Administrative court dismisses appeal regarding planning decision standing and ECtHR referral request.

Kommunfullmäktige i Kalmar kommun antog den 27 oktober 2008 en detaljplan för del av fastigheten Malmen 2:1 intill kvarteret Siken på Norrgårdsgärdet. Planen medgav bl.a. byggrätt för ca 30 bostadslägenheter för äldre i två punkthus på fyra respektive sex våningar. Avsikten var enligt planen att områdets parkkaraktär skulle bevaras.

Kommunfullmäktiges beslut överklagades av bl.a. K.K-S. hos länsstyrelsen. Hon begärde inhibition av beslutet och anförde som skäl att det var viktigt att förhindra att kommunen hinner skövla hela det kvalificerade grönområdet med lekpark och bollplan innan den ändrade detaljplanen har vunnit laga kraft.

Länsstyrelsen i Kalmar län avvisade i ett delbeslut den 8 december 2008 hennes överklagande. Länsstyrelsen fann att K.K-S., som boende i fastigheten med adress Borgmästaregatan 2 B, inte var berörd av detaljplanen på ett sådant sätt att hon hade rätt att överklaga antagandebeslutet. Hon hade inte heller på annat sätt förvärvat sådan rätt. Länsstyrelsen hänvisade till bestämmelsen i 22 § förvaltningslagen (1986:223) jämförd med bestämmelserna i 13 kap. 5 § och 5 kap. 30 § plan- och bygglagen (1987:10).

Länsstyrelsens beslut överklagades av bl.a. K.K-S. till regeringen. Hon yrkade att hon skulle anses taleberättigad och att överklagandet liksom yrkandet om inhibition skulle tas upp till prövning. Hon anförde bl.a. följande. Ur de åberopade paragraferna kan inte utläsas att hon inte skulle vara berörd av att kommunen tar bort ett parkområde som ligger ca 50 meter från den fastighet där hon bor. Detaljplanen ändras från att avse allmän kvartersmark/park till att bebyggas med två hus, det ena åtta våningar högt mitt bland trevåningshusen. Inte bara hon utan alla inom Norrgårdsgärdet borde vara taleberättigade.

Regeringen (Miljödepartementet 2009-03-19) yttrade: Enligt bestämmelserna i 5 kap. 34 § plan- och bygglagen gäller ett beslut att anta bl.a. en detaljplan först sedan beslutet vunnit laga kraft eller får genomföras efter förordnande enligt 13 kap. 8 § andra stycket plan- och bygglagen. Det saknas därför anledning att i fråga om överklaganden av en detaljplan pröva frågan om inhibition. Överklagandet i denna del bör därför avslås. - När det gäller vem som får överklaga ett beslut om antagande av detaljplan är en grundläggande förutsättning att den klagande tillhör den krets som kan ha rätt att överklaga beslutet. Enligt 13 kap. 5 § plan- och bygglagen får beslut att anta en detaljplan överklagas endast av den som senast under utställningstiden skriftligen har framfört synpunkter i ärendet som inte blivit tillgodosedda. Vidare krävs enligt de allmänna reglerna om rätt att överklaga ett beslut av en förvaltningsmyndighet i 22 § förvaltningslagen att ett beslut får överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom emot och beslutet kan överklagas. - Av handlingarna i ärendet framgår att K.K-S. senast under utställningstiden skriftligen framfört synpunkter som inte blivit tillgodosedda. I ärendet har dock inte framkommit att K.K-S. äger, innehar särskild rätt till eller är bosatt på en fastighet inom eller direkt angränsande till planområdet eller att hon kan anses så berörd av planbeslutet att hon har rätt att överklaga det. Vad hon anfört utgör inte skäl till annan bedömning. Länsstyrelsens avvisningsbeslut är således riktigt. Även överklagandet av K.K-S. vad avser rätten att överklaga bör därför avslås. - Regeringen avslår hennes överklagande.

K.K-S. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att hon skulle förklaras ha talerätt i detaljplaneärendet. Hon yrkade vidare att beslutet om detaljplan skulle inhiberas och att Regeringsrätten, om talerätt inte beviljades, skulle låta Europadomstolen uttala sig i frågan om hennes rättigheter och skyldigheter enligt artikel 6 i Europakonventionen. Till stöd för sin talan anförde hon bl.a. följande. Hon är i högsta grad berörd av detaljplanebeslutet. Hon bor endast 50 m från planområdet och har fri sikt mot den park som ska bebyggas. Detaljplanen innebär att grönområdet med lekplats och bollplan kommer att försvinna. Hon blev inte ens kallad till samrådet för Stadsdelsutvecklingsprogrammet trots att hon fått skriftligt besked om att hon skulle bli personligen kallad.

Regeringsrätten ( 2009-09-30, Billum, Sandström, Stävberg, Lundin, Saldén Enérus) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten kan inte inhämta yttranden från Europadomstolen i enskilda mål. K.K-S:s yrkande om inhämtande av sådant yttrande ska därför avvisas.

Enligt 1 § lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut får en enskild ansöka om rättsprövning av sådana beslut av regeringen som innefattar en prövning av den enskildes civila rättigheter eller skyldigheter i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen.

Det har inte kommit fram i målet att K.K-S:s civila rättigheter eller skyldigheter berörs av regeringens beslut i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen. Hennes ansökan om rättsprövning ska därför avvisas.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avvisar K.K-S:s yrkande om inhämtande av yttrande från Europadomstolen.

Regeringsrätten avvisar K.K-S:s ansökan om rättsprövning.

Föredraget 2009-08-05, föredragande Törnqvist, målnummer 2162-09