Supreme Court dismisses claims that employer pension terms must match state pension cuts due to clear contract wording.

Työsopimuksessa oli ehto: "Pensioner beviljas enligt delgiven pensionsförsäkring, som fortlöpande i sina huvuddrag skall motsvara statens pensioner." Jutussa esitetystä selvityksestä ei voitu päätellä, ettei ehdon ollut tarkoitettu koskevan myös tilannetta, jossa valtion eläkkeet heikentyivät. Ehtoa tulkittiin siten sen sananmuodon mukaisesti ja työnantajalla katsottiin olevan ehdon nojalla oikeus muuttaa työntekijän eläke-etuja valtion eläke-etujen heikentymistä vastaavalla tavalla.

---

[SV]

I ett arbetsavtal ingick följande villkor: "Pensioner beviljas enligt delgiven pensionsförsäkring, som fortlöpande skall motsvara statens pensioner." Av den utredning som hade företetts i målet kunde man inte sluta sig till att avtalet inte också hade avsetts gälla det fall att statens pensioner försämrades. Villkoret tolkades således enligt sin ordalydelse och arbetsgivaren ansågs ha rätt att med stöd av avtalet ändra arbetstagarens pensionsförmåner i motsvarande mån som statens pensionsförmåner hade försämrats.

MÅLETS HANDLÄGGNING I DE LÄGRE DOMSTOLARNA

A:s och B:s käromål i Ålands tingsrätt

A och B anförde, att de hade ingått skriftliga arbetsavtal med Ålands Kraftverk Ab, tidigare Ålands Kraftverksaktiebolag. I arbetsavtalen hade intagits bland annat följande bestämmelse om pensionsförmåner: "Pensioner beviljas enligt delgiven pensionsförsäkring, som fortlöpande i sina huvuddrag skall motsvara statens pensioner."

Ålands Kraftverk Ab hade tecknat en pensionsförsäkring hos ett försäkringsbolag. Enligt försäkringsbrevet daterat 26.7.1974 omfattade försäkringen förutom det lagstadgade APL-skyddet också en egen pension som en tilläggsförmån. I tilläggsbestämmelserna i försäkringsbrevet angavs att pensionsåldern var 63 år och den maximala pensionen 66 procent av den pensionsgrundande lönen i enlighet med statens dåvarande pensionslag. Samma pensionsålder och pensionsprocent hade angivits i försäkringsbolagets årliga meddelanden om pensionsförmåner till A och B.

År 1993 hade statens pensionssystem ändrats så att pensionsåldern för personer födda efter år 1939 gradvis stiger till 65 år och att pensionens målsatta nivå sjunker till 60 procent av den pensionsgrundande lönen. Ålands Kraftverk Ab hade beslutat ändra sin pensionsförsäkring på ett motsvarande sätt.

I arbetsavtalen hade intagits nämnda klausul om pensioner enligt delgiven pensionsförsäkring. Meddelandet om försäkringen till A och B hade innehållit en personlig pensionsprocent och en personlig pensionsålder. Således hade man för A och B individuellt avtalat om pensionsprocenten och pensionsåldern. Ålands Kraftverk Ab kunde inte ensidigt ändra avtalen.

B:s och A:s arbetsavtal hade ingåtts enligt ett standardavtal som Ålands Kraftverk Ab hade tillämpat i avtalen med sina anställda. Standardavtalet hade tillkommit på 1970-talet efter förberedande underhandlingar mellan bolaget och dess anställda.

Ett förhandlingsprotokoll som uppgjorts för tiden 19.9. -17.10.1974 innehöll bestämmelser om pensionsförmåner enligt vilka bolaget skulle garantera sina anställda minst statens pensionsförmåner. Skulle de av bolaget tagna frivilliga pensionsförsäkringarna inte uppnå samma nivå som statens pensionsförmåner skulle mellanskillnaden erläggas av bolaget. Skulle den frivilliga pensionsförsäkringen tillerkänna de anställda större pension än statens pension skulle mellanskillnaden erläggas till förmånstagarna.

Parternas avsikt år 1974 hade varit att pensionsåldern inom företaget skulle vara 63 år och pensionsprocenten 66 procent. För det fall att avtalstexten var diffus skulle de negativa konsekvenserna belasta bolaget som uppgjort texten.

B och A yrkade därför att domstolen skulle fastställa att den nämnda avtalsklausulen om pension i deras arbetsavtal innebar att Ålands Kraftverk Ab saknade rätt att ensidigt minska pensionsförmånerna så att pensionen skulle nedgå till mindre än 66 procent av lönen och att pensionsåldern skulle höjas från 63 år. Vidare yrkade B och A att bolaget skulle förpliktas att under deras arbetsförhållande även efter 1.1.1994 till försäkringsbolaget inbetala en tilläggspremie som tryggade deras rätt till de nämnda förmånerna.

