Supreme Court dismisses appeal, ruling High Court violated bail rights by deciding without prior hearing.

(Jfr 1999 s 42 och 1992 s 499)

R.G. har - tillsammans med andra - stått åtalad vid Stockholms TR som delaktig i ett mål om omfattande ekonomisk brottslighet, det s k La Reine-målet. TR:n delade upp målet i olika avsnitt och meddelade deldomar över olika åtalspunkter. R.G. berörs av TR:ns domar d 26 nov 1991, d 5 juni 1992, d 12 juni 1992, d 17 juli 1992 och d 24 sept 1992. I domen d 26 nov 1991 ogillades åtal mot R.G. för bl a grov oredlighet mot borgenärer. I övriga domar dömdes R.G. för bl a sådan brottslighet. Påföljden bestämdes i tre av domarna till fängelse, medan det i domen d 24 sept 1992 förordnades att tidigare ådömt fängelse skulle avse även de nya brotten.

Sedan såväl R.G. som åklagaren överklagat i Svea HovR behandlade HovR:n TR:ns deldomar vid en och samma huvudförhandling.

Sedan huvudförhandlingen avslutats beslöt HovR:n (hovrättslagmannen Hillerudh, hovrättsråden Holmbergh och Widebäck, t f hovrättsassessorn Folkeson samt tre nämndemän) d 10 mars 1993, att HovR:ns dom skulle meddelas d 29 april 1993 och att, om R.G. dessförinnan skulle friges från det fängelsestraff han avtjänade, han skulle träda i häkte i avvaktan på att dom meddelades.

R.G. (offentlig försvarare advokaten S.N.o.D.) anförde besvär över HovR:ns häktningsbeslut och yrkade att bli försatt på fri fot.

Riksåklagaren bestred ändring. I förklaring anförde Riksåklagaren:

När HovR:n meddelade sitt beslut d 10 mars 1993, var R.G. inte anhållen utan avtjänade ett fängelsestraff. Formellt var således bestämmelserna i 24 kap 17 § 1 och 2 st RB tillämpliga.

Såvitt framgår av protokollet från huvudförhandlingen i HovR:n har frågan om häktning inte berörts under huvudförhandlingen, vare sig av åklagaren eller av domstolen. Mot bakgrund av de bedömningar HD gjort i rättsfallen NJA 1990 s 542 och 1992 s 499 torde detta ha inneburit att det i detta fall saknats förutsättningar för häktning.

Jag vill dock bestämt hävda att HovR:n haft sakliga skäl att häkta R.G.. Målet gäller omfattande ekonomisk brottslighet och R.G. riskerar ett långvarigt fängelsestraff. Det föreligger en påtaglig risk för flyktfara om han försätts på fri fot. R.G. har i HD tillfälle att framföra sina synpunkter i häktningsfrågan. Om häktningsbeslutet undanröjs, yrkar jag att HD samtidigt förordnar att R.G. skall vara häktad i avvaktan på HovR:ns dom.

HD höll förhör i häktningsfrågan.

Som skäl för att R.G. skulle hållas häktad angav Riksåklagaren att R.G. var på sannolika skäl misstänkt för brott för vilka är föreskrivet mer än ett års fängelse och att det med hänsyn till bl a R.G:s förhållanden förelåg flyktfara.

R.G. sade sig inte ha någon erinran mot Riksåklagarens påstående om att han var på sannolika skäl misstänkt för brottslighet av angiven svårhetsgrad. Han bestred emellertid att det förelåg flyktfara. Han anförde härvid bl a att han i målet under lång tid haft reseförbud och skött sina åligganden utan anmärkning. Han framhöll också att han hos kriminalvårdsnämnden begärt att få stanna kvar i kriminalvårdsanstalt efter avtjänad halvtid i avvaktan på HovR:ns dom men att hans begäran lämnats utan bifall.

HD (JustR:n Vängby, Magnusson, referent, Freyschuss, Lars Å Beckman och Danelius) fattade följande beslut: Enligt vad som framgår av handlingarna tog HovR:n självmant upp frågan om häktning av R.G.. Detta har skett med stöd av 24 kap 17 § RB. Som HD tidigare har slagit fast (se NJA 1990 s 542 och 1992 s 499) är det emellertid en viktig rättssäkerhetsgaranti för den enskilde att häktning inte äger rum utan att han har fått möjlighet att dessförinnan framföra sina synpunkter vid en förhandling. Såvitt handlingarna utvisar har frågan om häktning av R.G. inte berörts vare sig under huvudförhandlingen i HovR:n eller vid någon särskild häktningsförhandling där. Genom att trots detta besluta om häktning av R.G. har HovR:n handlat i strid mot 24 kap 17 § RB. HovR:n har dessutom underlåtit att i enlighet med 24 kap 5 § RB precisera häktningsgrunden.

Förhör i häktningsfrågan har numera ägt rum i HD. Med hänsyn till vad som härvid och i övrigt har framkommit får R.G. anses vara på sannolika skäl misstänkt för grov oredlighet mot borgenärer m m. Med beaktande bl a av vad som har blivit upplyst om R.G:s förhållanden och då han riskerar att få avtjäna ett förhållandevis långt fängelsestraff anser HD att det finns risk för att han skall avvika eller på något annat sätt undandra sig straff.

På grund av det anförda skall R.G. stanna kvar i häkte i avvaktan på HovR:ns dom.