör till samma koncern som aktieägaren,

ett företag, som vid uppgörande av koncernbokslut enligt bokföringslagen räknas som hörande till samma koncern som aktieägaren,

ovan avsedda sammanslutnings eller företags pensionsstiftelser eller pensionskassa, och till sådant annat än finländsk sammanslutning eller företag, vilket - om det vore finländskt - på ovan avsett sätt skulle höra till samma koncern som aktieägaren, och

någon med ett röstantal, om vars användning aktieägare i realiteten kan bestämma ensam eller tillsammans med en tredje med stöd av sitt delägarskap, ägande, avtal som han/hon har ingått eller aktieägares annan beslutanderätt."

26. Väinö Oy har ansett att bestämmelsen utvidgar den grupp av aktier som skall medräknas då aktieägarens röstantal bestäms på ett så långtgående och så tvetydigt sätt att detta inte är förenligt med aktiebolagslagen, och att bolagsstämmobeslutet därför är ogiltigt till denna del.

27. Enligt 9 kap. 3 § 1 mom. aktiebolagslagen får var och en vid bolagsstämma rösta med det sammanlagda röstetalet för de aktier som han företräder, om inte något annat bestäms i bolagsordningen. Röstetalet för en aktieägares aktier får dock inte vara större än tjugo gånger det röstetal som samma antal aktier ger en annan aktieägare.

28. Det är således i och för sig möjligt, med den begränsning som framgår av andra meningen i det ovan citerade stadgandet, att i bolagsordningen bestämma om den rösträtt som aktier medför. Aktieägarens rösträtt kan dock inte helt elimineras, utan varje aktieägare bör - utom i vissa särskilda fall som det nu inte är fråga om - ha åtminstone en röst vid bolagsstämman (RP 27/1977 rd s. 60).

29. Andra stycket i den ovan i punkt 25 citerade bolagsordningsbestämmelsen framstår som problematisk i flera avseenden. I bestämmelsen anges att vid beräkningen av en aktieägares antal röster skall medräknas aktier som innehas av vissa andra aktieägare. Det föreskrivs i och för sig inte att de aktieägare som avses skall utöva rösträtten gemensamt. Syftet med sådan sammanräkning som eftersträvas i bestämmelsen torde i första hand vara att vissa varandra närstående aktieägare skulle betraktas som en enda block vid tillämpningen av den rösträttsbegränsning som ingår i första stycket av den ovan citerade bestämmelsen (femtedelsregeln). På grund av sammanräkning vid tillämpningen av röstmaximet kunde konsekvensen bli att någon aktieägare helt skulle bli utesluten från möjligheten att utöva sin rösträtt. Av bestämmelsen framgår inte heller hur man i så fall skulle avgöra vilken eller vilka av aktieägarna som fick utöva den rösträtt som motsvarar röstmaximet.

30. Vidare har bestämmelsen utformats så att den inte enbart är tillämplig vid beräkningen av röstetaket, utan bestämmelsen skall enligt ordalydelsen gälla generellt, dvs. oavsett om den rösträtt som de ifrågavarande aktierna ger ens efter sammanräkning skulle överstiga en femtedel av alla på bolagsstämman företrädda röster. Till denna del är det svårt att uppfatta bestämmelsen på ett annat sätt än att den i själva verket leder till att om två eller flera aktieägare står i ett sådant förhållande till varandra att deras röster skulle räknas ihop, dessa aktieägare överhuvudtaget inte kunde utöva rösträtten separat och självständigt, utan endast som en block. Bestämmelsen innebär således att det skulle uppstå en genom bolagsordningen föreskriven röstbindning mellan aktier som innehas av skilda ägare.

31. Ett eventuellt kringgående av bestämmelser om rösträttsbegränsning har beaktats i aktiebolagslagen genom ett särskilt stadgande om straffpåföljd. Enligt 16 kap. 8 § 2 punkten skall nämligen den som uppsåtligen är mellanhand för någon annan för kringgående av vad som i denna lag stadgas eller i bolagsordningen bestäms om begränsning av rösträtt dömas för aktiebolagsbrott. Den bestämmelse i bolagsordningen som det nu är fråga om är inte utformad på ett sådant sätt att det kunde anses vara fråga om att genom bolagsordningen förebygga ett kringgående av den rösträttsbegränsning som femtedelsregeln utgör. Som framgått ovan är bestämmelsen betydligt mera vidsträckt till sitt innehåll.

32. Vidare kan man konstatera att de kriterier som ingår i bestämmelsen delvis är så vagt formulerade att den praktiska tillämpningen på bolagsstämman, särskilt vid uppgörandet av röstlängden, skulle med stor sannolikhet vålla stora svårigheter.

33. Högsta domstolen anser att ifrågavarande bestämmelse i bolagsordningen, dvs. sista stycket i 4 § bolagsordningen och andra stycket i den text som citerats ovan i punkt 25, inte kan anses förenlig med aktiebolagslagens stadganden. Bolagsstämmans beslut om ändring av bolagsordningen är således också till denna del ogiltigt.

Domslut

Hovrättens dom ändras inte.

Saken har avgjorts av justitieråden Kari Raulos, Mikko Tulokas (skiljaktig mening), Kati Hidén, Kari Kitunen och Pauliine Koskelo. Föredragande Jukka Sippo.

Den skiljaktiga ledamotens yttrande

Justitierådet Tulokas: Beträffande inlösningsskyldigheten enligt 20 § i den nya bolagsordningen skiljer sig min åsikt i viss mån från det som framställts i majoritetens motiv även om jag kommer till samma slutresultat.

JT Ab:s centrala verksamhetsområde omfattar producerandet av lokala teletjänster åt sina delägarabonnenter till ett förmånligt pris. Bolaget påminner sålunda om ett andelslag som är avsett att tjäna sina medlemmars behov. Aktierna har blivit spridda på ett vitt fält. För att skaffa dominerande ställningen i bolaget och förändra dess verksamhetsprinciper kan det i praktiken vara tillräckligt med ett tämligen begränsat aktieinnehav.

Det kan vara en förståelig och acceptabel målsättning att sträva efter att skydda sig mot övertag av bolaget och förändring av dess verksamhetsprinciper. Det är likaså godtagbart att försöka trygga alla aktieägares rätt till lika köpeskilling vid försäljning av bolaget.

Enligt 20 § i den nya bolagsordningen är den som har skaffat 10 % eller mera (33 1/3, 50, 66 2/3 %) av alla aktier eller av rösträtten skyldig att på begäran inlösa andra aktieägares aktier till ett i bolagsordningen faststält pris. Jag anser att mot den bakgrund som beskrivits ovan är en dylik bolagsordningsbestämmelse generellt sett giltig. I det föreliggande fallet hade dock ändringen av bolagsordningen gjorts efter det att Väinö Oy hade köpt en avsevärd minoritetsandel av aktiestocken. Den nya inlösningsskyldigheten tillsammans med ett tämligen högt inlösningspris förorsakar ett sådant överlåtelse- och förvärvshinder som Väinö Oy inte kunde förutse vid aktieförvärv. Bolagets godkännande skulle därför ha varit nödvändigt för förändring av bolagsordningen.