Court dismisses appeal allowing claimant to sue for damages despite alleged lack of collection license.
Legislator summary
AI generatedThe court dismissed the defendants' appeal, upholding the lower court's decision to allow the plaintiff's claim for damages. The plaintiff alleged negligence by the defendant's former advisor in a leasing matter, while the defendants argued the plaintiff lacked standing due to operating an unlicensed collection agency. The court ruled that in a private dispute for damages, a procedural objection regarding the plaintiff's standing is treated as a substantive issue, and the claim did not violate the statute prohibiting unlicensed collection activities.
Legislator headnote
AI generatedInkassolagen 1990:118; 19 kap. 1 § skadeståndsbalken: In a private dispute for damages, an objection that the plaintiff lacks standing due to alleged violation of collection regulations is treated as a substantive issue, and the claim is admissible if it does not contravene the legislative intent to prohibit such violations.
Keywords
AI generatedCited Legislation
AI generatedRelated Decisions
AI generatedFull text
AB Algorep yrkade förpliktande för B.H. och BDO H. Revision Kommanditbolag att till Algorep betala 2 369 527 kr jämte ränta.
Som grund för sin talan anförde Algorep följande. Makarna J. ägde bolaget K&G J. i Borås AB vilket försattes i konkurs den 19 december 1994. B.H. var revisor och ekonomisk rådgivare i bolaget. Genom att ge råd till bolaget inom sakområdet trepartsinvestorleasing, där han varken haft erforderlig sakkunskap eller erforderliga kvalifikationer, har B.H. handlat oaktsamt och därigenom vållat bolaget en ekonomisk skada uppgående till det yrkade beloppet. Makarna J, vilka ägt aktierna i K&G J. i Borås AB, har förvärvat bolagets konkursbos fordran gentemot B.H. och i sin tur överlåtit denna till Algorep.
B.H. och kommanditbolaget yrkade att käromålet skulle avvisas. Som grund för yrkandet åberopade de i huvudsak att det av Algoreps bolagsordning och till Patent- och Registreringsverket angivna verksamhetsföremål framgick att Algorep, i vart fall från tidpunkten för stämningsansökans ingivande utan erforderligt tillstånd bedrev tillståndspliktig inkassoverksamhet, varför Algoreps anspråk i målet inte kunde anses vara av sådant slag som rättsordningen är satt att skydda, och att Algorep därför saknade talerätt i själva saken.
Algorep bestred avvisningsyrkandet och uppgav i huvudsak att bolaget inte bedrev någon inkassoverksamhet, att inkassolagen inte var tillämplig på situationen i målet och att en indrivningsverksamhet av tillfällig natur som endast avser enstaka fordringar inte är tillståndspliktig. Även om inkassolagen skulle vara tillämplig och bolaget skulle ha bedrivit inkassoverksamhet utan tillstånd kan detta inte utgöra grund för avvisning av bolagets talan.
Borås tingsrätt (1999-10-04, lagmannen Ann-Christine Lindeblad) lämnade på anförda skäl avvisningsyrkandet utan bifall.
B.H. och kommanditbolaget överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle avvisa Algoreps talan vid tingsrätten.
Hovrätten för Västra Sverige (tf. hovrättslagmannen Ann-Christine Persson, hovrättsrådet Pär Zelano och hovrättsassessorn Katarina Wingård, referent) avslog överklagandet på följande skäl.
Algorep har för egen räkning yrkat fullgörelse avseende skadestånd i ett dispositivt tvistemål. En invändning om att Algorep inte har talerätt skall då i enlighet med huvudprincipen i denna typ av mål bedömas som en fråga rörande själva saken. Påståendet om att Algoreps talan innefattar en överträdelse av inkassolagens bestämmelser föranleder inte någon annan bedömning. Det har inte framkommit någon omständighet som visar att det av Algorep yrkade skadeståndet avser ett förhållande av sådan art att utkrävandet av skadeståndet inte sanktioneras av rättsordningen. På grund av det anförda skall överklagandet avslås.
Målnummer Ö 5313-99