Legislator Case Law & Legislation
DE FR IT EN
Analyze in Legislator
B 787-96 AI generated

Court dismisses appeal on assault charge due to lack of procedural breach, confirming guilt but adjusting sentencing.

Case Number B 787-96
Court / Authority
Jurisdiction Sweden (SE)
Decision Date
Outcome Partially Allowed
Open official source Machine-readable Markdown (.md)

Legislator summary

AI generated

The court of appeal dismissed the prosecution's appeal regarding the conviction for assault, ruling that the lower court had correctly established guilt. Although the prosecution argued for a prison sentence, the defendant contested the severity of the assault charge. The court determined that no procedural breach existed to reopen the guilt question, thus confirming the conviction while addressing only the sentencing rubric.

Legislator headnote

AI generated

51 kap. 23 a § rättegångsbalken; The court of appeal may not re-examine the guilt question unless a specific procedural breach justifying a retrial exists, allowing it to only review sentencing or classification when the underlying guilt is already established.

Keywords

AI generated
procedural breach court of appeal guilt question sentencing review criminal procedure retrial conditions classification of crime

Cited Legislation

AI generated
51 kap. 23 a § rättegångsbalken
51 kap. 23 a § rättegångsbalken är därför tillämplig, och hovrätten har att pröva skuldfrågan i hela dess vidd bara om något s.k.

Cited Case Law

AI generated
NJA 1995 s 226
Swedish Supreme Court allows appeal on sentencing for drug trafficking where defendant claimed ignorance of operation scale.
AI generated
B 945-02
Court reduced charge from aggravated assault to assault due to prior convictions occurring before the new law took effect.
B 1073-99
Swedish Supreme Court dismisses assault charge where defendant's counter-attack was deemed not obviously disproportionate to the initial provocation.
Ö 1974-06
Swedish Supreme Court rules that a victim cannot file a connected appeal for a different charge if they lacked standing at trial.
B 4685-19
Swedish Supreme Court acquits defendant of aggravated assault due to lack of intent from severe psychosis.
B 1341-21
Court increases sentence for honor-motivated assault by finding honor motive established despite trial court's contrary view.

Need to analyze how this precedent applies to your matter?

Cross-reference this judgment against statutes, commentaries, and subsequent citing case law inside Legislator AI.

Open in Legislator →

Full text

Åklagaren yrkade ansvar å F.W. för skadegörelse, olovlig körning, grovt brott och misshandel.

F.W. erkände skadegörelse och grov olovlig körning men förnekade misshandel.

Ljungby tingsrätt (1996-06-06, tingsfiskalen Stefan Waern samt nämndemännen Stig Nilsson, Anita Pohlman och Maj-Britt Holmberg) dömde F.W. för samtliga gärningar, varvid misshandeln bedömdes som ringa, till 100 dagsböter. Tingsfiskalen Stefan Waern var skiljaktig och bedömde bl.a. misshandeln som ej ringa.

Åklagaren överklagade domen och yrkade att F.W. skulle dömas för bl.a. misshandel som ej var ringa till fängelse. F.W. bestred ändringsyrkandet och hemställde att hovrätten måtte ogilla åtalet för misshandel.

Göta hovrätt, (1997-03-26, hovrättsråden Kerstin Paulsson Nordling och Hans Träff, referent, hovrättsassessorn Jacob Wichmann samt nämndemännen Maggy Larsson och Inger Dalén) dömde F.W. för bl.a. misshandel till fängelse en månad och uttalade i domskälen följande, såvitt här är av intresse.

Genom tingsrättens dom är fastställt att F.W. gjort sig skyldig till skadegörelse och olovlig körning, grovt brott.

F.W. har gjort gällande att hovrätten har att pröva skuldfrågan rörande misshandelsåtalet i hela dess vidd och därvid hänvisat till Högsta domstolens avgörande, publicerat i NJA 1995 s 226.

I förevarande mål har tingsrätten funnit att F.W. har gjort sig skyldig till misshandel på sätt åklagaren påstått, men rubricerat gärningen som ringa. F.W. har inte överklagat domen och inte heller inom överklagandetiden gjort gällande någon omständighet som avser frågan om han skall dömas för den åtalade gärningen. Åklagaren har överklagat domen endast såvitt avser rubriceringen och påföljden och således bara beträffande annat än om F.W. skall dömas för gärningen. 51 kap. 23 a § rättegångsbalken är därför tillämplig, och hovrätten har att pröva skuldfrågan i hela dess vidd bara om något s.k. genombrottsrekvisit är tillämpligt, dvs om det i denna del finns grund för resning eller liknande förhållanden föreligger.

Något genombrottsrekvisit föreligger ej. Genom tingsrättens dom är därför jämlikt 51 kap 23 a § rättegångsbalken avgjort att F.W. gjort sig skyldig till misshandel i enlighet med åtalet. Fråga i hovrätten är hur gärningen skall rubriceras.

Målnummer B 787/96