Market court bans unauthorized game sales but dismisses claims regarding unproven copyright for one title.
Legislator summary
AI generatedThe market court dismissed the plaintiff's request to ban sales of games under the title 'Musta Petteri' due to unproven copyright ownership. While the court upheld a prior decision establishing the plaintiff's copyright for three other game titles, it found no violation of good business practices regarding the disputed title. Consequently, the court issued a temporary injunction prohibiting the sale of the three copyrighted games while denying the broader ban.
Legislator headnote
AI generatedSopMenL 1 §; 6 §: A market court may issue a temporary injunction for unfair business practices based on prior copyright infringement findings, but must dismiss claims where the plaintiff fails to prove ownership of the specific intellectual property rights in question.
Keywords
AI generatedCited Legislation
AI generatedRelated Decisions
AI generatedFull text
Liikkeenharjoittaja Keijo Gyllden vastaan Tammer-Tukku Ky. Hakijalla oli oikeuden lainvoimaisella päätöksellä todettu olleen tekijänoikeus 77 kivaa kysymystä ja vekkulia vastausta sekä 52 hauskaa kuvallista kysymystä ja vekkulia vastausta peleihin. Samalla oikeuden päätöksellä oli todettu vastaajan mainittuja pelejä kopioimalla ja markkinoimalla menetelleen tekijänoikeuslain vastaisesti. Sanotun menettelyn katsottiin olevan myös hyvän liiketavan vastaista. Menettely kiellettiin. Koska oli jäänyt näyttämättä, että vastaajalla olisi ollut tekijänoikeus Musta Petteri peliin, niin ottaen huomioon hakijan vaatimus ja sen perustelut, vastaajan ei ollut muilta osin näytetty elinkeinotoiminnassaan menetelleen hyvän liiketavan vastaisesti eikä hakijan kannalta sopimattomasti.
SopMenL_1_§ ja 6_§
KEIJO GYLLDENIN VAATIMUS
Hakija on vaatinut, että TammerTukku Ky:tä sopimattomasta menettelystä elinkeinotoiminnassa annetun lain (SopMenL) 1 §:n nojalla sakon uhalla kielletään myymästä ja markkinoimasta niitä Musta Petteri, 77 kivaa kysymystä ja vekkulia vastausta sekä 52 hauskaa kuvallista kysymystä nimisiä pelejä, jotka eivät ole Tampereen Paperikonttorin valmistamia. Hakija on myös vaatinut, että kielto määrätään väliaikaisesti heti siihen saakka, kunnes asiassa on annettu lopullinen päätös. Lisäksi hakija on vaatinut, että vastaaja velvoitetaan korvaamaan hakijan oikeudenkäyntikulut.
Keijo Gyllden harjoittaa Tampereella liikettä toiminimellä Tampereen Paperikonttori. Hän on 13.5.1982 allekirjoitetulla kauppakirjalla ostanut Sulo Sahlstenin kuolinpesältä Tampereen Paperikonttori Sulo Sahlstenin kommandiittiyhtiön ja edesmenneen Sulo Sahlstenin kaikki julkaisuoikeudet sisältäen myös yhtiön hallussa olevat filmit ja muut materiaalit, joilla pelit, postikortit, kirjat ym. vastaavat materiaalit valmistetaan. Kauppa on sisältänyt mm. Musta Petteri, 77 kysymystä sekä 52 hauskaa kysymystä ja vekkulia vastausta nimisten pelien valmistusoikeudet. Kauppakirjan tekemisen jälkeen on Tampereen Paperikonttori valmistanut ja myynyt kyseisiä pelejä yksinoikeudella.
Vuoden 1987 loppupuolella Gyllden sai tietää, että TammerTukku Ky myy Musta Petteri, 77 kysymystä sekä 52 hauskaa kysymystä ja vekkulia vastausta nimisiä pelejä, jotka ovat aivan samanlaisia kuin Tampereen Paperikonttorin valmistamat pelit. TammerTukku Ky:n myymät pelit eroavat niistä ainoastaan siinä suhteessa, että pelikorit ovat muovitettuja. Gylldenin tuolloin saaman tiedon mukaan TammerTukku Ky:n myymät pelit on valmistettu KaukoIdässä. TammerTukku Ky toimii kyseisten pelien maahantuojana ja myyjänä.
