Legislator Case Law & Legislation
B 1238-94 AI generated

Swedish court denies public defender advance payment due to pending trial and low hourly rate.

Case Number B 1238-94
Court / Authority
Jurisdiction Sweden (SE)
Decision Date
Outcome Dismissed

Legislator summary

AI generated

The Svea Court of Appeal denied public defenders' requests for advance payments on their fees. The court noted that the main trial was postponed due to a party's absence and would resume soon. Consequently, the court ruled that advances should not be granted because the fees would likely be determined within a reasonable time and the requested amounts were below the statutory minimum threshold.

Legislator headnote

AI generated

21 kap. 10 § rättegångsbalken; 39 § 2 rättshjälpsförordningen: In the absence of specific rules for public defenders, rules for legal aid assistants apply analogously, and advances are generally denied if the fee can be determined within six months and the amount is less than three days' work.

Keywords

AI generated
public defender fees advance payment denial legal aid assistant pending trial proceedings reasonable time standard

Cited Legislation

AI generated
21 kap. 10 § rättegångsbalken
I 21 kap. 10 § rättegångsbalken stadgas att offentlig försvarare har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt.
22 § 1 rättshjälpslagen
39 § 2 rättshjälpsförordningen

Cited Case Law

AI generated
Beslut nr 317/86
AI generated

Need to analyze how this precedent applies to your matter?

Cross-reference this judgment against statutes, commentaries, and subsequent citing case law inside Legislator AI.

Open in Legislator →

Full text

Sedan Stockholms tingsrätt dömt bl.a. Å.Å. och B.Å. för medhjälp till grovt häleri och förpliktat dem att utge visst skadestånd överklagade Å.Å. och B.Å. domen och yrkade dels frikännande dels ogillande av skadeståndstalan.

Målet utsattes till huvudförhandling i hovrätten den 3 oktober 1994. Å.Å. inställde sig inte personligen till förhandlingen. Sedan hovrätten konstaterat att Å.Å. fick anses ha laga förfall för sin utevaro och att hinder mot huvudförhandlingen förelåg inställdes förhandlingen. I samband därmed yrkade advokaten M.S. i egenskap av offentlig försvarare för Å.Å. och advokaten A.H. i egenskap av offentlig försvarare för B.Å. förskott på ersättning för försvaret i hovrätten av sina respektive huvudmän. M.S. yrkade ersättning med 12 070 kr, varav 11 220 kr avsåg arbete under 12 timmar och A.H. yrkade ersättning med 10 727 kr 50 öre, varav 9 817 kr 50 öre avsåg arbete under 10,5 timmar.

Svea hovrätt (1994-10-31, hovrättsråden Sture Holmbergh och Kerstin Frideen, referent, samt adj ledamoten rådmannen Eva Perselius) lämnade yrkandena om förskott på försvararersättningarna utan bifall. Hovrätten anförde i sitt beslut:

I 21 kap. 10 § rättegångsbalken stadgas att offentlig försvarare har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Vid bedömningen av vad som är skäligt arvode skall uppdragets art och omfattning beaktas. Hänsyn skall också tas till andra omständigheter av betydelse, såsom den skicklighet och den omsorg som uppdraget har utförts med samt den tid som har lagts ned på uppdraget.

Detta överensstämmer i sakligt hänseende med vad som gäller enligt 22 § första stycket rättshjälpslagen i fråga om ersättning till biträde enligt den lagen.

När det gäller ersättning till biträde enligt rättshjälpslagen finns bestämmelser om förskott i 39 § andra stycket rättshjälpsförordningen. Där stadgas att biträde som har frånträtt sitt uppdrag i förtid har rätt till förskott på sin ersättning. Även i annat fall har biträdet rätt till förskott om det finns skäl för det med hänsyn till det arbete som har lagts ner i ärendet och till den tid som återstår innan ersättningen kan fastställas.

För offentlig försvarare finns inte några motsvarande bestämmelser om när förskott kan utgå. I rättspraxis förekommer trots det att förskott på ersättning till offentlig försvarare lämnas i vissa fall.

I brist på direkta regler när offentlig försvarare kan tillerkännas förskott på försvararersättningen bör reglerna om förskott till rättshjälpsbiträde kunna användas analogt och praxis härvidlag ge viss vägledning.

När det gäller bedömningen av om förskott skall utgå till rättshjälpsbiträde i andra situationer än när biträdet frånträtt sitt uppdrag har besvärsnämnden i ett beslut från 1986 (beslut nr 317/86) uttalat att fråga om förskott bör bedömas med beaktande av storleken av biträdets ersättningsanspråk och den tid som återstår innan ersättningen kan beräknas bli fastställd. Om ersättning kan beräknas bli fastställd inom sex månader bör som regel förskott inte utgå. Ersättningen till biträdet bör motsvara minst tre dagars arbete. I sådana fall då det kan förutses att ersättningen inte kan fastställas inom ett år bör emellertid förskott kunna utgå även om ersättningen uppgår till lägre belopp. Förskott bör dock inte utgå om ersättningen uppgår till lägre belopp än som motsvarar en och en halv dags arbete.

I det aktuella fallet har M.S. och A.H. begärt förskott på sina försvararersättningar för 12 respektive 10,5 timmars arbete. Det förefaller i båda fallen vara ersättning för allt arbete som hittills nedlagts i målet.

Huvudförhandlingen i målet var utsatt till den 3 oktober 1994 men ställdes in då en av klagandena uteblev. Målet kommer snarast att sättas ut till huvudförhandling på nytt. Det finns därför anledning att utgå från att ersättningen till de offentliga försvararna blir fastställd inom rimlig tid. Förskottsersättning bör då inte utgå. Vad som har yrkats i förskottsersättning i det här fallet motsvarar inte heller tre dagars arbete. Även detta talar mot att förskott skall beviljas.

Hovrätten lämnar därför M.S:s och A.H:s yrkanden om förskott på försvararersättningen utan bifall.

Målnummer B 1238/94