Legislator Case Law & Legislation
Ö 2281-94 AI generated

Swedish Supreme Court orders consolidation of six loan disputes and denies plaintiffs cost reimbursement.

Case Number Ö 2281-94
Court / Authority
Jurisdiction Sweden (SE)
Decision Date
Outcome Partially Allowed

Legislator summary

AI generated

The Supreme Court of Sweden ordered the consolidation of six separate loan disputes into a single trial at Huddinge District Court. The plaintiffs requested consolidation, while the bank opposed it, arguing potential inconvenience; the court found the cases shared essential facts and favored joint handling. Although the consolidation was granted, the court denied the plaintiffs' claim for reimbursement of costs associated with the consolidation application itself.

Legislator headnote

AI generated

14 kap 7 a § RB; Consolidation of cases is ordered when parties rely on substantially identical grounds, but a party requesting consolidation is generally not entitled to cost reimbursement from the opposing party unless a genuine adversarial relationship has emerged.

Keywords

AI generated
consolidation of cases cost reimbursement loan disputes procedural economy adversarial relationship district court jurisdiction Swedish Civil Procedure

Cited Legislation

AI generated
14 kap 7 a § RB
Frågan om parts möjlighet att få ersättning för sådana rättegångskostnader som kan uppstå i ett ärende om förening av mål enligt 14 kap 7 a § RB har inte blivit föremål för särskild reglering och har inte heller berörts i förarbetena till paragrafen.

Cited Case Law

AI generated
NJA 1994 s 33
Swedish Supreme Court dismisses appeal and orders bankruptcy estate to pay opponent's court costs after client withdraws merger request.
NJA II 1947 s 92 f
Det innebär att kostnadsersättning normalt inte skall utgå (jfr NJA II 1947 s 92 f) men att så kan ske om det till följd av att intressemotsättningar uppkommit i ärendet föreligger ett egentligt partsförhållande (se bl a de i rättsfallet NJA 1994 s 33 anmärkta avgörandena).
AI generated

Need to analyze how this precedent applies to your matter?

Cross-reference this judgment against statutes, commentaries, and subsequent citing case law inside Legislator AI.

Open in Legislator →

Full text

(Jmf 1994 s 33)

Kristianstads Sparbank väckte talan vid Huddinge TR mot B.A., vid Norrtälje TR mot T.J., vid Linköpings TR mot B.H., vid Norrköpings TR mot R.R., vid Trelleborgs TR mot A.J. och vid Landskrona TR mot D.N.. Samtliga mål avsåg fordran på grund av lån.

T.J., B.H., R.R., A.J. och D.N. (ombud för samtliga advokaterna H.W. och P.I.) ansökte om att målen skulle förenas i en rättegång vid Huddinge TR.

Banken (ombud advokaten Å.T.) bestred yrkandet om förening av målen. För det fall att HD skulle finna skäl att förena målen yrkade banken att målen skulle förenas i en rättegång vid Landskrona TR.

Samtliga sökande yrkade ersättning för rättegångskostnader i HD. Ärendet föredrogs.

Föredraganden, RevSekr Ek, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Det får av - - - se HD:s beslut - - - olägenhet för banken.

På grund av det anförda och då det får anses lämpligast att målen handläggs vid Huddinge TR förordnar HD att Huddinge TR:s mål T 1728/93, Norrtälje TR:s mål T 17/94, Linköpings TR:s mål T 1262/93, Norrköpings TR:s mål T 1506/93, Trelleborgs TR:s mål T 1188/93 och Landskrona TR:s mål T 569/93 skall förenas i en rättegång vid Huddinge TR.

Banken skall ersätta T.J., B.H., R.R., A.J. och D.N. för rättegångskostnader med 15 000 kr i ombudsarvode jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för HD:s beslut tills betalning sker.

HD (JustR:n Vängby, Jermsten, Lind, Nyström, referent, och Munck) fattade följande slutliga beslut: Det får av handlingarna anses framgå att svarandena har bestritt bankens yrkanden under hänvisning till samma eller likartade faktiska förhållanden. Då således svaromålen stöder sig på väsentligen samma grund är det till gagn för utredningen att målen handläggs i en rättegång. Även med hänsyn till den bevisning som kan antas bli åberopad i målen innebär en förening av dessa väsentliga fördelar för handläggningen. Det har inte framkommit något som tyder på att en förening skulle innebära betydande olägenhet för banken.

På grund av det anförda och då det får anses lämpligast att målen handläggs vid Huddinge TR bör sammanläggning av dessa ske i enlighet med ansökningen.

Frågan om parts möjlighet att få ersättning för sådana rättegångskostnader som kan uppstå i ett ärende om förening av mål enligt 14 kap 7 a § RB har inte blivit föremål för särskild reglering och har inte heller berörts i förarbetena till paragrafen. I rättsfallet NJA 1994 s 33 har HD uttalat att de principer som har kommit till uttryck i rättspraxis beträffande domstolsärenden bör anses vägledande. Det innebär att kostnadsersättning normalt inte skall utgå (jfr NJA II 1947 s 92 f) men att så kan ske om det till följd av att intressemotsättningar uppkommit i ärendet föreligger ett egentligt partsförhållande (se bl a de i rättsfallet NJA 1994 s 33 anmärkta avgörandena).

Av det anförda får anses följa att en part som gjort en ansökan om förening av mål normalt inte är berättigad till ersättning av motparten för de kostnader som är hänförliga till själva ansökningen. Denna kan ju komma att lämnas obestridd och i så fall är huvudprincipen om att vardera parten skall stå sin kostnad att tillämpa.

I förevarande fall har ett egentligt partsförhållande uppstått i ärendet först sedan banken bestritt ansökningen om sammanläggning av målen. Sökandena har inte bemött bankens bestridande och detta har såvitt framkommit inte heller på annat sätt vållat dem några kostnader. För de kostnader som är hänförliga till själva ansökningen bör sökandena i enlighet med det förut anförda inte anses vara berättigade till ersättning.

HD förordnar att Huddinge TR:s mål T 1728/93, Norrtälje TR:s mål T 17/94, Linköpings TR:s mål T 1262/93, Norrköpings TR:s mål T 1506/93, Trelleborgs TR:s mål T 1188/93 och Landskrona TR:s mål T 569/93 skall förenas i en rättegång vid Huddinge TR.

Sökandena skall själva bära sina kostnader i ärendet.

HD:s beslut meddelades d 27 dec 1994 (nr SÖ 312).