Supreme Court allows appeal against dismissal of judge under immediate effect clause, ruling appeal ban does not apply.

Hovioikeus oli valtion virkamieslain 46 § 2 mom. nojalla antanut tuomarille hakemuksetta eron käräjätuomarin virasta välittömin vaikutuksin. Korkeimman oikeuden päätöksestä ilmenevillä perusteilla katsottiin, ettei valituskielto valtion virkamieslain 58 §:ssä koske tällaista päätöstä ja että hovioikeuden päätökseen haetaan muutosta Korkeimmalta oikeudelta valittamalla.

PL 21 § 1 mom

Valtion virkamiesL 46 § 2 mom

Valtion virkamiesL 58 §

Täysistunto

---

[SV]

Hovrätten hade med stöd av 46 § 2 mom. statstjänstemannalagen med omedelbar verkan entledigat en domare från tjänsten som tingsdomare. På de grunder som framgår av Högsta domstolens beslut ansågs att besvärsförbudet i 58 § statstjänstemannalagen inte avser ett sådant beslut och att ändring i hovrättens beslut skall sökas hos Högsta domstolen genom besvär.

GL 21 § 1 mom

StatstjänstemannaL 46 § 2 mom

StatstjänstemannaL 58 §

Plenum

MÅLETS HANDLÄGGNING I HOVRÄTTEN

Vasa hovrätts beslut 23.8.2004

Hovrätten har med stöd av 46 § 2 mom. statstjänstemannalagen (i det följande tjänstemannalagen) med omedelbar verkan entledigat en domare från tjänsten som tingsdomare. Enligt hovrättens beslut fick ändring i beslutet inte sökas genom besvär.

Saken har avgjorts i plenum av hovrättens president Ingvar Krook och hovrättens medlemmar Björn Hagman, Kalervo Auerma, Leena Korkalainen, Lasse Silvennoinen, Olli Varila, Robert Liljenfeldt, Jorma Latvala, Seppo Männikkö, Kaija Suvilehto-Nieminen, Osmo Hänninen, Juhani Palmu, Mikko Pentti, Jorma Rudanko, Eija-Liisa Helin och Marjukka Huuskonen. Föredragande kanslichefen Tomi Vistilä.

ÄNDRINGSSÖKANDE I HÖGSTA DOMSTOLEN

Tingsdomaren yrkade i en till Högsta domstolen ställd klagan och ansökan om återbrytande att hovrättens beslut upphävs samt att verkställigheten av hovrättens beslut förbjuds.

HÖGSTA DOMSTOLENS AVGÖRANDE

Skäl

Rätten att söka ändring

1. Vasa hovrätt har medelst beslut i plenum 23.8.2004 med omedelbar verkan entledigat en domare från tjänsten som tingsdomare. Beslutet grundar sig på 46 § 2 mom. tjänstemannalagen, enligt vilket en domare är skyldig att avgå från sin statliga anställning, om han på grund av sjukdom, lyte eller kroppsskada förlorat sin arbetsförmåga. Avgår domaren inte, skall den domstol, vid vilken han skall åtalas för brott i tjänsten, utan ansökan entlediga honom.

2. Hovrättens beslut är ett avgörande i ett justitieförvaltningsärende som avses i 2 § 3 mom. hovrättslagen och vars handläggning enligt 3 § 1 mom. lagen om förvaltningsförfarande (598/1982) underlyder sistnämnda lag.

3. Av 58 § tjänstemannalagen framgår att ändring i bl.a. sådant beslut som fattats med stöd av 46 § 2 mom. inte får sökas genom besvär. I fråga om tjänstemän som inte är domare är rätten till domstolsprövning av förvaltningsbeslut genom vilket en tjänsteman blivit uppsagd eller avstängd från tjänsteutövning eller vars tjänsteförhållande blivit upplöst reglerad i 53 § och 54 § tjänstemannalagen. För domarnas del skulle en tillämpning av besvärsförbudet i 58 § tjänstemannalagen däremot innebära att rätten för en domare att få ett beslut om entledigande prövat av domstol i ett rättskipningsförfarande vore utesluten. Förarbetena till tjänstemannalagen (RP 291/1993 rd) ger inte vid handen att en sådan ordning skulle ha varit avsedd.

