Supreme Court finds business transfer occurred despite no staff or assets moving to new owner.

A oli vuokrasopimuksen nojalla harjoittanut ravintolatoimintaa X:n omistamassa hotellissa. A:n irtisanottua vuokrasopimuksen X oli järjestänyt tarjouskilpailun, johon olivat ottaneet osaa sekä A että B. A:n ja X:n välisen vuokrasopimuksen päätyttyä B oli alkanut harjoittaa ravintolatoimintaa X:n kanssa tekemänsä vuokrasopimuksen perusteella. A:lta ei ollut siirtynyt omaisuutta tai työntekijöitä B:lle. Korkeimman oikeuden tuomiosta ilmenevillä perusteilla kysymys oli liikkeen luovutuksesta. (Ään.) Ks. KKO:2001:48

TSL_7_§_2_mom (235/1993)

---

[SV]

A hade med stöd av ett hyresavtal bedrivit restaurangverksamhet i ett hotell som ägdes av X. Efter det A sagt upp hyresavtalet hade X anordnat ett anbudsförfarande, i vilket såväl A som B tagit del. Sedan hyresavtalet mellan A och X upphört hade B börjat bedriva restaurangverksamhet med stöd av ett hyresavtal med X. Varken egendom eller arbetstagare hade övergått från A till B. På de grunder som framgår av Högsta domstolens dom ansågs överlåtelse av rörelse föreligga. (Omröstn.) Se KKO:2001:48

L om arbetsavtal 7 § 2 mom (235/1993)

MÅLETS HANDLÄGGNING I DE LÄGRE DOMSTOLARNA

Ålands tingsrätts dom 17.10.1997

På C:s käromål mot Ab Mat & Människor, Åland (nedan Mat & Människor) anförde tingsrätten, att parterna var nästan helt eniga om händelseförloppet, nämligen att Östra Hamnens restaurang Ab 8.11.1994 sagt upp hyresavtalet mellan bolaget och fastighetsägaren SF Line Ab (Viking Line Ab) att upphöra 31.5.1995, varefter sistnämnda bolag inlett underhandlingar om ett nytt hyresavtal med potentiella hyrestagare, av vilka två varit Östra Hamnens restaurang Ab och svarandebolaget. Östra Hamnens restaurang Ab hade 24.2.1995 fått veta att under bildning varande bolaget Mat & Människor vunnit anbudstävlingen och tecknat ett hyresavtal gällande de aktuella lokaliteterna. Det nya hyresavtalet hade gällt samma utrymmen som Östra Hamnens restaurang Ab tidigare hyrt förutom källarlokalen där restaurangen Casablanca varit belägen.

Den 21.2.1995 hade Östra Hamnens restaurang Ab sagt upp arbetsavtalet med käranden att upphöra per 31.5.1995, och ungefär vid tidpunkten 5.5.1995 hade Östra Hamnens restaurang Ab hävt uppsägningen av kärandens arbetsavtal.

Det rådde enighet om att inget avtal förelåg mellan Östra Hamnens restaurang Ab och Mat & Människor samt att varken anläggnings- eller omsättningstillgångar övergått från det ena bolaget till det andra.

Jämlikt 7 § 2 mom. lagen on arbetsavtal (235/1993) framgick att vid överlåtelse av arbetsgivarens rörelse övergår hans rättigheter och skyldigheter omedelbart till den nya ägaren. Genom lagen hade Finland implementerat Europeiska gemenskapens direktiv 14.2.1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter.

Direktivet och den praxis som utformats vid tillämpningen av direktivet av EG-domstolen skulle iakttas vid lagskipningen i Finland, såframt den nationella lagstiftningen gällande den aktuella frågan inte till sitt innehåll avvek från direktivet. Enligt tingsrättens bedömning var den nationella finländska lagstiftningen i överensstämmelse med direktivet, varför direktivet och EG-domstolens praxis i den aktuella frågan skall iakttas som rättsregler vid bedömningen av målet.

