Supreme Court dismisses partition claim on shared water area due to significant inconvenience to other owners.

Yhteinen vesialue oli noin 215 hehtaaria ja se oli jakautunut viiteen eriarvoiseen palstaan. Osakastiloja oli 66. Osakas, jonka osuus yhteisestä vesialueesta oli noin 10 prosenttia, vaati kalanperkaamon yhteydessä verkkokasseissa säilytettäviä kaloja varten omaa vesialuetta. Koska jaon katsottiin alueen lisäpirstoutumisen kautta vaikeuttavan kalastuksen harjoittamista jäljelle jäävällä yhteisellä alueella ja sen veden muutakin tehokasta käyttöä, edellytyksiä jaolle ei ollut. (Ään.)

---

[SV]

Ett samfällt vattenområde var ca 215 hektar stort och det var uppdelat på fem skiften av olika värde. Delägarfastigheterna var 66 till antalet. En delägare, vars andel av det samfällda vattenområdet var ca 10 procent, yrkade att få ett eget vattenområde för att där uppbevara fisk i nätkassar i anslutning till ett fiskrenseri. Eftersom ett skifte genom att medföra ytterligare uppsplittring av området skulle försvåra fisket på det återstående samfällda området liksom även annan effektiv användning av vattnet, fanns det inte förutsättningar för skifte. (Omröstn.)

ÄRENDETS TIDIGARE BEHANDLING

Marsunds Fiskodling Ab hade såsom ägare till lägenheten X ansökt om skifte av Marby bys samfällda vattenområde i Eckerö kommun. Grunden för ansökan var fiskodlingsverksamhet innefattande förvaring av fisk i nätkassar i väntan på slakt i omedelbar närhet av bolagets renshus.

Förrättningsmännen hade efter omröstning konstaterat och beslutat att förutsättningar för ett skifte av vattenområdet inte förelåg och att förrättningen därmed inställdes. Ett skifte på nu ansökt sätt skulle åsamka enskilda delägare nämnvärd olägenhet, eftersom de inte längre skulle ha rätt att fiska utanför sin egen strand. Vidare hade förrättningsmännen ansett att vattenområdet redan var uppdelat i fem ganska små skiften och att många lägenheter hade del i vattnet. Ett skifte skulle medföra en sådan splittring att de övriga delägarna skulle åsamkas nämnvärd olägenhet samt problem om andra delägare i framtiden ville ha ut sin andel. De bägge godemännen hade understött detta beslut.

Förrättningsingenjören hade ansett att förutsättningarna för ett skifte förelåg eftersom ingen av delägarna fick sin huvudsakliga inkomst från fisket. För vissa enskilda delägare skulle avståndet till ett tillgängligt fiskeområde bli större än i dagsläget, men avståndet skulle ändå inte vara oskäligt stort. Detta kunde inte anses utgöra en nämnvärd olägenhet för delägarna då det ställdes i relation till sökandens intresse. I övrigt skulle inga förändringar uppstå för enskilda delägare till följd av ett skifte på ansökt sätt.

Södra Finlands jorddomstols dom 18.8.1999

Marsunds Fiskodling Ab sökte ändring i förrättningsmännens beslut.

Jorddomstolen konstaterade att det var fråga om ett ca 215 hektar stort vattenområde, som omfattade: ett i två skiften liggande, i genomsnitt ca 250 meter brett och ca 6 kilometer långt sundvattendrag, ett ca 15 - 20 hektar stort strandvatten i Söderfjärden, som i söder öppnade sig mot öppet hav,två insjöar ett mindre vattenområde, som hade vuxit igen och som höll på att bli sankmark, samt en sundliknande innervik.

Jorddomstolen konstaterade att sökandens verksamhet kunde leda till att vattnet i det smala sundet blev nedsmutsat, trots att strömmen i sundet var ganska stark. Den här frågan borde likväl inte prövas i detta sammanhang, utan den hörde till de i vattenlagen för landskapet Åland nämnda myndigheterna att avgöra vid eventuell ansökan om tillstånd till åtgärder i vattenområdet. När man nu hade att avgöra frågan om förutsättningarna för ett skifte av vattenområdet, kunde man inte på ett avgörande sätt ta hänsyn till de förfång som eventuellt uppstod genom en sådan verksamhet som förutsatte tillstånd enligt vattenlagen, eftersom i ett dylikt tillståndsbeslut borde bestämmas ersättningar för de eventuella skador och förfång som ifrågavarande verksamhet i vattenområdet förorsakade.