Högsta domstolens behörighet

5. Som framgått ovan är besvärsrätten inte reglerad genom lag utan följer av 21 § 1 mom. grundlagen. Inte heller frågan om besvärsinstans är uttryckligen reglerad i lag. Frågan måste bedömas med ledning av följande allmänna stadganden och överväganden.

6. Enligt 3 § 3 mom. grundlagen utövas den dömande makten av oberoende domstolar, i högsta instans av Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen. Domarnas rätt att kvarstå i tjänsten tryggas genom 103 § grundlagen och utgör kärnan i de konstitutionella garantierna för oberoendet.

7. Enligt 103 § 1 mom. grundlagen får en domare inte förklaras förlustig sin tjänst på annat sätt än genom dom av domstol. Avsättning är enligt strafflagen ett särskilt straff till vilket en domare kan dömas på de grunder som anges i sagda lag (2 kap. 1 § 2 mom. i lagen 792/1989, 6 kap. 1 § 2 mom. i lagen 515/2003, 2 kap. 7 § och 10 § i lagen 604/2002 samt 40 kap.). Frågan om avsättning av en domare avgörs av den domstol som är behörig att behandla åtal mot domaren för tjänstebrott eller sådant annat brott som enligt strafflagen kan leda till avsättning.

8. Enligt 103 § 2 mom. grundlagen bestäms genom lag om domares skyldighet att avgå vid viss ålder eller till följd av förlorad arbetsförmåga. Förutom genom avsättning på grund av tjänstebrott eller annat brott kan en domare således förlora sin tjänst till följd av arbetsoförmåga. Som framgår av 46 § 2 mom. tjänstemannalagen är entledigande utan ansökan en åtgärd som skall tillgripas ifall en domare inte självmant avgår trots förlorad arbetsförmåga. Beslutet skall - med undantag för domarna i högsta instans - fattas av den domstol vid vilken domaren skall åtalas för brott i tjänsten.

9. Av 46 § 2 mom. tjänstemannalagen framgår således att behörigheten att behandla ett ärende som gäller entledigande av en domare ordnats på samma sätt som behörigheten att behandla ett tjänsteåtal mot domaren. Detta gäller i fråga om alla domare utom dem som tjänstgör i högsta instans. I det sistnämnda fallet behandlas tjänsteåtal vid riksrätt, medan ett beslut om entledigande enligt 46 § 2 mom. tjänstemannalagen fattas av den domstol där vederbörande tjänstgör, dvs. antingen Högsta domstolen eller Högsta förvaltningsdomstol-en.

10. Hovrätten är således behörig att såväl entlediga en domare vid tingsrätt som att i första instans handlägga ett tjänsteåtal mot en sådan domare. I hovrättens avgörande i sistnämnda ärende söks ändring genom besvär hos Högsta domstolen. Det är följaktligen konsekvent att Högsta domstolen även är behörig att handlägga besvär över beslut om entledigande av domare. I detta avseende kan den omständigheten att hovrätten i ett mål om tjänsteåtal handlägger saken som rättskipningsorgan medan ett beslut om entledigande handläggs av hovrätten som justitieförvaltningsorgan inte tillmätas avgörande betydelse.

11. Utgående från det ovan anförda är det således Högsta domstolen som skall anses behörig att pröva även ett sådant hovrättsbeslut som gäller entledigande av tingsdomare. Också med hänsyn till Högsta domstolens allmänna uppgifter är det motiverat att den domstolsprövning som 21 § 1 mom. grundlagen förutsätter i fråga om hovrättens beslut att entlediga en domare sker i Högsta domstolen. Enligt 99 § 2 mom. grundlagen ankommer det nämligen på Högsta domstolen att övervaka rättskipningen inom sitt behörighetsområde och enligt 1 § 2 mom. lagen om Högsta domstolen att vaka över rättvisans handhavande av domare och exekutiva myndigheter. En prövning av beslut om entledigande av tingsdomare på grund av förlorad arbetsförmåga kan anses ingå i den allmänna övervakningsuppgift som avses i nämnda stadganden.

Slutsats

12. På ovan angivna grunder anser Högsta domstolen att ändring i hovrättens beslut om att entlediga domaren från tjänsten som tingsdomare söks hos Högsta domstolen genom besvär.