I tidigare rättspraxis och i litteraturen hade man ställt upp fyra grundkriterier för att det skulle vara fråga om överlåtelse av rörelse:

a) att det är fråga om en överlåtelse av en funktionerande helhet,

b) att arbetsgivaren blir en annan,

c) att verksamheten fortsätter utan längre avbrott,

d) att det mellan den tidigare och den nya arbetsgivaren finns ett avtals- eller annat liknande förhållande.

Beträffande rättspraxis kunde anföras Högsta domstolens avgörande 1990:61 där domstolen gjort avkall på kravet gällande ett avtal mellan den tidigare och den senare arbetsgivaren och ändå ansett att det varit fråga om överlåtelse av rörelse.

Granskningen av den rättspraxis som utformats av EG-domstolen gav vid handen att EG-domstolen givit begreppet överlåtelse av rörelse en mera vidsträckt omfattning än Finlands Högsta domstol.

I samma avgörande hade EG-domstolen understrukit nödvändigheten av att man gör en helhetsbedömning när man skall ta ställning till huruvida en situation utgör överlåtelse av rörelse eller inte.

Enligt tingsrättens bedömning var det i detta fall fråga om överlåtelse av en funktionell helhet nämligen restaurangrörelsen som bedrevs i lokaliteterna i det sk. Park-Alandiahuset. I båda fallen utnyttjades huvudsakligen anläggningstillgångar som tillhandahålls av hyresvärden Viking Line Ab. Helhetsbedömningen till den här delen påverkades inte i avgörande mån av att Mat & Människor inte hyrt utrymmen där restaurangen Casablanca varit inrymd samt av att både Östra Hamnens restaurang Ab och Mat & Människor även själva ägt anläggningstillgångar.

Enligt tingsrättens bedömning var det vidare utrett att verksamheten fortsatt med endast några dagars uppehåll för iordningsställande av lokaliteterna. Utåt sett hade det i båda fallen varit fråga om att driva restaurangrörelse som riktat sig såväl till lunchgäster som till matgäster kvällstid jämte till Park Alandia hotells frukostgäster på morgnarna. I båda fallen hade intill restaurangen funnits en särskild bar. Verksamheten hade i båda fallen skett med användande av en logo där ordet Park var dominerande och som i båda fallen skrivits på identiskt sätt. Att musikutbudet i baren i någon mån förändrats eller att det skett förändringar i logons hjälptexter ändrade inte på totalbedömningen.

Parterna hade själva uppgivit, att det inte fanns någon form av avtal mellan å ena sidan svaranden och å andra sidan Östra Hamnens restaurang Ab. Inga tillgångar hade övergått från det ena bolaget till det andra. Med beaktande av EG-domstolens praxis gjorde tingsrätten bedömningen att inte heller den här omständigheten utgjorde hinder för att anse att det var fråga om överlåtelse av rörelse.

Tingsrättens totalbedömning var sålunda följande. Syftet med stadgandena i 7 § lagen om arbetsavtal samt det aktuella direktivet var att trygga arbetstagarens ställning när en rörelse övergick från en arbetsgivare till en annan. Vissa kriterer skall vara uppfyllda för att denna helhetsbedömning skall kunna göras. Såsom tingsrätten ovan angivit hade dessa kriterier i det nu aktuella målet uppfyllts. Tingsrätten konstaterade, att det varit fråga om sådan överlåtelse av rörelse varom stadgas i 7 § 2 mom. lagen om arbetsavtal när Mat & Människor i början av juni 1995 inlett bedrivandet av restaurangrörelse efter den tidigare krögaren Östra Hamnens restaurang Ab.

