Supreme Court allows crew wage savings for restaurant kitchen staff when their specific unit is undermanned despite total crew surplus.

Matkustaja-aluksen kokonaismiehitys oli ylittänyt alusta koskevassa miehityssopimuksessa sovitun, mutta ravintolan kylmäkeittiö oli ajoittain ollut alimiehitetty. Kylmäkeittiön työntekijöillä katsottiin olevan merimieslain 17 §:n mukaan oikeus syntyneeseen palkansäästöön.

MerimiesL 17 §

---

[SV]

Bemanningen av ett passagerarfartyg överskred vad som avtalats i bemanningsavtalet, men restaurangens kallkök hade tidvis varit underbemannat. Arbetstagarna i kallköket ansågs enligt 17 § sjömanslagen ha rätt till inbesparad lön.

SjömansL 17 §

MÅLETS HANDLÄGGNING I DE LÄGRE INSTANSERNA

Finlands Sjömans-Union r.f:s käromål i Ålands tingsrätt

Finlands Sjömans-Union r.f. anförde, att passagerarfärjan ms Isabella, som ägdes av SF Line Ab, hade med bolaget som redare under tiden 1.7.1989 - 31.8.1990 varit i trafik med bland annat de i käromålet nämnda 15 personerna såsom anställda i fartygets kallkök. Under nämnda tid hade fartygets bemanning i kallköket inte motsvarat vad som avtalats mellan föreningen och rederiet i fartygets bemanningsavtal efter som det saknats en "I kallskänka". Bolaget hade alltså besparats löneutgifter motsvarande en I kallskänkas lön. I en sådan situation var de övriga arbetstagarna i kallköket jämlikt 17 § sjömanslagen berättigade att erhålla och sinsemellan dela den inbesparade lönen eller den såkallade "kortmanslönen". Förutom till lagrummet hänvisade föreningen även till aktuella kollektivavtal för däcks- och maskinmanskap samt ekonomipersonal vilka slutits mellan föreningen samt Finlands rederiförening r.f. och Ålands redarförening r.f.

På dessa grunder yrkade föreningen till vilken nämnda 15 arbetstagare hade transporterat sin fordran, att SF Line Ab åläggs att till föreningen betala den inbesparade lönen.

Bemötande

SF Line Ab bestred käromålet i första hand på den grunden, att varken sjömanslagen eller branschens kollektivavtal berättigade sådan personal, som fanns ombord på passagerarfartyg för passagerarnas välbefinnande eller restaurationspersonal att erhålla så kallad kortmanslön. I andra hand anförde bolaget, att fartygets totalbemanning under den aktuella tidsperioden inte underskridit den numerär som följer av fartygets bemanningsavtal.

Bolaget hävdade, att förarbetena till samtliga finska sjömanslagar ävensom lagtexten i och för sig inte berättigade restaurationspersonalen att erhålla kortmanslön. Avsikten med stadgandena om kortmanslön hade varit att i alla sammanhang garantera fartygets trygga drift. Sålunda stod restaurationspersonalen utanför dessa.

Tingsrättens dom 28.10.1994

Bakgrund

Tingsrätten konstaterade för det första, att parterna var ense bland annat om följande: Under den aktuella tidsperioden hade för fartyget varit gällande ett bemanningsavtal beträffande ekonomipersonalen enligt vilket till ekonomipersonalen hörde bl.a. sex "I kallskänkor". Nämnda arbetstagares arbetsförhållande reglerades av sjömanslagens (423/78) bestämmelser samt kollektivavtalen för däcks- och maskinmanskap samt ekonomipersonal ingångna mellan förenämnda föreningar.

Parterna var vidare ense om att enligt bemanningsavtalet hade restaurationspersonalens arbetsstyrka totalt utgjort 134 personer samt att under hela den aktuella tidsperioden restaurationspersonalens arbetsstyrka ombord hade överskridit vad som avtalats i bemanningsavtalet men att med yrkesbenämningen "I kallskänka" tjänstgjort endast fem personer och i kallköket tidvis tjänstgjort en person mindre än bemanningsavtalet förutsatt.

Domskäl

Tingsrätten ansåg att 17 § sjömanslagen inte gjorde åtskillnad mellan olika kategorier av anställda då fartyget var till sjöss utan stadgade allmänt om antalet arbetstagare. Jämlikt 1 § tillämpades lagen på arbete, som arbetstagare på grundval av avtal utförde mot vederlag ombord på finskt fartyg. Samtliga i käromålet omtalade personer hade slutit arbetsavtal med bolaget med iakttagande av sjömanslagens bestämmelser. Detta gav vid handen att bestämmelserna om kortmanslön även skulle gälla ett passagerarfartygs restaurationspersonal.