Gylldenin omistusoikeus kyseisten pelien tekijänoikeuksiin on kiistaton. Hän oli nostanut Tammer-Tukku Ky:tä vastaan Tampereen raastuvanoikeudessa kanteen tekijänoikeuslain rikkomisesta. Asiassa Tampereen raastuvanoikeus on antanut päätöksensä 28.11.1988. Päätös on Tammer-Tukku Ky:n osalta saanut lainvoiman. Päätöksessä raastuvanoikeus on katsonut, että Gylldenillä on tekijänoikeus 77 kivaa kysymystä ja vekkulia vastausta sekä 52 hauskaa kuvallista kysymystä -peleihin. Sen sijaan raastuvanoikeus on katsonut jääneen näyttämättä, että Gylldenillä olisi tekijänoikeus Musta Petteri-peliin.
Raastuvanoikeuden käsittelyn yhteydessä Tammer-Tukku Ky:n taholta ei ole kiistetty sitä, etteikö Tammer-Tukku Ky olisi menetellyt edellä kerrotuin tavoin. Lisäksi Tammer-Tukku Ky:n edustaja on oikeudessa todistajana kuultuna kertonut, että Tammer-Tukku Ky on valmistuttanut pelejä Kauko-Idässä. Syynä tähän hänen mukaansa oli se, ettei Gyllden olisi pystynyt toimittamaan tarpeeksi kyseisiä pelejä. Tammer-Tukku Ky on valmistuttanut pelinsä siten, että se on mikrofilmannut Gylldenin valmistamat pelit ja tämän jälkeen teettänyt niitä Kauko-Idässä.
Hakija ei väitäkään, että vastaaja olisi jollakin tavoin tuotteidensa markkinoinnissa menetellyt virheellisesti. Vastaaja on sen sijaan syyllistynyt sopimattomaan menettelyyn elinkeinotoiminnassa käyttämällä hyväkseen hakijan valmistamia pelikortteja ja kopioimalla niitä.
Kerrotunlainen menettely on selvästi sopimatonta menettelyä elinkeinotoiminnassa. Tammer-Tukku Ky:n menettelystä aiheutuu suurta haittaa Gylldenille, sillä hänen yrityksensä liikevaihto on sen jälkeen, kun Tammer-Tukku Ky on aloittanut pelikorttien valmistamisen ja myynnin, laskenut huomattavasti. Pelikorttien teettäminen halpatuontimaissa on luonnollisesti hyvin edullista, ja Tammer-Tukku Ky pystyy myymään kortteja Gylldeniä halvemmalla.
TAMMER-TUKKU KY:N VASTINE
Vastaaja on kiistänyt menettelynsä olleen SopMenL:n vastaista. Hakemuksen vireillepano ei vastaajan mielestä ole myöskään tapahtunut oikeassa tuomioistuimessa. Vastaaja on vaatinut hakemuksen hylkäämistä. Lisäksi vastaaja on vaatinut, että hakija velvoitetaan korvaamaan vastaajan oikeudenkäyntikulut asiassa.
Liikkeenharjoittaja Keijo Gyllden on katsonut vastaajan syyllistyneen sopimattomaan menettelyyn elinkeinotoiminnassa sen johdosta, että vastaaja on Tampereen raastuvanoikeuden päätöksen mukaisesti tuonut maahan kolmea eri pelikorttisarjaa. Gyllden ilmoittaa myös itse valmistavansa samoja pelikortteja.
Gyllden on 5.11.1987 Tampereen raastuvanoikeudelle osoittamassaan haastehakemuksessa katsonut vastaajan valmistuttamalla ja maahantuomalla pelikorttisarjoja loukanneen hänelle kuuluvia tekijänoikeuksia. Oikeuksien loukkaamisesta on raastuvanoikeudessa vaadittu vahingonkorvausta sekä kieltopäätöstä markkinoinnin jatkamiselle. Kieltopäätöksen tueksi on vaadittu lisäksi asetettavaksi uhkasakko.
Haastehakemuksessa ja kanteen kehittämiseksi laadituissa kirjelmissä samoin kuin nyt markkinatuomioistuimelle osoitetussa hakemuksessa hakija on keskittynyt tekijänoikeuksien olemassaolon selvittämiseen. Sitävastoin selvitystä sopimattomasta menettelystä ei ole esitetty. Markkinatuomioistuimelle osoitetussa hakemuksessa selvitetään ainoastaan korttisarjojen valmistusta ja niiden maahantuontia Kauko-Idästä.