Tingsrätten hade såsom det ovan framgått fastslagit, att det i arbetsrättslig mening skett en överlåtelse av rörelse då Mat & Människor inlett restaurangrörelsen i Park Alandia hotells utrymmen efter tidigare krögaren Östra Hamnens restaurang Ab. Vid en sådan överlåtelse av rörelse övergick den tidigare arbetsgivarens rättigheter och skyldigheter i förhållande till arbetstagarna omedelbart till den nya ägaren. Detta innebar att arbetstagarna var berättigade att hos den nya ägaren inträda som sk. gamla arbetstagare och med dessa tillhöriga förmåner. I det aktuella fallet hade samtliga tidigare vid Östra Hamnens restaurang Ab anställda förvägrats arbete av svarandebolaget på nyss nämnda villkor.

På dessa grunder har tingsrätten ålagt Mat & Människor att betala till C såsom ersättning för tre månaders uppsägningstidslön 20808 mark, såsom skadestånd 7697,67 mark, såsom semesterersättning 12594,93 mark samt såsom ersättning för sex väntedagars lön 1664,64 mark jämte ränta på samtliga belopp.

Ärendet har avgjorts av lagmannen Kim Fröman.

Åbo hovrätts dom 1.10.1998

C och Mat & Människor sökte ändring. Hovrätten konstaterade, att SF-Line Ab i början av 1990-talet bedrev såväl hotell- som restaurangverksamheten i Park Alandia Hotell - byggnaden. Från 1.6.1992 övertog Östra Hamnens restaurang Ab restaurangrörelsen som hyresgäst till SF-Line Ab som fortsatte hotellverksamheten. Hyresavtalet gällde inte bara restaurangutrymmena utan också möbler och annan inredning och en del av den i restaurangverksamheten behövliga utrustningen. Enligt avtalet skulle Östra Hamnens restaurang Ab sköta frukostserveringen till hotellgästerna. Bolaget fick rätt att använda namnet Park och att använda SF-Line Ab:s Parklogo i sin marknadsföring. Restaurangpersonalens arbetsförhållanden fortsatte.

Då Mat & Människor efter att ha vunnit anbudstävlingen 1.6.1995 började sin restaurangverksamhet i restaurangutrymmena har verksamheten fortsatt oförändrad förutom att bolaget inte hyrt det källarutrymme där Östra Hamnens restaurang Ab haft en restaurang inredd med det sistnämnda bolagets egna anläggningar. Mat & Människors hyresavtal gällde i övrigt samma utrymmen och samma anläggningstillgångar. Frukostserveringen till hotellgästerna ingick i avtalet, likaså rätten att använda namnet Park och Parklogon. Verksamheten fortsatte utan avbrott. Restaurangen var stängd endast några dagar i början av juni 1995.

Östra Hamnens restaurang Ab och Mat & Människor hade inte haft kontakt med varandra före anbudstävlingen, och hade inte heller därefter ingått några avtal angående verksamheten. Bolagen hade likväl diskuterat både om de anläggningstillgångar som inte följde med hyresavtalet och om personalen.

I målet var ostridigt att Östra Hamnens restaurang Ab genast efter att resultatet av anbudstävlingen offentliggjorts hade erbjudit Mat & Människor en del anläggningstillgångar men att Mat & Människor i något skede hade avböjt anbudet.

Det var också ostridigt att Mat & Människors verkställande direktör redan i början av mars 1995 på initiativ av verkställande direktören för Östra Hamnens restaurang Ab hade besökt restaurangen och då meddelat personalen att det behövs personal i restaurangen också efter 31.5.1995 och uppmanat de anställda vid restaurangen att söka arbete hos hennes bolag. Till Östra Hamnens restaurang Ab:s personal hade hört 17-18 personer. Av dessa hade cirka hälften velat fortsätta hos Mat & Människor. Av dem som velat fortsätta hade fyra av Mat & Människor fått ett meddelande om att bolaget vill anställa dem. Vid diskussionen med representanter för de fackliga organisationerna hade Mat & Människor meddelat att bolaget kunde anställa ytterligare två av dem som velat fortsätta även om bolaget en tid därefter trots allt meddelat att ingen som arbetade vid restaurangen fick fortsätta.