Tingsrätten omfattade inte bolagets tolkning, att bestämmelserna om kortmanslön var avsedda att gälla endast fartygets driftspersonal. Av förarbetena till 1924 års sjölag framgick, att större passagerarfartygs restaurationspersonal inte skulle betraktas som "sjömän" och skulle således inte anses höra till "besättningen" i dessa ords tekniska betydelse. Av förarbetena framgick vidare: "Ehuru sådana anställda, som nu antytts, icke höra till den egentliga besättningen, omfattar lagförslagets stadganden om besättningen även dem". Således måste man anse, att restaurationspersonalen, som anställts av redaren, redan med stöd av 1924 års sjölag varit berättigad till kortmanslön. Förhållandet hade inte ändrats i och med införandet av sjömanslagen (423/78), då i förarbetena anförts: "På arbetstagare i rederiets tjänst tillämpas sjömanslagen i dess helhet oberoende av, huruvida de utför egentligt skeppsarbete för fartyget eller något annat arbete".

Tingsrätten fann vidare outrett, att någon personalkategoris rätt till kortmanslön genom avtal begränsats.

I frågan huruvida fartyget varit på ett sådant sätt underbemannat, att kortmanslön skulle utgå, ansåg tingsrätten parterna vara överens om, att fartygets bemanningskrav skulle bedömas utgående från bemanningsavtalet, att fartyget totalt sett varit överbemannat och kallköket underbemannat. Enligt tingsrättens uppfattning kunde fartygets totalbemanning inte vara utslagsgivande, utan frågan måste bedömas utgående från huruvida de arbetsställen, där man utförde en viss arbetsuppgift, varit avtalsenligt bemannade. Samma princip framgick av 17 § 2 mom. sjömanslagen, enligt vilken stadgandet om inbesparad lön gäller i fråga om kökspersonalen även då fartyget ligger i hamn.

Enligt tingsrättens uppfattning utförde arbetstagarna i kallköket sådana arbetsuppgifter, som inte utfördes av annan fartygspersonal. Därför skall kallköket uppfattas som en skild enhet vid bedömningen av huruvida enheten varit avtalsenligt bemannad. Då kortmanslön skall utgå, skall lönen delas mellan de arbetstagare, som utgjorde arbetsstyrkan vid enheten. Tingsrätten fastslog således, att personalen i kallköket på ms Isabella under den aktuella tiden inte motsvarat vad som överenskommits i bemanningsavtalet, att personalen var berättigad till kortmanslön samt att denna lön skall delas mellan arbetstagarna i kallköket.

Tingsrätten ålade SF Line Ab att betala till SjömansUnion r.f. den yrkade kortmanslönen.

Åbo hovrätts dom 30.1.1996

Hovrätten, där SF Line Ab yrkade att käromålet förkastas, ändrade inte tingsrättens dom.

ÄNDRINGSSÖKANDE I HÖGSTA DOMSTOLEN

Besvärstillstånd beviljades. I sin ändringsansökan yrkade Viking Line Ab, före detta SF Line Ab, att hovrättens dom upphävs och käromålet förkastas. Utvecklingen av stadgandena om kortmanslön visade att rätten till sådan lön var avsedd enbart för det egentliga skeppsfolket eller de som svarade för sjösäkerheten. Rederiet har inte godtagit en sådan tolkning av 1978 års sjömanslag, att den skulle ha utsträckt rätten till kortmanslön till även andra personalgrupper.

Finlands Sjömans-Union r.f. bemötte ändringsansökan.

HÖGSTA DOMSTOLENS AVGÖRANDE 18.8.1997

Domskäl

Tingsrätten har i domskälen anfört bland annat: "Parterna är överens om, att fartygets bemanningskrav skall bedömas utgående från bemanningsavtalet...". Till denna del konstaterar Högsta domstolen att det, huru ms Isabella skulle vara bemannat vid den i käromålet nämnda tiden, reglerades i bemanningsavtalet. Såsom tingsrätten konstaterat hade fartygets totalbemanning överskridit vad som avtalats, men i restaurangens kallkök hade arbetat endast fem "I kallskänkor" fastän bemanningsavtalet hade förutsatt sex I kallskänkor. Med denna precisering godkänner Högsta domstolen de lägre rätternas domskäl.

Domslut

Hovrättens dom ändras inte.

Saken har avgjorts av tingsrättens ledamöter Fröman, Eriksson och Limingoja.

Saken har avgjorts av hovrättens ledamöter Saarinen, Ahnger och Sandholm. Föredragande Lars Granfors.

Saken har avgjorts av justitieråden Portin, Lindholm, Suhonen och Hid‚n samt extraordinarie justitierådet Tepora. Föredragande Liisa Mansikkamäki.