13. Vid behandlingen av sådana besvär måste den omständigheten beaktas att saken avviker från de rättegångsmål som i allmänhet handläggs i Högsta domstolen och att de processregler som gäller vid tvistemål mellan två parter inte som sådana kan läggas till grund för behandlingen av besvär som angår ett justitieförvaltningsbeslut. Med hänsyn till de allmänna intressen som hänför sig till frågan om entledigande av en domare ankommer det i sista hand på domstolen att ombesörja att alla relevanta omständigheter i saken blir beaktade.

Iakttagande av hovrättens beslut

14. Hovrätten har entledigat tingsdomaren med omedelbar verkan från den dag beslutet gavs. Tingsdomaren har yrkat att Högsta domstolen skall förbjuda verkställigheten av hovrättens beslut. Detta yrkande bör förstås som ett yrkande att Högsta domstolen skall förordna att hovrättens beslut inte tillsvidare skall iakttas.

15. I och med att sökande av ändring i ett beslut om entledigande enligt 46 § 2 mom. tjänstemannalagen inte har reglerats genom lag saknas även uttryckliga stadganden om huruvida hovrättens beslut skall iakttas trots att besvär anförs över beslutet. Högsta domstolen konstaterar att tjänstemän som inte är domare enligt 40 § 1 mom. tjänstemannalagen omedelbart skall avstängas från tjänsteutövning i det fall att ett beslut om uppsägning av tjänstemannen inte vunnit laga kraft vid uppsägningstidens utgång. Anförs besvär över beslutet kan dock besvärsinstansen av särskilda skäl besluta något annat. Har tjänsteförhållandet upplösts, skall tjänstemannen omedelbart avstängas från tjänsteutövning även om beslutet inte har vunnit laga kraft. Enligt 55 § 2 mom. tjänstemannalagen skall ett beslut om avstängning av en tjänsteman från tjänsteutövning iakttas även om beslutet överklagats, om inte vid domstolsprövningen beslutas något annat.

16. Med hänsyn till de ovannämnda stadgandena anser Högsta domstolen att ett beslut genom vilket en domare entledigats med stöd av 46 § 2 mom. tjänstemannalagen skall iakttas oavsett ändringssökande. Det bör emellertid vara möjligt att även vid handläggningen av besvär över ett sådant beslut förordna om att beslutet inte tillsvidare skall iakttas.

17. Högsta domstolen konstaterar att ifall hovrättens beslut upphävs följer därav att domarens tjänsteförhållande fortsätter utan avbrott. Av denna anledning och med beaktande av att besvären i ett mål av detta slag bör behandlas i brådskande ordning anser Högsta domstolen att det inte föreligger skäl att bifalla yrkandet till denna del.

Beslut

Hovrättens beslut upphävs till den del hovrätten meddelat om besvärsförbud.

Ändring i hovrättens beslut söks hos Högsta domstolen genom besvär.

Tiden för besvär är 30 dagar. Sökanden skall senast den dag då besvärstiden utgår 8.10.2004 tillställa Högsta domstolens registratorskontor en till Högsta domstolen ställd besvärsskrift. Till besvärsskriften skall fogas handlingar, av vilka framgår de omständigheter sökanden åberopar.

I besvären skall uppges:

1) i vilken del ändring söks i hovrättens avgörande

2) de ändringar i hovrättens avgörande som yrkas; samt

3) grunderna för yrkandena.

Handläggningen av besvären hänskjuts till en avdelning som enligt 7 a § 1 mom. lagen om Högsta domstolen är behörig att avgöra ärendet.

Vasa hovrätts beslut 23.8.2004 skall tillsvidare iakttas.

Saken har avgjorts i plenum av justitieråden Anja Tulenheimo-Takki, Erkki-Juhani Taipale, Riitta Suhonen, Kari Raulos, Gustaf Möller, Mikko Tulokas, Lauri Lehtimaja, Kati Hidén, Eeva Vuori, Kari Kitunen, Mikael Krogerus, Gustav Bygglin, Liisa Mansikkamäki, Pauliine Koskelo, Pasi Aarnio, Mikko Könkkölä och Juha Häyhä. Föredragande referendarierådet Anne Ekblom-Wörlund.