EG-domstolen hade i sina avgöranden framhållit att verksamheten måste bevara sin identitet för att det skall vara fråga om överlåtelse av rörelse. Verksamheten skall vara i gång vid överlåtelsen och den nya arbetsgivaren skall fortsätta med samma eller likartad verksamhet. Vid bedömningen av huruvida de här kriterierna är uppfyllda skall man beakta verksamhetens art, om materiella tillgångar såsom byggnader och lösöre övergått, om immateriella tillgångar övergått, om en majoritet av de anställda övertagits, om kunderna övertagits, graden av likheten mellan verksamheten före och efter överlåtelsen och längden av den tidsperiod då verksamheten legat nere. Avgörandet skall ske på basis av en helhetsbedömning.

I fallet Daddy’s Dance Hall (324/86), som gällde en restaurangrörelse, hade EG-domstolen ansett att den omständigheten att det var fråga om en överlåtelse i två etapper, först från hyresgästen till hyresvärden och sedan från hyresvärden till den nya hyresgästen inte uteslöt att företaget bevarade sin identitet. Det avgörande var om hyresgästen övertog verksamheten som "a going concern" och fortsatte med åtminstone liknande verksamhet.

I fallet Bork (101/87), sade hyresgästen till en fabrik upp personalen och hyresavtalet och lade ner verksamheten. Hyresvärden sålde cirka två veckor senare fabriken. Den nya ägaren började genast fabriksverksamheten med en personal som bestod enbart av personer som varit anställda hos den tidigare hyresgästen. Något senare köpte den nya ägaren en del reservdelar, redskap och varulager av den förra hyresgästen. EG-domstolen ansåg att det kunde vara fråga om överlåtelse av rörelse trots att förhandlingar mellan den nya ägaren och den förra hyresgästen hade skett först efter att den nya ägaren redan återupptagit verksamheten.

I fallen Merckx och Neuhuys (C-171/94 och C-172/94) hade EG-domstolen ansett att det inte behöver finnas ett direkt avtalsförhållande mellan överlåtaren och mottagaren av en rörelse. Den omständigheten att några tillgångar inte hade överlåtits hindrade inte heller att man ansåg att det var fråga om överlåtelse av rörelse. Den nya företagaren hade utan avbrott fortsatt samma verksamhet som överlåtaren, hade övertagit en del av personalen och hade för kunderna blivit rekommenderad av överlåtaren. Det räckte.

I fallet Schmidt (C-392/92), som gällde städningen i en bank, hade EG-domstolen ansett att den omständigheten att det var fråga om en bifunktion och att verksamheten utfördes av endast en person inte uteslöt att det var fråga om överlåtelse av rörelse. Att utrymmen och anläggningstillgångar skulle övergå var inte heller något absolut kriterium. Större betydelse hade frågan om verksamheten hade bevarat sin identitet.

I fallet Süzen, som också gällde ett städningsavtal, hade EG-domstolen å andra sidan ansett att enbart övergången av ett uppdrag inte räckte. Då några materiella eller immateriella tillgångar inte heller hade övergått mellan bolagen och då det nya bolaget inte heller hade anställt en till antalet eller kompetensen betydande del av den tidigare personalen var det inte fråga om överlåtelse av rörelse.

Hovrätten ändrade inte tingsrättens dom.

Saken har avgjorts av hovrättens ledamöter Ilkka Veso, Peter Sandholm (skiljaktig) och Mari Jaakkola som föredrog målet.

Den skiljaktige ledamotens yttrande:

Hovrättsrådet Sandholm: Det finns inte något fall från EG-domstolen som är direkt jämförbart med den aktuella situationen, d.v.s. som behandlar ett skifte av restaurangföretagare utan samverkan mellan dem. Av fallet Daddy’s Dance Hall, liksom av andra fall från EG-domstolen, kan man dock sluta sig till att ett avsaknaden av samverkan mellan Östra Hamnens restaurang Ab och Mat & Människor inte utgör ett hinder för en överlåtelse av rörelse i direktivets bemärkelse.

