Legislator Case Law & Legislation
DE FR IT EN
Analyze in Legislator
Ö 617-94 AI generated

Mortgagee's fine prohibition claim against timber cutting on mortgaged property dismissed due to lack of specific statutory authority.

Case Number Ö 617-94
Court / Authority
Jurisdiction Sweden (SE)
Decision Date
Outcome Dismissed
Open official source Machine-readable Markdown (.md)

Legislator summary

AI generated

The mortgagee sought a fine prohibition order to prevent the owner from cutting timber on a mortgaged property declared exhausted. The district court initially rejected the claim, noting the owner could not legally reduce the property's value by cutting timber without permission. The appellate court dismissed the appeal, ruling that no specific statutory authority exists to impose a fine prohibition when the act is already punishable as a crime.

Legislator headnote

AI generated

17 kap. 13 § första stycket brottsbalken; 9 kap. 8 § första stycket rättegångsbalken: A fine prohibition order cannot be issued for an act punishable as a crime unless a specific statutory provision explicitly authorizes such a measure.

Keywords

AI generated
mortgagee fine prohibition exhausted property timber cutting criminal penalty specific statutory authority

Cited Legislation

AI generated
17 kap. 13 § första stycket brottsbalken
Enligt 17 kap. 13 § första stycket brottsbalken gäller att otillåten avverkning på en utmätt fastighet är straffbelagd.
9 kap. 8 § första stycket rättegångsbalken
och av rättspraxis kan utläsas att vite enligt en allmän princip inte utan särskilt lagstöd får föreläggas då straff är utsatt (jfr även bestämmelsen i 9 kap. 8 § första stycket rättegångsbalken).
12 kap. 6 § utsökningsbalken
- I 12 kap. 6 § utsökningsbalken föreskrivs bl.a.: Ägare till utmätt fastighet får ej minska dess värde genom att överlåta tillbehör eller genom att annat än till husbehov avverka skog, bedriva grus- eller stentäkt eller på annat sätt utnyttja naturtillgångarna eller förändra fastigheten.
15 kap. 3 § rättegångsbalken
I ansökan till Örnsköldsviks tingsrätt yrkade Norrlands Hypoteksförening att tingsrätten enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken skulle vid vite förbjuda ägaren av fastigheten Örnsköldsvik Västergensjö 2:9 i Örnsköldsviks kommun att avverka skog på fastigheten.
AI generated
B 555-06
Court dismisses prosecution against forest owner's agent for failure to notify forestry authority of logging.
B 4998-97
Swedish Supreme Court held that land suitable for timber production is forest land even if intended for future park restoration.
Ö 1330-93
Supreme Court allows creditor's claim for timber proceeds after seizure when formal request was delayed.
M 6087-24
Partial ban on logging due to significant disturbance of a rare bird population in a designated habitat.
M 3677-23
Court dismisses BirdLife's appeal, allowing logging where a road acts as an ecological barrier for woodpeckers.

Need to analyze how this precedent applies to your matter?

Cross-reference this judgment against statutes, commentaries, and subsequent citing case law inside Legislator AI.

Open in Legislator →

Full text

I ansökan till Örnsköldsviks tingsrätt yrkade Norrlands Hypoteksförening att tingsrätten enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken skulle vid vite förbjuda ägaren av fastigheten Örnsköldsvik Västergensjö 2:9 i Örnsköldsviks kommun att avverka skog på fastigheten.

Till stöd för sin talan åberopade föreningen i huvudsak följande. Fastigheten har den 10 januari 1994 förklarats utmätt för föreningens fordran hos en tidigare ägare av fastigheten. Det kan skäligen befaras att den nye fastighetsägaren P.L. låter avverka skog på fastigheten för att undvika personlig ekonomisk skada.

Örnsköldsviks tingsrätt (1994-11-28, rådmannen Karl-Ivar Andersson) lämnade föreningens talan utan bifall och anförde följande i skälen.

Av utredningen framgår att fastigheten Örnsköldsvik Västergensjö 2:9 utmätts för föreningens fordran om 228 603 kr jämte ränta och kostnader. - I 12 kap. 6 § utsökningsbalken föreskrivs bl.a.: Ägare till utmätt fastighet får ej minska dess värde genom att överlåta tillbehör eller genom att annat än till husbehov avverka skog, bedriva grus- eller stentäkt eller på annat sätt utnyttja naturtillgångarna eller förändra fastigheten. Om ej annat följer av 8 eller 9 §, får han i övrigt tillgodogöra sig vanlig avkastning till dess fastigheten har sålts och skall tillträdas av köparen. Sådan rätt föreligger dock ej i fråga om växande gröda eller annan avkastning som har förklarats ingå i försäljningen. - Tingsrätten finner, mot bakgrund av det nyss anförda, att det inte kan anses påkallat med en ytterligare säkerhetsåtgärd av den art som föreningen begärt.

Föreningen överklagade beslutet och yrkade bifall till sin vid tingsrätten förda talan.

Hovrätten för Nedre Norrland (1994-12-02, hovrättsråden Christer Berg och Leif Similä samt hovrättsassessorn Kristina Bratteberg, referent) lämnade överklagandet utan bifall och yttrade följande i skälen:

Enligt 17 kap. 13 § första stycket brottsbalken gäller att otillåten avverkning på en utmätt fastighet är straffbelagd. Av förarbetena till viteslagen (prop. 1984/85:96 s. 115) och av rättspraxis kan utläsas att vite enligt en allmän princip inte utan särskilt lagstöd får föreläggas då straff är utsatt (jfr även bestämmelsen i 9 kap. 8 § första stycket rättegångsbalken). Sådant särskilt lagstöd saknas i förevarande fall. Redan på grund härav kan föreningens yrkande om vitesförbud inte vinna bifall.

Målnummer Ö 617/94