Supreme Court dismisses appeal allowing acquittal due to excusable ignorance of obscure local diving regulations.

Kysymys lain tuntemattomuudesta rikoslain 3 luvun 5 §:n 3 momentin soveltamisessa.

RL 3 luku 5 § 3 mom

MÅLETS HANDLÄGGNING I DE LÄGRE INSTANSERNA

Ålands häradsrätt har på åtal av allmänna åklagaren i utslag 4.12.1984 på grund av vad A, B, C, D och E uppgivit och annan utredning i målet funnit utrett att dessa i Kökars skärgård i landskapet Åland 26.7.1984 utfört dykning med sådan utrustning som omfattade behållare för dykarnas försörjning med syrgas eller luft, trots att de inte hade utverkat av Ålands landskapsstyrelse föreskrivet tillstånd till verksamheten. Vidare har häradsrätten konstaterat att de åtalade såsom fritidsdykare och skolade för uppgiften varit skyldiga att vid ankomst till landskapet Åland och före vidtagande av den aktuella dykningen informera sig om de i landskapet Åland gällande lagar och förordningar som reglerade den ifrågavarande verksamheten.

På grund härav prövade häradsrätten, som ansåg att det allmänna intresset påkallade ådömande av straff, riktigt med stöd av 2 och 11 § landskapslagen om fredning av skeppsvrak döma A, B, C, D och E envar till 15 dagsböter eller, efter beräkning av dagsboten för A till 80 mark, för B till 37 mark, för C till 78 mark, för D till 41 mark och för E till 8 mark, att betala böter, A 1.200 mark, B 555 mark, C 1.170 mark, D 615 mark och E 120 mark.

Åbo hovrätten, där svarandena överklagade utslaget och yrkade att åtalet mot dem måtte förkastas, har i sitt utslag 4.12.1985 funnit utrett, att dykningen hade skett endast i övningssyfte på ett ställe där skeppsvrak inte ens hade påståtts finnas och att gärningen hade berott på ouppmärksamhet, som med beaktande av omständigheterna var ursäktlig, emedan de åtalade inte hade känt till att dykning utan landskapsstyrelsens tillstånd under sådana omständigheter som nämnts i häradsrättens utslag var förbjuden och sagda exceptionella bestämmelser inte visats finnas tillgängliga för allmänheten förutom i den åländska lagsamlingen. Därför och då brottet var obetydligt och allmänt intresse inte fordrade ådömande av straff har hovrätten med stöd av de av häradsrätten tillämpade lagrummen och 3 kap. 5 § 3 mom. strafflagen lämnat gärningarna obestraffade. I övrigt förblev häradsrättens utslag bestående.

FULLFÖLJD I HÖGSTA DOMSTOLEN

Allmänna åklagaren har anhållit om besvärstillstånd och yrkat att svarandena döms till straff enligt häradsrättens utslag.

Besvärstillstånd har beviljats 11.4.1986. Svarandena har gemensamt ingivit av dem begärt bemötande.

HÖGSTA DOMSTOLENS AVGÖRANDE

Motivering

Högsta domstolen finner utrett, att de brott som tillräknats svarandena under rådande omständigheter har varit obetydliga och har berott på okunnighet som med beaktande av omständigheterna varit ursäktlig. Syftet med ifrågavarande landskapslag är att skydda allmänna åländska marinarkeologiska intressen, men det har inte i målet framkommit några speciella skäl till att allmänt intresse skulle kräva utdömande av straff i detta fall. Det har inte framkommit att beivrandet av överträdelser av ifrågavarande förbud skulle kräva att straff utdöms även i detta fall, eftersom stadgandet i 3 kap. 5 § 3 mom. strafflagen är ett undantagsstadgande, vars tillämpning kommer i fråga skilt i varje enskilt fall. Lagrummets tillämpning i detta fall är därför inte prejudiserande beträffande domseftergift i andra fall av brott mot nu ifrågavarande lagrum. Högsta domstolen finner därför att förutsättningar för tillämpning av 3 kap. 5 § 3 mom. strafflagen föreligger.

Domslut

Vid bestämmandet av påföljden för de brott som tillräknats svarandena finner Högsta domstolen att skäl inte föreligger att ändra hovrättens domslut.

Den skiljaktiga ledamotens yttrande

Justitierådet Mörä: Med upphävande av hovrättens utslag fastställer jag häradsrättens utslag dock så, att jag nedsätter straffen, för A:s del till 8 dagsböter och för de övriga svarandenas del till 5 dagsböter och ålägger dem att betala böter enligt de belopp för dagsboten som häradsrätten har fastställt.