Under bildning varande Mat & Människor har inte övertagit någon personal eller materiella tillgångar av Östra Hamnens restaurang Ab. Mat & Människor har endast underhandlat om nya arbetsavtal med 6- 7 personer av den tidigare personalen omfattande ca 18 personer utan att samförstånd nåtts. Ingen av de personer Mat & Människor underhandlat med har tillhört arbetsledningen.

Den omständigheten att ingen personal övergått har inte heller ensam avgörande betydelse. Avgörandet skall fattas utgående från om rörelsen har bevarat sin identitet med beaktande av personalens betydelse för identiteten.

Restaurangrörelsen har med några dagars uppehåll kunnat fortsättas med helt ny personal utan samverkan mellan den förra och den nya restaurangföretagaren. Det hypotetiska händelseförloppet hade varit att Mat & Människor som var i behov av arbetskraft, hade övertagit åtminstone en del av den tidigare personalen. Vid avgörandet av personalens betydelse för bevarande av rörelsens identitet kan dock inte det hypotetiska händelseförloppet läggas till grund. En rörelse kan inte anses ha bevarat sin identitet därför att det driftsmässigt varit möjlighet att överta eller anställa en väsentlig del av den tidigare arbetskraften.

Käranden har åberopat att sedan Mat & Människor vunnit anbudstävlan om hyreskontraktet, hade dess representant besökt restaurangen och förklarat sig villig att anställa bl.a. käranden. Detta hade upprepats vid senare underhandligar som förts under arbetsmarknadsorganisationernas medverkan. Några arbetsavtal hade inte ingåtts då Mat & Människor vägrat ta ansvar för de semesterlöneförmåner käranden intjänat hos arbetsgivaren Östra Hamnens restaurang Ab. Den omständigheten att Mat & Människor på detta sätt underhandlat och först visat vilja att anställda bl.a. käranden men ändå vägrat att göra detta talar också för att fråga är om en i arbetsavtalslagen och direktivet avsedd överlåtelse av rörelse.

Mat & Människor har å sin sida anfört att bolaget, oaktat vissa underhandlingskontrakter med några personer av den tidigare personalen, hela tiden ansett att det inte förelåg en överlåtelse av rörelse och att det i konsekvens därmed stod Mat & Människor fritt att som arbetsgivare välja vilken arbetskraft man önskade ansälla och att de som anställdes inte skulle anställas som gamla arbetstagare. Till den del underhandligar förts hade de ägt rum endast för att åstadkomma förlikning.

Av det tidigare sagda framgick att den omständigheten, att det för Mat & Människor varit möjligt att överta eller anställa en del av den tidigare personalen, inte har sådan betydelse att verksamheten i samband med övergången skall anses ha bevarat sin identitet. Av avgörandet Ayse Süzen framgår att den omständigheten huruvida den nya arbetsgivaren fört underhandlingar med den tidigare personalen inte belysts i begäran om tolkningsbesked.

Den omständigheten att Östra Hamnens restaurang Ab först själv sagt upp sitt hyreskontrakt, som annars hade fortsatt minst två år, och sin personal i Park hotel restaurangen samt redan påföljande höst 1995 fortsatt med samma verksamhet inklusive Casablancadelen i en annan hotell- och restaurangfastighet i Mariehamn talar också för att restaurangrörelsen i Park hotel, som fått en något annorlunda inriktning än tidigare, vid övergången förlorat sin identitet.

Andra omständigheter som också skall beaktas och som framgår av EG-domstolens avgörande i fallet Spijkers samt tingsrättens domskäl ändrar inte denna uppfattning.

