Market Court dismisses individual injunctions against employees for unfair competition due to lack of evidence and statutory scope. The court rejects claims against individuals under unfair competition law, ruling that only business operators can be subject to injunctions. The plaintiff failed to prove misuse of trade secrets or breach of good business practice by the individuals. Consequently, the court dismissed the claims against the employees while rejecting the company's claim. The decision clarifies that unfair competition injunctions apply solely to business entities, not individual employees. This case establishes that individuals cannot be personally enjoined for acts committed in their employment capacity. The court emphasized the need for concrete evidence of trade secret misuse or unethical conduct. The ruling protects employees from personal liability for corporate business decisions. This precedent limits the scope of unfair competition injunctions to business operators only. The decision reinforces the distinction between corporate and individual liability in Finnish law.

Oy Decon Ab vastaan dipl.ins. Jaakko Riihinen, dipl.ins. Ronald Lukander, dipl.ins. Urpo Meskanen, ins. Sakari Karinen, dipl.ins. Lars Juselius ja Fin Scan Oy.

Fin Scan Oy:n särmäysautomaatti oli vastaajien suunnittelutyön tulos. Hakija ei ollut näyttänyt, että suunnittelutyössä olisi käytetty hyväksi hakijan liikesalaisuuksia taikka hakijalle tehdyn työn suorittamista varten uskottuja teknisiä esikuvia tai ohjeita. Vastaajien ei ollut näytetty elinkeinotoiminnassaan muutoinkaan menetelleen hyvän liiketavan vastaisesti tai hakijan kannalta sopimattomasti. Kieltovaatimus Riihistä, Lukanderia, Meskasta, Karista, Juseliusta ja Toskaa vastaan esitettynä jätettiin tutkimatta siltä osin kuin se perustui SopMenL:n 4 §:ään.

SopMenL_1_§ ja 4_§

OY DECON AB:N VAATIMUS

Oy Decon Ab on vaatinut, että vastaajia, dipl.ins. Jaakko Riihistä, dipl.ins. Ronald Lukanderia, dipl.ins. Urpo Meskasta, ins. Sakari Karista, dipl.ins. Lars Juseliusta, teknikko Teuvo Toskaa ja Fin Scan Oy:tä sopimattomasta menettelystä elinkeinotoiminnassa annetun lain (SopMenL) 1 §:n ja 4 §:n 3 momentin nojalla sakon uhalla kielletään särmäysautomaatin kehittämisessä, valmistuksessa, myynnissä ja markkinoinnissa

1. käyttämästä Oy Decon Ab:n kehittämiä seuraavia tietokoneohjelmistorakenteita tai niiden osia:

a) kameraprosessorin ohjelmisto kuvan esikäsittelyyn, johon kuuluu vajaasärmän tunnistaminen, datan komprimointi, oksan tunnistus, oksan tyypistys ja parametrisointi;

b) optimointiprosessorin ohjelmisto kuvan jälkikäsittelyyn, johon kuuluu optimoinnin alkutietojen käsittely (koko-, hintaja laatutaulukot), laadutus (oksien määrä, tyyppi ja koko), laudan paikoitus, terien laskentamenetelmä, halkaisu (ns. moniteräohjaus), parametrisointi, aihio-ohjelmoinnin toteutus, optimoinnin toteutuksen vuokaavio ja vuorotteleva optimointi eli ns. rinnakkaislaskenta;

c) käyttäjäliitynnän ohjelmisto, johon kuuluu käyttäjäliitynnän toteutus ja parametrisointi; ja

d) ohjelmisto prosessin ohjaamiseen, johon kuuluu se tapa ja järjestys, jolla data siirretään ja siirtyminen varmistetaan (tietokoneprotokolla) ohjelmoitavaan logiikkaan (= PLC eli se osa elektroniikkaa, jonka sahamekaniikan tekijä toimittaa),

jotka ohjelmistorakenteet löytyvät vastaajayhtiön käyttämän rinnakkaisprosessorin ohjelmistosta;

2. käyttämästä Fairchild CAM 1800 -sarjan viivakameraa ja rakennemodulia CCD 181 viivakameraan perustuvissa puuta mittaavissa ja optimoivissa järjestelmissä;

3. käyttämästä seuraavia Oy Decon Ab:n kehittämiä, valokuituliitynnän käyttöön liittyviä ratkaisuja, jotka mahdollistavat valokuidun käytön siirrettäessä digitaalisesti kuvia kameroista prosessoreihin:

a) kuitutyyppi, 62,5/125 mikrometrin suuruinen vaiheittain taittuva monimuotokuitu,

b) ST-tyyppinen liitin,

c) Hewlett Packardin HFBR-24X6-perhe vastaanottimena ja HFBR-14XX-perhe lähettimenä,

d) AMD Taxi rinnakkais/sarjamuunnin ja

e) kuituliitynnän ja rinnakkais/sarjamuuntimen liityntä;

4. käyttämästä seuraavia Oy Decon Ab:n kehittämiä, rinnakkaisprosessorin käyttöön liittyviä ratkaisuja, jotka koskevat tietoa rinnakkaisprosessorijärjestelmien suunnittelusta, moduloinnista, ohjelmoinnista ja käytöstä niiden soveltamiseksi sahateollisuusautomaation prosessoritietotaitoon:

a) IBM PC/AT isäntätietokoneen väylänä,

b) IMS B008 rinnakkaisprosessorin emolevynä ja

c) IMS B411 ja IMS B404 rinnakkaisprosessorimoduleina.

Hakija on myös vaatinut, että mainitut kiellot määrätään SopMenL:n 7 §:n nojalla väliaikaisina siihen saakka, kunnes asiassa on annettu lopullinen ratkaisu. Lisäksi hakija on vaatinut, että markkinatuomioistuimen päätös määrätään julkaistavaksi vastaajien kustannuksella Puumies -nimisessä aikakauslehdessä ja Kauppalehdessä. Vielä hakija on vaatinut, että vastaajat velvoitetaan yhteisvastuullisesti korvaamaan hakijan oikeudenkäyntikulut asiassa 94 851 markalla.

- -

JAAKKO RIIHISEN, URPO MESKASEN, LARS JUSELIUKSEN, RONALD LUKANDERIN, SAKARI KARISEN, TEUVO TOSKAN JA FIN SCAN OY:N VASTINE

Riihinen, Meskanen, Juselius, Lukander, Karinen ja Toska ovat vaatineet, että hakemus heihin kohdistettuna jätetään tutkimatta. Kukaan heistä ei ole SopMenL:ssä tarkoitettu elinkeinonharjoittaja.

Kaikki vastaajat ovat kiistäneet käyttäneensä hakijan liikesalaisuuksia elinkeinotoiminnassa taikka muutoinkaan menetelleensä hyvän liiketavan vastaisesti tai hakijan kannalta sopimattomasti ja vaatineet hakemuksen hylkäämistä. Vastaajat ovat vaatineet, että hakija velvoitetaan korvaamaan vastaajien yhteiset oikeudenkäyntikulut 199 199,60 markalla 16 prosentin vuotuisine korkoineen päätöksen antamispäivästä lukien.

- -

KULUTTAJA-ASIAMIEHEN (KA) KANNANOTTO

KA on ilmoittanut, että hän ei ryhdy toimenpiteisiin hakemuksen johdosta.

VAATIMUS VÄLIAIKAISESTA KIELLOSTA

Käsitellessään asiaa istunnossaan 14.10.1991 markkinatuomioistuin on hylännyt hakijan väliaikaista kieltoa koskevan vaatimuksen.

VAATIMUS ASIANTUNTIJAN MÄÄRÄÄMISESTÄ

Käsitellessään asiaa istunnossaan 14.10.1991 markkinatuomioistuin on hylännyt hakijan vaatimuksen asiantuntijan määräämisestä vertailemaan hakijan ja vastaajayhtiön laitteistoa ja ohjelmistoa.

TODISTELU

Asiassa on kuultu hakijan nimeäminä todistajina dipl.ins. Pekka Johannes Keinoa, VTT:n erikoistutkijaa dipl.ins. Unto Allan Pulkkista ja elektroniikkainsinööri Guy Fjalar Lemströmiä. Todistajat ovat kertoneet seuraavaa.

Keino: Oy Decon Ab:ssa kehitettiin todistajan toimitusjohtajakaudella vuosina 1987 - 88 ns. kolmatta särmäsukupolvea. Tämä kehitys sisälsi aihion särmäyksen ja oksien tarkemman näkemisen eli laadutuksen. Sen ansiosta pystyttiin määrittelemään laudassa olevat viat ja saamaan selville laudan laatu eikä pelkästään määrä. Aihiosärmäyksessä särmättiin esim. oven- ja ikkunankarmeja. Optimointi jouduttiin tekemään monipuolisemmaksi, koska vaihtoehtoja syntyi enemmän kuin tavallisessa laudassa. Lisäksi tuotiin trimmaukseen uusi ohjaus ja käyttäjäliityntä siirrettiin PC:hen. Muuta varsinaista suurempaa hard ware -kehitystä ei tehty. Aihiosärmäysprojektissa tehtiin muutoksia myös kaikkiin ohjelmistoihin.

Tuolloin käytössä olleiden prosessoreiden laskukapasiteetti oli jo käytetty äärimmilleen. Päätettiin tutkia rinnakkaisprosessoinnin käyttömahdollisuutta kuvien käsittelyssä. Se olisi merkinnyt reaaliaikaista kuvankäsittelyä. Myös valokuidun käyttöä tutkittiin. Perusajatus informaation siirtämisestä valokuidulla oli yleisesti tunnettu, mutta liitäntää ja laitteistoa ei löydetty suoraan markkinoilta ostettavaksi. Yhtiöllä oli ns. villamittaria koskeva kehitysprojekti Partek Oy:n kanssa, jossa tutkittiin kameralla vuorivillamaton ominaisuuksia. Siinä käytettiin sekä rinnakkaisprosessointia että kameran liittämistä prosessoriin kuidulla. Sekä kuitua että transputeria pohdittiin ratkaisuna myös särmän ongelmiin.

Todistajan toimitusjohtaja-aikana yhtiössä ei käytetty särmäys automaatissa rinnakkaisprosessoreita. Rinnakkaisprosessorointia, uutta kameraa ja valokuitua oli tarkoitus käyttää seuraavan sukupolven särmäysautomaatissa. Seuraavan sukupolven särmäysautomaattia ei ollut kuitenkaan kehitetty vielä yhtiössä todistajan työsuhteen päättyessä.

