Supreme Court quashes appeal for allowing expert reports as evidence without hearing authors as witnesses.

Kihlakunnanoikeus oli sallinut kantajan käyttää todisteena kauppakamarin hyväksymän tavarantarkastajan tarkastuspöytäkirjaa ja kunnan rakennustarkastajan katselmuspöytäkirjaa kuulematta niiden antajia todistajina kihlakunnanoikeudessa. Hovioikeus oli pitänyt kertomuksia oikeudenkäymiskaaren 17 luvun 11 §:ssä tarkoitettuina yksityisluontoisina kertomuksina ja jättänyt ne huomiotta sekä hylännyt kanteen näyttämättömänä. Hovioikeuden ei olisi tullut hylätä kannetta varaamatta kantajalle tilaisuutta kuulla kertomusten antajia todistajina oikeudessa tai esittää asiassa muuta näyttöä.

OK 17 luku 11 §

---

[SV]

Häradsrätten hade tillåtit käranden att såsom bevis använda ett besiktningsprotokoll, vilket uppgjorts av en varubesiktningsman som godkänts av en handelskammare, och ett syneprotokoll, vilket uppgjorts av en kommuns byggnadsinspektör, utan att höra dem som utfärdat handlingarna såsom vittnen i häradsrätten. Hovrätten hade ansett berättelserna vara sådana berättelser av enskild natur som avses i 17 kap. 11 § rättegångsbalken och lämnat dem utan avseende samt förkastat käromålet såsom ostyrkt. Hovrätten borde inte ha förkastat käromålet utan att bereda käranden möjlighet att höra ifrågavarande personer såsom vittnen vid domstol eller förete annan bevisning i saken.

RB 17 kap 11 §

ÄRENDETS TIDIGARE BEHANDLING

Målets handläggning i Borgå häradsrätt och häradsrättens utslag 7.6.1989

A har i sitt käromål anfört, att hon i egenskap av ägare till lägenheten Marbrink RN:r 3:13 i Åminsby i Borgå landskommun i maj 1988 hade ingått ett muntligt avtal med svaranden B om att han skulle belägga bostadsbyggnaden på lägenheten med plåttak. B hade den 13 juli samma år meddelat henne, att taket var färdigt.

A hade inte varit nöjd med det utförda arbetet och hade bland annat låtit byggmästaren Olavi Kari, som var av Helsingfors handelskammare godkänd varubesiktningsman, utföra besiktning av arbetet. Rapporten över denna, dagtecknad 21.9.1988, och ett av byggnadsinspektören Harry Österlund uppgjort syneprotokoll över det utförda arbetet, dagtecknat 28.7.1988, har A ingett till häradsrätten.

Enligt besiktningsrapporten hade vid arbetets utförande inte tillämpats god byggnadssed och en reparation av taket innebar ett nästan lika stort arbete som förnyande av hela taket.

Enär B inte godvilligt hade medverkat till att få till stånd en uppgörelse i ärendet, har A yrkat, att B måtte åläggas att betala till henne för förstört material 3.717,10 mark jämte 16 procents ränta från 21.7.1988, för besiktningsrapport 1.970 mark jämte 16 procents ränta från 22.9.1988, för rivning av taket 3.000 mark, för vattenskador 5.000 mark och för tidsspillan och kostnader för resor 2.700 mark, de tre sistnämnda beloppen jämte 16 procents ränta från 1.11.1988. Därtill har hon yrkat ersättning för rättegångskostnader jämte ränta.

B har bestridit käromålet. Detta var enligt honom grundlöst, enär arbetet inte var färdigt och käranden hade hindrat honom från att slutföra detsamma.