Hakemuksessa ei oteta kantaa eikä esitetä seikkoja, jotka SopMenL:n mukaan olisivat markkinatuomioistuimessa käsiteltäviä, toisin sanoen koskettelisivat pelikorttisarjojen markkinointia. Hakija ei ole puuttunut vastaajan maahantuomien pelikorttien markkinointitapoihin eikä ole asettanut niitä kyseenalaisiksi. Hakija ei ole esittänyt mitään seikkoja, joiden perusteella vastaajan markkinointitapoja olisi pidettävä hyvän liiketavan ja siten SopMenL:n säännösten vastaisina.
Siinä vaiheessa, kun väitetty tekijänoikeuden loukkaus on tapahtunut, ei ollut mitään tietoa siitä, kenelle tekijänoikeudet ovat kuuluneet. Raastuvanoikeuden päätöksen antamisen jälkeen vastaaja ei ole valmistuttanut, tuonut maahan eikä markkinoinut mainittuja pelejä.
Hakijan vaatimukset ovat vastaajan mielestä väärään aikaan ja väärässä paikassa esitettyjä. Riitaoikeudenkäynnin yhteydessä alioikeudessa on vaadittu osittain päätöstä asiassa, joka on kuulunut markkinatuomioistuimelle, ja nyt markkinatuomioistuimessa vaaditaan puolestaan päätöstä asiassa, joka jo on tullut alioikeudessa käsitellyksi ja ratkaistuksi.
Markkinatuomioistuimessa esitetty kieltovaatimus olisi tullut esittää alioikeuskäsittelyn yhteydessä tavaramerkkiloukkausvaatimusta käsiteltäessä. Hakijan vaatimus tulisi kokonaisuudessaan hylätä.
KULUTTAJA-ASIAMIEHEN (KA) KANNAOTTO
KA on ilmoittanut, että hän ei ryhdy toimenpiteisiin hakemuksen johdosta.
VAATIMUS VÄLIAIKAISESTA KIELLOSTA
Käsitellessään asiaa istunnossaan 29.1.1990 markkinatuomioistuin on hylännyt hakijan väliaikaista kieltoa koskevan vaatimuksen.
MARKKINATUOMIOISTUIMEN RATKAISUN PERUSTELUT
Hakija, liikkeenharjoittaja Keijo Gyllden on toiminimeä Tampereen Paperikonttori käyttäen valmistanut ja markkinoinut Musta Petteri, 77 kivaa kysymystä ja vekkulia vastausta sekä 52 hauskaa kuvallista kysymystä ja vekkulia vastausta nimisiä pelejä. Vastaaja, Tammer-Tukku Ky on myös tuonut maahan ja markkinoinut samanlaisia ja saman nimisiä pelejä.
Markkinatuomioistuimen toimivaltaan ei kuulu tutkia, onko tekijänoikeuslakiin perustuvaa elinkeinonharjoittajan yksinoikeutta loukattu.
Tampereen raastuvanoikeuden lainvoimaisella päätöksellä on todettu, että hakijalla on tekijänoikeus 77 kivaa kysymystä ja vekkulia vastausta sekä 52 hauskaa kuvallista kysymystä ja vekkulia vastausta peleihin. Sen sijaan on katsottu jääneen näyttämättä, että hakijalla olisi ollut tekijänoikeus Musta Petteri peliin.
Hakijan vaatimus perustuu siihen, että hakijan tekijänoikeuslakiin perustuvaa yksinoikeutta on loukattu käyttämällä hyväksi ja kopioimalla hakijan valmistamia pelejä. Vastaajan ei ole väitettykään markkinoinnissaan menetelleen muulla tavoin hyvän liiketavan vastaisesti tai hakijan kannalta sopimattomasti.
Markkinatuomioistuin on mm. ratkaisuissaan 1985:8, 1987:14 ja 1988:12 todennut, että tuotteen jäljittelyä sinänsä ei voida pitää sopimattomana menettelynä elinkeinotoiminnassa.