Mat & Människor har inte övertagit arbetsledning eller annars arbetskraft och inte heller något av Östra Hamnens restaurang Ab:s till rörelsen hänförliga materiella tillgångar. Mat & Människor har efter en anbudstävlan endast fått nyttjanderätten till restauranglokalen och till vissa hyresvärden tillhöriga inventarier med stöd av ett hyreskontrakt. Dessa förhållanden talar tillsammans med avgörande styrka för att rörelsen måste anses ha förlorat sin identitet vid övergången. Den omständigheten att Mat & Människor fortsatt en restaurangrörelse under dess tidigare namn samt behövt arbetskraft och underhandlat med en del av den tidigare personalen leder inte till någon annan bedömning. Hyresvärdens roll kan inte liknas vid en företagsledande funktion. Att rörelsen bedrivits från samma plats som förut och sannolikt till början betjänat samma kundsegment som tidigare ändrar inte heller bedömningen.

Sammantaget kommer jag till att rörelsens identitet inte bevarats då Mat & Människor som ny restauranginnehavare inledde sin verksamhet i Park hotel. Det betyder att någon överlåtelse av rörelse i överlåtelsedirektivets mening inte ägt rum.

Vad gäller finsk rättspraxis konstaterar jag att det fall som närmast är tillämpligt på den aktuella situationen, HD 1991:141, inte heller talar för att en sådan överlåtelse som avses 7 och 40 § arbetsavtalslagen ägt rum.

Dessa ställningstaganden leder till att kärandens talan mot Mat & Människor skall förkastas.

ÄNDRINGSSÖKANDE I HÖGSTA DOMSTOLEN

Mat & Människor beviljades besvärstillstånd. Bolaget yrkade att hovrättens dom skulle upphävas och käromålet förkastas.

C bemötte ändringsansökan.

HÖGSTA DOMSTOLENS AVGÖRANDE 17.5.2001

Avgörande om handläggningen

Med hänsyn till EG-domstolens tidigare ställingstaganden i frågor som gäller överlåtelse av rörelse och i synnerhet till den dom, som domstolen på begäran av Högsta domstolen givit 25.1.2001 i ärendet C-172/99, Liikenne, kräver avgörandet av saken inget förhandsbesked av EG-domstolen.

Avgörande i huvudsaken

Händelseförloppet

Restaurang- och barverksamheten på Park hotell hade till 1.6.1992 bedrivits av hotellets ägare. Vid denna tidpunkt hade Östra Hamnens restaurang Ab övertagit verksamheten, varvid restaurangpersonalens arbetsförhållanden fortsatte. Bolaget har bedrivit restaurangverksamhet i hotellet i utrymmen och med anläggningstillgångar som hyrts av hotellets ägare, SF Line Ab. Detta hyresavtal har emellertid sagts upp av Östra Hamnens restaurang Ab 8.11.1994. SF Line Ab har i januari 1995 anordnat ett anbudsförfarande, till följd av vilket ett hyresavtal 6.2.1995 har ingåtts mellan SF Line Ab och det då under bildning varande bolaget Mat & Människor. Anbudsförfarandet gällde driften av restaurangverksamhet i Park hotell.

C har varit i Östra Hamnens restaurang Ab:s tjänst sedan början av år 1995. Hon har arbetat i bolagets restaurang i Park hotell. Östra Hamnens restaurang Ab, som även deltagit i det ovan nämnda anbudsförfarandet, har 21.2.1995 uppsagt C:s arbetsförhållande att upphöra 31.5.1995. Såsom grund för uppsägningen framfördes, att bolagets restaurangverksamhet i Park hotell upphör 31.5.1995.

Mat & Människor har erbjudit arbete åt sex eller sju av Östra Hamnens restaurang Ab:s arbetstagare på Park hotell, vilka till antalet var 17-18. Ingen av dessa har emellertid övergått i Mat & Människors tjänst. Östra Hamnens restaurang Ab har 5.5.1995 återtagit C:s uppsägning.