Ålands Kraftverk Ab:s svaromål

Bolaget bestred käromålen. Ordalydelsen i den nämnda klausulen om pension i kärandenas arbetsavtal var klar. Den kunde inte tolkas annorlunda än att förändringar i statens pensioner automatiskt skulle tillämpas för de anställda vid bolaget. Den gemensamma partsavsikten vid tidpunkten för klausulens tillkomst i medlet av 1970-talet hade varit att knyta de anställdas pensioner till statens pensionsystem och inte till en viss pensionsålder och ett visst pensionsbelopp.

Tingsrättens dom 20.11.1996

A:s och B:s arbetsavtal hade ingåtts enligt standardavtalet som Ålands Kraftverk Ab tillämpat i förhållande till sina anställda sedan medlet av 1970-talet. Vid bedömning av hur arbetsavtalen skulle tolkas hade man således rätt att utgå från de förberedande underhandlingarna som hållits mellan bolaget och dess anställda innan man överenskommit om standardavtalet.

På grundval av bevisningen om händelserna som hade föregått uppgörandet av standardavtalet fann tingsrätten utrett att en gemensam avsikt hade varit att binda pensionsbestämmelserna vid statens system. Såväl bolaget som arbetstagarna hade inte ens reflekterat över möjligheten att statens pensioner i framtiden kunde försämras.

Genom att teckna tilläggförsäkring som bekräftats av försäkringsbolagets pensionsförsäkringsbrev daterat 26.7.1974 hade Ålands Kraftverk Ab ombesörjt att arbetstagarna som tilläggsförmån skulle erhålla bättre pensionsvillkor än de som annars gällde för privatanställda. I pensionsbrevets tilläggsbestämmelser hade angetts att pensionsåldern var 63 år och pensionsprocenten 66 procent. A och B hade genom de årliga meddelandena från försäkringsbolaget erhållit en uppfattning om vilka deras pensionsförmåner var.

I A:s och B:s arbetsavtal hade angetts: "Pensioner beviljas enligt delgiven pensionsförsäkring, som fortlöpande i sina huvuddrag skall motsvara statens pensioner." För det fall att endast avtalstexten skulle tolkas ansåg tingsrätten att en sådan tolkning innebar att A:s och B:s pensionsförmåner kunde försämras under förutsättning att även statens pensionsförmåner berördes.

Kunde parternas gemensamma avsikt utredas hade den däremot företräde framom det skrivna avtalet. Tingsrätten ansåg bevisat att det år 1974 hade förelegat en gemensam partsavsikt gällande pensionsåldern. Arbetsgivaren som utskrivit standardavtalen hade emellertid ändrat texten till dess nuvarande lydelse. Texten var därför nu oklarare än vad den hade varit om en speciell ålder hade nämnts i avtalet. Tingsrätten fann utrett att avsikten med arbetsavtalen som A och B i enlighet med standardavtalet hade ingått med Ålands Kraftverk Ab hade varit att tillförsäkra de anställda minst en förmån med en pensionsålder om 63 år och en maximalpension om 66 procent av den pensiongrundande lönen.

På dessa grunder biföll tingsrätten käromålen.

Åbo hovrätts dom 13.2.1998

Hovrätten, där Ålands Kraftverk Ab yrkade att käromålen skulle förkastas, ändrade inte tingsrättens dom.

ÄNDRINGSSÖKANDE I HÖGSTA DOMSTOLEN

Ålands Kraftverk Ab beviljades besvärstillstånd. Bolaget yrkade att hovrättens dom upphävs och käromålen förkastas. A och B bemötte ändringsansökan.

HÖGSTA DOMSTOLENS AVGÖRANDE 3.6.1999

Domskäl

I de arbetsavtal som A och B har ingått med Ålands Kraftverk Ab har intagits bland annat följande klausul om pensionsförmåner: "Pensioner beviljas enligt delgiven pensionsförsäkring, som fortlöpande i sina huvuddrag skall motsvara statens pensioner."

Bolaget har år 1974 tecknat åt sina anställda en pensionsförsäkring som omfattar förutom det lagstadgade APL-skyddet också en egen pension som en tilläggsförmån. I tilläggsbestämmelserna i försäkringsbrevet anges att pensionsåldern är 63 år och den maximala pensionen 66 procent av den pensionsgrundande lönen. Dessa förmåner är desamma som statens pensionsförmåner var då den nämnda försäkringen togs.

År 1993 har statens pensionssystem ändrats så att pensionsåldern för personer födda efter år 1939 gradvis stiger till 65 år och att pensionens målsatta nivå sjunker till 60 procent av den pensionsgrundande lönen.