I avgörandet deltog justitieråden Salervo, Ailio, Heinonen, Mörä (skiljaktig) och Aro

---

[SV]

Fråga om tillämpning av 3 kap. 5 § 3 mom. strafflagen vid okunskap om lag.

SL 3 kap 5 § 3 mom

MÅLETS HANDLÄGGNING I DE LÄGRE INSTANSERNA

Ålands häradsrätt har på åtal av allmänna åklagaren i utslag 4.12.1984 på grund av vad A, B, C, D och E uppgivit och annan utredning i målet funnit utrett att dessa i Kökars skärgård i landskapet Åland 26.7.1984 utfört dykning med sådan utrustning som omfattade behållare för dykarnas försörjning med syrgas eller luft, trots att de inte hade utverkat av Ålands landskapsstyrelse föreskrivet tillstånd till verksamheten. Vidare har häradsrätten konstaterat att de åtalade såsom fritidsdykare och skolade för uppgiften varit skyldiga att vid ankomst till landskapet Åland och före vidtagande av den aktuella dykningen informera sig om de i landskapet Åland gällande lagar och förordningar som reglerade den ifrågavarande verksamheten.

På grund härav prövade häradsrätten, som ansåg att det allmänna intresset påkallade ådömande av straff, riktigt med stöd av 2 och 11 § landskapslagen om fredning av skeppsvrak döma A, B, C, D och E envar till 15 dagsböter eller, efter beräkning av dagsboten för A till 80 mark, för B till 37 mark, för C till 78 mark, för D till 41 mark och för E till 8 mark, att betala böter, A 1.200 mark, B 555 mark, C 1.170 mark, D 615 mark och E 120 mark.

Åbo hovrätten, där svarandena överklagade utslaget och yrkade att åtalet mot dem måtte förkastas, har i sitt utslag 4.12.1985 funnit utrett, att dykningen hade skett endast i övningssyfte på ett ställe där skeppsvrak inte ens hade påståtts finnas och att gärningen hade berott på ouppmärksamhet, som med beaktande av omständigheterna var ursäktlig, emedan de åtalade inte hade känt till att dykning utan landskapsstyrelsens tillstånd under sådana omständigheter som nämnts i häradsrättens utslag var förbjuden och sagda exceptionella bestämmelser inte visats finnas tillgängliga för allmänheten förutom i den åländska lagsamlingen. Därför och då brottet var obetydligt och allmänt intresse inte fordrade ådömande av straff har hovrätten med stöd av de av häradsrätten tillämpade lagrummen och 3 kap. 5 § 3 mom. strafflagen lämnat gärningarna obestraffade. I övrigt förblev häradsrättens utslag bestående.

FULLFÖLJD I HÖGSTA DOMSTOLEN

Allmänna åklagaren har anhållit om besvärstillstånd och yrkat att svarandena döms till straff enligt häradsrättens utslag.

Besvärstillstånd har beviljats 11.4.1986. Svarandena har gemensamt ingivit av dem begärt bemötande.

HÖGSTA DOMSTOLENS AVGÖRANDE

Motivering

Högsta domstolen finner utrett, att de brott som tillräknats svarandena under rådande omständigheter har varit obetydliga och har berott på okunnighet som med beaktande av omständigheterna varit ursäktlig. Syftet med ifrågavarande landskapslag är att skydda allmänna åländska marinarkeologiska intressen, men det har inte i målet framkommit några speciella skäl till att allmänt intresse skulle kräva utdömande av straff i detta fall. Det har inte framkommit att beivrandet av överträdelser av ifrågavarande förbud skulle kräva att straff utdöms även i detta fall, eftersom stadgandet i 3 kap. 5 § 3 mom. strafflagen är ett undantagsstadgande, vars tillämpning kommer i fråga skilt i varje enskilt fall. Lagrummets tillämpning i detta fall är därför inte prejudiserande beträffande domseftergift i andra fall av brott mot nu ifrågavarande lagrum. Högsta domstolen finner därför att förutsättningar för tillämpning av 3 kap. 5 § 3 mom. strafflagen föreligger.

Domslut

Vid bestämmandet av påföljden för de brott som tillräknats svarandena finner Högsta domstolen att skäl inte föreligger att ändra hovrättens domslut.

Den skiljaktiga ledamotens yttrande

Justitierådet Mörä: Med upphävande av hovrättens utslag fastställer jag häradsrättens utslag dock så, att jag nedsätter straffen, för A:s del till 8 dagsböter och för de övriga svarandenas del till 5 dagsböter och ålägger dem att betala böter enligt de belopp för dagsboten som häradsrätten har fastställt.

I avgörandet deltog justitieråden Salervo, Ailio, Heinonen, Mörä (skiljaktig) och Aro