Pulkkinen: Käyttöjärjestelmien erilaisuus ei aiheuta olennaisia muutoksia tietokoneen ohjelmasisältöön, mutta kylläkin siihen tapaan, miten jokin ongelma siinä teknisesti ratkaistaan. Tehtävän käsittelysäännöt voivat pysyä samoina, vaikka tehtävä ohjelmoidaan erilaisille presessoreille. Ohjelman sisältö voi pysyä samana, vaikka ohjelman tekninen rakenne on erilainen. Jos yhdelle prosessorille sen ohjelmointikielellä laadittu ohjelma laaditaan toiselle prosessorille sen ohjelmointikielellä, ohjelmointiin tulee teknisiä toteutuksen muutoksia. Asianosaisten prosessorit ovat eri valmistajien tekemät. Niissä on erilainen sisäinen arkkitehtuuri ja erilainen käskykanta. Tietyssä mielessä ne ovat molemmat sarjallisia prosessoreita. Toisia prosessoreita on helpompi kytkeä laajemmaksi kokonaisuudeksi. Transputerit ovat tyypillisesti prosessoreita, joista voidaan helposti koota rinnakkaisia prosessoriryhmiä.

Kun kysymyksessä on erilainen prosessori tai prosessoriryhmä, ohjelmistojen tekninen toteutus väistämättä ainakin jossain määrin on erilainen, koska käytetään erilaisia ohjelmakäskyjä. Sovellusohjelman sisällöllinen logiikka heijastuu tekniseen rakenteeseen.

Yleensä assember -kieliset ohjelmat on työläämpää siirtää yhdeltä prosessorilta toiselle, koska käskykanta on kovin erilainen. Myös prosessoriarkkitehtuuri näkyy paremmin assembler -kielisessä ohjelmassa kuin korkean tason kielellä laaditussa ohjelmassa, joka on riippumattomampi ohjelmointikielestä. Modifiointi korkean tason ohjelmointikielestä toiseen on hieman helpompaa. Paljon riippuu kuitenkin käytännön tapauksesta. Ohjelmoija ei voi käytännössä muistaa kovin monta ohjelmointikäskyä ulkoa.

Lemström: Todistaja ei ole ollut suoranaisesti mukana kehittämässä särmäautomaattia, vaan hänen tietonsa perustuvat siihen, että hän on seurannut sivusta sitä ja kuullut, mitä siihen osallistuneet henkilöt ovat kertoneet projektin etenemisestä ja siihen käytetystä tekniikasta. KA -sarjan kehitys alkoi 1984 ja jatkui ainakin vuoteen 1988. Tekes projektin automaatti valmistui 1985. Siinä syntyi kolme elektroniikaltaan erilaista laitetta. Niitä on vuonna 1987 toimitettu asiakkaille. Laitteissa on tapahtunut muutoksia mm. komponenttien ja ohjelmistojen suhteen. Prosessorit ja kamera pysyivät entisenlaisina, samoin elektroniikka pääosin. Vuoden 1987 jälkeen kehitettäessä särmäautomaattia siihen lisättiin sellaisia ominaisuuksia, että voitiin käyttää kolmea terää lautaa halkaistaessa. Uutta oli myös ns. trimmaus, pituudenoptimointi ja katkaisuoptimointi sekä KA 12000 optimointi.

Hakijan automaattisessa särmälaitteessa käytetään ohjelmointikielenä assembleria n. 34 prosenttia, fortrania n. 23 prosenttia ja C-kieltä n. 43 prosenttia. Modifiointi käyttöjärjestelmästä toiseen ei ole työläämpää kuin uuden ohjelman tuottaminen.

Hakijalla ei ollut 1989 eikä ole vieläkään sellaista särmääjää, jossa olisi ollut valokuitukaapeli käytössä. Valokuitua on käytetty kahdessa muussa laitteessa. Rinnakkaisprosessointijärjestelmää tutkittiin 1985, jolloin erääseen mittalaitteeseen yritettiin soveltaa Inmosin prosessoreita. Se ei ollut silloin mahdollista. Ensimmäinen rinnakkaisprosessorijärjestelmä tehtiin keväällä 1989 vuorivillan mittauslaitteeseen.

Hakijayhtiössä oli toimitusjohtaja Keinon aikana pysyväismääräys siitä, että joka projektista oli pidettävä projektimappia. Tietoja eri projekteista on kerätty, mutta todistaja ei ole nähnyt sellaista projektimappia, joka olisi syntynyt sinä aikana kun särmäautomaatin kehitystyötä on tehty.

MARKKINATUOMIOISTUIMEN RATKAISUN PERUSTELUT

Yleistä

Hakija, Oy Decon Ab on 1970-luvulta lähtien valmistanut sahoille laudan mittaamiseen, käsittelemiseen ja optimointiin tarkoitettuihin ns. särmäysautomaatteihin automatiikkaosan. Särmäysautomaatit on markkinoitu laitteen mekaniikan toimittajan kanssa yhteistyössä.

Fin Scan Oy valmistaa ja markkinoi vastaavanlaista särmäysautomatiikkaa. Yhtiö on perustettu keväällä 1989 ja merkitty kaupparekisteriin 24.5.1989. Fin Scan Oy:n ensimmäinen Board Master särmäysautomaatti on toimitettu käyttöön syksyllä 1990.

Särmäysautomaatin toimintaperiaate on seuraava. Lauta valaistaan ja kuvataan sen yläpuolella olevilla kameroilla sen kulkiessa kuvauskohdan ohi. Kameran näkemän perusteella laudasta muodostetaan tietokonekuva. Tietokone määrittelee annettujen sääntöjen pohjalta laudan laadun. Laatuun vaikuttavat oksaisuus ja muut viat. Lauta sahataan ja katkaistaan tietokoneen määrittelyn perusteella.

Särmäysautomaatin automatiikkaosan toimittaja toimittaa mm. kamerat, valolähteet, tietokonekaapin prosessoreineen, kirjoittimen ja valolähteiden elektroniikan. Sahakonetoimittaja toimittaa mm. lautojen erottelupöydän, särmäyspenkin, kuljettimet ja muun mekaniikan.

Hakijan kehittämä Kantautomat särmäysautomaatti on syntynyt Teknologian kehittämiskeskuksen (Tekes) tukeman tuotekehittely- ja tutkimustoiminnan tuloksena 1.4.1984 - 31.7.1985. Hakijan särmäysautomaatissa lauta kuvataan kolmella kameralla. Laitteessa käytetään 1 024 pixelin kameraa. Laitteen muunninelektroniikka muuttaa videokuvan sähköisestä optiseksi. Tieto siirretään optisesti kameroilta tietokoneelle. Hakijan laitteessa on Texas Instruments TM99 000 ja TM320 sarjaprosessorit.

Vuoden 1985 jälkeen hakijan särmäysautomaattia on kehitetty siten, että osa käyttäjäliitynnästä on siirretty PC:hen, joka kommunikoi keskusprosessorin kanssa. Myös laudan katkaisua on kehitetty ja ns. trimmaukseen luotu uusi ohjaus. Lisäksi on kehitetty valmiiden lautojen optimointiin tarkoitettua ns. aihiosärmäystä ja aihio-optimointiohjelmistoja.

Hakijayhtiössä on tutkittu rinnakkaisprosessoreiden ja valokuidun käyttömahdollisuuksia eräissä laitteissa. Rinnakkaisprosessoreita ja valokuitua ei kuitenkaan ole käytetty särmäysautomaatissa. Hakijayhtiössä on kokeiltu Fairchild CAM 1800 kameran käyttömahdollisuuksia. Mainittua kameraa ei kuitenkaan ole käytetty hakijan särmäysautomaatissa.

Vastaajayhtiön Board Master särmäysautomaatin toimintaperiaate on samankaltainen kuin hakijan särmäysautomaatin toimintaperiaate. Vastaajayhtiön särmäysautomaatissa on kolme kameraa. Laitteessa käytetään 2 098 pixelin kameroita. Vastaajayhtiön särmäysautomaatissa prosessoreina ovat Inmosin transputer -rinnakkaisprosessorit.

Jaakko Riihinen on ollut hakijan toimitusjohtajana, Ronald Lukander mm. tuotekehityspäällikkönä, Urpo Meskanen mm. tuotantopäällikkönä, Lars Juselius elektroniikkasuunnittelijana sekä Sakari Karinen ja Teuvo Toska ohjelmisto- ja elektroniikkasuunnittelijoina. Riihinen on eronnut hakijan palveluksesta 20.2.1987, Lukander 23.4.1989, Meskanen, Karinen ja Juselius 15.5.1989 ja Toska 31.5.1989.

Vastaajat Riihinen, Lukander, Meskanen, Karinen, Juselius ja Toska ovat hakijan palveluksessa ollessaan osallistuneet särmäysautomaatin kehittämiseen. Kehitystyöhön on kuulunut mm. prosessoreiden ohjelmistojen laatiminen sekä valokuituratkaisujen ja komponenttivaihtoehtojen tutkiminen. Hakijan palveluksessa ollessaan he ovat saaneet särmäysautomaatin kehittämistä ja suunnittelua koskevaa kokemusperäistä tietoa.

Markkinatuomioistuimen ratkaisussa 1989:3 on todettu mm. seuraavaa: "SopMenL:n 4 §:n 2 mom:n mukaan elinkeinonharjoittajan palveluksessa ollessa saatua tietoa liikesalaisuudesta ei saa palveluksessaoloaikana oikeudettomasti käyttää eikä ilmaista eduntavoittelu- tai vahingoittamistarkoituksessa. Lainkohdassa ei kielletä käyttämästä palveluksessa saatua kokemusperäistä tietoa palveluksen päätyttyä."

Hakijan ja vastaajayhtiön särmäysautomaatit on tarkoitettu samanlaista tehtävää suorittamaan. Hakijan ja vastaajayhtiön särmäysautomaateissa ja prosessoreiden ohjelmistoissa on jo tehtävän samanlaisuudesta johtuen yhtäläisyyksiä.

Hakijan ja vastaajayhtiön särmäysautomaattien prosessorit ovat eri valmistajien tuotteita sekä rakenteeltaan erilaisia. Niiden käyttöjärjestelmät ja ohjelmointikielet ovat erilaiset. Vastaajayhtiön prosessorijärjestelmä pystyy käsittelemään samanaikaisesti useampia tietoja kuin hakijan prosessorijärjestelmä. Esim. kuvankäsittelyn osalta hakijalla on ohjelmistot kuvan esikäsittelyyn, kuvan jälkikäsittelyyn, optimointiin ja optimointitiedon siirtoon sahalle. Vastaajayhtiön prosessorijärjestelmässä ei tarvita kuvan esikäsittelyä, vaan kuvankäsittely tapahtuu kerralla. Vastaajayhtiön prosessoreiden muistikapasiteetti on olennaisesti erilainen kuin hakijan prosessoreiden muistikapasiteetti.

Väitetyt liikesalaisuudet yksityiskohdittain

Markkinatuomioistuin katsoo, että hakijalla ei ole liikesalaisuuteen vedoten oikeudellista perustetta vaatia sellaisten laitteiden, osien ja komponenttien käytön kieltämistä vastaajayhtiön särmäysautomaatissa, joita hakija ei itse ole käyttänyt särmäysautomaatissaan.

