Court dismisses unfair competition claim against Volvo for misleading advertising claims lacking evidence.
Legislator summary
AI generatedThe court dismissed the plaintiff's unfair competition claim against Volvo Auto Oy and Bilia Oy regarding their advertising practices. The defendants had made specific safety claims and comparative statements without providing evidence that their vehicle was safer than competitors or that the cited statistics were accurate. The court ruled that these misleading representations, including unsubstantiated superlatives and vague test references, violated the duty of good business practice under Finnish law.
Legislator headnote
AI generatedLaws 100/1973 on Unfair Competition; 100/1973 on Unfair Competition: Advertising claims must be substantiated by evidence, and vague or misleading statements regarding safety, statistics, or product features constitute a violation of good business practice.
Keywords
AI generatedCited Legislation
AI generatedRelated Decisions
AI generatedFull text
Veho Group Oy, Veho Oy Ab ja Auto-Bon Oy vastaan Volvo Auto Oy Ab ja Bilia Oy. Vastaajien mainoksessa käytettyä ilmaisua ”Maailman turvallisin auto” voitiin sinänsä pitää sellaisena oman tuotteen kehumista koskevana ilmaisuna, jota ei useinkaan mielletä varsinaiseksi tosiasiaväitteeksi. Mainoksessa oli kuitenkin perusteltu ko. ilmaisua esittämällä useita yksilöityjä, turvallisuutta koskevia väitteitä. Vastaajat eivät olleet näyttäneet, että markkinoitu automalli olisi turvallisempi kuin muut markkinoilla olevat automerkit ja –mallit, ja oli ilmeistä, ettei riittävää näyttöä väitteen paikkansapitävyydestä ollut edes mahdollista esittää. Vastaajat olivat mainittua ilmaisua käyttämällä menetelleet markkinoinnissaan hyvän liiketavan vastaisesti.
Vastaajat olivat käyttäneet mainoksissa otsikonomaisesti ilmaisua ”Korkeimmat arvosanat turvallisuudessa. --- Kautta aikojen.” sekä viitanneet useisiin testeihin. Vaikka vastaajien markkinoima automalli oli eräissä turvallisuustesteissä saanut parhaat pisteet, vastaajat eivät olleet näyttäneet, että mainituista testeistä voitaisiin tehdä sellainen johtopäätös, että vastaajien automalli olisi saanut kautta aikojen korkeimmat arvosanat turvallisuudessa. Mainittu ilmaisu ei perustunut viitattuihin testeihin eikä testauslaitosten ollut näytetty käyttäneen vastaajien markkinoimasta autosta ko. ilmaisuja. Mainoksissa ei ollut yksilöity siinä mainittuja testejä, minkä vuoksi mainosten perusteella ei ollut mahdollista tutustua testeihin eikä tarkistaa, pitivätkö ilmaisut paikkansa. Vastaajat olivat mainittua ilmaisua käyttämällä, yksilöimättä, mitä testiä ilmaisu koskee, menetelleet markkinoinnissaan hyvän liiketavan vastaisesti.
Mainoksissa käytetty ilmaisu ”Kaksivaiheiset turvatyynyt” oli ollut omiaan antamaan kuvan, että kuljettajan turvatyynyn lisäksi mainostetun auton vakiovarusteisiin kuului myös etumatkustajan turvatyyny. Kun tämä kuitenkin oli ollut saatavana vain lisävarusteena, mainoksesta oli saattanut syntyä sellainen kuva, että auton vakiovarusteet sisälsivät enemmän kuin mitä niihin tosiasiassa sisältyi. Vastaajat olivat mainittua ilmaisua käyttämällä, ilmoittamatta samalla, että etumatkustajan turvatyyny on ko. automallin osalta lisävaruste, menetelleet markkinoinnissaan hyvän liiketavan vastaisesti.
Vastaajien markkinointijulkaisussa auton eräiden koristeiden materiaalista käytetty ilmaisu ”ekopuu” oli helposti voinut antaa kuvan, että koristeiden valmistusmateriaalina oli käytetty aitoa puuta. Koristeiden materiaali oli kuitenkin muovia. Julkaisu oli siten ollut omiaan antamaan koristeista todellista arvokkaamman vaikutelman. Vastaajat olivat käyttämällä markkinointijulkaisussaan sanotusta koristemateriaalista nimitystä ”ekopuu” menetelleet hyvän liiketavan vastaisesti.