Kun vastaajan on sanotulla lainvoimaisella päätöksellä todettu menetelleen tekijänoikeuslain säännösten vastaisesti 77 kivaa kysymystä ja vekkulia vastausta sekä 52 hauskaa kuvallista kysymystä ja vekkulia vastausta pelien osalta, markkinatuomioistuin katsoo, että sanottu menettely on ollut myös hyvän liiketavan vastaista.
Koska on jäänyt näyttämättä, että hakijalla olisi ollut tekijänoikeus Musta Petteri peliin, niin ottaen huomioon vaatimus ja sen perustelut, vastaajan ei ole muilta osin näytetty elinkeinotoiminnassaan menetelleen hyvän liiketavan vastaisesti eikä hakijan kannalta sopimattomasti.
MARKKINATUOMIOISTUIMEN RATKAISU
Hakemus jätetään tutkimatta siltä osin kuin sen on katsottava perustuvan tekijänoikeuslakiin.
Muilta osin markkinatuomioistuin on tutkinut asian ja harkitsee SopMenL:n 1 ja 6 §:n nojalla oikeaksi kymmenentuhannen (10 000) markan sakon uhalla kieltää Tammer-Tukku Ky:tä markkinoimasta niitä 77 kivaa kysymystä ja vekkulia vastausta ja 52 hauskaa kuvallista kysymystä ja vekkulia vastausta nimisiä pelejä, jotka eivät ole Keijo Gylldenin valmistamia.
Tammer-Tukku Ky velvoitetaan suorittamaan Keijo Gylldenille korvaukseksi oikeudenkäyntikuluista kohtuullisiksi harkitut viisituhatta (5 000) markkaa.
Läsnä: Valkonen, puheenjohtajana, Hirvonen, Wilhelmsson, Aaltonen, Henriksson, Luukko, Maijala ja Ollikainen
---
[SV]
Affärsidkare Keijo Gyllden mot Tammer-Tukku Ky. Sökanden hade genom rättans laga kraft vunna utslag konstaterats ha upphovsrätt till spelen 77 trevliga frågor och finurliga svar samt 52 roliga bildfrågor och finurliga svar. Genom samma utslag hade konstaterats att svaranden genom att kopiera och marknadsföra sagda spel förfarit i strid mot upphovsrättslagen. Sagda förfarande ansågs också strida mot god affärssed. Förfarandet förbjöds. Eftersom det inte visats att sökanden skulle ha haft upphovsrätt till spelet Svarte Petter hade svaranden, med beaktande av sökandens yrkande och dess motiveringar, inte i sin näringsverksamhet förfarit i strid mot god affärssed eller otillbörligt med hänsyn till sökanden.
OtillbFörfL_1_§
KEIJO GYLLDENS YRKANDE
Sökanden har yrkat att TammerTukku Ky med stöd av 1 § i lagen om otillbörligt förfarande i näringsverksamhet (OtillbFörfL) vid vite förbjuds att sälja och marknadsföra spelen Svarte Petter, 77 trevliga frågor och finurliga svar samt 52 roliga bildfrågor, vilka inte tillverkats av Tampereen Paperikonttori. Sökanden har även yrkat att förbudet meddelas temporärt tills ärendet är slutligt avgjort. Sökanden har dessutom yrkat att svaranden ålägges ersätta sökandens rättegångskostnader.
Keijo Gyllden driver i Tammerfors en rörelse under firman Tampereen Paperikonttori. Han har med ett 1.5.1982 undertecknat köpebrev av Sulo Sahlstens dödsbo köpt den framlidne Sulo Sahlstens samtliga publikationsrättigheter, vilka omfattade även de filmer och andra material bolaget hade i sin besittning och med hjälp av vilka spel, postkort, böcker och andra motsvarande material tillverkas. Köpet har gällt bl.a. tillverkningsrätten till spelen Svarte Petter, 77 frågor samt 55 roliga frågor och finurliga svar. Efter det köpebrevet undertecknats har Tampereen Paperikonttori med ensamrätt tillverkat och sålt nämnda spel.