1. Hakijan ja vastaajayhtiön tietokoneohjelmistot on tarkoitettu suorittamaan samanlaista tehtävää. Ohjelmistojen tehtävänä on määritellä laudan määrä ja laatu sekä välittää sitä koskevat tiedot ja käskyt käsittelylaitteistolle. Tehtävien ratkaisumenetelmät ovat tehtävän samanlaisuudesta johtuen rakenteeltaan samanlaisia. Kuvankäsittely- ja optimointimenetelmät ovat yleisesti tunnettuja.

Tietokoneohjelmistojen rakenne on rinnakkaisprosessorikäsittelyssä erilainen kuin sarjaprosessorikäsittelyssä. Tästä johtuen esim. kamerakuvan näkemä on vastaajayhtiön laitteistossa erilainen kuin hakijan laitteistossa. Vastaajayhtiön laitteistolla lauta nähdään samanaikaisesti sekä pituus- että leveyssuunnassa. Hakijan laitteistossa kamerakuvan näkemä on tähän verrattuna yksiulotteinen. Vastaajayhtiön järjestelmä kykenee erottamaan 256 harmaatasoa, kun hakijan laite hakijan ilmoituksen mukaan erottaa 126 harmaatasoa. Vastaajayhtiön prosessoreiden tiedonkäsittelykyky on moninkertainen hakijan prosessoreiden tiedonkäsittelykykyyn verrattuna.

Hakijan ja vastaajayhtiön kaikki ohjelmistot on laadittu eri ohjelmointikielillä. Osassa vastaajayhtiön ohjelmistoja on lisäksi käytetty valmista, kaupallista ohjelmapakettia.

Vastaajayhtiön tietokoneohjelmistot ovat erilaiset kuin hakijan ohjelmistot. Vastaajayhtiön ohjelmistojen laadinnassa ei ole näytetty käytetyn hakijan liikesalaisuuksia. Vastaajien ei ole tietokoneohjelmistojen osalta näytetty menetelleen elinkeinotoiminnassa hyvän liiketavan vastaisesti eikä hakijan kannalta sopimattomasti.

2. Sekä kiellettäväksi vaadittu viivakamera että rakennemoduli ovat markkinoilta vapaasti saatavissa. Vastaajayhtiön ei ole näytetty käyttäneen kameraratkaisussaan hakijan liikesalaisuuksia. Vastaajien ei ole kameraratkaisunsa osalta näytetty menetelleeen elinkeinotoiminnassa hyvän liiketavan vastaisesti eikä hakijan kannalta sopimattomasti.

3. Valokuidun käyttö kuvan ja tiedon siirtoon on yleisesti tunnettua tekniikkaa. Vastaajayhtiön valokuitutyyppi- ja muussa valokuituratkaisussaan käyttämät kiellettäväksi vaaditut osat ja komponentit ovat markkinoilta vapaasti saatavissa. Kaikkia vastaajayhtiön käyttämiä komponentteja ei ole ollut Suomen markkinoilla silloin, kun vastaajina olevat henkilöt ovat jääneet pois hakijan palveluksesta.

Vastaajayhtiön ei ole näytetty valokuituratkaisussaan käyttäneen hyväksi hakijan liikesalaisuuksia. Vastaajien ei ole valokuituratkaisujen osalta näytetty menetelleen elinkeinotoiminnassa hyvän liiketavan vastaisesti eikä hakijan kannalta sopimattomasti.

4. Vastaajayhtiön rinnakkaisprosessorijärjestelmässään käyttämät kiellettäväksi vaaditut laitteet, osat ja komponentit ovat markkinoilta vapaasti saatavissa. Vastaajayhtiön ei ole näytetty käyttäneen rinnakkaisprosessorijärjestelmässään hyväksi hakijan liikesalaisuuksia. Vastaajien ei ole tältäkään osin näytetty menetelleen elinkeinotoiminnassa hyvän liiketavan vastaisesti eikä hakijan kannalta sopimattomasti.

Yhteenveto

Markkinatuomioistuin toteaa, että SopMenL:n 6 §:n 3 mom:n mukaan lain 4 §:n säännöksiin perustuva kielto voidaan määrätä ainoastaan elinkeinonharjoittajalle. Tällaista kieltoa ei voida määrätä elinkeinonharjoittajan palveluksessa olevalle henkilölle. Hakijan kieltovaatimus Riihistä, Lukanderia, Meskasta, Karista, Juseliusta ja Toskaa vastaan esitettynä on jätettävä tutkimatta siltä osin kuin se perustuu SopMenL:n 4 §:ään.

Fin Scan Oy:n Board Master särmäysautomaatti on vastaajien suunnittelutyön tulos. Hakija ei ole näyttänyt, että suunnittelutyössä olisi käytetty hyväksi hakijan liikesalaisuuksia taikka hakijalle tehdyn työn suorittamista varten uskottuja teknisiä esikuvia tai ohjeita. Vastaajien ei ole näytetty elinkeinotoiminnassaan muutoinkaan menetelleen hyvän liiketavan vastaisesti tai hakijan kannalta sopimattomasti.

MARKKINATUOMIOISTUIMEN RATKAISU

Hakemus jätetään tutkimatta siltä osin kuin kieltovaatimus Riihistä, Lukanderia, Meskasta, Karista, Juseliusta ja Toskaa vastaan perustuu SopMenL:n 4 §:ään.

Tutkiessaan hakemuksen muilta osin markkinatuomioistuin harkitsee oikeaksi hylätä Oy Decon Ab:n vaatimukset.

Oy Decon Ab velvoitetaan suorittamaan vastaajille korvaukseksi oikeudenkäyntikuluista kohtuullisiksi harkitut sataviisikymmentätuhatta (150 000) markkaa 16 prosentin korkoineen tämän päätöksen tiedoksiantopäivästä lukien.

Läsnä: Huttunen, puheenjohtaja, Wirilander, Tala, Aaltonen, Henriksson, Maijala, Mustonen, Mäkinen P. ja Ollikainen

---

[SV]

Oy Decon Ab mot dipl. ing. Jaakko Riihinen, dipl. ing. Ronald Lukander, dipl. ing. Urpo Meskanen, ing. Sakari Karinen, dipl. ing. Lars Juselius och Fin Scan Oy.

Fin Scan Oy:s kantautomat var ett resultat av svarandenas planeringsarbete. Sökanden hade inte visat att man vid planerings arbetet utnyttjat dess affärshemligheter eller sådana tekniska förebilder eller anvisningar som anförtrotts för fullgörande av uppgift. Svarandena hade inte heller eljest förfarit i strid mot god affärssed eller otillbörligt med hänsyn till sökanden. Förbudsyrkandet mot Riihinen, Lukander, Meskanen, Karinen, Juselius och Toska lämnades utan prövning till den del det grundade sig på 4 § OtillbFörfL.

OtillbFörfL_1_§ och 4_§

OY DECON AB:S YRKANDE

Oy Decon Ab har yrkat att svarandena, dipl. ing. Jaakko Riihinen, dipl. ing. Ronald Lukander, dipl. ing. Urpo Meskanen, ing. Sakari Karinen, dipl. ing. Lars Juselius, tekniker Teuvo Toska och Fin Scan Oy med stöd av 1 och 4 § 3 mom. i lagen om otillbörligt förfarande i näringsverksamhet vid vite förbjuds att vid utvecklandet, tillverkningen, försäljningen och marknadsföringen av en kantautomat

1. använda följande av Oy Decon Ab utvecklade dataprogramkonstruktioner eller delar av dessa:

a) kameraprocessorprogrammet för förbehandling av bilden omfattande vankantsdetektering, datakompression, kvistdetektering, typbestämning av kvist och parametrisering;

b) optimeringsprocessorprogrammet för efterbehandling av bilden. Till detta hör behandling av optimeringens utgångsdata (tabeller för storlek, pris och kvalitet), kvalitetsbestämning (antalet kvistar, deras typ och storlek), parkeringen av brädan, metoden för beräkning av klingorna, spjälkningen (den s. k. styrningen av flera klingor), parametriseringen, ämnesoptimeringen, flödesdiagrammet för optimeringen, och alternerande optimering eller s.k. parallellkalkylering;

c) programmet för operativanslutningen. Till detta hör inkopplingen av operativanslutningen och parametrisering; och;

d) processledarprogrammet för processen. Till detta hör det sätt och den ordning, som dirigerar hur data överförs till och överföringen säkerställs (dataprotokollet) hos den logik som skall programmeras (= PLC, dvs. den del av elektroniken sågmekaniktillverkaren levererar).

Dessa programkonstruktioner förekommer i programmet för den parallellprocessor svarandebolaget använder;

2. använda vektorkamera av serien Fairchild CAM 1800 och konstruktionsmodulen CCD 181 i system som baserar sig på vektorkameran och som mäter och optimerar trä;

3. använda följande av Oy Decon Ab utvecklade lösningar i när det gäller anslutningen för optisk fiber, som möjliggör användningen av optisk fiber vid en digital överföring av bilder från kamerorna till processorerna:

a) fibertypen fasförskjuten multifiber av storleken

62,5/12 mikrometer

b) kopplingsstycke av typen ST,

c) Hewlett Packards HFBR-24X6-familj som mottagare och HFBR-14XX-familj som sändare,

d) AMD Taxi parallell/serieomvandlare och

e) anslutning för fiberanslutning och parallell/serieomvandlare;

4. använda följande av Oy Decon Ab utvecklade lösningar, som ansluter sig till användningen av parallellprocessor och som avser kunskap om planeringen, moduleringen, programmeringen och användningen av parallellprocessorsystem då de anpassas för sågindustriautomationens processorknowhow:

a) IBM PC/AT som masterdatorns buss

b) IMS B008 som parallellprocessorns moderkort och

c) IMS B411 och IMS B404 som parallellprocessormoduler.

Sökanden har också yrkat att nämnda förbud med stöd av 7 § OtillbFörfL meddelas temporärt tills ärendet slutligt är avgjort. Sökanden har dessutom yrkat att marknadsdomstolens utslag på svarandenas bekostnad skall offentliggöras i tidskriften Puumies och i Kauppalehti. Sökanden har därtill yrkat att svarandena förpliktas solidariskt ersätta sökandens rättegångskostnader i ärendet med 94 851 mark.

Riihinen, Lukander, Meskanen, Karinen, Juselius och Toska har tidigare varit anställda av Oy Decon Ab. De har under den tid de varit i Oy Decon Ab:s tjänst fått kunskap om bland annat sådana dataprogram som sökanden utvecklat samt om planerna att utveckla kantsågen. I Fin Scan Oy har de utnyttjat denna kunskap då de tillverkat en produkt som är identisk med sökandens kvalitetsbestämmande kantautomat. Deras förfarande har utgjort ett lagstridigt utnyttjande av affärshemligheter och har i vart fall stridit mot god affärssed. Det föreligger särskilda skäl att meddela förbudet att även gälla dem.

