Supreme Court dismisses partition claim where splitting a small shared water area causes significant inconvenience to remaining co-owners.

Yhteinen vesialue, josta eräät vesialueen osakkaat olivat vaatineet vesialueosuuksiensa erottamista, oli suuruudeltaan noin 40 hehtaaria ja siihen kuului kaksi palstaa, joista toinen järvessä sijaitseva palsta oli suuruudeltaan 11,45 hehtaaria ja toinen meressä sijaitseva 29,05 hehtaaria. Jakoa vaatineiden osakastilojen yhteinen osuus vesialueesta oli noin 93 prosenttia. Kun yhteinen vesialue oli pienehkö ja se jakautui eriarvoisiin makeanveden ja meriveden palstaan, vesialueosuuksien erottaminen olisi johtanut alueen sellaiseen pirstoutumiseen, ettei jäljelle jäävää yhteistä vesialuetta olisi voitu käyttää tarkoituksenmukaisesti. Jaon edellytyksiä ei siten ollut. (Ään.)

---

[SV]

Ett gemensamt vattenområde, från vilket några av områdets delägare hade yrkat att deras andelar skulle avskiljas, var ca 40 hektar stort och bestod av två skiften, av vilka det ena som låg i en sjö var 11,45 hektar stort och det andra som låg i havet 29,05 hektar stort. Andelen av vattenområdet som tillsammans ägdes av de delägarfastigheter som yrkade skifte var 93 procent. Då det gemensamma vattenområdet var rätt litet och fördelat på olikvärda skiften med sötvatten och havsvatten, hade ett avskiljande av andelarna i vattenområdet lett till en sådan uppsplittring av området, att det återstående gemensamma vattenområdet inte hade kunnat användas på ett ändamålsenligt sätt. Förutsättningar för skifte förelåg således inte. (Omröstn.)

ÄRENDETS TIDIGARE BEHANDLING

C:s sterbhus hade såsom ägare till lägenheterna Y och Z samt till en del av lägenheten Å ansökt om skifte av det gemensamma vattenområdet X i Frankböleträsket och i Finska viken i Västankärr by av Ekenäs stad.

Förutsättningarna för skifte av det samfällda vattenområdet X finns sålunda på det villkoret att i skiftesplanen ombesörjs att ett skäligt område i skiftena bibehålls som samfällt område.

ÄNDRINGSSÖKANDE I HÖGSTA DOMSTOLEN

A och B har beviljats besvärstillstånd. A och B har yrkat, att jorddomstolens dom och förrättningsmännens avgörande skall upphävas och förrättningen inställas. Alternativt har de yrkat att ärendet återförvisas till förrättningsmännen för ny behandling.

Med anledning av besvären har förrättningsingenjören och lantmäteriverkets centralförvaltning inkommit med ett utlåtande, som A och B har bemött. D, E och F gemensamt samt G och H gemensamt har ingett förklaringar med anledning av besvären och centralförvaltningens utlåtande.

HÖGSTA DOMSTOLENS AVGÖRANDE 3.9.2001

Domslut

Jorddomstolens dom och förrättningsmännens beslut upphävs och förrättningen nedläggs.

Saken har avgjorts av justitieråden Lasse Nikkarinen, Kari Raulos, Kari Kitunen (skiljaktig mening), Liisa Mansikkamäki (skiljaktig mening) och Pasi Aarnio. Föredragande Irmeli Heikonen.

De skiljaktiga ledamöternas yttranden

Justitierådet Mansikkamäki: Jag förenar mig i det som konstaterats i första stycket i Högsta domstolens domskäl. I övrigt anför jag följande.

Lantmäteriverkets centralförvaltning har i sitt utlåtande konstaterat att lägenheten Ä efter skiftet inte kan utnyttja det för andra än sökandena kvarstående området för fiske eller på annat sätt som en självständig enhet, eftersom vattenskiftesområdet är så litet och förrättningssökandenas andel så stor. Ifall skiftet därtill skulle förrättas såsom det framställts i jorddomstolens dom genom att av insjön bilda en självständig enhet för sökandena, skulle lägenheten Ä hindras helt och hållet nyttjandet av insjöområdet. Detta hinder för framtida nyttjande utgör en nämnvärd olägenhet. Det förelåg inte förutsättningar för skifte av vattenområdet.

Enligt 137 § 1 mom. fastighetsbildningslagen har en delägare i ett annat samfällt område än ett strömfall eller en sådan samfälld skog som avses i la gen om samfällda skogar rätt att få sin andel avskild genom skifte, om andelen kan avskiljas utan att någon delägare åsamkas nämnvärd olägenhet. För skifte av ett samfällt vattenområde förutsätts i 2 mom. dessutom att andelen behöver avskiljas för ett särskilt ändamål eller att det annars finns vägande skäl att dela området.

Det framgår av motiven till 137 § fastighetsbildningslagen (RP 227/1994) att man ansett avskiljandet av vattenområden oändamålsenligt med tanke på sedvanligt utnyttjande av vattenområden. En särskild förutsättning för skifte skulle därför vara att det är nödvändigt att avskilja en andel för något specialändamål eller att det annars finns vägande skäl. De specialändamål som kunde komma ifråga skulle vara, förutom fiskodling i bassänger och virkesförvaring, användning som utsläppsområde för kondensvatten från kraftverk. Det kan finnas vägande skäl att avskilja en andel i ett vattenområde också när andelen är så stor att det område som avskiljs kan utnyttjas ändamålsenligt som en självständig enhet inom fisket. Emedan samfällda områden har bildats för fastigheternas gemensamma behov, skulle en allmän förutsättning för avskiljande av en andel vara att det kan ske utan att någon delägare åsamkas nämnvärd olägenhet.

Av det ovansagda följer att vid prövningen av om skiftet föranleder i lagen avsedd olägenhet skall främst beaktas åtgärdens ändamålsenlighet med tanke på skötseln och utnyttjandet av det kvarstående samfällda vattenområdet. Det är uppenbart att avskiljandet i allmänhet inte kan ske utan att föranleda någon olägenhet. Fastighetsbildningslagen och förarbetena till den ger dock inte stöd för en sådan uppfattning att syftet varit att förbjuda skifte i sig. Vid prövningen av om sökanden har rätt att få sin andel avskild genom skifte skall därför inte endast bedömas huruvida de allmänna och särskilda förutsättningarna föreligger. Därutöver bör även en avvägning mellan den olägenhet som kan uppstå och det särskilda ändamål sökanden har åberopat till stöd för sin ansökan gö ras.

Av denna orsak är jag beträffande slutresultatet av samma åsikt som majoriteten.

Justitierådet Kitunen: Jag är av samma åsikt som justitierådet Mansikkamäki.