Häradsrätten har funnit utrett, att B svarade för arbetet såsom entreprenör oberoende av om arbetet var färdigt eller halvfärdigt samt att arbetet inte hade utförts enligt god byggnadsed och att de fästade plåtarna inte mera gick att använda till reparation av taket. På grund därav har häradsrätten ålagt B att utgiva i skadestånd åt A för förstört material 3.717,10 mark jämte 16 procents ränta från 21.7.1988, för lösen av besiktningsrapport 1.970 mark jämte 16 procents ränta från 22.9.1988, för rivning av tak 3.000 mark, för vattenskador 2.000 mark samt för tidsspillan och kostnader sammanlagt 1.500 mark, de tre sistnämnda beloppen med 16 procents ränta räknat från 1.11.1988. Därtill skulle B ersätta A hennes rättegångskostnader med 4.280 mark jämte 16 procents ränta från 7.6.1989.

Ändringssökande i Helsingfors hovrätt

A och B har sökt ändring. A har upprepat käromålet till alla delar och yrkat på ersättning för rättegångskostnaderna i hovrätten. B har yrkat, att käromålet skulle förkastas och att A skulle åläggas att ersätta hans rättegångskostnader i målet jämte ränta.

Hovrättens dom 30.1.1991

Processuellt avgörande

I häradsrätten har såsom bevis använts två berättelser av privat natur, som skriftligen avgivits i anledning av den då förestående rättegången. Eftersom det inte hade förebragts särskilda omständigheter att åberopa berättelserna som bevis och häradsrätten sålunda inte enligt 17 kap. 11 § rättegångsbalken hade bort tillåta att berättelserna användes som bevis i ärendet utan att de personer som avgivit berättelserna även personligen hördes såsom vittnen, har hovrätten lämnat utan beaktande vad i nämnda berättelser hade anförts.

Domskäl

I ärendet har inte visats att takläggningsarbetet inte skulle ha utförts enligt god byggnadssed. Hovrätten har därför lämnat käromålet utan bifall.

Domslut

Häradsrättens utslag har upphävts och käromålet förkastats. B har befriats från ersättningsskyldighet till A.

A har ålagts att utge till B i ersättning för hans rättegångskostnader i målet 5.000 mark jämte 16 procents ränta från 30.1.1991.

ÄNDRINGSSÖKANDE I HÖGSTA DOMSTOLEN

A har beviljats besvärstillstånd 8.5.1991. I sin ändringsansökan har A upprepat yrkandena i käromålet och yrkat ersättning för sina rättegångskostnader jämte ränta samt om befrielse från att ersätta B:s rättegångskostnader. Hovrätten borde antingen ha beaktat ifrågavarande berättelser, nämligen besiktningsprotokollet och syneprotokollet, eller ha vidtagit åtgärder för hörande av de personer som givit utlåtandena, antingen i hovrätten eller efter målets återvisning i häradsrätten.

B har bemött ändringsansökan samt yrkat, att hovrättens dom fastställs och att A åläggs ersätta hans rättegångskostnader i Högsta domstolen jämte ränta.

HÖGSTA DOMSTOLENS AVGÖRANDE 8.6.1992

Domskäl

Ifrågavarande skriftliga berättelser har på A:s anhållan givits av en av handelskammaren godkänd varubesiktningsman och av kommunens byggnadsinspektör med anledning av A:s missnöje med B:s arbetsprestation varom tvist då redan hade uppstått. Högsta domstolen finner på de av hovrätten anförda grunderna, att häradsrätten inte borde ha tillåtit att berättelserna åberopades såsom bevis i målet utan att de personer som hade avgivit dem hörts såsom vittnen. Under dessa omständigheter borde hovrätten inte såsom ostyrkt ha förkastat käromålet till de delar det hade godkänts av häradsrätten utan att bereda käranden möjlighet att höra ifrågavarande personer såsom vittnen vid domstol eller, om detta inte var möjligt, att förete annan ersättande bevisning.

Domslut

Hovrättens dom och häradsrättens utslag upphävs och undanröjs och A befrias från skyldigheten att utge rättegångskostnadsersättning. Målet återförvisas till Borgå häradsrätt för att på anmälan av käranden upptas till ny behandling.

I avgörandet deltog: justitieråden Ailio, Nybergh, TulenheimoTakki, Taipale och Wirilander