Legislator Case Law & Legislation
Ö 1655-85 AI generated

Supreme Court grants legal aid for rape prosecution despite lower court's interest bar ruling.

Case Number Ö 1655-85
Court / Authority
Jurisdiction Sweden (SE)
Decision Date
Outcome Allowed / Granted

Legislator summary

AI generated

The Supreme Court of Sweden granted general legal aid to a rape victim to pursue her criminal liability claim against her attacker. Although the Court of Appeal denied aid citing a lack of legitimate interest, the Supreme Court reversed this decision. The court held that the lower court improperly conducted a preliminary substantive review of the case's merits to determine interest, which violated fundamental trial principles requiring the full material to be presented before any ruling on the case itself.

Legislator headnote

AI generated

8 § 1 st 9 rättshjälpslagen; The Supreme Court ruled that the 'interest test' for legal aid cannot be applied in a manner that conflicts with the principle that courts must not take a stand on substantive issues until the entire material has been presented, meaning aid is only denied in obvious cases of no legitimate interest.

Keywords

AI generated
legal aid eligibility legitimate interest test rape victim rights preliminary substantive review fundamental trial principles criminal liability claim Supreme Court of Sweden

Cited Legislation

AI generated
8 § 1 st 9 rättshjälpslagen
Allmän rättshjälp får dock, enligt 8 § 1 st 9 rättshjälpslagen, inte beviljas den som ej har ett befogat intresse av att få sin sak behandlad.

Cited Case Law

AI generated
NJA 1982 s 175 I
De bakomliggande motiven har utförligt redovisats i rättsfallen NJA 1982 s 175 I och II.
NJA 1982 s 175 II
AI generated

Need to analyze how this precedent applies to your matter?

Cross-reference this judgment against statutes, commentaries, and subsequent citing case law inside Legislator AI.

Open in Legislator →

Full text

På talan av allmän åklagare dömde Solna TR d 23 aug 1985 J.B., född 1968, för bl a våldtäkt som avses i 6 kap 1 § 2 st BrB av J.J.. I domen förordnades att socialnämnden i Solna kommun skulle föranstalta om erforderlig vård inom social tjänsten av J.B..

Mot TR:ns dom förde J.J. ensam talan i Svea HovR med yrkande att våldtäkten skulle bedömas enligt 6 kap 1 § 1 st BrB och att J.B. jämväl skulle ådömas ett bötesstraff.

I HovR:n hemställde J.J. vidare att hon skulle beviljas allmän rättshjälp och att advokaten C.S. skulle förordnas till rättshjälpsbiträde för henne i ärende angående "1. Ansvar för våldtäkt 1985-03-02" och "2. Skadestånd i anledning av brott-våldtäkt förövad den 1985-03-02". Beträffande sistnämnda punkt angavs på ansökningen "Talan ej anhängig vid domstol".

HovR:n (hovrättslagmannen Tillinger samt hovrättsråden Åström och Andersson, referent) yttrade i beslut d 27 sept 1985: Av handlingarna i målet framgår att skadeståndstalan ej föres.

För en eventuell framtida skadeståndstalan av J.J. saknar det nämnvärd betydelse hur den av J.B. förövade gärningen straffrättsligt bedömes eller om J.B. jämte den av TR:n bestämda påföljden tillika ådömes bötesstraff.

På grund av det anförda får J.J. anses sakna befogat intresse av att få sin sak behandlad i HovR:n.

Ansökan om rättshjälp lämnas utan bifall.

J.J. anförde besvär och yrkade att HD med ändring av. HovR:ns beslut måtte bevilja henne allmän rättshjälp och förordna C.S. till biträde åt henne.

Domstolsverket medgav bifall till besvären.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Hallström, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Skäl. Enligt 6 § rättshjälpslagen får allmän rättshjälp beviljas fysisk person i rättslig angelägenhet, om han behöver sådant bistånd och hans beräknade årsinkomst ej överstiger ett i lagrummet närmare angivet gränsbelopp. Allmän rättshjälp får dock, enligt 8 § 1 st 9 rättshjälpslagen, inte beviljas den som ej har ett befogat intresse av att få sin sak behandlad.

Förevarande mål avser fråga om tillämpningen av bestämmelsen om s k intresseprövning.