Oy Decon Ab har under tiden 1.4.1984 - 1989 för sågindustrin utvecklat och tillverkat en kvalitetsbestämmande och optimerande kantautomat, som från vankantiga sidbrädor (dvs. från en av en stock nyss sågad bräda, som har stockens runda yttre yta, avlägsnar vankanterna på det sättet att det ekonomiska värdet för de brädor som uppstår vid kantningen (brädämnet kan också spjälkas) är möjligast stort (s.k. optimering). Id‚en med anordningen är att man, om brädan i övrigt är av dålig kvalitet (mycket kvistar, blånader, sprickor osv.), låter brädans vankanter bibehållas utan att dess värde nedgår, dvs. man kan göra en lång och bred bräda. Om brädan däremot är av god kvalitet (lite kvistar och fel) lönar det sig att av den göra en nästan vankantsfri bräda. Denna optimala bräda är i allmänhet smalare och kortare, men dess ekonomiska värde är ändå högre.

Funktionsprincipen för kantautomaten är följande. Brädan belyses och fotograferas med kameror ovanför brädan då den transporteras förbi fotograferingspunkten. Utgående från kameraobservationerna skapas en databild. En datamaskin bestämmer kvaliteten för brädan utgående från givna direktiv. Kvaliteten definieras på basen av hur mycket kvistar och övriga fel brädan har. Brädans slutliga kantningsbredd bestäms utgående från kvaliteten.

Kantautomaten består av två delar, av vilka Oy Decon Ab:s del innehåller kamerorna, ljuskällorna, datorskåpet med processorer, skrivare och elektroniken för ljuskällorna. Sågmaskinleverantörens andel innehåller stomkonstruktionen (på vilken ljuskällorna och kamerorna monteras), kantningsbänken och den övriga mekaniken (transportörer, avskiljningsbordet för brädorna osv.). Dessutom behövs den egentliga kantsågen. Det finns tre olika modeller av de kantautomater sökanden tillverkar: Kantautomat 4000, 8000 och 12000. Dessa skiljer sig något från varandra. Den väsentligaste delen i alla automater är det dataprogram Oy Decon Ab utvecklat. Med hjälp av detta bestämmer datorn kvaliteten för den bräda kamerorna fotograferat och beaktar kvaliteten då den optimerar sågningen och kapningen av brädan.

Den kantautomat Oy Decon Ab utvecklat och tillverkat är den enda på marknaden som vid sidan av vankantigheten också kan mäta brädans kvalitet, dvs. kvistar och övriga fel i brädan och beakta dessa då man optimerar sågningen och kapningen. Det är fråga om en produkt som även världsomfattande är unik och som sökandebolaget självt har utvecklat.

Följande personer har i Oy Decon Ab deltagit i utvecklandet av den kvalitetsbestämmande kantautomaten: Jaakko Riihinen som verkställande direktör 1.4.1984 - 20.2.1987, Ronald Lukander som produktutvecklingschef och produktchef samt som ansvarig chef för utvecklingsarbetet 1.4.1984 - 23.4.1989, Urpo Meskanen som produktionschef samt el- och mekanikplanerare 1.4.1984 - 15.5.1989, Sakari Karinen som program- och elektronikplanerare 1.4.1984 - 15.5.1989, Lars Juselius som program- och elektronikplanerare 1.4.1984 - 15.5.1989 och Teuvo Toska som program- och elektronikplanerare 1.4.1984 - 31.5.1989. För utvecklande av kantautomaten har Lukander använt sammanlagt 3 678,5 mantimmar, Meskanen 566,5 mantimmar, Karinen 1 802,5 mantimmar, Juselius 455,5 mantimmar och Toska 3 228,5 mantimmar.

Lukander och Meskanen har aktivt deltagit i marknadsföringen, tillverkningen och ibruktagandet av systemet. Även Karinen har deltagit i tillverkningen och ibruktagandet av anordningarna. Nämnda arbetstagares arbetsförhållanden med Oy decon Ab upphörde på grund av uppsägningar från arbetstagarnas sida enligt följande: Lukander 23.4.1989, Meskanen 15.5.1989, Karinen 15.5.1989, Juselius 21.5.1989 och Toska 31.5.1989. Riihinen, Lukander och Meskanen har 6.12.1988, dvs. då Lukander och Meskanen ännu var i tjänst, grundat ett bolag benämnt Fin Scan Oy, som antecknats i handelsregistret 24.5.1989. Riihinen, Lukander och Meskanen är medlemmar i Fin Scan Oy:s styrelse och Jaakko Riihinen verkar dessutom som bolagets verkställande direktör. Karinen, Juselius och Toska står å sin sida i arbetsförhållande till Fin Scan Oy.

Den kantautomat Oy Decon Ab utvecklat skapades som ett resultat av produktutveckling och forskningsverksamhet understödd av Teknologiska utvecklingscentralen (Tekes). Oy Decon Ab använde mellan tiden 1.4.1984 och 31.7.1985 över en miljon mark för utvecklande av kantautomaten. Automaten har vidareutvecklats under åren 1986 - 1989. Ännu under år 1988 har man använt 1 632,5 mantimmar för utvecklandet och sammanlagt 3 807,5 mantimmar för tillverkning, montering och ibruktagande av kantautomaten. Utvecklandet av automaten har alltså av Oy Decon Ab krävt årtal av arbete och en betydande ekonomisk insats. Det är alltså av stor betydelse för sökandebolagets näringsverksamhet att uppgifterna om tillverkningen av kantautomaten hemlighålls.

Kantautomatens utveckling omfattar fyra generationsfaser. Av dessa har den tredje inletts år 1987 och man avser i den fjärde generationen ta med färgkamera, kablar för optisk fiber mm. Svarandena deltog i arbetet att utveckla 2048 pixel kameran, de optiska fiberkablarna och parallellprocessorerna.

Svarandena har i maj 1989 inlett byggandet av en egen kantautomat (Board Master). De har helt säkert redan i juni 1989 haft en beställning från Catech Ab. Den kantautomat svarandena tillverkat åt Catech Ab har blivit färdig i september 1989. Svarandena har redan i april 1989 planerat tillverkningen av ifrågavarande apparat.

I utlåtandet av VTT:s grafiska laboratorium konstateras följande: om modifieringen sker från ett program av hög nivå till ett annat är modifieringen i allmänhet lättare än att helt skapa programmet på nytt, fastän det är fråga om olika operativsystem, dvs. å ena sidan serie- och å andra sidan parallellprocessorer. Då Oy Decon Ab skapar sina program för den kvalitetsbestämmande kantautomaten använder man närmast språken C och fortran, som är språk av s.k. hög nivå. Endast för den del som direkt ansluter sig till elektroniken och basrutinerna (cirka 20 %) använder man det s.k. assemblerspråket. Fin Scan använder för uppgörande av sina program språken OCCAM och C, vilka vardera är språk av s.k. hög nivå. Svarandena har alltså haft anmärkningsvärt lätt att översätta Oy Decon Ab:s program på språken C och fortran till språken OCCAM eller C, som de använder. De har inte varit tvungna att göra forskningssarbete eftersom de redan kände till innehållet i behandlingsuppgiften och lösningslogiken.

VTT:s utlåtande har som bilaga ett konstruktionsschema ur vilket det framgår att också Oy Decon Ab:s system opererar parallellt. I utlåtandet konstateras att det är möjligt att något program också fungerar med parallellprocessorer på det sätt som framgår ur Oy Decon Ab:s flödesdiagram. En ändring av Oy Decon Ab:s program så att det fungerar med en Inmosprocessor kräver alltså i alla fall inte ett omfattande utvecklings- eller ändringsarbete.

Fin Scan Oy:s kantautomat gör precis samma saker som Oy Decon Ab:s automat. I hela världen säljer bara sökandebolaget och Fin Scan Oy kvalitetsbestämmande kantautomater. Problemlösningarna har i de olika systemen säkert gjorts på samma sätt både i sökandebolagets och Fin Scan Oy:s program. Annars hade det inte ens varit möjligt att ta emot en beställning på en kvalitetsbestämmande kantautomat endast en månad efter det svarandebolaget inlett sin verksamhet. Svarandebolaget har inte kunnat visa något prov på sådant forskningsarbete som eventuellt utförts i svarandebolaget. Detta beror endast på att ett sådant arbete inte utförts.

3. Svarandena har också i Oy Decon Ab varit med och forskat i och utvecklat användningen av optisk fiber och parallellprocessorer vid bildöverföringen. Då de var i tjänst gjordes också andra leveranser av apparatur (Oy Partek Ab och Kone Oy, där optisk fiber och parallellprocessorer redan användes för överföring av bilden. En överföring av de utvecklade lösningarna på kantautomaten kräver inte längre utvecklingsarbete eftersom problemen i anslutning till överföringen av bilden redan lösts. Detta visas klart redan av det att Fin Scan Oy redan i sin första kantautomat använde optisk fiber och parallellprocessorer vid överföringen av bilden, fastän svarandebolaget inte gjort något utvecklingsarbete. Svarandena har i fråga om den kantautomat Fin Scan Oy tillverkat olagligen utnyttjat de forskningsresultat om användningen av optisk fiber och parallellprocessorer vid överföring av bild de fått del av i Oy Decon Ab:s tjänst.

Oy Decon Ab har i Partekprojektet utvecklat en metod som möjliggör användningen av optisk fiberkabel vid överföringen från kamera till processorer. Denna möjliggör ett större avstånd mellan kameran och processorerna, en snabbare dataöverföring, lägre kabelkostnader och en utmärkt störningstolerans i industrimiljö. Oy Decon Ab använder inte ännu överföring via optisk fiber i sina kantautomater men den redan utvecklade tekniken kan direkt appliceras på bolagets kantautomater.

Vid användningen av optisk fiberkabel kan man tillämpa flera sådana elektroniska lösningar som inte framgår ur apparattillverkarens modellscheman och dimensioneringsdirektiv. Elektroniken för anslutningen för optisk fiber består av följande två delar: 1. parallell/serieomvandlaren och 2. mottagare- och sändarelektroniken för den optiska fibern. I Oy Decon Ab har utvecklats en elektronikkombination, som möjliggör en omvandling till serieform av den parallellinformation kameran ger så informationen kan matas in i den optiska fibern. I sökandebolaget har man konstaterat att denna lösning väl lämpar sig för en användning inom industrin.