Östra Hamnens restaurang Ab har erbjudit sig att till Mat & Människor sälja anläggningstillgångar, som använts i utrymmena i Park hotell för 126 000 mark, men erbjudandet har förfallit i brist på intresse. Mat & Människor har 1.6.1995 påbörjat restaurangverksamheten i de utrymmen och med de tillgångar, som avsågs i avtalet mellan bolaget och SF Line Ab. Under sommaren 1995 har Östra Hamnens restaurang Ab å sin sida börjat bedriva restaurangverksamhet i hotell Pommern i närhet av Park hotell.

Tvistefrågan

Parterna är oense om det föreligger en i 7§ 2 mom. (235/1993) lagen om arbetsavtal avsedd överlåtelse av rörelse. Mat & Människor har i sina besvär särskilt framhållit att fråga inte kan vara om överlåtelse av rörelse, eftersom företagarskiftet skett i ett anbudsförfarande och utan att några materiella tillgångar eller immateriella tillgångar överlåtits mellan de två företagarna. Ej heller har någon personal övergått till den efterträdande näringsidkaren. Det kan inte vara fråga om en funktionell helhet som övergått, eftersom Östra Hamnens restaurang Ab fortsätter med sin rörelse som tidigare på ett avstånd om cirka 300 meter från Park hotell. Delar av den personal som arbetade på Park hotell före Mat & Människors tillträde fortsatte att arbeta för Östra Hamnens restaurang Ab på dess övriga driftsställen.

Tillämpliga stadganden

Kännetecknen för överlåtelse av rörelse är inte definierade i lagen om arbetsavtal (320/1970). Lagen har bragts i överensstämmelse med direktivet 77/187/EEG som givits av Europeiska gemenskapernas råd. Direktivet syftar till att trygga arbetstagarnas arbetsförhållanden i de situationer där en rörelse överlåts. Direktivet och EG-domstolens rättspraxis som hänför sig till direktivet skall beaktas vid tolkning av lagen.

Tillämpningen av direktivet 77/187/EEG i EG-domstolens rättspraxis

Det ovannämnda direktivet gäller enligt dess 1 artikel 1 punkt överlåtelse av ett företag, en verksamhet eller del av en verksamhet till en annan arbetsgivare genom lagenlig överlåtelse eller fusion. Jämlikt EG-domstolens rättspraxis förutsätter en tillämpning av direktivet inte ett avtalsförhållande mellan dem, som efter varandra idkar samma rörelse. Överlåtelsen kan även ske i två steg genom en tredje man, exempelvis ägaren eller hyresvärden (t.ex. domen 10.12.1998 i de förenade målen C-173/96 och C-247/96, Sánchez Hidalgo och Ziemann, REG 1998, s. I-8237, punkt 23, domen 11.3.1997 i målet C-13/95, Süzen, REG 1997, s. I-1259, punkt 12, samt domen 25.1.2001 i målet C-172/99, Liikenne, punkt 29).

Högsta domstolens slutsatser

Förutsättningen för en fortsatt restaurangrörelse i Park hotell, sådan den föreligger i detta fall, var att vardera restaurangföretaget och ägaren till restauranglokalen jämte anläggningstillgångar ingått ett avtal med likartat innehåll om driften av restaurangen. Avsaknaden av ett avtalsförhållande mellan Östra Hamnens restaurang Ab och Mat & Människor utgör i ljuset av EG-domstolens ovan relaterade rättspraxis under sådana omständigheter inget hinder för att anse att en överlåtelse av rörelse kunde föreligga. Den omständigheten att det senare avtalet slutits till följd av ett anbudsförfarande saknar i ljuset av ovannämnda dom i målet Liikenne, punkt 30, relevans.