I slutet av år 1987 fick Gyllden veta att TammerTukku Ky säljer spel benämnda Svarte Petter, 77 frågor samt 52 roliga frågor och finurliga svar, vilka är helt identiska med de spel Tampereen Paperikonttori tillverkar. Den enda skillnaden är att de spel TammerTukku Ky säljer har plastade spelkort. Enligt den information Gyllden då erhöll var den spel TammerTukku Ky sålde tillverkade i fjärran östern. TammerTukku Ky fungerar som importör och försäljare av ifrågavarande spel.
Gylldens äganderätt till upphovsrätten till spelen är ostridig. Han hade i Tammerfors rådstuvurätt väckt talan mot Tammer-Tukku Ky för kränkning av upphovsrättslagen. Tammerfors rådstuvurätt har givit sitt utslag i ärendet 28.11.1988. Utslaget har vunnit laga kraft i fråga om Tammer-Tukku Ky. I sitt utslag har rådstuvurätten ansett att Gyllden har upphovsrätt till spelen 77 trevliga frågor och finurliga svar och 52 roliga bildfrågor. Rådstuvurätten har däremot ansett att det inte visats att Gyllden skulle ha upphovsrätt till spelet Svarte Petter.
I samband med behandlingen i rådstruvurätten har Tammer-Tukku Ky inte bestridit att bolaget skulle ha förfarit på sagda sätt. Tammer-Tukku Ky:s representant har dessutom hörd som vittne i rätten berättat att Tammer-Tukku Ky låtit framställa spelen i fjärran östern. Som orsak till detta uppgav vittnet att Gyllden inte förmådde leverera tillräckligt av ifrågavarande spel. Tammer-Tukku Ky har låtit tillverka sina spel sålunda att Gylldens spel mikrofilmats varefter man låtit framställa dem i fjärran östern.
Sökanden påstår inte ens att svaranden vid marknadsföringen av sina produkter på något sätt skulle ha förfarit felaktigt. Svaranden har däremot gjort sig skyldig till otillbörligt förfarande i näringsverksamhet då den genom att kopiera de spelkort sökanden tillverkat utnyttjat dem.
Ett förfarande i enlighet med det sagda utgör klart vilseledande förfarande i näringsverksamhet. Tammer-Tukku Ky:s förfarande förorsakar stor skada åt Gyllden, eftersom omsättningen i hans företag tydligt har nedgått efter det Tammer-Tukku Ky inlett tillverkningen och försäljningen av spelkort. Det är naturligtvis mycket förmånligt att låta tillverka spelkort i billigimportländer och Tammer-Tukku Ky kan sälja spelkort till ett lägre pris än Gyllden.
TAMMER-TUKKU KY:S BEMÖTANDE
Svaranden har bestridit att den förfarit i strid mot OtillbFörfL. Ärendet är enligt svarandens åsikt inte heller anhängiggjort vid rätt domstol. Svaranden har yrkat att ansökan förkastas. Svaranden har dessutom yrkat att sökanden åläggs ersätta svarandens rättegångskostnader i ärendet.
Affärsidkare Keijo Gyllden har ansett att svaranden gjort sig skyldig till otillbörligt förfarande i näringsverksamhet av den orsaken att svaranden enligt Tammerfors rådstuvurätts utslag importerat tre olika spelkortsserier. Gyllden uppger att han också själv tillverkar samma spelkort.
Gyllden har i den stämningsansökan 5.11.1987 riktats till Tammerfors rådstuvurätt ansett att svaranden genom att låta tillverka och importera spelkortsserier kränkt de upphovsrätter som tillhör Gyllden. För kränkningen av upphovsrätten har i rådstuvurätten yrkats på skadestånd samt förbud för att fortsätta marknadsföringen. Man har dessutom krävt att förbudet skall förstärkas med vite.
I stämningsansökan och de skrivelser för utvecklande av käromålet som uppgjorts, liksom även i den ansökan som nu riktats till marknadsdomstolen har sökanden koncentrerat sig på att utreda att upphovsrätterna existerar. Däremot har man inte presterat utredning över otillbörligt förfarande. I den ansökan som riktats till marknadsdomstolen utreds endast tillverkningen av kortserierna och importen av dem från fjärran öster.
I ansökan tar man inte ställning till och presenterar inte heller omständigheter, som borde behandlas i enlighet med OtillbFörfL, med andra ord sådana som skulle beröra marknadsföringen av spelkortsserierna. Sökanden har inte påvisat några som helst omständigheter som skulle innebära att svarandens marknadsföringsmetoder skulle strida mot god affärssed och sålunda mot OtillbFörfL.