Då man gör en anslutning för optisk fiber måste man göra åtminstone följande val beträffande elektroniken, som inte direkt framgår ur någon apparattillverkares broschyrer: 1. valet av fibertyp - fem olika alternativ (olika storlekar och typer), 2. valet av anslutning - över fem alternativ, 3. våglängden för sändaren / mottagaren - två olika alternativ, 4. valet av sändare / mottagare - cirka tio leverantörer, 5. valet av parallell / seriomvandlare - flera än två leverantörer, 6. anslutningsmetoden för fiberanslutningen och parallell / serieomvandlaren - två olika sätt, och 7. valet av DC / DC-omvandlare (likström) - cirka tio leverantörer. Därtill har man att välja den kamera som lämpar sig bäst för ändamålet bland cirka tio leverantörers kameror representerade av cirka tio leverantörer samt en vektorleverantör bland cirka fem leverantörer. Till slut väljs ännu en dataprocessor bland cirka tio olika alternativ.

Det finns hundratals, rentav tusentals, olika sätt att göra anslutningen för den optiska fiberkabeln, varför det inte kan vara en händelse att Fin Scan Oy som bas för sin anslutning för den optiska fiberkabeln använder Hewlett Packards komponenter och även i övrigt helt samma anordningar och komponenter som Oy Decon Ab.

4. Oy Decon Ab har utvecklat parallellprocessorer delvis i ett projekt finansierat av Tekes. Därtill har de utvecklats i samarbete med Oy Partek Ab och Kone Oy. ("Konematic-Q"- eller "Woodmatic"-projektet). Svarandepersonerna har deltagit i både det allmänna utvecklingsarbetet för kantautomaten och i till exempel Woodmatic-projektet. Vid nämnda projekt och vid det utvecklingsarbete som utförts i sökandebolaget har det kretskort och program för parallellellprocessorerna utvecklats som möjliggör användningen av parallellprocessorer vid bildbehandlingen. Oy Decon Ab är det enda bolaget i Finland som utvecklat en metod att behandla en bild med hjälp av parallellprocessorer.

Sökandebolaget anser att svarandena olagligen utnyttjat den kunskap om parallellprocessorer de inhämtat vid utvecklingsarbetet, såsom Inmosbolagets moderkort TRAM-IBM-PC, T 800- och T 425-transputers och programmeringsteknik för transputers (t.ex. programmeringsspråket occam). Svarandena har därtill för sin egen kantsåg utnyttjat kretskort och program för parallellprocessorsystemet.

Då man beaktar att utvecklandet av den kvalitetsbestämmande och optimerande kantsågen krävt flera års arbete och en betydande ekonomisk insats av Oy Decon Ab, är det inte trovärdigt att Riihinen, Lukander och Meskanen genast efter att Fin Scan Oy registrerats i slutet av maj 1989 varit i stånd att tillverka en nästan identisk kopia av sökandebolagets system, om de inte utan laga rätt och i strid mot god affärssed utnyttjat och yppat Oy Decon Ab:s affärshemligheter i sin näringsverksamhet. Karinen, Juselius och Toska har för sin del som Fin Scan Oy:s arbetstagare deltagit i utvecklandet av kantautomaten och i detta arbete utan laga rätt utnyttjat och yppat sådana affärshemligheter de fått kännedom om då de arbetade vid Oy Decon Ab.

Sökanden har ansett att följande tekniska lösningar i fråga om Fin Scan Oy:s kvalitetsbestämmande kantautomat skall jämföras av en opartisk sakkunnig:

1. Programmen. På grundval av flödesdiagrammen, källkoderna, databaserna och parametrarna i ovan nämnda program bör en sakkunnig avgöra om Fin Scan Oy:s program till nämnda delar är identiska med sökandens program och om de används för samma syfte. Om programdelarna skiljer sig från varandra bör den sakkunnige undersöka om programframställningen krävt utvecklingsarbete av företaget eller om det bara är fråga om en teknisk förändring av sökandebolagets program, som t.ex. möjliggör användningen av programmen i ett parallellprocessorsystem i stället för i ett serieprocessorsystem.

2. Kameran. En sakkunnig borde undersöka den kamera och konstruktionsmodul Fin Scan Oy använt i sin kvalitetsbestämmande kantautomat för att utreda om de är identiska med de lösningar sökandebolaget tillämpat.

3. Den optiska fibern. En sakkunnig skall när det gäller fibertypen jämföra fibertyp, dimension och mod (= det sätt ljuset framtränger i fibern). I fråga om anslutningstypen skall den sakkunnige undersöka om svarandebolaget använder anslutning av typen ST. Därtill skall den sakkunnige undersöka den lösning för sändare/mottagare Fin Scan Oy använder och den därtill förenade fiberanslutningen och anslutningen för parallell/serieomvandlare samt uttala sig om AMD-systemet funktionellt är identiskt med det Hewlett Packard-system Oy Decon Ab använder samt med den fiberanslutning som genomförts med diskreta komponenter och anslutningen för parallell/serieomvandlaren och om Fin Scan Oy kunnat stanna för en dylik lösning utan kunskap om sökandebolagets komponentval. Den sakkunnige borde ännu undersöka om Fin Scan Oy använder AMD Taxi

parallell/serieomvandlare i sin optiska fiberanpassning.

4. Parallellprocessorerna. En sakkunnig borde undersöka om masterdatorns buss, moderkort och processortyperna, som Fin Scan Oy använder i parallellprocessorn. Den sakkunniga borde undersöka om de är identiska med de ovan nämnda lösningar Oy Decon Ab tillämpat.

JAAKKO RIIHINENS, URPO MESKANENS, LARS JUSELIUS, RONALD LUKANDERS, SAKARI KARINENS, TEUVO TOSKAS OCH FIN SCAN OY:S BEMÖTANDE

Riihinen, Meskanen, Juselius, Lukander, Karinen och Toska har yrkat att ansökan riktad mot dem lämnas utan prövning. Ingen av dem är en sådan näringsidkare som avses i OtillbFörfL.

Samtliga svaranden har bestridit att de i sin näringsverksamhet utnyttjat sökandens affärshemligheter eller att de i övrigt förfarit i strid mot god affärssed eller otillbörligt med hänsyn till sökanden och yrkat att ansökan måtte förkastas. Svarandena har yrkat att sökanden förpliktas ersätta deras gemensamma rättegångskostnader med 199 199,60 mark jämte 16 procents årlig ränta från dagen för utslaget.

Den allmänna tekniska nivån ifrågavarande apparater avspeglar redan så tidigt som vid ingången till senaste decennium framgår ur handlingarna från behandlingen av den finska patentansökan 792140. Sökanden har i tiden kunnat avvärja denna SaabScanias patentansökan genom att hänvisa till en i USA patenterad uppfinning av Carl W. Maxey. Denna har aldrig patenterats i Finland. Maxeys patentansökan var inlämnad redan den 7 februari 1974. En yrkesman som följer med sin tid har fått vetskap om uppfinningen då U.S.-patentansökan blivit offentlig. Sökandebolagets teknik grundar sig i väsentlig grad på ifrågavarande uppfinning av Maxey och dess funktionsprincip. Sökandebolaget torde inte inneha patent på detta område.

Saab-Scania Ab:s patentansökan har blivit offentlig senast 6.1.1981. Sedan patentansökan förkastats överklagade Saab-Scania Ab beslutet 23.10.1987. Besväret har inte ännu avgjorts. Utgången av besväret avgör om den teknik som framgår ur SaabScania Ab:s patentkrav (till den del det avviker från Maxeys krav) eller den nivå som framgår ur Maxeys patent skall anses utgöra allmän teknisk nivå inom branschen då Saab-Scania Ab:s ansökan blev offentlig.

De centrala funktionerna i apparaten har helt utvecklats av svarandebolaget med utnyttjande av sådan teknik som helt nyligen kommit ut på marknaden och som inte kunnat användas för sökandens apparat. Sedan de övriga svarandena sagt upp sina arbetsförhållanden med sökandebolaget baserade sig dess kantningsautomatik på de år 1985 ibruktagna processorerna TMS 99000 och TMS 320 och de program som utvecklats för dem samt på en vektorkamera baserad på vektorn Thompson TH7802. Svarandena har inte kunskap om sökandebolaget, sedan svarandena avgått ur dess tjänst, utvecklat något nytt (vilket det material sökanden presenterat inte ger för handen). Material som eventuellt utvecklats senare omfattas inte av denna process.

Eftersom de påstådda affärshemligheterna inte är individualiserade, kan man inte heller dra slutsatser om de uppfyller kriterierna enligt OtillbFörfL om affärshemligheter så som riksdagens andra lagutskott definierat affärshemlighet: endast viktiga uppgifter från resultaten av forskning, produktutveckling eller motsvarande verksamhet, vilka det föreligger ett rättmätigt ekonomiskt intresse att hemlighålla.

Sökanden påstår att de påstådda affärshemligheterna anförtrotts åt svarandena som fysiska personer. Ingen har anförtrott någonting och det har inte heller kunnat ske eftersom svarandena i väsentlig grad planerat sökandebolagets jämförelseapparat. Det är fråga om att svarandena givit sin yrkesskicklighet och arbetsinsats åt Oy Decon Ab, men bolaget i fråga har inte kunnat anförtro dem några affärshemligheter. Sökanden glömmer 4 § 2 mom. i OtillbFörfL. Enligt detta stadgande är det tillåtet att efter det anställningsförhållandet upphört fritt utnyttja sådan affärshemlighet man lagligen fått kännedom om under den tid man varit anställd. Detta är det dock inte fråga om för svarandenas del, utan om att de sedan arbetsförhållandet upphört vid utvecklandet av Fin Scan Oy:s apparater tillämpat sin egen allmänna yrkeskunskap, vilket man enligt lag inte kan förbjuda dem att göra.

I sökandebolaget pågick ett på parallellprocessorer och optisk fiber baserat projekt för Partek, men endast två personer inom sökandebolaget hade kännedom om dess innehåll. Svarandena deltog inte på något sätt i projektet och kunde därför inte känna till dess detaljer. Av svarandena anskaffade Meskanen endast enligt givna direktiv den optiska fiberkabeln, eftersom han hade till uppgift att sköta om företagets alla anskaffningar.

Tekes slutrapport blev färdig den 30 augusti 1985. Utvecklingsarbetet tog alltså fjorton månader i anspråk. Det bör beaktas att utvecklingsarbetet utfördes med helt föråldrade verktyg. Under åren 1985 - 1989 såldes cirka 10 stycken av sökandens apparater. Påståendet om 10 års utvecklingsarbete och kostnader om miljontals mark är felaktigt och helt obevisat och beaktar inte till exempel Tekes finansieringsandel.

Sökandens första kvalitetsbestämmande kantautomat utvecklades på cirka två år 1975 - 1977. Under de femton år som gått har kamera- och processortekniken samt programmeringstekniken utvecklats så hisnande att det som nyligen färdigblivna ingenjörer då gjorde på två år kan sådana som har 10 - 15 års erfarenhet med lätthet nu göra på mycket kortare tid.