Jorddomstolen ansåg att ett skifte av vattenområdet skulle vara påkallat för sökandebolagets fiskodlingsverksamhet, eftersom bolaget hade uppgivit att ett vattenområde skulle behövas för förvaring av nätkassar i omedelbar närhet av bolagets renshus. För tillfället låg fiskodlingsverksamheten här nere, men bolaget hade för avsikt att återuppta verksamheten. Jorddomstolen ansåg att ett skifte av vattenområdet skulle åsamka olägenhet för en del av de övriga delägarna, i synnerhet för dem vars strand därefter skulle angränsa till bolagets enskilda vattenområde, eftersom användningen av det framför lägenheterna liggande vattenområdet då skulle försvåras. Det var inte möjligt att verkställa skiftet på ett ändamålsenligt sätt så att det därvid skulle kunna undvikas en ytterligare splittring av byns vattenområde. Härvid skulle användningen av det redan nu i flere skiften splittrade och till formen ofördelaktiga vattenområdet bli ännu svårare. Därför förkastade jorddomstolen besvären.

Ärendet har avgjorts av jordrättsdomaren Juha Wainio, jordrättsingenjören Erkki Lemmetti och nämndemännen X och Y.

ÄNDRINGSSÖKANDE I HÖGSTA DOMSTOLEN

Marsunds Fiskodling Ab har beviljats besvärstillstånd.

Bolaget har yrkat, att jorddomstolens dom skall ändras så att Högsta domstolen konstaterar att förutsättningar för ett skifte föreligger i enlighet med 137 § fastighetsbildningslagen.

Med anledning av besvären har lantmäteriverkets centralförvaltning inkommit med ett utlåtande, som bolaget har bemött.

A skilt för sig och Delägarlaget för Marby samfällda vattenområden, B, C, D, E, F, G, H, I, J, K, L, M, N, O, P, Q, R, S, T, U genom vårdnadshavaren V samt Z gemensamt har ingett förklaringar med anledning av besvären och centralförvaltningens utlåtande.

HÖGSTA DOMSTOLENS AVGÖRANDE 3.9.2001

Domskäl

Storleken av det samfällda vattenområdet är cirka 215 hektar uppdelat i de i jorddomstolens dom beskrivna fem skiftena. Vattenområdet bildar tillsammans med närliggande byars vattenområden ett enhetligt vattenområde, där innehavare av det så kallade Eckerökortet fritt kan fiska. Antalet delägarlägenheter i det samfällda vattenområdet är 66 och lägenhetens X, som har ansökt om förrättningen, andel av vattenområdet är 10,1 procent. Lägenhetens ägare Marsunds Fiskodling Ab har yrkat att till lägenheten avskiljs ett vattenområde utanför lägenheten Y, eftersom bolagets renshus är beläget på denna lägenhet. Det samfällda vattenområdet utanför lägenheten Y uppgår till cirka 20 hektar. Ett eget vattenområde i närheten av renshuset är enligt sökanden av vikt för fiskodlingsverksamheten till vilken hör förvaring av fisken i nätkassar i havet. Av de ägare av delägarlägenheterna som har yttrat sig i ärendet har två understött avskiljandet medan de andra har motsatt sig skiftet.

Högsta domstolen anser att avskiljandet av lägenhetens X andel av det samfällda vattenområdet åsamkar de övriga delägarna, som uppgår till ett stort antal, i 137 § 1 mom. fastighetsbildningslagen avsedd nämnvärd olägenhet, eftersom området som redan är uppdelat i flera skiften, splittras ytterligare med ovannämnda konsekvenser. Därför finns det inte förutsättningar för skifte av vattenområdet.

Domslut

Slutresultatet av jorddomstolens dom ändras inte.

Saken har avgjorts av justitieråden Lasse Nikkarinen, Kari Raulos, Kari Kitunen (skiljaktig mening), Liisa Mansikkamäki (skiljaktig mening) och Pasi Aarnio. Föredragande Irmeli Heikonen.

De skiljaktiga ledamöternas utlåtande

Justitierådet Mansikkamäki: Jag förenar mig i det som konstaterats i första stycket i Högsta domstolens domskäl. I övrigt anför jag följande.

