Swedish court dismisses probation request for severe drunk driving due to insufficient treatment requirements.
Legislator summary
AI generatedThe Court of Appeal rejected the defendant's request for probation, upholding the original prison sentence of two months. The defendant argued that his current alcohol treatment at a clinic was sufficient grounds for a non-custodial sentence. The court determined that the treatment was not comprehensive enough to justify avoiding imprisonment for the serious offense of gross drunk driving.
Legislator headnote
AI generated4 a § trafikbrottslagen; 10 kap. 1 § straffbrottsprocesslagen: Probation may not be granted for gross drunk driving unless the defendant undergoes sufficiently extensive and intrusive treatment to mitigate the risk of reoffending.
Keywords
AI generatedCited Legislation
AI generatedRelated Decisions
AI generatedFull text
Gärning: G.L. har den 13 april 1995 fört en personbil på vägar inom bl.a. Österåkers kommun efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i utandningsluften efter färden uppgått till 0,86 milligram per liter.
Personliga förhållanden: Av ett yttrande den 1 september 1995 av Frivården Stockholm Nordväst framgår att G.L. efter viss överkonsumtion av alkohol nu har fått insikt och bearbetar sina problem genom att delta i en behandling vid beroendekliniken vid Hässelby-Vällingby alkoholmottagning. Behandlingen, som påbörjades i april 1995, beräknas pågå under minst ett år. Enligt Frivården vore ett avbrott i behandlingen olyckligt. Mot denna bakgrund har Frivården föreslagit att G.L. skall ådömas skyddstillsyn med föreskrifter att underkasta sig vård för sitt missbruk. Behandlingen består enligt G.L. i samtalsterapi en-två gånger i månaden och provtagning en gång i veckan; det ingår också i behandlingen att han skall ta antabus.
Yrkande i hovrätten: skyddstillsyn.
Rubricering: grovt rattfylleri (4 a § trafikbrottslagen.)
Påföljd: fängelse två månader.
Skäl: Det rattfylleribrott G.L. har gjort sig skyldig till är allvarligt. Alldeles särskilda skäl krävs därför för att påföljden skall kunna bestämmas till något annat än ett fängelsestraff. Den behandling mot alkoholmissbruk som G.L. för närvarande underkastar sig är inte tillräckligt omfattande och ingripande för att en inte frihetsberövande påföljd skall kunna väljas. Vad som förekommit här ger således inte anledning att frångå tingsrättens bedömning i påföljdsfrågan.