Då man beställer prototypen för en ny apparat har inte nödvändigtvis tillverkningen eller dess planering eller programframställningen ännu ens inletts. Man ingår ett leveransavtal enbart om tillverkarens självförtroende för att den kan åstadkomma en prototyp är tillräckligt. Prototypen för den kantautomat det gäller var inte klar ens vid leveransen, utan först under hösten 1990 godkändes garantikörningarna för prestationsvärdena. Den beställdes först 20.9.1989.

Sökandens påstående om att ingen annan i hela världen än sökande- och svarandebolaget skulle tillverka kvalitetsbestämmande kantautomater utvisar antingen total okunskap eller är avsiktligt vilseledande. I världen finns flera företag som tillverkar dylika apparater. Redan flera år tidigare har till vissa kantautomater hört också kvalitetsbestämmande automater.

Ämneskantning har ingenting att göra med kantning av brädan. Vid ämneskantning kantar man inte utan optimerar redan kantade brädor. Av det redan kantade brädvirket optimerar man fram de bästa bitarna att användas som bl.a. ämne för fönsterkarmar i fönsterfabrikerna. Svarandebolaget har inte överhuvudtaget levererat ämnesoptimeringsapparater.

Sökandens utvecklingsarbete under åren 1984 - 1985 resulterade i en apparat, som redan hörde till den s.k. KA-familjen, dvs. kantautomaten KA 4000. Denna version såldes det tre exemplar av och av PC-versionen såldes åren 1987-1989 nio exemplar. Nämnda KA 4000 versioner är identiska i fråga om kamera, processorer, bildbehandlingsprogram och optimeringsprogram. PCanpassningen utgjorde en förhållandevis liten arbetsmängd, och den innehöll inte några från det vanliga avvikande lösningar och än mindre affärshemligheter. Tusentals PC-program fungerar ju med identiska fönster- eller menybaserade anslutningar.

Under perioden 1986 - 90 utvecklades alltså ingen KA-familj, utan den var färdig redan år 1985. De enda utvecklingsarbeten som gjordes förutom ämnessågen KA 12000, som är ovidkommande i detta ärende, var en utveckling av möjligheten att klyva plankorna (den s.k. treklingemodellen), som krävde ca ett par mandagar och styrningen av trimmern för modellen KA 8000 (s.k. kapningsoptimering), som krävde kanske ett par manveckor. Själva optimeringen ingick i samtliga optimeringsprogram efter år 1977. Trimmern ingick i en leverans redan år 1980. Den arbetsmängd sökanden räknat som "utvecklingsarbete" har efter år 1985 till stor del utgjort normalt uppstartningsarbete i samband med leveranserna och i någon mån kundanpassning.

Sökandens mätnings- och optimeringssystem grundade sig såväl i maj 1989 som ännu i dag på Texas Instruments processorer TMS 99000 och TMS 320 samt på den av sökanden själv utvecklade vektorkameran som är baserad på den franska Thomson-CSF diodvektorn TH 7802 AZ. I Fin Scan Oy:s apparater har man inte använt någon av dessa. Konstruktionen för mätningsstationen är inte heller den samma i svarandenas och sökandens apparat. Om med påståendet avses att mätningsställningarna genomför samma arbetsfas kan man konstatera att sökanden inte på något sätt kan monopolisera en viss arbetsfas.

1. Uttrycket "program" för förbehandling av bilden" i den första kravpunkten är oindividualiserat. Det kan framställas enbart om man presenterar ett flödesdiagram i form av en källkod (source code). Därtill skall skilt presenteras programmet för såväl den gamla modellen som för en fiktiv ny modell i sagda form.

Likaså är uttrycken "ett optimeringsprocessorprogram för efterbehandling av bilden" samt "processledarprogrammet för processledarprocessorn" oindividualiserade. "Processledarprogrammet för processledarprocessorn" är i sökandebolagets leveranser en sådan del av leveransen som ankommer på beställaren och inte på svarandena att genomföra.

Redan principen för undersökning av kamerabilden skiljer sig helt från sökandens apparat när det gäller svarandens apparat. I sökandens apparat undersöks ett streck åt gången, i svarandenas hela brädan. Redan av denna orsak kan inte programmen på någon grund vara identiska. Olikheten i processledarsystemen medför å sin sida att sökanden måste tillämpa förbehandling av bilden, svaranden däremot inte.

Behovet av förbehandling i sökandens system beror på att minnes/databehandlingskapaciteten i den serieprocessor Texas TMS320 man använt är endast 1 024 bytes (1 kilobyte) i taget. I sökandens system genomför normalt var och en av tre kameror till exempel 100 strykningar. Varje strykning fyller upp det 1 kilobyte omfattande minnet i processorn helt, varvid till bildbehandlingsprocessorn Texas TMS99000 borde överföras 102 400 bytes, dvs. sammanlagt över 300 000 bytes. Nämnda bildbehandlingsprocessor kan dock behandla blott 64 kilobytes (65 536 bytes), varför den information som överförs till den bör skära ned vid bildens förbehandling.

Detta beror på att sökandens behandling är endimensionell, dvs. den undersöker endast en streckartad strykning och strävar sedan till att dra slutsatser utgående från likheter mellan strecken. Svarandebolagets system, som är baserat på parallellprocessorer, är däremot tvådimensionellt, dvs. det undersöker brädan samtidigt såväl på längden och bredden. Sökandens system är också mera primitivt och inexakt i det avseendet att det förmår urskilja endast 128 gråskalenivåer medan svarandebolagets apparat urskiljer den dubbla mängden, dvs. 256 gråskalenivåer. Minnet i sökandens processorer Texas TMS320 och TMS 99000 är begränsat till sammanlagt 67 + 3 kilobytes, medan svarandens minneskapacitet jämförd med detta är 70-faldig.

Sökandens och svarandebolagets system skiljer sig från varandra bland annat på följande sätt: Sökandenbolaget har ett assemblerprogram för förbehandlingen av bilden. Svaranden har inte ett sådant program. För bildbehandlingen har sökanden likaså ett assemblerprogram, medan igen svaranden har ett occamprogram. Vid optimeringen använder sökanden fortranprogram och svaranden occamprogram. I operativanslutningen använder sökanden assemblerprogram, medan svaranden använder C-program, för vilket används ett kommersiellt, just för dylika ändamål utvecklat, hjälpprogrampaket. Sökandens operativsystem är en blandning av sökandens egna PIOS och MS-DOS, medan svarandens operativsystem är MS-DOS. För den mekanikstyrande logiken använder sökanden assembler- och fortranprogram, medan programspråket för svarandens motsvarande anslutning är C, och svaranden använder här ett kommersiellt kommunikationsprogrampaket.

Sökanden meddelar att 34 procent av dess program är gjorda på assemblerspråket och resten på språk av hög nivå. Assemblerspråkets långsamhet leder dock till att dess andel av den totala arbetsmängden uppgår till 55 - 70 procent, fastän dess procentandel av den färdiga kodmängden bara är 34 procent.

Om man jämför sökandens och svarandebolagets skiftesdiagram upptäcker man att systemet avviker väsentligt från varandra redan på skiftesdiagramnivå. En användning av sökandens komponenter som sådana i Fin Scan Oy:s system är tekniskt omöjlig. Sökandens program kan inte med någon som helst transformering fås att fungera i Fin Scan Oy:s apparat. Sökandens program, som är gjorda för serieprocessorer i en helt olika datorarkitektur och som använder olika programmeringsspråk, kan inte på något sätt transformerade eller översatta fungera i svarandebolagets system. Också enligt ett uttalande av VTT:s forskare är det tekniska genomförandet oundvikligen i någon mån olika då det är fråga om en skild processor eller processorgrupp, eftersom man använder olika programkommandon.

Sökanden påstår bl.a. att dess fiktiva forskningsarbete i anslutning till bl.a. användning av parallellprocessorer är enastående i världen. I branschtidningar har publicerats till exempel ett diagram för ett kvalitetmätningssystem för trämaterial testat av det norska institutet för träteknologi. I systemet har man förutom vektorkameror använt bl.a. parallellprocessorer. Ur tidningsartikeln framgår tydligt att detta system är väsentligt närmare Fin Scan Oy:s system än sökandens på föråldrad teknik baserade system. Lösningen utgör allmän kunskap inom branschen. Intill denna dag har sökanden inte varit i stånd till att genomföra den.

Sökanden har medgett att den inte har en kantautomat med parallellprocessorer. Sökanden har i juni 1985 haft ett program för en kantautomat men inte för parallellprocessorer. Sökanden har också medgett att programmet för en serieprocessor inte fungerar i en parallellprocessor. Sökanden har alltså grundat sina programpåståenden på sådana program som den inte ens haft då svarandena slutat sin anställning vid sökandebolaget. Uttrycket "programuppbyggnad", som sökanden använt i sitt krav, har förblivit oindividualiserat. Programmen för sökandenas processorer TMS 99000 och TMS 320 kan inte fungera i någon känd parallellprocessor.

Alla program som dirigerar kantautomaten måste lösa samma problem. Lösningsmodellerna för alla de program maskintillverkarna använder är sannolikt mycket likartade. Bildbehandlingsoch optimeringsmetoderna utgör teknik, som är allmänt känd inom industrin.

Programmens uppgift är helt enkelt att konstatera var brädan börjar, var den upphör, var dess kanter är, var den har kvistar eller andra felaktigheter samt förmedla uppgifter och kommandon åt hanteringsmaskinen om dessa omständigheter. Dessa problem är precis de samma för alla tillverkare av kantautomatik. Fin Scan Oy:s program har gjorts helt självständigt och är oberoende av sökandens föråldrade program.

Sökanden meddelar att den använder språken C och fortran för sina program för den kvalitetsbestämmande kantautomaten. Sökanden meddelar dessutom att den som bäst gör nya program för en kantautomat som hör till "ny generation". Då svarandenas arbetsförhallanden med sökanden upphörde hade man inte ens inlett något sådant programmeringsarbete. För den apparat sökanden då hade och som i huvudsak härstammade från år 1985 hade man i huvudsak använt assemblerspråket. Sökandens påstående om att svarandena hade använt program på språken C och fortran är osant.

Alla kantautomatprogram utför samma uppgift, dvs. mäter, hanterar och optimerar plankor. Konstruktionerna är av omständigheternas tvång likartade, eftersom uppgiften är densamma. Därtill är metoderna för behandling och optimering allmänt kända, matematiska metoder. Programmen är dock inte identiska eller kopior av varandra. Nuförtiden använder man i PC-baserade maskiner i huvudsak två olika operativanslutningsalternativ, det grafiska eller textbaserade. Alla grafiska operativanslutningar är mycket likartade, likaså alla textbaserade, som utnyttjar fönster och menyer. Så använder till exempel användarna av de allmännaste programmeringsspråken pascal och C en dylik anslutning, likaså de flesta ordbehandlings- och tabellräkneprogram. För att möjligast effektivt åstadkomma dessa anslutningar finns det flera hjälppaket, som alla producerar mycket likartade paket. Det finns dock inte två helt identiska program eller sådana som är kopior av varandra.