Bestämmelsen om att den som ej har ett befogat intresse av att få sin sak behandlad inte skall åtnjuta rättshjälp upptogs i rättshjälpslagen i dess ursprungliga lydelse. Bestämmelsen återfanns vid ikraftträdandet i 8 § 1 st 6 rättshjälpslagen. Efter lagändringar d 1 juli 1982 (SFS 1982:299) och d 1 maj 1983 (SFS 1983:153) fick bestämmelsen sin nuvarande placering. De bakomliggande motiven har utförligt redovisats i rättsfallen NJA 1982 s 175 I och II. Vad som i rättsfallen utsägs gäller fortfarande.

Domstolsverket har i sin förklaring till HD anfört bl a följande: Rättegången i HovR:n gäller ett våldtäktsmål. Kvinnor som utsatts för våldsbrott av det slaget har, på grund av de särskilda påfrestningar de många gånger utsätts för, ansetts vara i större behov än andra av bl a juridiskt biträde (jfr kommittédirektiven "Tilläggsdirektiv till rättshjälpskommittén, Ju 1982:01," Dir 1984:43 och däri gjorda hänvisningar).

J.J:s talan i målet avser fullföljd av en av allmän åklagare väckt talan om ansvar för våldtäkt. Av utredningen i målet framgår att J.J. utsatts för ett brutalt överfall, varefter hon tvingats till samlag och vissa förnedrande sexualhandlingar. Vid bedömningen av om hon har ett befogat intresse av att få sin sak behandlad bör utöver vad domstolsverket anfört särskilt beaktas att hon utsatts för en integritetskränkning av mycket allvarlig beskaffenhet. Utredningen i målet ger inte vid handen att hennes talan skulle framstå som utsiktslös. På grund härav och då J.J. är i behov av biträde för att kunna taga tillvara sin rätt bör HovR:ns beslut ändras på sådant sätt att J.J. beviljas den i HD begärda rättshjälpen.

HD:s avgörande. HD ändrar på sådant sätt överklagade beslutet att HD beviljar J.J. allmän rättshjälp för fullföljd av talan om ansvar för våldtäkt. Till biträde enligt rättshjälpslagen förordnas C.S..

HD (JustR:n Brundin, Sven Nyman, referent, Palm, Jermsten och Beckman) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. Allmän rättshjälp får enligt 8 § 1 st 9 rättshjälpslagen inte beviljas den som ej har befogat intresse av att få sin sak behandlad. Denna s k intresseprövning får, såsom HD utvecklat i rättsfallen NJA 1982 s 175 I och II, inte göras så att den kommer i konflikt med de grundläggande rättegångsprinciperna att domstolen inte skall fatta ståndpunkt i sakfrågan förrän hela materialet förebragts i målet och att ståndpunktstagandet då skall ske genom det slutliga avgörandet i saken. Med dessa principer är det, såsom HD också uttalat i rättsfallen, inte förenligt att domstol i en rättshjälpsfråga gör en förberedande sakprövning för att kunna avgöra om rättshjälp skall beviljas; det blir därför endast i uppenbara fall som brist på befogat intresse av sakens prövning kan få anses föreligga.

J.J:s talan i HovR:n avser fullföljd av en utav allmän åklagare väckt talan om ansvar för våldtäkt. J.J. har uppgett att hon också ämnar hos brottsskadenämnden söka utfå ersättning för skada till följd av den brottsliga gärningen.

J.J. har genom den brottsliga gärningen utsatts för en allvarlig integritetskränkning. Hennes intresse av att få såväl rubriceringen av gärningen som påföljden för gärningsmannen prövad i HovR:n framstår med hänsyn härtill som betydande och det kan inte anses utan vidare framgå av utredningen att hennes talan är utsiktslös. Hon har därför ett befogat intresse av att få sin talan prövad. Därtill kommer att det inte kan förutsättas att utgången i ansvarsfrågan skulle sakna betydelse vid prövningen av ett senare aktualiserat krav på brottsskadeersättning.

På grund av vad sålunda anförts bör J.J. beviljas allmän rättshjälp för fullföljd av sin ansvarstalan i det mål vari TR:n meddelat dom d 23 aug 1985. Eftersom hon har behov av biträde för tillvaratagande av sin rätt, skall C.S. förordnas till biträde åt henne.

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut beviljar HD J.J. allmän rättshjälp för fullföljd av ansvarstalan i det mål vari TR:n meddelat dom d 23 aug 1985 samt förordnar C.S. till biträde åt henne.