Bolaget har ansett sig ha rätt att med stöd av den nämnda klausulen i A:s och B:s arbetsavtal ensidigt minska A:s och B:s pensionsförmåner på ett sätt som motsvarar förändringarna i statens pensionssystem. Denna minskning skulle inte beröra A:s och B:s APL-skydd. I målet är det därför inte fråga om bolaget med stöd av den nämnda klausulen kunde försämra även detta skydd.

Högsta domstolen konstaterar, att den nämnda klausulen tolkad enligt sin ordalydelse i förevarande situation bör ges det innehåll bolaget har förespråkat. Enligt sin ordalydelse, som är rationell och entydig, binds bolagets pensionsförmåner genom klausulen till dem som ett allmänt pensionssystem tillförsäkrar. Klausulen hänvisar dessutom uttryckligen till den möjlighet att bolagets pensionsförmåner förändras på ett sätt som motsvarar förändringarna i statens pensionssystem. Också A och B måste ha insett att en sådan möjlighet ingick som ett villkor i deras arbetsförhållanden.

A och B har trots detta ansett att den nämnda klausulen med beaktande av dess avsikt inte kan tolkas på nämnda sätt. Deras arbetsavtal hade ingåtts enligt ett standardavtal som bolaget hade använt i avtalen med sina anställda. Standardavtalet hade tillkommit i medlet av 1970-talet efter förberedande underhandlingar mellan bolaget och dess anställda och tillämpats sedan dess. Den gemensamma avsikten hos bolaget och dess anställda hade i dessa underhandlingar varit att pensionsåldern inom företaget skulle vara minst 63 år och pensionsprocenten minst 66 procent.

Med beaktande av att klausulen tillkommit efter de nämnda gemensamma underhandlingarna mellan bolaget och dess anställda samt att klausulen regelmässigt använts i bolagets arbetsavtal, konstaterar Högsta domstolen, att det vid tolkningen av klausulen är skäl att beakta även vad utredningen över de nämda underhandlingarna utvisar i fråga om avsikten med klausulen. Då A och B har ingått sina arbetsavtal med bolaget har man uppenbarligen inte särskilt förhandlat om den nämnda klausulen. I detta fall kan denna omständighet dock inte utgöra ett hinder för att den nämnda utredningen beaktas vid tolkningen av klausulen.

A och B har bevisbördan för att man med klausulen har avsett annat än vad dess ordalydelse ger uttryck för. Med beaktande av att ordalydelsen av klausulen är så tydlig blir kraven på utredning i detta avseende stränga.

I målet har som vittnen hörts arbetstagare vilka under hösten år 1974 har deltagit i underhandlingarna om tillämpningen av kollektivavtal inom företaget. Enligt deras vittnesmål har varken bolaget eller dess anställda vid den tiden reflekterat över möjligheten att statens pensioner i framtiden kunde försämras.

I ett förhandlingsprotokoll som uppgjorts för tiden 19.9. - 17.10.1974 har emellertid intagits ett omnämnande enligt vilket, för det fall att den av bolaget tagna frivilliga pensionsförsäkringen skulle tillerkänna de anställda en större pension än statens pension, mellanskillnaden skulle erläggas till förmånstagarna.

Protokollet och de nämda vittnesutsagorna står till denna del i strid med varandra om man anser att protokollet avsett den situationen att statens pensioner i framtiden kunde försämras.

Det har också förebragts ett protokoll fört 10.11.1975 vid ett möte mellan bolaget och dess anställda i syfte att åstadkomma ett tillämpligt arbetsavtal. Detta åter tyder på att underhandlingarna om arbetsavtalens villkor ännu inte avslutats år 1974.

Ytterligare bör beaktas att bolagets anställda, inklusive de nämnda vittnena som under hösten 1974 hade deltagit i underhandlingarna om arbetsavtalens villkor, alla har ingått sina arbetsavtal enligt bolagets standardavtal och att ingen av dem vid undertecknandet av sitt arbetsavtal eller senare har reagerat mot den ifrågavarande klausulen.

Med beaktande av det anförda kan man inte på grundval av utredningen över underhandlingarna under hösten 1974 med tillräckligt säkerhet sluta sig till att det med den ifrågavarande klausulen slutligen åsyftats annat än vad dess ordalydelse ger uttryck för.

Klausulen bör således tolkas på det sätt som bolaget har ansett, alltså enligt sin ordalydelse. A:s och B:s käromål skall därför förkastas.

Domslut

Hovrättens och tingsrättens domar upphävs. Käromålen förkastas.

Ärendet har avgjorts av tingsdomare Nymalm.

Saken har avgjorts av hovrättens ledamöter Saarinen, Olli och Sandholm. Föredragande Lars Granfors.

Saken har avgjorts av presidenten Heinonen samt justitieråden Taipale, Tulokas, Vuori och Krogerus. Föredragande Jyrki Rinnemaa.