Fin Scan Oy skapade den första varianten av sin kantautomatik på 11 månader under tiden maj 1989 - april 1990 som programmeringsspråk användes enbart språk av hög nivå. För förbehandling av bilden användes Inmosspråket occam. För operativanslutningen användes ett färdigt, för just detta ändamål utvecklat kommersiell programpaket samt språket C. Programmeringen utfördes av tre erfarna programmerare med de allra modernaste programmeringsverktygen.

2. Sökanden kräver att användningen av vektorkameran Fairchild CAM 1800, en komponent som förekommer fritt på marknaden, förbjuds. Sökanden meddelar att nämnda kamera i användningstest konstaterades vara bättre än sökandens kamera. Sökanden använder dock inte nämnda kamera, åtminstone inte i sina senaste prototyper. I maj 1989 använde sökanden i sin kantautomat en på vektorn Thomson CSF baserad kamera. Sökanden har inget bevis över vilken kamera svarandena använder. Fin Scan Oy har i sina maskiner aldrig använt den kamera vars användning man kräver förbud mot. Fin Scan Oy använder en kamera man byggt i bolaget. Kameran innehåller inte heller den modul CCD 181 sökanden nämner.

3. Sökanden har medgett att den inte i maj 1989 använde och veterligen inte ännu heller i sin kantautomat använder optisk fiber för dataöverföring. Sökanden påstår att den lösning med optisk fiber Hewlett-Packard utvecklat och marknadsför över hela världen är sökandens egen affärshemlighet. Sökandens hänvisning till det optiska fibersystemet AMD är en ren fint. Detta system har kommit ut på den europeiska marknaden först i september 1989. Sökanden försöker alltså utverka ett förbud mot användningen av också sådana komponenter som inte ännu ens existerade då svarandena var i sökandebolagets tjänst.

Sökanden förklarar att den valt en anslutning av typen ST "på grund av att tillgången till den kontinuerligt blir bättre och bäst lämpar sig för ändamålet bl.a. med hänsyn till servicemöjligheterna". Utgående från dessa kriterier gör alla företag sina anskaffningsbeslut. Ingen fattar dock något beslut på basen av att till exempel Oy Decon Ab valt samma komponent (vilket inte ens varit möjligt vid den relevanta tidpunkten). I verkligheten är anslutningen ST en komponent AMD valt för sitt system. Förbudsyrkandet borde därför riktas mot AMD eller dess representant i Finland Field Oy. Anslutningen ST har utvecklats till en industristandard, men Oy Decon Ab försöker tillägna sig den som sin affärshemlighet. Den krets Fin Scan Oy valt existerade inte ens då svarandena slutade vid Oy Decon Ab.

Dylika anslutningar för optisk fiber tillverkas av flera tillverkare. Alla har ett stort urval olika slags anslutningar. Sökanden har inte individualiserat vilken den kräver ett förbud emot. Sökanden har medgett att sökanden och svaranden använder olika tillverkares sändare och mottagare.

4. Det finns åtskilliga tillverkare och användare av parallellprocessorer i världen och också i Finland. Sökanden är på inget sätt en pioniär inom området, vilket den påstår. Sin kunskap om parallellprocessorerna Inmos har sökandena uteslutande fått genom importören Field Oy:s marknadsföring. Marknadsföringen har inte alls enbart riktat sig till sökanden och sökanden har inte av någon instans fått ensamrätt till användningen av denna "familj" i Finland.

Sökandens krav på att användningen av dessa tekniska lösningar skall förbjudas är enastående. Man kräver att användningen av en viss maskinmodell och vissa komponenter förbjuds. Sökanden har inte på något sätt deltagit i utvecklandet, planeringen eller tillverkningen av dessa. I själva verket har i sökandens kantautomat i maj 1989 och veterligen inte ens ännu använts någon dator av typen IBM PC/AT, inte heller övriga komponeter sökanden nämnt. Sökandens strävan att för eget bruk för egen eventuell framtida produktutveckling med ensamrätt reservera komponenter som fritt förekommer på marknaden är ofattbar. Sökanden vill alltså reservera ensamrätten till parallellprocessorerna Inmos. I världen finns inte andra parallellprocessorstandarder som är lämpade för det bruk det nu gäller. Det finns bara andra tillverkare, som gör kompatibla kretsar. Systemet är helt öppet och får användas av alla.

Sökanden har medgett att den inte överhuvudtaget har konkreta bevis över det missbruk av affärshemligheter man påstått ha ägt rum. Den enda apparat som sökanden har som lämpar sig som jämförelseobjekt har i väsentlig grad utvecklats redan år 1985. Av denna orsak är sökanden med sin föråldrade teknik inte längre en seriös leverantör av kantautomatik. Detta har lett till att sökandens ekonomi har rasat. Genom denna rättegång försöker sökanden få kunskap om Fin Scan Oy:s betydligt mera utvecklade tekniska lösningar. Sökandens förfarande bör anses otillbörligt.

Sökanden har krävt att det utses sakkunniga för att jämföra parternas apparater och program. Jämförelsen är helt onödig, eftersom sökanden inte "noggrannare" kunnat individualisera sina affärshemligheter. En jämförelse av en sakkunnig skulle också dels gälla program och dels av andra än sökanden utvecklade och tillverkade aggressivt erbjudna produkter på marknaden.

För programmens del är det utrett att sökandens program för serieprocessorer och en helt annan datorarkitektur och på olika programmeringsspråk inte på något sätt transformerade eller översatta kan fungera i svarandebolagets system. Kunskap om på marknaden fritt förekommande komponenter kan vem som helst inhämta. Man kan inte utfärda förbud mot att utnyttja denna kunskap. Ett dylikt förbud kan inte uppstå utgående från ett eventuellt sakkunnigutlåtande.

Enligt den lagliga processordningen skall käranden genast i början av rättegången uttömmande utreda käromålet och grunderna för detta. Ansökan har inte individualiserats tillräckligt. En jämförelse skulle genast ge upplysning om skillnaderna mellan apparaterna och programmen. Svarandebolagets utvecklingsarbete skulle då ofrånkomligt övergå till sökandebolagets kännedom. Det föreligger därför inte förutsättningar för den jämförelse sökandebolaget yrkat på. Stadgandet i 12 § i lagen om marknadsdomstolen är inte avsett att lappa upp eller reparera obefintliga bevis.

KONSUMENTOMBUDSMANNENS (KO) STÄLLNINGSTAGANDE

KO har meddelat att han inte vidtar åtgärder med anledning av ansökan.

YRKANDET PÅ TEMPORÄRT FÖRBUD

Vid behandlingen av ärendet den 14 oktober 1991 har marknadsdomstolen förkastat sökandens yrkande på temporärt förbud.

YRKANDE PÅ UTSEENDE AV SAKKUNNIGA

Vid behandlingen av ärendet den 14 oktober 1991 har marknadsdomstolen förkastat sökandens yrkande på utseende av sakkunniga för en jämförelse av sökandens och svarandenas apparater och program.

BEVISNING

I ärendet har som av sökanden åberopade vittnen hörts dipl. ing. Pekka Johannes Keino, specialforskaren vid VTT dipl. ing. Unto Allan Pulkkinen och elektronikingenjör Guy Fjalar Lemström.

Keino: I Oy Decon Ab utvecklades under den tid vittnet var verkställande direktör åren 1987 - 1988 den s.k. tredje generationen kantautomater. Denna utveckling innebar en ämneskantning och en noggrannare bestämning av kvistarna, dvs. en kvalitetsbestämning. Tack vare denna kunde man definiera felen i brädan och utreda dess kvalitet och inte enbart felens antal. Vid ämneskantningen kantade man t.ex. dörr- och fönsterkarmar. Optimeringen måste göras mångsidigare, eftersom det uppstod flera alternativ än i en vanlig bräda. Därtill skapade man en ny styrning för trimningen och operativanslutningen överfördes till en PC. Något annat större utvecklingsarbete i fråga om hårdvaran gjordes inte. I samband med ämneskantningsprojektet gjordes ändringar också i alla program.

Kalkyleringskapaciteten i alla processorer hade då redan utnyttjats till det yttersta. Man beslöt undersöka möjligheten att använda parallellprocessbehandling för bildbehandlingen. Det hade inneburit en bildbehandling i realtid. Man undersökte också möjligheten att använda optisk fiber. Grundtanken för hur informationen överfördes via optisk fiber var bekant men man hittade på marknaden inte direkt någon anslutning och apparatur. Bolaget var tillsammans med Oy Partek Ab involverat i ett utvecklingsarbete för en s.k. mineralullsmätare. I detta utvecklades möjligheten att med kamera undersöka egenskaperna i en mineralulls matta. Man övervägde såväl fiber som transputer som lösning också för problemen med kantautomaten.

Under den tid vittnet var verkställande direktör användes inte parallellprocessorer i kantautomaten. Man avsåg använda parallellprocessorbehandling, en ny kamera och optisk fiber i följande generations kantautomat. Denna hade dock inte ännu utvecklats i bolaget då vittnets arbetsförhållande upphörde.

Pulkkinen: Olikheten mellan operativsystemen förorsakar inte väsentliga förändringar i datorns programinnehåll men däremot i sättet för hur något problem tekniskt löses i programmet. Operativreglerna för uppgiften kan vara de samma fastän uppgiften programmeras för olika processorer. Innehållet i programmet kan förbli det samma fastän programmets tekniska uppbyggnad är en annan. Om man för en processor på dess programmeringsspråk gör ett program som gjorts för en annan processor på dess programmeringsspråk medför det tekniska genomförandet ändringar i programmeringen. Parternas processorer har tillverkats av olika tillverkare. Deras inre arkitektur och kommandobas skiljer sig från varandra. I ett visst avseende är vardera processorn serieprocessor. En del processorer är lättare att ansluta till en större helhet. Transputers är i vanliga fall processorer som man lätt kan bygga ut till parallella processorgrupper.

Då det är fråga om en divergerande processor eller processorgrupp är det tekniska genomförandet ofrånkomligt åtminstone i vissa stycken avvikande, eftersom man använder olika programkommandon. Innehållet i anpassningsprogrammets logik återspeglar sig i den tekniska uppbyggnaden.

I allmänhet är programmen på språket assembler besvärligare att överföra från en processor till en annan eftersom kommandobasen skiljer sig mycket. Också processorarkitekturen kommer bättre fram i ett program på assemblerspråket än i ett program på hög nivå, som är mera oberoende av programmeringsspråket. Modifieringen från ett språk av hög nivå till ett annat är något lättare. Mycket är dock beroende av det enskilda fallet. Programmeraren kan inte i praktiken utantill komma ihåg väldigt många programmeringskommandon.