I det skede man påstod att en kränkning av upphovsrätten ägt rum hade man inte någon som helst kunskap om till vem upphovsrätterna hörde. Efter rådstuvurättens utslag har svaranden inte låtit tillverka, importerat och inte heller marknadsfört nämnda spel.
Sökandens yrkanden är enligt svarandens mening framställda vid fel tidpunkt och vid fel forum. I samband med civilrättegången har man vid underrätt krävt delvis utslag i ett ärende som hör till marknadsdomstolen och nu i marknadsdomstolen yrkar man utslag i ett ärende, som redan behandlats och avgjorts i underrätt.
Det förbudsyrkande som framställts i marknadsdomstolen borde ha framställts vid underrättsbehandlingen då varumärkesintrånget behandlades. Sökandens yrkande borde i sin helhet förkastas.
KONSUMENTOMBUDSMANNENS (KO) STÄLLNINGSTAGANDE
KO har meddelat att han inte vidtar åtgärder med anledning av ansökan.
YRKANDET PÅ TEMPORÄRT FÖRBUD
Vid behandlingen av ärendet 29.1.1990 har marknadsdomstolen förkastat sökandens yrkande på temporärt förbud.
MOTIVERINGARNA FÖR MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE
Sökanden, affärsidkaren Keijo Gyllden har under firman Tampereen Paperikonttori tillverkat och marknadsfört spelen Svarte Petter, 77 trevliga frågor och finurliga svar samt 52 roliga bildfrågor och finurliga svar. Svarandet Tammer-Tukku Ky har även den importerat och marknadsfört likadana och lika benämnda spel.
Till marknadsdomstolens kompetensområde hör inte att pröva huruvida en näringsidkares enskilda rätt i stöd av upphovsrättslagen kränkts.
I Tammerfors rådstuvurätts laga kraft vunna beslut har konstaterats att sökanden har upphovsrätt till spelen 77 trevliga frågor och finurliga svar samt 52 roliga bildfrågor och finurliga svar. Däremot har man ansett att det förblivit obevisat att sökanden skulle ha upphovsrätt till spelet Svarte Petter.
Sökandens yrkande grundar sig på att sökandens enskilda rätt i stöd av upphovsrättslagen blivit kränkt genom att man utnyttjat och kopierat de spel sökanden tillverkar. Man har inte ens påstått att svaranden i sin näringsverksamhet på annat sätt skulle ha förfarit i strid mot god affärssed eller otillbörligt med hänsyn till sökanden.
Marknadsdomstolen har bl.a. i sina utslag 1985:8, 1987:14 och 1988:12 konstaterat att en efterbildning av en produkt i sig inte kan anses utgöra otillbörligt förfarande i näringsverksamhet.
Då svaranden genom sagda laga kraft vunna utslag konstaterats ha förfarit i strid mot stadgandena i upphovsrättslagen i fråga om spelen 77 trevliga frågor och finurliga svar samt 52 rolika bildfrågor och finurliga svar anser marknadsdomstolen att sagda förfarande även stridit mot god affärssed.
Eftersom det inte visats att sökanden skulle ha haft upphovsrätt till spelet Svarte Petter har svaranden, då man beaktar yrkandet och dess motiveringar, inte i övriga delar förfarit i strid mot god affärssed och inte heller otillbörligt med hänsyn till sökanden.
MARKNADSDOMSTOLENS AVGÖRANDE
Ansökan lämnas utan prövning till den del den bör anses grunda sig på upphovsrättslagen.
Marknadsdomstolen har prövat ärendet till övriga delar och finner med stöd av OtillbFörfL 1 och 6 § riktigt förbjuda Tammer-Tukku Ky vid ett vite av tiotusen (10 000) mark att marknadsföra de spel benämnda 77 trevliga frågor och finurliga svar och 52 roliga bildfrågor och finurliga svar, som inte tillverkats av Keijo Gyllden.
Tammer-Tukku Ky förpliktas ersätta Keijo Gylldens rättegångskostnader med skäliga befunna femtusen (5 000) mark.
Närvarande: Valkonen, som ordförande, Hirvonen, Wilhelmsson, Aaltonen, Henriksson, Luukko, Maijala och Ollikainen