Enligt 137 § 1 mom. fastighetsbildningslagen har en delägare i ett annat samfällt område än ett strömfall eller en sådan samfälld skog som avses i lagen om samfällda skogar rätt att få sin andel avskild genom skifte, om andelen kan avskiljas utan att någon delägare åsamkas nämnvärd olägenhet. För skifte av ett samfällt vattenområde förutsätts i 2 mom. dessutom, att andelen behöver avskiljas för ett särskilt ändamål eller att det annars finns vägande skäl att dela området.

Det framgår av motiven till 137 § fastighetsbildningslagen (RP 227/1994) att man ansett avskiljandet av vattenområden oändamålsenligt med tanke på sedvanligt utnyttjande av vattenområden. En särskild förutsättning för skifte skulle därför vara att det är nödvändigt att avskilja en andel för något specialändamål eller att det annars finns vägande skäl. De specialändamål som kunde komma ifråga skulle vara, förutom fiskodling i bassänger och virkesförvaring, användning som utsläppsområde för kondensvatten från kraftverk. Emedan samfällda områden har bildats för fastigheternas gemensamma behov, skulle en allmän förutsättning för avskiljande av en andel vara att det kan ske utan att någon delägare åsamkas nämnvärd olägenhet.

Av det ovansagda följer att vid prövningen av om skiftet föranleder i lagen avsedd olägenhet skall främst beaktas åtgärdens ändamålsenlighet med tanke på skötseln och utnyttjandet av det kvarstående samfällda vattenområdet. Det är uppenbart att avskiljandet i allmänhet inte kan ske utan att föranleda någon olägenhet. Fastighetsbildningslagen och förarbetena till den ger dock inte stöd för en sådan uppfattning att syftet varit att förbjuda skifte i sig. Vid prövningen av om sökanden har rätt att få sin andel avskild genom skifte skall därför inte endast bedömas huruvida de allmänna och särskilda förutsättningarna föreligger. Därutöver bör även en avvägning mellan den olägenhet som kan uppstå och det särskilda ändamål sökanden har åberopat till stöd för sin ansökan göras.

I detta fall kan man med fog anse att det ändamål förrättningssökanden har åberopat, fiskodling och därmed sammanhängande verksamhet, är ett i lagen avsett särskilt ändamål, varför skifte av sökandens andel är nödvändigt i lagens mening. Med hänsyn till å ena sidan hur stort och splittrat det samfällda vattenområdet är samt å andra sidan läget av skiftet ifråga kan det kvarstående vattenområdet efter avskiljandet användas till fiske på samma sätt som tidigare. Avskiljandet försvårar inte heller fiskevården på ett sätt som skulle vara av betydelse. Således kvarstår frågan, om skiftet åsamkar någon annan nämnvärd olägenhet.

Lantmäteriverkets centralförvaltning har i sitt utlåtande framfört att man vid övervägandet skulle beakta nyttan som sökanden erhåller i relation till den olägenhet som åsamkas de övriga. Grunden för ansökan måste anses vara ett sådant ändamål lagen avser, varför avskiljandet av sökandens andel är nödvändigt. Skiftet skulle åsamka olägenhet närmast för de delägare vilkas stränder angränsar till det vattenområde sökanden eventuellt avskiljs. Centralförvaltningen, som förenat sig om förrättningsingenjörens uppfattning, har inte ansett detta vara en nämnvärd olägenhet. Emedan det återstående vattenområdet efter skiftet huvudsakligen kunde användas till fiske på samma sätt som förut skulle skiftet inte heller till denna del vålla nämnvärd olägenhet.

På basis av det ovan anförda finner jag att man med fog kan nå en slutsats som avviker från den bedömning förrättningsmännen och jorddomstolen gjort.

Jorddomstolen har avgjort saken efter syn. Enligt jorddomstolens bedömning skulle skiftet åsamka olägenhet för en del av de övriga delägarna, i synnerhet för dem, vilkas stränder efter skiftet skulle angränsa till förrättningsansökandens enskilda vattenområde. Under förevarande omständigheter kan saken inte avgöras på basis av skriftligt processmaterial utan att förrättas syn. Då majoriteten omedelbart tagit saken till avgörande anser jag att det inte är skäl att avvika från den bedömningen jorddomstolen gjort.

Således kommer ja till samma slut som majoriteten.

Justitierådet Kitunen: Jag är av samma åsikt som justitierådet Mansikkamäki.