Sökanden har inte ännu år 1989 eller ens ännu en sådan kantningsmaskin, där det används optisk fiberkabel. I två andra apparater har det använts fiberkabel. Ett parallellprocessbehandlingssystem undersöktes år 1985, då man försökte anpassa Inmos processorer på en mätningsanordning. Då var det inte möjligt. Det första parallellprocessorsystemet gjordes under våren 1989 för en mätningsanordning för mineralull.

Under verkställande direktör Keinos tid fanns inom sökandebolaget en stående order om att man skulle föra en projektmapp över projekten. Uppgifter om olika projekt har insamlats, men vittnet har inte sett någon sådan projektmapp som skulle ha uppkommit under den tid kantautomaten utvecklades.

MOTIVERINGARNA FÖR MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Allmänt

Sökanden Oy Decon Ab har alltsedan 1970-talet åt sågar tillverkat automatikdelen i s.k. kantautomater för mätning, hantering och optimering av brädan. Kantautomaterna har marknadsförts i samarbete med den som levererar mekaniken för apparaten.

Fin Scan Oy tillverkar och marknadsför motsvarande kantautomatik. Bolaget är grundat under våren 1989 och antecknat i handelsregistret 24.5.1989. Fin Scan Oy:s första kantautomat Board Master har levererats för bruk under hösten 1990.

Kantautomatens funktionsprincip är följande. Brädan belyses och fotograferas med kameror ovanför brädan den då den transporteras förbi en fotograferingspunkt. Utgående från kameraobservationerna skapas det en datorbild av plankan. På basen av givna regler definierar datorn plankans kvalitet. På kvaliteten inverkar mängden grenar och övriga fel. Plankan sågas och kapas utgående från datorns definition.

Leverantören av kantautomatens automatikdel levererar bl.a. kamerorna, ljuskällorna, datorskåpet med processorer, skrivaren och elektroniken för ljuskällorna. Sågmaskinsleverantören levererar bl.a. avskiljningsbordet för brädorna, kantningsbänken, transportörerna och den övriga mekaniken.

Den av sökanden utvecklade kantautomaten Kantautomat har kommit till som ett resultat av produktutvecklings- och forskningsverksamhet 1.4.1984 - 31.7.1985 understödd av Teknologiska utvecklingscentralen (Tekes). I sökandens kantautomat fotograferas brädan med tre kameror. I apparaten används 1 024 pixel kamera. Apparatens omvandlarelektronik omvandlar videobilden från en elbild till en optisk bild. Uppgiften överförs optiskt från kamerorna till en dator. Sökandens apparat har serieprocessorerna Texas Instruments TM99 000 och TM 320.

Efter år 1985 har sökandens kantautomat utvecklats så att en del av operativanslutningen har överförts till en PC, som kommunicerar med en centralprocessor. Också kapningen av brädet har utvecklats och man har skapat en ny styrning för den s.k. trimningen. Därtill har man för optimering av de färdiga bräderna utvecklat s.k. ämneskantning och program för ämnesoptimering.

I sökandebolaget har man undersökt möjligheterna att i vissa maskiner använda parallellprocessorer och optisk fiber. Man har dock inte i kantautomaterna använt parallellprocessorer och optisk fiber. Möjligheterna att använda kameran Fairchild CAM 1 800 har testats i sökandebolaget. Nämnda kamera har dock inte använts i sökandens kantautomat.

Funktionsprincipen för svarandebolagets kantautomat Board Master är likartad som för sökandens kantautomat. Svarandebolagets kantautomat har tre kameror. I apparaten används 2 098 pixel kameror. Svarandebolagets kantautomat utnyttjar Inmos transputerparallellprocessorer.

Jaakko Riihinen har verkat som sökandens verkställande direktör, Ronald Lukander som produktutvecklingschef, Lars Juselius som elektronikplanerare samt Sakari Karinen och Teuvo Toska som program- och elektronikplanerare. Riihinen har avgått från sökandens tjänst den 20 februari 1987, Lukander den 23 april 1989, Meskanen, Karinen och Juselius den 15 maj 1989 och Toska den 31 maj 1989.

Svarandena Riihinen, Lukander, Meskanen, Karinen, Juselius och Toska har under den tid de varit i sökandens tjänst deltagit i utvecklandet av kantautomaten. Till utvecklingsarbetet har bl.a. hört att göra program för processorerna samt undersökning av lösningar avseende optisk fiber och komponentalternativ. I sökandens tjänst har de fått empirisk kunskap om utvecklandet och planeringen av kantautomaten.

I marknadsdomstolens avgörande 1989:3 har konstaterats bl.a. följande: "Enligt 4 § 2 mom. i OtillbFörfL får den kännedom anställd fått om affärshemlighet under den tid han varit anställd hos näringsidkare inte under anställningstiden utan laga rätt utnyttjas eller yppas i avsikt att bereda nytta eller skada annan. Lagrummet förbjuder inte att utnyttja under anställningstiden erhållen empirisk kunskap efter det anställningen upphört."

Sökandens och svarandebolagets kantautomater är avsedda för samma uppgift. Redan på grund av att uppgiften är likartad företer sökandens och svarandebolagets kantautomater och programmen för processorerna likheter.

Processorerna i sökandens och svarandebolagets kantautomater är tillverkade av olika tillverkare samt har olika konstruktion. Deras operativsystem och programmeringsspråk är olika. Svarandebolagets processorsystem kan samtidigt behandla flera uppgifter än sökandens processorsystem. I fråga om t.ex. bildbehandlingen har sökanden program för förbehandling av bilden, efterbehandling av bilden, optimering och överföring av optimeringsdata till sågen. I svarandebolagets processorsystem behövs inte någon förbehandling av bilden, utan hela bildbehandlingen sker på en gång. Svarandebolagets processorer har en väsentligt mycket större minneskapacitet än sökandebolagets processorer.

De påstådda affärshemligheterna i detalj

Marknadsdomstolen anser att sökanden inte har rättslig grund att kräva ett förbud mot användningen av sådana anordningar, delar och komponenter den inte själv använt i sin kantautomat.

1. Sökandens och svarandens datorprogram är avsedda att utföra samma slags uppgift. Programmens uppgift är att definiera brädans kvantitet och kvalitet samt förmedla uppgifterna och kommandona utgående från detta till hanteringsapparaturen. På grund av att uppgifterna påminner om varandra är lösningarna likartade. Bildbehandlings- och optimeringsmetoderna är allmänt kända.

Vid parallellprocessorbehandling skiljer sig datorprogrammens uppbyggnad från serieprocessorbehandlingen. Av denna orsak ger svarandebolagets apparatur en annorlunda kamerabild än i sökandens apparatur. I svarandebolagets apparatur syns plankan samtidigt i såväl längd- som breddriktningen. I jämförelse med detta är sökandens kamerabild endimensionell. Svarandebolagets system förmår urskilja 256 gråskalenivåer medan sökandens apparat enligt sökandens egen uppgift urskiljer 126 gråskalenivåer. Databehandlingskapaciteten i svarandebolagets processorer är mångfaldig jämförd med kapaciteten i sökandens processorer.

Sökandens och svarandebolagets samtliga program har gjorts på olika programmeringsspråk. För en del av svarandenas program har det därtill använts ett färdigt kommersiellt programpaket. Svarandebolagets dataprogram skiljer sig från sökandens program. Det har inte visats att man vid skapandet av svarandebolagets program har utnyttjat sökandens affärshemligheter. När det gäller dataprogrammen har sökanden inte visat att svarandena i näringsverksamheten förfarit i strid mot god affärssed eller otillbörligt med hänsyn till sökanden.

2. Såväl den vektorkamera som den konstruktionsmodul sökanden yrkat förbud mot förekommer fritt på marknaden. I fråga om kamerorna har sökanden inte visat att svarandebolaget utnyttjat sökandens affärshemligheter. När det gäller kamerorna har sökanden inte visat att svarandena i näringsverksamheten förfarit mot god afärssed eller otillbörligt med hänsyn till sökanden.

3. Användning av optisk fiber vid överföring av bild och information utgör allmänt känd teknik. Den typ av optisk fiber samt de delar och komponenter sökandebolaget använt för sina lösningar gällande optisk fiber förekommer fritt på marknaden. Alla komponenter svarandebolaget använt fanns inte på den finska marknaden när svarandepersonerna slutade sin anställning hos sökanden.

Det har inte visats att svarandebolaget i sin lösning i fråga om optisk fiber utnyttjat sökandens affärshemligheter. När det gäller lösningarna för optisk fiber har sökanden inte visat att svarandena förfarit i strid mot god affärssed eller otillbörligt med hänsyn till sökanden.

4. De anordningar, delar och komponenter sökanden krävt att svarandebolaget förbjuds använda i sitt parallellprocessorsystem förekommer fritt på marknaden. Sökandebolaget har inte visat att svarandebolaget i sin lösning för parallellprocessorsystemet utnyttjat sökandens affärshemligheter. Sökanden har inte heller till denna del visat att svarandena i näringsverksamheten förfarit i strid mot god affärssed eller otillbörligt med hänsyn till sökanden.

Sammandrag

Marknadsdomstolen konstaterar att 6 § 3 mom. OtillbFörfL stadgar att ett förbud grundat på 4 § i lagen kan meddelas endast en näringsidkare. Ett dylikt förbud kan inte meddelas personer som är anställda av näringsidkare. Sökandens förbudsyrkande mot Riihinen, Lukander, Meskanen, Karinen, Juselius och Toska lämnas utan prövning till den del det grundar sig på OtillbFörfL 4 §.

Fin Scan Oy:s kantautomat Board Master är ett resultat av svarandenas planeringsarbete. Sökanden har inte visat att svarandena i planeringsarbetet utnyttjat sökandens affärshemligheter eller åt svarandena för fullgörande av uppgift anförtrodda förebilder eller tekniska anvisningar. Sökanden har inte heller visat att svarandena eljest förfarit i strid mot god afärssed eller otillbörligt med hänsyn till sökanden.

MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Ansökan lämnas utan prövning till den del ansökan om förbud mot Riihinen, Lukander, Meskanen, Karinen, Juselius och Toska grundar sig på OtillbFörfL 4 §.

Vid prövningen av ärendet till övriga delar finner marknadsdomstolen riktigt förkasta Oy Decon Ab:s yrkanden. Oy Decon Ab förpliktas ersätta svarandenas rättegångskostnader med skäliga befunna etthundrafemtiotusen (150 000) mark jämte 16 procent ränta från den dag detta utslag delges.

Närvarande: Huttunen, ordförande, Wirilander, Tala, Aaltonen, Henriksson, Maijala, Mustonen, Mäkinen P. och Ollikainen