Vastaajat olivat käyttäneet erään auton mainoksessa ilmaisua, jonka mukaan ko. auto olisi luokkansa ostetuin auto Euroopassa. Mainoksessa ei ollut ilmoitettu, miten kyseinen autojen luokka oli määritelty eikä sitä, mihin tilastoon väite ostetuimmasta autosta perustui. Siinä ei ollut myöskään mainittu, mitä maita mainoksessa tarkoitettiin ja miltä ajalta tiedot ostettujen autojen lukumääristä olivat. Vastaajat olivat käyttämällä mainoksessa ilmaisua, jonka mukaan mainostettu auto olisi luokkansa ostetuin auto Euroopassa, ilmoittamatta samalla, miten mainittu luokka on määritelty, mitkä maat olivat kyseessä ja mikä oli se aikaväli, johon tieto perustuu, menetelleet markkinoinnissaan hyvän liiketavan vastaisesti.
SopMenL 1 § ja 6 §
---
[SV]
Dnr 52/02/M2
Givet 11.12.2003
Veho Group Oy, Veho Oy Ab och Auto-Bon Oy mot Volvo Auto Oy Ab och Bilia Oy. Uttrycket "Världens tryggaste bil" som hade använts i svarandenas reklam kunde i sig anses utgöra sådant skryt för den egna produkten som ofta inte uppfattas som ett egentligt faktapåstående. I reklamen hade uttrycket ändå motiverats med flera individualiserade påståenden om säkerhet. Svarandena hade inte visat att den marknadsförda bilmodellen var säkrare än de andra bilmärken och bilmodeller som fanns på marknaden. Det var uppenbart att det inte ens var möjligt att ge tillräcklig bevisning om sanningsenligheten hos uttrycket. Genom att använde uttrycket hade sin marknadsföring hade svarandena förfarit i strid med god affärssed.
Svarandena hade i sin reklam använt uttrycket "De högsta betygen för säkerhet. Genom tiderna." såsom rubrik samt hänvisat till åtskilliga test. Även om den bilmodell som svarandena marknadsförde hade fått högsta poäng i vissa säkerhetstest, hade svarandena inte visat att man av testen kunde dra den slutsatsen att svarandens bilmodell genom tiderna hade fått de bästa betygen för säkerheten. Uttrycket hade inte grundat sig på de åberopade testen och det hade inte visats att testanstalterna skulle ha använt uttrycket om den bil som svarandena marknadsförde. I reklamen hade de test som nämndes inte specificerats, varför det inte var möjligt med stöd av reklamen att bekanta sig med testen eller att kontrollera om uttrycken höll streck. Genom att svarandena använde uttrycket utan att specificera vilket test uttrycket gällde hade de i sin marknadsföring förfarit i strid med god affärssed.
Uttrycket "Tvåstegssäkerhetskuddar" som hade använts i reklamen hade varit ägnat att ge en bild av att till standardutrustningen för den marknadsförda bilen hörde, förutom förarens krockkudde, även en krockkudde för passageraren i framsätet. Då denna emellertid fanns endast som tilläggsutrustning, hade det kunnat uppstå en sådan bild av reklamen att bilens standardutrustning innehöll mera än vad som faktiskt var fallet. Genom att svarandena använde uttrycket utan att samtidigt meddela att krockkudden för passageraren i framsätet utgjorde tilläggsutrustning för bilmodellen, hade de i sin marknadsföring förfarit i strid med god affärssed.
Uttrycket "ekoträ" som i svarandenas marknadsföringspublikation hade använts om materialet hos vissa av bilens prydnader, hade lätt kunnat ge den bilden att äkta trä hade använts som material vid tillverkningen av prydnaderna. Prydnadernas material var dock plast. Publikationen hade således varit ägnad att ge ett sådant intryck av prydnaderna att de var värdefullare än vad de i verkligheten var. Genom att svarandena i sin marknadsföringspublikation hade använt uttrycket "ekoträ" om prydnadsmaterialet hade de förfarit i strid med god affärssed.
Svarandena hade i sin reklam för en viss bil använt ett uttryck enligt vilket bilen var i sin klass den mest köpta i Europa. I reklamen hade det inte angetts hur bilens klass hade definierats eller på vilken statistik påståendet om att bilen var den mest köpta grundade sig. Någon angivelse fanns inte heller om vilka länder som avsågs i reklamen och till vilken tid informationen on antalet köpta bilar hänförde sig. Genom att svarandena i reklamen hade använt ett uttryck enligt vilket bilen var i sin klass den mest köpta i Europa, utan att samtidigt ange hur klassen hade definierats, vilka länder som avsågs och vilken tidsrymd som informationen gällde, hade de i sin marknadsföring förfarit i strid med god affärssed.
OtillbFörfL 1 ' och 6 '