Sale of entire property by sole owner to heirs does not require consent if sale covers whole estate.

A oli aviopuolisonsa B:n kuoleman jälkeen ennen ositusta myynyt "osuutensa" kolmesta tilasta, jotka hän omisti kokonaan. A:n katsottiin edellyttäneen, että hän joutui toimitettavassa osituksessa antamaan kiinteää omaisuutta tasingoksi hänen ja B:n yhteisille rintaperillisille. Kun osituksen tuloksesta riippui, mitä tiloista oli myyty, kauppaan ei tarvittu rintaperillisten suostumusta tai tuomioistuimen lupaa.

AL 86 § 2 mom (L 23.9.1948/681)

---

[SV]

A hade efter sin make B:s död före avvittringen sålt sin "andel" i tre lägenheter som i sin helhet ägdes av honom. Det ansågs, att A hade förutsatt att han skulle bli skyldig att vid avvittringen till hans och B:s gemensamma bröstarvingar avstå fast egendom såsom utjämning. Då det berodde på resultalet av den förestående avvittringen, vilka delar av lägenheterna som hade blivit sålda, behövdes för köpet varken samtycke av bröstarvingarna eller rättens tillstånd.

ÄL 86 § 2 mom (L 23.9.1948/681)

MÅLETS HANDLÄGGNING I DE LÄGRE DOMSTOLARNA

Käromålen i Nagu häradsrätt

C och D har efter E och F 21.11.1986 delgiven stämning anfört följande. C:s och D:s samt F:s föräldrar, som vigts till äktenskap år 1935, hade avlidit modern B 29.10.1972 och fadern A 23.3.1986. Efter B:s död hade avvittring ej förrättats. A, som 12.9.1935 beviljats lagfart på lägenheterna Norrgård RNr 2:2, numera RNr 2:72, Svartkärr RNr 2:11, numera RNr 2:28, och Södergård RNr 2:20, numera RNr 2:37, samtliga i Biskopsö by i Nagu, hade medelst ett 23.4.1985 dagtecknat köpebrev sålt sin andel av nämnda fastigheter jämte lösöre åt E för 67.000 mark. På grund härav och då A ej utan C:s och D:s samtycke varit berättigad att sälja fastigheterna har C och D yrkat, att köpet skall ogiltigförklaras. (DN:o S 86/30)

F har efter C 25.4.1987 och D 14.4.1987 delgiven stämning i häradsrätten yrkat, att häradsrätten, då C och D saknade motiverat skäl att vägra godkänna ovannämnda fastighetsförsäljning, måtte ge sitt tillstånd till fastighetsförsäljningen. (DN:o S 87/7)

E och F har motsagt C:s och D:s käromål. C och D har motsagt F:s käromål och yrkat på ersättning för sina rättegångskostnader.

Häradsrättens utslag 11.11.1987

Häradsrätten har i sitt utslag funnit utrett att B avlidit 29.10.1972 och A 23.3.1986. De hade vigts till äktenskap 30.11.1935. A hade 12.9.1935 beviljats lagfart på lägenheterna Norrgård RNr 2:2, Svartkärr RNr 2:11 och Södergård RNr 2:20. A hade 23.4.1985 sålt sin andel av dessa lägenheter åt då minderårige E på villkor, som närmare framgick av köpebrevet. Köparen hade i köpet företrätts av sina föräldrar F och G. Köparen hade blivit myndig 22.1.1987. B:s och A:s rättsinnehavare var C, F och D.

c och D hade inte samtyckt till sagda köp av 23.4.1985. De har fått kännedom om köpet i augusti 1986. Som sådana orsaker, på grund av vilka köpet borde ogiltigförklaras, hade C och D åberopat att medgivandet av tillstånd till köpet skulle medföra en minskning av boets tillgångar med cirka 900.000 mark och att materiellt sett förhållandena var sådana att de hade synnerligen väl motiverade skäl att vägra sitt samtycke till överlåtelsen. I köpet hade ingått lösöre till ett värde som sannolikt översteg hela köpeskillingen om 67.000 mark. Samtycke till köpet skulle medföra att de förlorade sin arvslott efter modern.

Nagu häradsrätt hade 15.5.1985 givit tillstånd till E:s far G att ingå ett arrendeavtal av 19.4.1985, enligt vilket A till E på en tid av 15 år för bedrivande av gårdsbruk utarrenderat sina ovan nämnda lägenheter för ett årligt arrende av 2.050 mark.

Köpeskillingen om 67.000 mark, som i och för sig kunde anses vara förmånlig för köparen, kunde inte anses vara ett sådant skäl, som avses i 40 § äktenskapslagen och som härvid skulle berättiga till vägran av samtycke till försäljningen.

F hade såsom delägare i A:s och B:s dödsbon ansett att det ej fanns något motiverat skäl till en vägran att godkänna försäljningen. Hon hade för sin egen del samtyckt till försäljningen.

I målet S 86/30 hade det ej framförts dylikt motiverat skäl. Inte heller hade det i målet S 87/7 framkommit dylika skäl. Enligt häradsrättens prövning förelåg inte sådan orsak, på grund av vilken häradsrätten i enlighet med 86 § 2 mom. äktenskapslagen borde vägra att ge tillstånd till köpet.

A hade ägt lägenheterna i deras helhet. Det hade ej kommit fram att han före 23.4.1985 skulle ha sålt delar av dessa. Häradsrätten fastställde därför att försäljningen av 23.4.1985 angick lägenheterna i deras helhet.

På grund härav och med förkastande av käromålet S 86/30 och yrkandena i övrigt har häradsrätten prövat rättvist att med stöd av 86 § 2 mom. äktenskapslagen ge sitt tillstånd till försäljningen av 23.4.1985 beträffande A:s andel av sagda lägenheter eller hela lägenheterna Norrgård RNr 2:2, numera 2:72, Svartkärr RNr 2:11, numera 2:28, och Södergård RNr 2:20, numera 2:37 i enlighet med de villkor, som närmare framgår av köpebrevet.

Åbo hovrätts dom 21.10.1988

FULLFÖLJD I HÖGSTA DOMSTOLEN

Högsta domstolen har 25.1.1989 meddelat C och D besvärstillstånd.

C och D har i sin ändringsansökan yrkat att de lägre domstolarnas avgöranden skall upphävas och att deras eget käromål beträffande ogiltigförklarande av den ifrågavarande fastighetsförsäljningen skall godkännas. Därtill har de yrkat på ersättning för sina rättegångskostnader i målet.

E och F har gemensamt givit av dem begärt bemötande och yrkat på ersättning för sina rättegångskostnader i Högsta domstolen jämte laga ränta.

HÖGSTA DOMSTOLENS AVGÖRANDE 23.8.1990

Domskäl

På dessa grunder har Högsta domstolen avgjort målet på det sätt som framgår av domslutet.

Domslut

Hovrättens dom och häradsrättens utslag upphävs till den del tillstånd till fastighetsförsäljning har givits. Hovrättens domslut ändras inte till den del C:s och D:s yrkande på ogiltigförklarande av fastighetsköp har förkastats. C och D befrias från skyldigheten att ersätta E:s och F:s rättegångskostnader i hovrätten.

I avgörandet deltog: justitieråden Salervo, Mörä, Lehtonen, Haarmann och Huopaniemi