Anläggningstillgångarna i de nu ifrågavarande lokaliteterna på Park hotell tillhörde hyresvärden och nyttjanderätten till dem överfördes med hyresavtalet från Östra Hamnens restaurang Ab till Mat & Människor. Östra Hamnens restaurang Ab:s möjligheter att överlåta och Mat & Människors behov att mottaga tillgångar var således begränsade. Östra Hamnens restaurang Ab hade visserligen, såsom ovan nämnts, erbjudit sig att till Mat & Människor sälja anläggningstillgångar. Erbjudandet på 126000 mark gällde huvudsakligen inredningen i en enhet kallad Casablanca i källaren i hotellet, vilken lokal dock inte omfattades av hyresavtalet mellan hotellets ägare och Mat & Människor. Resten gällde lösöre för cirka 26000 mark. Den omständigheten att Mat & Människor avböjt erbjudandet och i stället i samband med övergången förnyat beståndet av vissa tillgångar vilka, såsom porslin, glas och dukar var utsatta för slitage, kan inte tillmätas nämnvärd betydelse vid bedömning av frågan, huruvida enheten bestått vid överlåtelse.

Östra Hamnens restaurang Ab har, enligt vad handlingarna utvisar, fortsatt restaurangverksamhet i anslutning till ett annat hotell. Outrett är i vilken mån detta bolag våren 1995 avsett att överföra verksamhet från Park hotell till något annat ställe. En särskild del av verksamheten, Casablanca, flyttades visserligen till ett annat ställe, men källarlokalen där denna enhet verkat omfattades som nämnt inte av det hyresavtal det nu är fråga om. Högsta domstolen konstaterar, att det i detta mål inte är fråga om Östra Hamnens restaurang Ab eventuellt försummat att fullgöra sina skyldigheter som arbetsgivare.

Vid en helhetsbedömning och med beaktande av EG-domstolens stadgade rättspraxis finner Högsta domstolen att restaurang- och barverksamheten vid Park hotell utgjort en ekonomisk enhet, vilken vid övergång till Mat & Människor bibehållit sin identitet på ett sätt som innebär att stadgandena om skydd för personalen vid överlåtelse av rörelse, sådana de följer av 7 § 2 mom. lagen om arbetsavtal, blir tillämpliga. Av denna orsak anser Högsta domstolen att domslutet i hovrättens dom skall stå fast.

Domslut

Hovrättens dom ändras inte.

Saken har avgjorts av justitieråden Per Lindholm (skiljaktig), Anja Tulenheimo-Takki, Eeva Vuori (skiljaktig), Markku Arponen och Gustav Bygglin. Föredragande Sari Ruokojärvi (betänkandet).

Föredragarens betänkande och de skiljaktiga ledamöternas yttranden

Justitiesekreterare Ruokojärvi framlade ett betänkande,som till följande delar avvek från Högsta domstolens avgörande:

Högsta domstolens slutsatser

Tvisten gäller alltså den rättsliga bedömningen av händelseförloppet det vill säga om det med stöd av 7 § lagen om arbetsavtal samt i skenet av direktivet 77/187/EEG och EG-domstolens praxis skall anses ha skett en överlåtelse av rörelse. Tolkningen skall ske som en helhetsbedömning av alla föreliggande omständigheter.

Vid bedömningen av om till Mat & Människor har övergått en sådan helhet bestående av personer och tillgångar som kunde möjliggöra en ekonomisk verksamhet med egna målsättningar, skall läggas vikt vid att ingen i Östra Hamnens restaurang Ab:s personal övergick i Mat & Människors tjänst och att det inte heller mellan företagen skedde någon överföring av tillgångar. Formerna för idkandet av restaurangrörelsen saknar större betydelse, eftersom det i båda fallen var fråga om en verksamhet med nära anknytning till Park hotell.

Vid helhetsbedömningen anser Högsta domstolen, att det inte har skett en i 7 § 2 mom. lagen om arbetsavtal avsedd överlåtelse av rörelse.

Domslut

Hovrättens och tingsrättens domar upphävs. Käromålet förkastas.

Justitierådet Vuori: Jag godkänner betänkandet.

Justitierådet Lindholm: Jag är ense med justitierådet Vuori.